Att formulera sig i ord är ett sätt att tänka - att fotografera ett sätt att se

.k. Christer Strömholm - "Det är i mörkrummet han sedan söker sig in i bilderna"

I senaste Kamera & Bild har reportern Elin Parmhed träffat Joakim Strömholm och curatorn Maria Patomella för att prata om Christer Strömholms och hans bilder. Det var framför allt ett avsnitt som fångade mitt intresse. Det handlar om hur Christer jobbar fram bilderna från sina negativ. Hur bildskapandet fortsätter efter det att bilden är tagen och negativet framkallat. "Du kanske inte hittar en känd bild när du tittar på kontaktkartorna, men de finns där. De kan vara delförstoringar av någonting som är upp och ner eller någonting som han bara känt." "Ett negativ med mycket innehåll kunde ibland innehålla flera bilder...". Intressant tycker jag, lite annat förhållningssätt än den skola som jobbar med att göra bilden klar i kameran.

Bild 1- Stockholm Gamla Stan

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg

Inlagt 2012-09-03 08:44 | Läst 2411 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
2012-09-03 09:02   /Bengan
Intressant! Och det kan nog stämma, att man ofta hittar eller kan plocka fram andra saker i den redan tagna bilden än vad man såg från början. Sedan får man nog vara litet försiktig när efterkommnade tolkar eller förmedlar konstnärens tänk, när inte konstnären finns längre och kan hålla med om påståendet eller dementera det hela!? ;)
Svar från Kurt Nord 2012-09-04 20:08
Det bästa är nog om man förhåller sig lite frågande till det mesta som skrivs och tycks och sedan funderar lite själv.
Jag har deltagit i kurser där läraren pratat om att 50% av arbetet återstår efter man tagit bilden.
I bland kan man ju hitta saker i en bild man kanske inte såg vid exponeringstillfället,
Svar från Kurt Nord 2012-09-04 20:12
För egen del är det ofta först vid genomgången i datorn som jag verkligen börjar fundera på vad det var för känsla som jag ville komma åt när jag tog bilden.
Knepigt det där med tolkning. Det finns nästan ingen svensk litteratur på området men däremot mycket utländsk och det som slår en är hur många olika tolkningsteorier det finns. Frågan är egentligen hur pass medvetet upphovsmannen arbetar fram sina bilder? Ofta har jag en känsla av att betraktaren lägger in helt andra kriterier i bilderna och då kan hela förfarandet "romantiseras" efteråt, i synnerhet om upphovsmannen är död. Det händer säkert att upphovsmannen tänker en sak vid verkets tillblivelse men att publiken tänker något helt annat - det kan säkert hända att upphovsmannen håller tyst om sina egna tankar eftersom publiken lägger in mycket smartare tankar i verket (alltså om han lever, om han är död så håller han ju definitivt tyst).
Svar från Kurt Nord 2012-09-04 20:25
För egen del misstänker jag att upphovsmannen i många fall inte själv har någon riktig koll varför bilderna blev som de blev. Det kanske är så att en utomstående betraktare i dessa fall är bättre lämpad att tolka bilderna än upphovsmannen själv :)
Jag tycker man ska ha en öppen och nyfiken attityd i sitt fotograferande och inte begränsa sig i en massa dogmatiska regler. Du kan ju inte alltid vara störtsäker på vad som fastnade på bilden tagen i 1/250 sek? Kanske blev det ytterligare något som du inte såg när du komponerade och tryckte av? Eller kanske var det något som hann försvinna? Det är väl bara bra om man kan suga ut det gottaste ur varje bild man tar. Det gäller att inte ha för bråttom utan då och då gå tillbaka till sina gamla bilder. Ibland händer det att man ser något man inte såg från början då intrycken kanske var för färska och kritiska.
Gillar den fundersamme killen på bilden här. Var är han någonstans i sina tankar?

/Torbjörn
Svar från Kurt Nord 2012-09-04 20:30
Det gäller ju att att inte ta död på det den kreativa och skapande gnistan. Om man får en kick av att planera bilden i detalj innan exponeringen eller om man gillar utforska möjligheterna i efterbehandlingen kvittar ju lika så länge entusiasmens låga brinner :)

Jag är också nyfiken på att få veta vad han tänker.
Det är inga eftertolkningar att Strömholm själv ibland arbetade så med sina negativ. Det finns även på pränt i tidningen FOTO årgång 1982, där han i sin fotoskola beskriver just detta. Det kan ha varit han själv eller hans kopist som såg att en annan beskärning gav bilderna ett nytt eller intressantare innehåll. Men han praktiserade även det här vid fotograferingen, där han arbetade sig in i motiven genom att först fotografera överskådligt och sedan gå närmare och ta nya bilder bland detaljerna och beskära direkt med kameran.

http://gelatin-silver.blogspot.com
Svar från Kurt Nord 2012-09-04 20:33
Intressant, det är ju klart att sannolikheten ökar för ett lyckat resultat om man jobbar aktivt både under fotograferingsögonblicket och under efterbehandlingen.