En liten hyllning till FS och all hjälp och inspiration jag fått.

När jag fick min första systemkamera en Nikon 3000 hade jag aldrig kunnat drömma om hur biten jag skulle bli av foto. ( Inte min man heller, då hade jag aldrig fått den )

Särskilt efter att jag gått med i FS som min svåger Micke tipsat om.

Minns hur hänförd jag blev över alla fina bilder jag såg.

De första som verkligen inspirerade mig var Bengt Werner med sina underbara bilder på gamla hus. Hur får man sådana bilder undrade jag. Vilka färger. 

Förstod att det hade lite med vitbalansen och att kunna hantera inställningarna själv. Ewa Gustafssons bilder var också bland de första som jag blev riktigt imponerad av. Som getingen i fönstret. Oh vad jag önskade att bli lika duktig.

Det roliga är att man får så mycket hjälp av de som fotat längre. Som Börje Norhager och Hans Ivarsson som kommit med massor av bra tips och förklarat saker jag undrat.

Hans har verkligen fått mig att bli intresserad av insekter. Hans sländbilder är ju rent fantastiska.

Sen får man ju vänner med samma intressen Som Veronica och jag som skriver till varann då och då. Samt Sir Svarten med alla sina fina ekorrbilder med rubriker som får en att skratta gott. 

Ja efter ett tag känns det som om man känt personerna jätte länge fast man aldrig träffats. Kanske inte räknat upp alla fotovänner här. Men jag är glad att få dela bilder och funderingar med er.

Har nu fotat i ca 3 år. Tänk så mycket man lärt sig. Även fast man ibland har dagar då allt man fotar kastas bort.

Men jag kan konstatera att det är en ganska dyr hobby som väcker ha begär av guds nåde. Är inne på min 3:e kamera. När jag bytte från 3000 till d300s tyckte jag den var helt suverän.

Men eftersom brus sticker mig i ögonen och jag gillar mörka skogsbilder så bytte jag till en d 700 och är jättenöjd. 

Konstigt vad favorit objekten växlar. Just nu älskar jag djur foto. 

( Är lite avundsjuk på alla rovdjurs bilder man ser  Men det är lite dåligt med örnar vid fågelbordet.)

Vilket bidrar till att mina katter blir uthängda här hela tiden.

Hittar jag ingen fågel så blir det Smokey som följer mig som en hund.

Men man lär sig lite att gilla läget. Snart blir det svårt att hitta fåglarna i det gröna. Då får man leta blåsippor. Sen kommer sländorna. 

Då ska jag tröna på att ta lika fina sländ-bilder som Hans.

Jo man lär sig att uppskatta årstiderna på ett annat sätt när man fotar.

Önskar alla på FS en riktigt Glad Påsk.

Vad gör en bra bild!

Mina mest kommenterade bilder var egentligen inga sådana bilder som jag trodde på från början. Den ena katt- bilden var för mörk och ljusade upp den för att se vad det blev av den.

Den andra var jag rädd för att få kommentarer för att den var suddig eftersom ljuset inte var det bästa.

Minns när min man skjutsade mig ända till Småland för att jag skulle ta bilder vid Kyrkö mosse. Hade laddat med alla objektiv samt stativ. Här skulle fotas den perfekta bilden. Oj! Minns att jag grät när jag kom hem. Hade kameran gått sönder? Alla bilder var suddiga. Min man sa: Här skjutsar jag dig genom halva Småland. Sen kommer du hem med bilder som en 5-åring skulle tagit bättre

Dan därpå gick jag ut i skogen för att träna. Då kom jag på felet. Hade glömt att jag satt kameran på Manuellt när jag fotat blommer. Eftersom jag använt stativ så tittade jag inte så noga. Bilderna skulle ju bli superskarpa.

Lade ut den som varnande exempel. Ibland tycker jag man kan bjuda på sig själv.

Men jag fick några bra bilder. Så ha förtröstan. Letar man så brukar man finna.

Egentligen har jag nog själv lättare att stå ut med oskärpa en brus.

Tog en sländbild som blev väldigt skarp. Men hade för högt ISO så den blev väldigt oskarp.

Sen gäller det att komma ihåg att ändra ISO-talet. Så många gånger man fotat inne i skogen. Sen kommer man ut i ljuset och Smokey sätter sig så fint på en sten. Vips så har man en blek spök-katt på stenen

Nej inte lätt det där med foto.och komma ihåg allt.

Solen spelar in också. Tänk att när man var liten fick man alltid höra att man skulle fota när solen sken. Mitt på dan med solen bakom ryggen.

Blir ju ofta inte alls lika fint som från sidan och helst i morgonljus eller eftermiddags sol. Kan det ha varit så att dåtidens kamera inte var lika ljuskänsliga

. Blev som 12-åring ägare till en Kodak Instamatic.

Oh vad den var fin. Den kostade 100 kronor och var mycket pengar då.

Då ingick väska, film samt blixtkuber.

Jag älskade att fota och valde foto i fritt valt arbete i skolan.

Men jag bytte till konst. Dom hade ju så värdelösa kameror. Dom pratade om bländare och slutartider. Och höll på och blaskade med kemikalier för att få fram bilden. Nej krångligt och invecklat var det. 

Nej då var min kamera bättre. Lätt och smidig.  Bara att trycka av och lämna in filmen när den var färdig.

Nej! Nu ska jag inte trötta ut er mer Solen skiner så det är bara att gå ut och njuta.