ett par år i Göteborg, en förvirrad tid, men en typ rehabilitering

då jag skaffade mig en ny liten hund, Malte

och

öppnade fotogalleri

sen kom pandemin och mina tusenlappar fick vingar

men, roligt var det

själva staden Göteborg är, till vissa delar fin, vissa helt förskräckliga

jag bodde i Masthugget, nära älven, Järntorget, Linne'gatan mm

mitt i smeten av krogar och gallerier - Slottsskogen

hittade några bilder som känns bra

psyket läktes lite efter trettio år med en psykopat

-

det tar tid att återerövra livet - att läka såren

-

leaking wounds som Gregory Crewdson talar om i filmen

som Affe hade med i sin blogg häromdagen

det som är utgångspunkten i hans bildvärld, trauman från hans uppväxt  bearbetas genom iscensättandet av bilden

tyvärr ville inte intervjuaren gå vidare med det, han kringgick smidigt för att tala om scenarior, hur många hur stort mm 

-

så lite bilder från mitt ännu pågående läkande,

mina bilduttryck från galleriet

att åter-erövra tilliten tar tid

jag har under sju år nu, plus dom trettio, jobbat med att hitta det som kommer att bli mitt personliga uttryck i text och bild

-

färjorna på Göta Älv gick hela tiden

för små och stora

-

solen går ned i en kran över Hisingen från Stenpiren sett

en skicklig såpbubbelkonstnär i Slottsskogen

mm mm

byggare av Way out West's ena VIPbar

bilderna från solnedgången över Hisingen är tagna från bordet på min favoritsushi längst ute på Stenpiren

färjor och andra båtar passerar hela tiden

-

 vi människor försöker lösa våra trauman på olika vis

jag använder mig av skapandet

i mitt arbete med bilder och texter ser jag ofta ett sammanhang som ger mig en insikt, en förståelse av något förlorat

eller traumatiserat

jag har fått mycken hjälp genom professionell psykodynamisk psykoterapi under flera år

jag är ärlig mot mig själv och vågar se mina brister

-

jag ser och hör många fotograder, författare, konstnärer mm som berättar öppet om hur dom använder egna livshändelser som utgångspunkt i sitt skapande

Gregory Nevdsom uttrycker det klart i filmen 

såklart

såklart att alla som - inte härmar andra gör det

hittar sitt uttryck i egna personliga erfarenheter, kamerans återgivning med dina egna inställningar

uttrycket blir ett slags fingeravtryck

-

nu pratar jag om alla de fotografer som lägger sin själ i sitt uttryck

oavsett fotoobjekt/subjekt

-

så gör jag

och många med mig

vi använder det fotografiska uttrycket som en slags egenterapi, vare sg vi är medvetna om det eller inte

som en utvecklings möjlighet, ibland livsnödvändig

-

flummigt säger den utan känslor och fantasi

woke säger dom over there

/inger

2024-10-25 19:52   alf109

Fin text och bilder. Och visst är det mycket en form av bearbetning eller att sätt att komma vidare i sin livssituation som fotografi ofta handlar om. Som mina promenader i nätterna, det handlar mycket för min del om att finna en mening i tillvaron som inte varit så kul alla gånger, speciellt efter det att jag gick in i väggen i början av 2000 talet.

Det finns många bra filmer med Crewdson på YouTube, jag valde denna då jag tycker att den kan vara en bra introduktion om man inte redan känner till hans arbete.
/Affe

Besvara