.k. Tvätterimuseet en fantastisk "location" och nu sitter man med en bunt bilder att ta hand om igen

Har för närvarande häcken full med annat än fotografering och har därför lovat mig själv att vara lite återhållsam med plåtandet (inspiration och goda idéer har ju en viss förmåga att urarta i hårt arbete). Ibland går det dock inte att behärska sig. Efter ett inledande besök på fotoklubbens vernissage i Midsommargården begav jag mig tillsammans med fru och två goda vänner söderut.

Vi inledde med en fika i Röda Stugans Café . Det visade sig vara MC-orientering idag och under tiden vi fikade dundrade det in drivor av motorcyklar. De flesta mer eller mindre ålderstigna. Nu är inte MC-fotografering riktigt min grej, men några bilder blev det.

Bild 1. MC-paus vid Röda Stugans Café. Bland de modernaste åken.

Bild 2. Ett något äldre åk.

Därefter letade vi reda på Hagalunds tvätterimuseum vid Albysjöns strand. Programmet idag bestod av Kulturarvsdagen - "Gröna platser" med  "Konstbyken Märkbart".  Ingen av oss kände till museet sedan tidigare, men det visade sig vara ett fantastiskt trevligt ställe.

Bild 3. Så här trevligt ser det ut från vägen.

Bild 4. Vi hade kommit rätt.

När man klev in genom dörren och såg den fantastiska miljövar det kört, det var bara att ta fram kameran och börja fotografera.

Bild 5. "Riktiga" maskiner.

Bild 6. Ännu fler "riktiga" maskiner.

Bild 7. Här visas delar av en klyk- och klädnypsamling

När vi kom ut på baksidan pågick storbyk. Riktigt spännande att se hur det kunde se ut när det begav sig.

Bild 8. Museet låg precis nere vid Albysjön.

Bild 9. Här puttrar tvätten i en annan sorts gryta.

Bild 10. Manuellt arbete var det som gällde.

Bild 11. Vittvätt

Bild 12. Blåtvätt

Bild 13. Och till slut skall det torka

Vi kom lite för sent för att vara med på den guidade turen från början, men slutet var bra ;)

Bild 14. Här är vår guide som sticker upp huvudet. Guide var Olle Magnusson
föreståndare för och grundare av Hagalunds Tvätterimuseum.

Miljön nere vid Albysjön var fantastiskt vacker och runt om museet pågick en konstutställning.

Bild 15. Längs bort i hörnet av trädgården  växte det största pilträd jag någonsin sett.

Bild 16. Marita i djup förundran över ett av konstverken i sjön

Som synes är Tvätterimuseet väl värt ett besök. Och som ni ser urartade det hela till en massa hårt arbete med bildredigering och bloggskrivande.

Ha det bra

Kurt

.k. MGFK:s höstutställning. Pust, nu är allt klart inför hängningen på torsdag

Hur svårt kan det vara att rama in fem bilder, skriva fem små bildtexter, en kort presentation av mig själv  och någon liten text om bilderna jag visar. Det kunde det tydligen ;) Jag har jobbat med förberedelserna till och från hela helgen. Men nu är det klart!

Det här är min första "riktiga" utställning. Tänkte först hoppa över som vanligt då jag har mer än fullt upp på jobbet, men å andra sidan är det ju lika bra att får premiären överstökad. För att inte ta mig vatten över huvudet bestämde jag mig för att hålla nere ambitionsnivån och antalet bilder. Fem bilder i A4-format och ramade i IKEA:s Ribba (42x32 cm) fick räcka.  För att skapa ett litet litet sammanhang jobbade jag utifrån temat "Att betrakta världen". Inspirationen till detta är hämtad från Håkan Nessers "Flugan och evigheten" som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg.

Utställningen skall hängas med vajrar/snören från en skena i taket. Ingen spik och inga häftkuddar gör ju att det blir rätt mycket snören att hålla reda på. Ville därför hålla nere antalet saker som skall upp på väggen och som sedan skall arrangeras på ett snyggt sätt. Testade därför att lägga ihop presentationen och den lilla tematexten i en bild.

Det fungerade rätt bra, nu har jag bara sex saker att knyta upp på torsdag :) Bilden har jag gjort i Photoshop Elements.

För att ingen skall riskera att missa vår förträffliga utställning är det väl bäst att jag också lägger upp inbjudan ;)

Vill till sist passa på att ge en eloge till klubbens utställningsansvariga. Jag tyckte det var ett riktigt pyssel att få ordning på mina egna små bilder. Vilket pyssel måste det då inte vara att samordna ett helt gäng vimsiga fotografer. Tack Conny och Christer :)

Ha det bra och välkomna på utställningen.

Kurt

.k. Dom Bower Photography - Photo Portfolio Critique och myckat annat kul

Hittade Dom Bower på nätet för något år sedan och har regelbundet följt hans fotografiska äventyr. Har tittat på många av hans videor innehållande allt möjligt fotorelaterat (pryltester, fotouppdrag, demonstrationer och allmänt trams). Jag tror han har gälar för han pratar oavbrutet, men jag blir glad och uppmuntrad av hans entusiastiska förhållande till fotografi.

Senaste veckan har jag tittat på en hel del av hans videor med "Photo Portfolio Critique". Klart kul. Ni hittar dem på hans blogg http://dombowerphoto.blogspot.com/2011/06/photo-portfolio-critique-page-41-50.html.

Många av hans videor finns även på youtube.

