.k. Stockholm Music & Arts - nu i färg - svartvitt är enklare

Jag tycker att det oftast är enklare att få till en svartvit bild som säger något än vad det är att få till en färgbild som talar. Jag undrar om det beror på att vi tillåter oss att skruva till de svartvita bilderna mer än färgbilderna. Kanske för att vi är vana vid svartvita bilder där svärta och kontrasten ger bilden stuns och kanske lite mer "känsla". Försöker vi göra samma sak med färgbilder, tycker i alla fall jag, att det inte känns lika naturligt. Även om jag gillar resultatet kan det ändå kännas lite sökt. Nu har vi ju i och för sig fått en flod av färgbilder med  mer eller mindre konstfulla bearbetningar genom de appar, program och filter som finns i mobilen och bildbehandlingsprogrammen. Så om några år kanske vi har vant oss :)

Mina svartvita bilder från Music & Arts finns i ett tidigare blogginlägg.

Här kommer först de naturliga färgbilderna. Om inte själva färgen i bilden är huvudmotivet tycker jag att färgbilderna ofta blir lite neutralt återgivande; så här var det. Jag tycker de svart/vita bilderna har lite mer stuns. Kanske svartvitt passar bäst till den här typen av fotografi?

Bild 1 - Toril Johannessen Mean Time

Bild 2 - Första regnskuren

Bild 3 - Efter andra regnskuren (skyfallet) 1

Bild 4 - Efter andra regnskuren (skyfallet) 2

Bild 5 - På bryggan

Bild 6 - I väntan på nästa konsert

Bild 7 - Efter sista konserten (Björk)

Här har vi till sist några bilder bilder som inte fungerade i svartvitt och som var tämligen trista i färg. Däremot blev de lite intressantare när jag skruvat till dem i Lightroom.

Bild 8 - Jag tror det är en installation men kunde inte hitta den i programmet från Music & Arts.

Bild 9 - Performance av Public Movements

Bild 10 - Festivalfötter

Ha det  bra

Kurt

PS - Ibland har man tur. När skyfallet vräkte ned över festivalen satt jag och frun på restaurang Hjerta och smorde kråset. När vi klev ut på trappan så bröt solen fram igen :)

föregående blogginlägg

.k. Christer Strömholm - "Det är i mörkrummet han sedan söker sig in i bilderna"

I senaste Kamera & Bild har reportern Elin Parmhed träffat Joakim Strömholm och curatorn Maria Patomella för att prata om Christer Strömholms och hans bilder. Det var framför allt ett avsnitt som fångade mitt intresse. Det handlar om hur Christer jobbar fram bilderna från sina negativ. Hur bildskapandet fortsätter efter det att bilden är tagen och negativet framkallat. "Du kanske inte hittar en känd bild när du tittar på kontaktkartorna, men de finns där. De kan vara delförstoringar av någonting som är upp och ner eller någonting som han bara känt." "Ett negativ med mycket innehåll kunde ibland innehålla flera bilder...". Intressant tycker jag, lite annat förhållningssätt än den skola som jobbar med att göra bilden klar i kameran.

Bild 1- Stockholm Gamla Stan

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg

.k. Vilken fantastisk teknik vi har tillgång till idag - är analogtekniken morgondagens hemslöjd?

Ibland är det nog inte så dumt stanna upp och försöka begrunda den tid man lever i; att försöka se det som man tar för givet och kanske förundras lite över detta.

Tänkte på det idag när jag satt och gick igenom bilderna från dagens utflykt till Liljevalchs. Många av bilderna fotograferades med ISO 3200 och ändå finns det tillräckligt med information kvar i bildfilen för att kunna lyfta skuggor och återställa utfrätta högdagrar. I Lightroom kan man beskära, justera exponering/kontrast och skugga/efterbelysa på ett sätt som inte fanns på kartan när jag började fotografera. Att det sedan går att visa resultatet för andra redan samma dag gör ju inte saken sämre.

För egen del hade jag aldrig lyckats få fram den här kvaliteten eller variationen på bilderna för 30 år sedan, även om jag hade hållit på i veckor. Idag tog det lite drygt en timma att få fram bilderna nedan.

Hade resultatet blivit bättre eller hade jag fått mer "känsla" i bilderna om jag använt analog teknik? Knappast, jag hade aldrig haft varken tålamod eller kunskap att åstadkomma något liknande. Risken är att bilderna slutat som några negativ i ett negativalbum eller några dior i ett magasin.

Nå, bilderna; här kommer de.

Bild 1 - Telefonplan - I väntan på tåget kan man begrunda omgivningen

Bild 2 - Telefonplan - en klippa värd att begrunda

Bild 3 - Liljevalchs - Målet för dagens utflykt

Bild 4 - Hemslöjd från golv till tak

Bild 5 - Detalj från ett av löven.

Bild 6 - Dagens mest osannolika prestation

Bild 7 - Många saker var fantastiskt vackra...

Bild 8 - ...och spännande

Bild 9 - I ett av rummen kunde man testa att slöjda själv. Det fanns möjlighet att pröva det mesta tror jag.

Bild 10 - Liljevalchs - "Ska vi fortsätta med analogt eller ska vi gå över till digitalt?"

Bild 11 - Stockholm tunnelbanan - okänd dam på röd linje

Nu är det ju inget fel på den gamla tekniken, men är det inte lite hemslöjd över det hela ;) Det är ju nu inget fel med det, det går ju som synes att göra fantastiska saker med gammal teknik. Det viktigaste är ju ändå att man hittar sin egen väg och sitt eget uttryck.

Ha det bra

Kurt

PS - jag vet att den analoga tekniken fortfarande regerar inom vissa områden, men jag tycker ändå att kopplingen till hemslöjd är intressant som tankeexperiment.

PS2 - Jag beundrar och uppskattar verkligen en välgjord mörkrumskopia!

föregående blogginlägg