Pilarna

Skåneland, slättland. Så blev det riktig vinter igen. Marken har ånyo dolts av snö. Snö som döljer det som nyligen smälte fram. Bakslag eller fullt naturligt kring mitten av mars? Kvällstidningens löpsedel skriker ut att "mardrömskylan har slagit till" men egentligen är det bara en helt vanlig vinterdag. Bildligt är det vackert. Med rena drag står landskapet vitt.

Hbl med 150mm på tri-x.

Is

Så kom dem till sist, de fina skridskoisarna. Långfärdsåkarna hade väntat på att snön skulle smälta undan. De hade väntat på nya köldknäppar. De hade väntat på blanka kärnisar som möjliggjorde solskensturer på närliggande sjöar. Och så äntligen!

Men, idag kom snön - igen! Stora flingor dalade mot sjölandskapet och förändrade på en natt förutsättningarna för skrinnarna. Att trotsa snön och köra ändå, utan att veta vad som döljer sig där under, kan vara väldigt spännande. Ibland för spännande! Då återstår det bara att vänta...

Svartmesen

Min dotter och hennes kompis fann en dag svartmesen i utkanten av vår trädgård. På marken invid bokhäcken låg den. Med stor försiktighet närmade de sig den lilla fågeln. Det blev snart uppenbart att den inte längre var vid liv. Intresserat och varligt plockades den upp varefter den betraktades med stor nyfikenhet. Under ett par timmar förbereddes för fågelns sista vila. Fascinerat följde jag barnens förehavanden och gladdes över den respekt som visades svartmesen. Jag plockade fram min M6:a med monterat summicron 50 och dokumenterade deras projekt. 

Flickorna med den lilla svartmesen

Parus ater

Grodan

Hon satt där på en sten, alldeles stilla. Fångad i ett ögonblickets pose. Mina tankar går osökt till Pompejis invånare som, efter Vesuvius utbrott år 79 e.Kr, förevigades i vardagens bestyr. Vari grodans öde består är utom min vetskap. Det jag däremot vet är att hon satt där, förtorkad och spröd, på en stenhäll bland grönsaker och frukter i Mandelmanns trädgård. 

Blek paprika

Innan den digitala bilden slog igenom var vi förpassade till den analoga bilden och dess möjligheter att på kemisk väg påverka slutresultatet. Under en period testade jag att bleka bilder i olika omfattning. Jag jobbade med olika frukter som exponerades genom macrolinser på tri-x och belystes med ringblixt. Bakgrunden belystes som regel med ett särskilt ljus för att bli några steg överexponerat. När väl negativet var framkallat exponerades fotopappret något steg för mycket för att bli motsvarande mängd för mörkt. Efter att pappret framkallats blektes det vilket gjorde att bilden ljusnade och kontrasten ökade. De ljusa partierna påverkades mest och kunde helt tappa struktur. Dessutom resulterade förfarandet oftast i att bilden fick en gul-brun-aktig ton, gulare i högdagrarna och brunare i de mörka partierna. Blekningen kunde avbrytas när önskad förändring skett och för att sedan få bilden beständig, krävdes ännu en fixering. Självklart var det sedan möjligt att tona bilden, antingen för ändrad färgton eller bara för ökad arkivbeständighet.