Blek paprika
Innan den digitala bilden slog igenom var vi förpassade till den analoga bilden och dess möjligheter att på kemisk väg påverka slutresultatet. Under en period testade jag att bleka bilder i olika omfattning. Jag jobbade med olika frukter som exponerades genom macrolinser på tri-x och belystes med ringblixt. Bakgrunden belystes som regel med ett särskilt ljus för att bli några steg överexponerat. När väl negativet var framkallat exponerades fotopappret något steg för mycket för att bli motsvarande mängd för mörkt. Efter att pappret framkallats blektes det vilket gjorde att bilden ljusnade och kontrasten ökade. De ljusa partierna påverkades mest och kunde helt tappa struktur. Dessutom resulterade förfarandet oftast i att bilden fick en gul-brun-aktig ton, gulare i högdagrarna och brunare i de mörka partierna. Blekningen kunde avbrytas när önskad förändring skett och för att sedan få bilden beständig, krävdes ännu en fixering. Självklart var det sedan möjligt att tona bilden, antingen för ändrad färgton eller bara för ökad arkivbeständighet.