Molly en katt som går sin egen väg!

Mina föräldrar som haft hund i många år tyckte att dom var lite för gamla att skaffa sig en ny då dom fått avliva sin sista hund. Dom var verkligen ensamma. Pappa hade en tam groda i källaren

En dag så stod det bara en främmande katt i trädgården. Dom gav den lite vatten och nåt att äta.

Hon kom lite då och då. En tatuering hade hon på ena örat. Min syster tog reda på vem ägaren var.

Det visade sig vara en granne en bit bort som ägde katten. Men han verkade inte så intresserad av att ta tillbaka henne. Han berättade i alla fall att hon hette Molly.

Mina föräldrar tyckte nog att det var ganska bra. Mamma åkte och köpte kattlåda.

Jo hon kom och gick som hon ville. Ibland kunde hon vara borta i flera dagar. Sen satt hon bara där i växthuset som om inget hade hänt.

Nu är mina föräldrar borta båda två. Hon vakade troget över min mamma hennes sista tid i livet. Då vek hon inte en tum från hennes sida.

När hon var borta bestämde vi oss för att ta oss an Molly.

Tyckte det vore synd att sätta henne på ett katthem. Hon var ju van att gå som hon ville.

Först gömde hon sig under soffan. Hon var ju inte van vid andra katter.

Sen blev hon lite morskare när hon märkte att Smokey var lite rädd för henne.

Hon tyckte om att skrämma honom genom att jaga honom och nafsa honom i baken.

Sen rymde hon och var borta 14 dar. Vi blev lite oroliga att hon inte skulle hitta hem igen.

En kväll fick Ronny (Käre maken) syn på henne.

Han tog cykeln och hämtade henne. Det hade jag gärna velat haft på bild.

Katten är nämligen ganska stor. Så hur han lyckades cykla med henne är för mig en gåta.

Vi höll henne inomhus den vintern. Ville ju inte att hon skulle rymma när det var kallt ute.

Köpte Feliway för att få lite lugn och ro på katterna.

När det blev lite varmare började hon vara ute igen. Jodå hon försvann då och då.

Den här sommaren har hon i stort sett bara kommit hem och ätit.

För några veckor sen hörde ett par av sig och undrade om det var våran katt som var på deras altan.

Jodå! Ronny cyklade bort och hämtade katten.

Dom sa att hon ofta var där. Men att deras egen katt blev lite orolig då han inte var van vid andra katter.

Men Molly fortsatte att gå på luffen. Härom dan hämtade jag henne 2 gånger.

Lite otäckt då hon går över en trafikerad väg för att komma till skogen där hon brukar vara.

Idag kom tjejens mamma och ringde på och berättade att katten är hos dottern nästan jämt.

Vi åkte dit. Det visade sig att hon blivit förtjust i deras hankatt Jizon. Också en hittekatt. Lite äldre, liten och svart som haft så dålig tandstatus så att dom fått låta dra ut tänderna på honom.

Nu var han inte rädd för Molly längre. Blev istället  jätteglad när hon kom dit.

Hon berättade att dom var så gulliga med varann och putsade och tvättade varann.

Nu undrade dom om det var OK. om dom chippade henne så hon kunde gå ut och in i deras kattlucka som hon behagade. Ja vad gör man. Hon verkade verkligen ha funnit sin plats.

Klart hon får följa sitt hjärta och flytta ihop med Jizon.

Då behöver vi ju inte oroa oss att hon går överstora vägen hela tiden.

Tror att hon funnit ett bra hem nära skogen och fått en fästman på köpet.

Vänner!

Idag när jag skulle ta en promenad i elljusspåret i Mantorp för att fota ekorre.

Blev inga  ekorrbilder idag. Såg visserligen en. Men jag lade band på mig och nöjde mig med att slänga ut några mandlar.

När jag gick tillbaka mötte jag en dam som tipsade om en bra skog att fota i.

När vi stod där så kom det en katt ut från snåren.

Men Molly! Du vet ju att du inte får gå över stora vägen.Sköt du ditt så sköter jag mitt svarade hon.

Molly som jag ärvde efter min mamma verkar vara en katt som gör som hon vill.

Just då kom en man med 2 vackra Golden Retriver.

Döm om vår förvåning då inte katten visade någon som helst rädsla.

Hundarna var visserligen kattvana. Men Molly är ju inte hundvan.

Men dom nosade och hölsade så glatt på varann som om dom vore de bästa vänner.

Sen gick dom tillsammans hemåt. Men för säkerhets skull bar jag Molly över vägen.

Kära doktorn! Hur botar man fotomani.

Har blivit helt sjukt beroende av att fota. Får jag inte gå ut  och gå med min kamera på några dagar känns livet värdelöst.

Träffar jag vänner så ser jag snabbt till att samtalet leds in på foto.

Kvällarna fördriver jag sittande vid datorn och redigerar bilder eller kollar FS.

Dyr i drift har jag blivit också. Sen jag köpte min Nikon d 3000 har jag bara velat haft mer och mer. 

Konstaterade då snabbt att objektivet som hängde med kameran inte gick att zooma in saker på nära håll. Köpte ett 200mm objektiv. Till småfågel?

Nää för futtigt. Det blev ett begagnat 300mm f4 fast objektiv. 

Kameran då? Nej jag ville ha en bättre kamera. Blev en d300. Tyvärr inte så ljusstark som jag trodde . Men en bra kamera.

Hittade en begagnad d 700 på blocket. Fullformat. Oj vad små mina gråsparvar blev. Förstora. Ja men då har jag ju bara hälften av mina megapixlar kvar.

Vill ha mer. Hela tiden denna önskan om bättre grejer. Köpte ett 500mm objektiv för ett tag sen. Ett Sigma 6,3 när jag fotar nära. Var överlycklig. 

Men med 300:an blir det brusigt i mörka Mantorpsdjungeln, och med 700:an får jag beskära.

Vet att man inte ska fota i starkt dagsljus och i blåst. Men jag har jobbat i 3 nätter och sovit på dan.Abstinens? Nej då! Men jag bara måste ut och titta vad jag hittar i min lilla skogsdunge. Har aldrig hänt. Men kanske den där falken som jag aldrig sett sitter där. Eller min söta ekorre lilla My. 

Nej då! En kråka blev det. Om än lite brusig. Tur att elements finns även om jag vet att det finns folk som inte gillar redigering.

Det är iallafall en räddare i nöden.

Mitt arbete har blivit nåt nödvändigt ont. Som tur är jobbar jag mycket natt och får en hel del lediga dagar. Älskar dom där dagarna mitt i veckan då alla andra jobbar. Inget som stör. Tar min kamera och mina katter och drar ut i den stora Mantorpsdjungeln. Synd bara att den är så begränsad. 

Rödhake, Björktrast, Flugsnappare och Gråsparv. Idag fick jag iallafall en Kråka. Närmast Rovfågel man kan komma här.

Drömmer om en Värstingkamera, Ett riktigt ljusstarkt objektiv samt ett litet gömsle där Uggla, Falk och en och annan varg traskar förbi

Elller ett möte med mitt favoritdjur Lodjuret. Han skulle sitta så fint på en sten och le vackert in i kameran.

Sov gott! Kul att höra om nån känner igen sig.