Kambodja 3:e delen.

Så blev det då dags att lämna Pnom Phen för att fortsätta till vårat djungel-hotell i Kep. Personalen på hotellet var så gulliga och stod och vinkade när vi åkte. Den här taxi-resan tog bara  timmar och gick betydligt lugnare till än den första. Det var lite kul att se vardagslivet ute på landet. Som att förflyttas till medeltiden. Det syns att det är ett väldigt fattigt folk. Men det är gott om kor som går kors och tvärs.

När vi kom fram till hotellet fanns ingen som tog emot. Det fanns en liten skylt med en pil som visade uppåt. Tänk om ingen är hemma. Ronny började gå medan jag väntade med resväskorna. Efter ett tag kom 2 tjejer och hämtade dom. Uppe i receptionen möttes vi av en fransman som påminde ganska mycket om jultomten och hans sällskapliga hund. Sen blev vi visade till vårt rum. Ett vackert hus i Khemer-stil byggt på pålar. På altan fanns det en hängmatta att ligga och gosa i. Det låg en liten bit från vattnet. Så man fick ta tuktuk dit om man ville bada i havet. Hade hört att vattnet i den här delen inte var så bra. Men vi hade ändå valt att bo här och bada i pool för att få vistas i djungel-miljö- Stället gränsar mot en national-park. Platsen var mycket kuperad med många trappor och kullerstenar. Kände av min MS lite. Doktorn hade varnat för att man kunde må lite sämre när det var varmt. Jo balans-sinnet var inte det bästa så man fick ha tungan rätt i mun. Men jag njöt ändå över att få befinna mig på denna vackra plats. Visserligen var sängen den hårdaste jag legat i. Poolen som skulle vara ren var ekologisk. D.v.s. inget klor vilket gjorde att den istället var ganska grön och slajmig, Jodå! Jag badade. Gyttjebad lär ju vara nyttigt. Gällde bara att hålla mun stängd. Vi gick en bit i naturreservatet första morgonen. ca 1 km. Det var på 8 km om man gick runt och solen stod ganska snabbt högt på himlen. Såg inga vilda djur. Men vackra fjärilar och en ekorre som retades med mig. När jag inte hade kameran framme visade han sig. Men näst sista dan fick jag en bild på honom. Även en fågel, Antagligen en sån där nektar-ätande sak. För han hade lång näbb. Fick en bild på den som blev sådär. Lite för mycket sol.

En dag gjorde vi en utflykt till dit pepparn växer. Där odlas världens finaste svartpeppar sägs det.

Dagen därpå besökte vi Rabbit Island. Båten skulle gå kl 09:00 på morgonen och vara tillbaka 16:00. Skulle bli skönt att bada i havet. Har egentligen aldrig förstått mig på folk som badar i pool när det finns hav. Vattnet var väl inte lika fint som det kan vara på vissa platser i Thailand. Inte så där turkorblått. Men rent. Vi åt mat på ön. Kände mig lite yr efter några timmar i solen. Så jag avstod min middags-öl till förmån för pressad juice. Ett mycket dumt beslut visade det sig. Började känna mig lite illamående på tillbakavägen.  Gubben på hotellet frågade om jag ätit kall mat på ön. Han brukar själv bli lite dålig när han ätit sallad där ute. Nejdå! Då kom jag på det. Hade inte haft en tanke på juicen. Dan därpå var jag däckad och sov mest hela dan och kunde inte äta. Hade bokat tur till en fjärils inhägnad. Men dan därpå kom vi i alla fall iväg. Rena mekka för en fotonörd som jag. Tyvärr hade många varit i slagsmål så vingarna var lätt fransiga, Men några bilder blev riktigt bra.

Sen var det då dags att lämna Kep, Glömde säga att vi var nere på krabbmarknaden en kväll och åt också. Mysigt. Påminde mycket om Thailand innan det började bli så fint och västerländskt.

Mådde ganska bra ca 20 minuter och satt och fotade från bilen. Sen kom illamåendet tillbaka.

Inte roligt. 3 timmars bilresa tillbaka till Pnom Phen. Kräktes innan jag gick in på flygplatsen. Satt på golvet och hängde över resväskorna vid inscheckningen. Sen flyg ca 1 timme. När vi äntligen kom till Bangkok (En stad som är värre än någonsin), Så rörigt och mycket avgaser. Vi tänkte att vi tar en riktig taxi precis utanför så dom hittar till hotellet. Det var lättare sagt en gjort. Man var tvungen att stå i en lång kö först för att få en taxi-biljett. Den kön tog 1,5 timme att komma fram i. Så när vi äntligen kom fram till hotellet 19:30 stupade jag i säng. Men det var tur att vi tagit en extra natt i Bangkok och fick en dag till återhämtning.

