Varför ska det vara så svårt med kommentarer?

Har funderat mycket på det där med kommentarer.

När jag var ny fick jag höra att man ska ge mycket kommentarer för att få kommentarer tillbaka.

Minns glädjen över min första 4:a. Kunde ju inget om fotografering då. Hade precis köpt min första systemkamera. Tittade på bilderna på FS. Mest gamla hus. Blev imponerad över färgerna. På min gamla kamera var vitbalansen åt det blå hållet. Tänkte att det har nog att göra med att fota manuellt.

Ställde in kameran på det för att lära mig. Vilket nog var bra. Sen har jag lärt mig efter hand. Ibland blev bilderna bara kolsvarta. Men det var ju bara att sudda bort i kameran

I början fick jag mycket bra kritik. Både att bilden var bra. Det behöver man som ny. Annars skulle man ju tappa lusten. Men även kritik på hur bilden skulle bli bättre. som tips och trix med PS och om inställningar. Tog bilder på sländor för jag var impad av hur vackra dom faktiskt är på nära håll. Dom blev ganska suddiga. Hade en ganska stor bländare. Tänkte att den var ju så liten. Fick då tips om att använda bländare 8. Sländan skulle ju ta upp hela bilden.

En annan gång tog jag en bild på Smokey med ansiktet lite i skuggan. Då fick jag tips om ljusåtergivning.

Vilket jag inte använder ofta nu. Men en kul grej att kunna.

Inte tala om när jag blev tipsad att fota i RAW format. Ja det skulle ju vara bra. Ställde in kameran på RAW och tog massa bilder på en gammal Cheva lastbil som dotterns svärfar hade ute på en gård.

Va faan! bilderna gick ju inte att få upp. Sen fick jag reda på att man var tvungen att göra några inställningar på datorn. Hade ingen aning om hur man gjorde. Sen fick jag hjälp. Vilket lyft. Särskilt vitbalansen som jag tycker är svår att få i den gyllene medelvägen. Antingen för rött eller för blått. Nu får jag den precis som jag vill. Samt möjlighet att ljusa upp skuggor mm.

Men tillbaka till kommentarer. Det är ju artigt att ge en kommentar tillbaka om man fått en själv.

Då brukar jag leta upp en av vederbörandes bättre bilder för att ge en bra kommentar tillbaka.

Men alla okommenterade bilder då. En gång tänkte jag att jag skulle dra mitt strå till stacken. Gick in i flera grupper och bläddrade bland okommenterade bilder och försökte hitta varför jag inte gillade bilden. Ibland blev det lite dumt. Kunde ju vara en gammal bild där fotografen blivit bättre. Sen kände jag mig nästan lite elak. Även om jag försökte ge den på ett vänligt sätt och hitta det jag ändå tyckte var bra med bilden. Det tycker jag är viktigt att inte  trycka ner någon. Själv ger jag inte betyg på bilder jag inte gillar utan bara försöker ge tips om vad som kunde bli bättre nästa gång eller ändring av beskärning.

Betyg systemet i bildkritik tycker jag är svårt att bedöma. Som kreativitet. För mig kan det vara en manipulerad bild där fotografen ägnat mycket tid i PS för att få fram ett verkligt konstverk Eller ett annorlunda sätt att fota som hjälp av tillbehör man ställt ut. Men som en riktigt bra fågelbild är det ju mest skärpa samt att man hittat en bra fond och vackert ljus. Kreativt skulle ju kunna vara att man klättrat upp i en trädtopp för att kunna få en bra bild.

Dessutom kommenterar an ju mest det som ligger en varmast om hjärtat. Därför är det sällan jag kommenterar bilsport och gatubilder. Även om jag förstår att det måste vara jätte svårt att få en bra bild på en racerbil. 

Många går ju med i FS för att lära sig bli bra fotografer men tycker säkert det är lika svårt som jag att bedöma andras bilder. 

Ibland blir man anklagad för att vara partisk. Jo lite så är det väl lite till mans. Man blir ju vän med många här även om man aldrig setts. Titta bara på topplistan. Det är samma namn som står där. Men vad vore FS utan dessa engagerade fotografer som lägger ut bilder och kommenterar.