Annars håller jag på att gå igenom de senaste veckornas bilder för att vaska fram eventuella guldkorn intressanta bilder.

Den här bilden är inte så dum med mycket att titta på :)

Ha det bra

Kurt

.k. Gatufoto (typ) på väg hem från Slas och vad är det som gör att man tar en bild

På väg hem från Slas-utställningen med kameran i handen funderade jag på vad det var som gjorde att jag ibland valde att ta upp kameran och ta en bild.

Ibland är det nog något ovanligt och iögonfallande som retar avtryckarnerven. D.v.d. något som sticker ut från allt annat där man befinner sig. Ett par ovanliga strumpor på ett par nakna kvinnoben till exempel. Lite semesterslö som man är hade jag inte ställt om kameran från Sergels torgs bländande solljus till T-banans mörka dunkel. Första bilden fick därför en låång exponeringstid och blev vederbörligen något oskarp.

En annan sak jag funderat på är vad det är som gör att man väljer att visa en viss bild. Jag tycker själv om, att i Slas anda, sitta och glo på mina bilder i Lightroom för att se om de vill tala till mig. Jag har flera bilder på kvinnan i strumporna, men det var den första oskarpa som talade till mig. Jag tyckte jag hörde något drömskt så jag valde att lyfta fram detta vid efterbehandlingen.

Ibland är det ljuset på en plats som får mig att stanna upp. I Liljeholmen finns den här uppgången som fick mig att ta upp kameran.

Ljuset var spännande, men det räcker inte för att det skall bli en bild. Stod kvar en stund och såg en liten liten bit av världen passera. Ljuset var spännande men med lite för hög kontrast för att det skulle fungera riktigt bra. Den här bilden är den som talade mest till mig. Jag fick glo rätt länge och jobba en del i Lightroom innan jag försod vad den sa.

Former och mönster är också något som jag tycker är intressant att fånga på bild. Vände jag mig 90 grader åt höger så hittade jag den här vyn. Det var nog det runda locket i motljuset som först fångade ögat, men jag attraherades också av pelarnas former och de vertikala linjerna i fönstret. Väntade även här på att det skulle hända något mer. Här kommer en ensam vandrare.

Helt plötsligt hade jag ett tunnelbanetåg i halva bilden.

Ibland är det själva miljön med allt som finns där som väcker intresset. På vägen hem i bussen fick jag plötsligt syn på vilken brokig samling människor vi var på bussen. Jag har fotograferat rätt mycket  Stockholms kollektivtrafik senaste åren så jag börjar bli lite trött på det gula och blå i bilderna. Prövade att beskära så mycket som möjligt.

Ett annat alternativ var att försöka göra bilden i svart/vitt.

När jag glor på bilderna här i bloggen tycker jag nog att färgbilden är den som talar mest till mig.

Under tiden jag skriver på bloggen kommer jag på allt fler saker som får mig att trycka på avtryckaren och jag inser att inlägget riskerar att bli alldeles för långt. Så, i grunden handlar det nog mest om att att öppna sina sinnen så man faktiskt ser och lägger märke till det som dagligen finns runt omkring oss.

Ha det bra och ta en god titt på det som finns runt omkring, det finns kanske något/någon som vill tala till dig :)

/Kurt

Ps. utställningen fick även Maria har funderat över skapandets drivkrafter och pris. Läs  om det i hennes blogg.

.k. "Slas. Jag minns dig nog" - Kulturhuset Stockholm - Slas har intressanta tankar kring bild

Idag var jag på Kulturhuset och såg "Slas. Jag minns dig nog". Mycket fina teckningar och målningar, men också en del filmer där man får njuta av Slas fantastiska berättarröst och underfundiga betraktelser. Bland annat visas filmen "Hur långt är egentligen detta land?" från 1971 där Slas berättar till Lars-Lennart Forsbergs bilder. Allt är filmat, men allt som oftast är kameran alldeles still på ett motiv där det inte händer särskilt mycket. Då det blir mer ett bildspel med fotografier än en film. Mycket fina och inspirerande bilder :)

På utställningen finns också ett brev från Slas till Lasse Forsberg som innehåller intressanta tankar kring vad en bild kan vara. Jag blev klart glad och inspirerad av att läsa brevet. Här är ett litet utdrag:

"Jag vet precis vad jag vill berätta med utgångspunkt från ett närmast stillastående synsätt, en vanlig stillsam kamerabild, för man får en större hjälp av bilden än man tror. Än de flesta anar. Om människor som tar bilder, vilket nästan alla gör, bara tog en bild och sen satt och glodde på den en vinter skulle bilden faktiskt tala. Men det kräver ett visst öra för att höra."

Jag var bara tvungen att ta en bild av brevet ;)

Utställningen pågår 10 juni - 11 september. Gratis inträde så det finns ingen ursäkt för att inte gå!

Kulturhuset är också ett av mina favoritställen att fotografera på. Där finns allt; människor, arkitektur, konst, mm. mm. Här är några bilder från dagens besök.

Bild 1 - Kulturhuset utifrån Sergels torg

Bild 2 - Kulturhuset 5:e våningen.

Bild 3 - Kulturhuset caféet högst upp.

Bild 4 - Kulturhuset Slas-utställningen

Alla bilder tagna med Nikon D300 och NIKKOR AF-S DX 35mm f/1.8G och så klart efterbehandlade och beskurna ;)

Nu skall jag glo på en bild och se om den talar.

/Kurt