Dan därpå mådde jag bättre igen och tillbringade mesta tiden vid poolen för att bättra på solbrännan. Tog även en liten sväng på stan och köpte toppar och Samsong. Thailändsk whisky som mer smakar som rom och passar bra till Mojjito. På eftermiddagen tog Ronny en promenad för att ta en massage. Han gick vid 15:00. Klockan blev både 18:00 0ch 19:00. Vart var han. Tänk om det hänt honom något, Påkörd, hjärtinfarkt. Faan ja hade vare sig klocka eller mobil. Mobilen gick sönder straxt innan vi åkte. Konstaterade att jag kanske bord köpa en klocka. Men det har jag. Ha ! En på armen och en i hans mobil. Fick åka hiss upp till 5:e våningen varje gång jag skulle titta på klockan.  Dessutom är jag ingen hejare på engelska. Det här var snyggt. Får skriva ett brev på engelska och höra om dom kan efterlysa honom. Jag får åka hem själv. Ska man ta med hans bagage också. Tankarna snurrade i huvudet. Då stod han plötsligt bara där.

Jo det var så här. Han tänkte att det inte var så långt från där vi bott sist. Kanske skulle se hur det ser ut. Traskade runt och gick vilse. Fångade en taxi och blev sittande i bilkö. Han var lite orolig också. Förstod nog att jag skulle bli lätt orolig. Men frid och fröjd. Resan gick bra och gubben min var tillbaka. Dan därpå åkte vi hem till Sverige.

Sammanfattning. Gillar verkligen Kambodja. Trevligt folk, God mat. Amok = en kyckling eller fiskgryta gjord i palmblad var helt suverän. Mysigt med pannkaks frukost. Intressant att få se Ankor Wat och dödens fält. Åker gärna tillbaka. Då kan man ta det lite lugnare. Nu ville vi se det mesta ifall det var enda gången vi åker hit. Nästa gång kanske vi fortsätter förbi Kep. Där lär det ligga väldigt fina stränder. Sen kan jag glömma att ta med mig massa smycken och klänningar att byta med. Bor man som vi gjorde lite primitivt Det blir mörkt tidigt, och i hyddan fick man ha kläderna nerpackade i väskan. Så det är bättre med tunna lätta kläder efter klimatet. Men fåfäng som jag är har jag nog glömt det till nästa resa. Ha det gott! Det var allt från Kambodja.  / Nilla

 Djungel hotellet i Kep!

 Den vackra men hårda sängen.

 Ett sånt här hus bodde vi i.

Utsikt från vår altan.

Peppar odling.

Där fick jag dig allt i alla fall din lilla retsticka.

Det går ju inte att låta bli att fotografera dom söta hundvalparna jag såg.

Från fjärils utflykten.

Fågeln jag såg vid hotellet.

Är det sånt här som kallas lättja?

KAMBODJA! Siem Reap och Ankor Wat

Den 6/11 2015 åkte jag och min man till Kambodja. En efterlängtad resa eftersom vi inte kom iväg förra vintern. Min utredning för MS drog ut på tiden. Men nu bar det iväg. Vi åkte först till Bangkok. Därifrån fortsatte vi direkt till Siem Reap. Vi hade valt ett lite mindre hotell i utkanten av stan med ankor. 2 bjäfsiga pudlar och grodor som kvackade hela nätterna.

Började första dan med att besöka diverse tempel. Vi betalade ett 3 dagars-kort. Men efter 2 dar hade vi sett så mycket tempel så det räckte en hel livstid. Det såg inte riktigt ut som jag föreställt mig. Trodde man åkte till ett stort djungelområde där man gick och strosade på egen hand mellan templen. Hade tänk mig att ta bilder på långt avstånd också. Nu var varje tempel ett stort tempelområde och en bra bit mellan varje. Thomb Raider templet var renoverat på både gott och ont. Lianerna som växt in i templen var borttagna. Dom förstör på sikt. Även om dom är vackra.

Första dan började med regn. Vi blev fast ett bra tag inne i ett tempel tills det kom en kille som sålde regn-kläder.