Det viktigaste tycker nog jag är att ge kritik på ett positivt sätt och inte trycka ner någon.

Ettor och tvåor gör ju ingen glad. Tillför ju inte heller så mycket.

Sen det där med skärpa. Det behöver inte vara allt. Ibland kan en oskarp bild bli väldigt vacker.

Det är samma som med ögon kontakt. Brukar ju själv förespråka att man går ned på djurens och barnens nivå. Men ibland kommer det en bild som säger tvärt om. Såg en bild en gång på en hemlös svart katt mitt i vintern. Den låg i snön och bilden var tagen uppifrån vilket speglade kattens litenhet och hjälplöshet. Så ibland beror det på situationen.

Till sist! Ska man hård dra det där med kommentarer så skulle det ja bara vara dom allra bästa fotograferna som fick alla 5:or. Sådana som ägnar all tid och pengar åt sitt fotande. Sitter med dyrbara utrustningar och åker land och rike kring i jakten på den bästa bilden. Välförtjänta 5:or. Men det skulle bli ganska enkelspårigt. Själv ger jag sällan negativ kritik på bilder som redan fått många bra kommentarer. En bild kan ju uppfattas olika och en del har ju med tycke och smak att göra. Men det händer. Inte för att klassa ner en bild men om jag kommer på nåt som kan förbättras.

Sen ni som undrar varför jag tänkte gå ur FS.

"Fatique" hjärntrötthet kan vara svårt att förklara Var helt slut innan semestern. Det går inte att vila bort. Man kan vakna och vara trött. I samband med trötthet blir man lätt lite nedslagen.

Kan även känna mig rastlös fast jag är trött. Kunde bli sittande vid datorn och skjuta små ballonger en halv dag till ingen nytta. Även fast jag vet att sånt inte är bra. Tänkte jag stickar en tröja till lilla barnbarnet istället. Den har jag döpt till gör om gör rätt tröjan. Stickade och gjorde om. Till sist var den nästan färdig. Sydde ihop axel-sömmarna och skulle börja plocka upp maskor för halsen.

Då började jag tappa maskor som for iväg ner i arbetet med blixtens hastighet. Satt en hel ledig dag och var förtvivlad. Är man trött innan blir en småsak rena katastrofen. Nu ligger den fint i en påse. Vill ju inte förstöra semestern. Men tröttheten och misslyckandet tog musten ur mig. Samt att jag hade lite dåligt samvete. Blir lätt sittandes vid datorn. Tyckte inte heller FS var vad den hade varit. 

Men sen tänkte jag till. Jag har tagit bort bubbelspelet. Som bara tar energi. Försöker undvika att vara ute så mycket när det är varmt. Tyvärr också sånt som inte är bra när man har MS. Lite trist att försaka sånt som man älskar att göra. Men att fotografera har ingen sagt att det är skadligt. Dessutom mår jag bra av att komma ut i skogen. Motion ska ju också vara bra. Även om det är svårt att komma till skott så är man gladare när man kommer hem. 

Mötte en ekorr tjej härom kvällen när jag var ute och sprang. Hon satt på en trädstam och skrattade så hon kiknade. Har du glömt kameran sa hon. Nää! Är det det du skrattar åt. Nej det är ditt sätt att springa. Du springer ju sämre än min gamla farmor.

Det blev långt! Men det skulle vara kul att höra hur andra tänker om just kommentarer.

Dessutom kul med alla vänner jag tycker jag fått här på FS. Det är bara synd att många bor så långt bort.

Inte alltid så lätt att vara Ekorr fotograf!

Det finns ett fågelbord en bit ifrån där jag bor.

Själv har jag bara några Gråsparvar och Pilfinkar som sitter i min häck.

Så jag brukar gå dit och bidra med lite nötter.

Nu i vinter så har jag sett en ekorre där.

Kom ganska nära en dag och låg på magen och fotade.

Sen tänkte jag att jag slänger dit några nötter så att han ser att jag är vänligt inställd.

Det resulterade i att han blev vettskrämd och sprang iväg så fort de små benen bar honom.

Sen såg jag honom inte på ett par dar. Var riktigt olycklig.

Sen frågade jag dom som bor där om dom sett honom.

Jodå! I morse var dom 3. Men dom är morgonpigga. Vid gryningen brukar dom komma.

Ok! Då ska jag vara först tänkte jag och gich hem och ställde väckarklockan på halv 6.

Jodå. Gick dit och satte mig i snön och väntade.

8:20 kom det en liten trött ekorre. Vad tidig du är! Jag är trött. Var på party igår.

Vad gör du här så här tidigt.?

Ekorr gömsle! Dom väljer inte alltid så rena bakgrunder.

Det här är mitt matförråd. Kan man få äta sin frukost nu kanske.

Ok! Nu poserar jag väl fint. Kan du ta ett kort nu så jag får äta min frukost.

I morgon försöker jag igen. Dom var faktiskt 2 stycken i morse. Men dom låg och tryckte under det gröna plast gallret.

Molly en katt som går sin egen väg!

Mina föräldrar som haft hund i många år tyckte att dom var lite för gamla att skaffa sig en ny då dom fått avliva sin sista hund. Dom var verkligen ensamma. Pappa hade en tam groda i källaren

En dag så stod det bara en främmande katt i trädgården. Dom gav den lite vatten och nåt att äta.

Hon kom lite då och då. En tatuering hade hon på ena örat. Min syster tog reda på vem ägaren var.

Det visade sig vara en granne en bit bort som ägde katten. Men han verkade inte så intresserad av att ta tillbaka henne. Han berättade i alla fall att hon hette Molly.

Mina föräldrar tyckte nog att det var ganska bra. Mamma åkte och köpte kattlåda.

Jo hon kom och gick som hon ville. Ibland kunde hon vara borta i flera dagar. Sen satt hon bara där i växthuset som om inget hade hänt.

Nu är mina föräldrar borta båda två. Hon vakade troget över min mamma hennes sista tid i livet. Då vek hon inte en tum från hennes sida.

När hon var borta bestämde vi oss för att ta oss an Molly.

Tyckte det vore synd att sätta henne på ett katthem. Hon var ju van att gå som hon ville.

Först gömde hon sig under soffan. Hon var ju inte van vid andra katter.

Sen blev hon lite morskare när hon märkte att Smokey var lite rädd för henne.

Hon tyckte om att skrämma honom genom att jaga honom och nafsa honom i baken.

Sen rymde hon och var borta 14 dar. Vi blev lite oroliga att hon inte skulle hitta hem igen.

En kväll fick Ronny (Käre maken) syn på henne.

Han tog cykeln och hämtade henne. Det hade jag gärna velat haft på bild.

Katten är nämligen ganska stor. Så hur han lyckades cykla med henne är för mig en gåta.

Vi höll henne inomhus den vintern. Ville ju inte att hon skulle rymma när det var kallt ute.

Köpte Feliway för att få lite lugn och ro på katterna.

När det blev lite varmare började hon vara ute igen. Jodå hon försvann då och då.

Den här sommaren har hon i stort sett bara kommit hem och ätit.

För några veckor sen hörde ett par av sig och undrade om det var våran katt som var på deras altan.

Jodå! Ronny cyklade bort och hämtade katten.

Dom sa att hon ofta var där. Men att deras egen katt blev lite orolig då han inte var van vid andra katter.

Men Molly fortsatte att gå på luffen. Härom dan hämtade jag henne 2 gånger.

Lite otäckt då hon går över en trafikerad väg för att komma till skogen där hon brukar vara.

Idag kom tjejens mamma och ringde på och berättade att katten är hos dottern nästan jämt.

Vi åkte dit. Det visade sig att hon blivit förtjust i deras hankatt Jizon. Också en hittekatt. Lite äldre, liten och svart som haft så dålig tandstatus så att dom fått låta dra ut tänderna på honom.

Nu var han inte rädd för Molly längre. Blev istället  jätteglad när hon kom dit.

Hon berättade att dom var så gulliga med varann och putsade och tvättade varann.

Nu undrade dom om det var OK. om dom chippade henne så hon kunde gå ut och in i deras kattlucka som hon behagade. Ja vad gör man. Hon verkade verkligen ha funnit sin plats.

Klart hon får följa sitt hjärta och flytta ihop med Jizon.

Då behöver vi ju inte oroa oss att hon går överstora vägen hela tiden.