Vid tempel områdena satt det människor som råkat gå på minor och mist både ben och armar. Tyvärr en rätt vanlig syn i Kambodja. Det finns åtskilliga minor kvar. Röda Khemererna hade en förkärlek för att lägga ut sådana för att hålla folket i schack. Dessvärre hade de lite dåligt minne och glömde bort vart dom lagt dom. Vi besökte även ett min museum. Det finns ett team där som arbetar för att undanröja minor och vill i framtiden ha ett min-fritt Kambodja. Ett livsfarligt med behjärtansvärt arbete. 3:e dan var vi inne i Seam Reap. Mitt första intryck av Kambodja är att det måste ha liknat Thailand för ca 30 år sen. Ett mycket fattigt land. Så fort man lämnar städerna så ser man hur folk lever. Det går kor hur som helst på gatorna. De flesta verkar äga en eller 2 kor på landet. Bostäderna liknar mest skjul. Mycket trafik i städerna, men inte så mycket bilar som i Thailand. Mest mopeder. Maten var helt fantastiskt. Kanske inte så stark som den Thailändska. Men mycket smakrik och saftigare. Ett mycket vänligt och tillmötesgående folk. Fortsättning följer. Om resan till Pnom Phen och vår äventyrliga bilfärd dit.

Vårat hotell i Siem Reap.

Regntunga skyar. Men det gav fint ljus åt templen. Regnväder varar sällan så länge i Kambodja.

Thom Raider tempel i Ankor Wat.

Den här bilden är ritad av en 6 årig flicka som sedan fick stipendium för sin konstnärliga talang.

De här människorna livnär sig på att sälja saker vid tempel-områder. Kambodja har inga sjukförsäkrings system utan de drabbade är hänvisade på medmänniskors omtanke.

Kunde ju inte låta bli att fota de söta barnen.

I Ankor Wat såg vi även de enda apor vi skulle få se. Vilken tur att taxi-killen stannade upp så att jag fick några bilder. Även om jag tror han tyckte det var konstigt att jag tyckte det var lika kul att fota apor som tempel. Förklarade att vi inte hade några apor i Sverige så att det var lite exotiskt. Här matade folk aporna. Dom frågade om jag också ville. Men jag tror inte det hade varit nån bra idè.Dessutom ska man ju inte mata dom. Hade trott att jag skulle få se fler senare vid hotellet i Kep. Men det här var dom enda.

Jodå! Det blev lite sländ-fotografering på gräsmattan utanför hotellet innan vi for vidare. Taxi killen som stod utanför såg lite konfunderad ut när jag låg där i gräset med rumpan i vädret. Dom är bra konstiga dom där västerlänningarna.

Kära maken med sin regn-cap som vi köpte där. Jag hade en lika fin fast rosa.

Kommentera eller inte!

Under nästan varje pool står det. Det finns X antal okommenterade bilder.

Kommentera några nu.

Det är ju så lätt att ge positiv kritik och 5:or. Det vet man ju att det gör folk glada.

Själv minns jag mina första kommentarer.

Bilden är lite suddig. Det finns böcker om exponering att läsa.

Fick även en kommentar som sved ganska bra fast den var vänligt skriven. Talade om för vederbörande att jag gillar iallafall bilden. Tänkte: Vad tar du för bilder själv då. Hennes var mycket fina. Plockade bort min hund-bild med skarpt blixtljus, tagen lite uppifrån med mattfrans och diverse störande detaljer. Hoppas du läser det här Din kritik var välförtjänt även om jag hoppats på beröm.

Men så länge man kan tala om varför man inte gillar bilden så kan man ju hjälpa den andra att få bättre bilder.

Jodå! Jag tänkte att jag ska dra mitt strå till stacken.

Tog helt sonika en sida i taget av okommenterade bilder och valde ut en som jag kunde peka på något speciellt som Brus, oskärpa, dålig färgbalans eller något annat specifikt. Eftersom jag var lite osäker på om det var min smak som var rätt så tog jag okommenterade bilder.

Ibland möttes det positivt och ibland gör man fotografen förnärmad.

Kanske tänker: Och vem är du som tycker du har rätt att döma ut min bild.

En okommenterad bild säger också en del. Har själv haft bilder jag varit nöjd med som inte har kommenterats. Kanske bara att se sanningen i vitögat och se att bilden har mest värde för mig själv.

Försöker ibland rensa bland mina bilder. Läste nämligen någonstans att man bara ska visa dom bästa bilderna. Med tanke på hur många fotografer det finns här så är det ingen som orkar titta på alla bilder man har ändå. Men det är lika svårt som att städa i garderoben. Den där gamla trasan som legat i 3 år. Jo men den är väl inte så tokig. Den får ligga ett tag till.

Men i fortsättningen ska jag bara ge kritik på de bästa bilderna.

En okommenterad bild får tala för sig själv. Är själv glad för alla goda råd jag fått från fotografer som är kunnigare än mig.

Ledsen om jag sårat någon. Det var inte min mening. Vet med mig att jag kanske gått tillbaka ganska långt i tiden ibland. Fotografen kanske har blivit bättre utan mina tips.

Har även fått kritik för att jag är för intim och delar med mig för mycket av mig själv i kommentarer och gästböcker vilket jag inte tycker att jag gör.

/ Nilla