Tror att hon funnit ett bra hem nära skogen och fått en fästman på köpet.

Utflykt till Tåkern!

Idag har vi varit på utflykt till Tåkern.

Vi i gruppen Naturfotografer i Östergötland.

Vi blev inte så många. Det var jag, Marie, Erik och Thomas.

Lite synd vi inte blev fler. Men vi hade en härlig dag även om det blåste friska vindar.

Nu är ju inte flygande fåglar min starka sida.

Men det är alltid nyttigt att prova på sånt man inte fotar till vardags.

Erik gav mig lite bra tips att tänka på.

Man måste ju öva så man kan det där den dan örnen kommer flaxande emot mig.

Jodå! vi såg en och annan Rovfågel.

Men som tur var fanns det även stillastående änder som inte hade nåt emot att bli fotade.

Men det kommer att bli fler utflykter. Så nästa gång kanske vi blir några fler.

Kambodja 3:e delen.

Så blev det då dags att lämna Pnom Phen för att fortsätta till vårat djungel-hotell i Kep. Personalen på hotellet var så gulliga och stod och vinkade när vi åkte. Den här taxi-resan tog bara  timmar och gick betydligt lugnare till än den första. Det var lite kul att se vardagslivet ute på landet. Som att förflyttas till medeltiden. Det syns att det är ett väldigt fattigt folk. Men det är gott om kor som går kors och tvärs.

När vi kom fram till hotellet fanns ingen som tog emot. Det fanns en liten skylt med en pil som visade uppåt. Tänk om ingen är hemma. Ronny började gå medan jag väntade med resväskorna. Efter ett tag kom 2 tjejer och hämtade dom. Uppe i receptionen möttes vi av en fransman som påminde ganska mycket om jultomten och hans sällskapliga hund. Sen blev vi visade till vårt rum. Ett vackert hus i Khemer-stil byggt på pålar. På altan fanns det en hängmatta att ligga och gosa i. Det låg en liten bit från vattnet. Så man fick ta tuktuk dit om man ville bada i havet. Hade hört att vattnet i den här delen inte var så bra. Men vi hade ändå valt att bo här och bada i pool för att få vistas i djungel-miljö- Stället gränsar mot en national-park. Platsen var mycket kuperad med många trappor och kullerstenar. Kände av min MS lite. Doktorn hade varnat för att man kunde må lite sämre när det var varmt. Jo balans-sinnet var inte det bästa så man fick ha tungan rätt i mun. Men jag njöt ändå över att få befinna mig på denna vackra plats. Visserligen var sängen den hårdaste jag legat i. Poolen som skulle vara ren var ekologisk. D.v.s. inget klor vilket gjorde att den istället var ganska grön och slajmig, Jodå! Jag badade. Gyttjebad lär ju vara nyttigt. Gällde bara att hålla mun stängd. Vi gick en bit i naturreservatet första morgonen. ca 1 km. Det var på 8 km om man gick runt och solen stod ganska snabbt högt på himlen. Såg inga vilda djur. Men vackra fjärilar och en ekorre som retades med mig. När jag inte hade kameran framme visade han sig. Men näst sista dan fick jag en bild på honom. Även en fågel, Antagligen en sån där nektar-ätande sak. För han hade lång näbb. Fick en bild på den som blev sådär. Lite för mycket sol.

En dag gjorde vi en utflykt till dit pepparn växer. Där odlas världens finaste svartpeppar sägs det.

Dagen därpå besökte vi Rabbit Island. Båten skulle gå kl 09:00 på morgonen och vara tillbaka 16:00. Skulle bli skönt att bada i havet. Har egentligen aldrig förstått mig på folk som badar i pool när det finns hav. Vattnet var väl inte lika fint som det kan vara på vissa platser i Thailand. Inte så där turkorblått. Men rent. Vi åt mat på ön. Kände mig lite yr efter några timmar i solen. Så jag avstod min middags-öl till förmån för pressad juice. Ett mycket dumt beslut visade det sig. Började känna mig lite illamående på tillbakavägen.  Gubben på hotellet frågade om jag ätit kall mat på ön. Han brukar själv bli lite dålig när han ätit sallad där ute. Nejdå! Då kom jag på det. Hade inte haft en tanke på juicen. Dan därpå var jag däckad och sov mest hela dan och kunde inte äta. Hade bokat tur till en fjärils inhägnad. Men dan därpå kom vi i alla fall iväg. Rena mekka för en fotonörd som jag. Tyvärr hade många varit i slagsmål så vingarna var lätt fransiga, Men några bilder blev riktigt bra.

Sen var det då dags att lämna Kep, Glömde säga att vi var nere på krabbmarknaden en kväll och åt också. Mysigt. Påminde mycket om Thailand innan det började bli så fint och västerländskt.

Mådde ganska bra ca 20 minuter och satt och fotade från bilen. Sen kom illamåendet tillbaka.

Inte roligt. 3 timmars bilresa tillbaka till Pnom Phen. Kräktes innan jag gick in på flygplatsen. Satt på golvet och hängde över resväskorna vid inscheckningen. Sen flyg ca 1 timme. När vi äntligen kom till Bangkok (En stad som är värre än någonsin), Så rörigt och mycket avgaser. Vi tänkte att vi tar en riktig taxi precis utanför så dom hittar till hotellet. Det var lättare sagt en gjort. Man var tvungen att stå i en lång kö först för att få en taxi-biljett. Den kön tog 1,5 timme att komma fram i. Så när vi äntligen kom fram till hotellet 19:30 stupade jag i säng. Men det var tur att vi tagit en extra natt i Bangkok och fick en dag till återhämtning.

Dan därpå mådde jag bättre igen och tillbringade mesta tiden vid poolen för att bättra på solbrännan. Tog även en liten sväng på stan och köpte toppar och Samsong. Thailändsk whisky som mer smakar som rom och passar bra till Mojjito. På eftermiddagen tog Ronny en promenad för att ta en massage. Han gick vid 15:00. Klockan blev både 18:00 0ch 19:00. Vart var han. Tänk om det hänt honom något, Påkörd, hjärtinfarkt. Faan ja hade vare sig klocka eller mobil. Mobilen gick sönder straxt innan vi åkte. Konstaterade att jag kanske bord köpa en klocka. Men det har jag. Ha ! En på armen och en i hans mobil. Fick åka hiss upp till 5:e våningen varje gång jag skulle titta på klockan.  Dessutom är jag ingen hejare på engelska. Det här var snyggt. Får skriva ett brev på engelska och höra om dom kan efterlysa honom. Jag får åka hem själv. Ska man ta med hans bagage också. Tankarna snurrade i huvudet. Då stod han plötsligt bara där.

Jo det var så här. Han tänkte att det inte var så långt från där vi bott sist. Kanske skulle se hur det ser ut. Traskade runt och gick vilse. Fångade en taxi och blev sittande i bilkö. Han var lite orolig också. Förstod nog att jag skulle bli lätt orolig. Men frid och fröjd. Resan gick bra och gubben min var tillbaka. Dan därpå åkte vi hem till Sverige.

Sammanfattning. Gillar verkligen Kambodja. Trevligt folk, God mat. Amok = en kyckling eller fiskgryta gjord i palmblad var helt suverän. Mysigt med pannkaks frukost. Intressant att få se Ankor Wat och dödens fält. Åker gärna tillbaka. Då kan man ta det lite lugnare. Nu ville vi se det mesta ifall det var enda gången vi åker hit. Nästa gång kanske vi fortsätter förbi Kep. Där lär det ligga väldigt fina stränder. Sen kan jag glömma att ta med mig massa smycken och klänningar att byta med. Bor man som vi gjorde lite primitivt Det blir mörkt tidigt, och i hyddan fick man ha kläderna nerpackade i väskan. Så det är bättre med tunna lätta kläder efter klimatet. Men fåfäng som jag är har jag nog glömt det till nästa resa. Ha det gott! Det var allt från Kambodja.  / Nilla

 Djungel hotellet i Kep!

 Den vackra men hårda sängen.

 Ett sånt här hus bodde vi i.

Utsikt från vår altan.

Peppar odling.

Där fick jag dig allt i alla fall din lilla retsticka.

Det går ju inte att låta bli att fotografera dom söta hundvalparna jag såg.

Från fjärils utflykten.

Fågeln jag såg vid hotellet.

Är det sånt här som kallas lättja?