.k. En något annorlunda inpiration till bildskapande

Här kommer lite inspiration till en breddad fotorepertoar :) Jag blir själv lite sugen på att införskaffa ett stycke skelett.

http://www.buzzfeed.com/mjs538/50-unexplainable-black-white-photos

En bild måste det ju vara även om den inte är lika spännande som de i länken :)

/Kurt

.k. Tankar efter ett besök på Moderna Museet - Skulle Gunnar Smoliansky få in en bild på Galleri FS?

Jag och min själs älskade besökte i söndags Moderna Museet för att titta på fotografi och då framför allt Jeanloup Sieff vars bilder bara visas fram till 22/5. Det var kul att se Jeanloups bilder live, men det var lite snålt med bilder. Jag hade gärna sett några fler. Funderade på det här med efterbehandling som debatterats en del här på fotosidan när jag gick runt och tittade på bilderna; nog har han jobbat rätt mycket med bilderna vid kopieringen ;)

Vi fortsatte sedan in på  "En annan historia: Se världen!" och "En annan historia: I kamerans våld" med bilder från museets egna samlingar. Det var verkligen uppfriskande att gå runt och titta på alla bilder från alla dessa fotografer med sina olika motivval, uttryck och bildspråk.

Det slog mig plötsligt när jag stod där bland alla bilder; hur många av de här bilderna skulle kommit med i Galleri FS om man skickat in dem idag. En hel del kanske men absolut inte alla. Jämför man det övergripande intrycket från Moderna Museets bildutställningar med med det övergripande intrycket av bilderna i Galleri FS så skiljer det en hel del. Funderade en del på detta, men det tål nog att funderas mer på innan jag uttrycker några slutsatser i bloggen ;)

Blev i alla fall inspirerad att fortsätta söka min egen väg med egna motivval och eget bildspråk. Tack Christer Strömholm och Gunnar Smoliansky för inspiration till att söka det meningsfulla i det lilla eller enkla.

Några bilder blev det också under turen.

Bild 1. Det går att fotografera människor på stan med en Nikon D300 också.

Bild 2. Skeppsholmsbron. Solsken med hög kontrast gav intressanta former.

Bild 3. Skeppsholmen - det är något visst med luckor

Bild 4. Moderna Museet - om man lyfter blicken.

Bild 5. Min själs älskade med ömma fötter.

Nog bloggat för ikväll och tag hand om er.

Kurt

.k. Syner från en sjukbädd och vad jag är nöjd med ett helt digitalt arbetsflöde.

Har precis kommit ur förkylnings- och feberdimmorna där jag befunnit mig de senaste veckorna. När jag tömmer mina minneskort för att få kamerorna i ordning hittar jag några bilder som jag tog när jag låg i min säng och tyckte synd om mig själv.

Solen sken in genom fönstret och skapade spännande mönster på väggen. Kanske kunde bli en bild, men kameran låg en våning upp på mitt skrivbord, så jag tvekade. Till slut blev dock fotosuget för stort och jag vinglade upp och hämtade kameran. Tyvärr försvann mönstren fort då solen flyttade på sig så det var på håret att jag fick någon bild över huvud taget.

Bild 1. Syner från en sjukbädd 1

Har man väl fått en kamera i handen blir ju fotosuget stort. Orken var inte den bästa så jag utmanade mig själv med att försöka hitta en bild från sängen som inte var fullständigt meningslös. Det gick väl sådär ;)

Bild 2. Syner från en sjukbädd 2

Det blev ju två tämligen dystra bilder, men jag tror inte det berodde på febern i sig. Det var nog mer så att febern låste mig till en plats under ett antal dagar och att jag då fick tillfälle att studera denna på ett sätt som man normalt inte tar sig tid till ;)

Avslutar med något färggladare och muntrare. Svärmor fyllde 85 med stort kalas här hemma hos oss. Maria fixade några blomsterarrangemang som blev riktigt fina.

Bild 3. Detalj av bordsdekoration.

Precis när jag laddat upp bilderna för den här bloggen slog det mig hur nöjd jag är att mitt arbetsflöde för bilder är helt digitalt. Framför allt att bildframställningen blir så lättsam. Sätt i minneskortet i datorn, importera bilderna till Lightroom och  justera bilderna. Markera de bilder som skall vara med i bloggen och exportera med exportmallen som ger maxsida 1024, jpg-kvalitet 85 och uppskärpning för skärm. Klart! Från det att jag satte i minneskortet i läsaren tills att bilderna var uppladdade till bloggen tog det kanske en kvart. Då hade jag ändå hunnit med att testa ett antal olika svartvitkonverteringar för sängbilderna.

Nu är ju inte snabbheten i sig det viktigaste utan att jag slipper hålla på med det som jag idag tycker är tråkigt. Kemihantering, inskanning, dammborttagning och negativadministration. Det gör att det blir mycket mer tid till det som jag tycker är kul :) Fotografering, bildbearbetning och bildpublicering/bildutskrift.

Nu får jag sluta. Solen skiner och jag har suttit inne nästan hela dagen och deklarerat. Ser fram mot kaffe och chokladbit på altanen :)

Glad Påsk

Kurt

.k. Är vi färdiga när vi har exponerat bilden? Har en bild i en kartong eller frysbox något värde?

Sitter och funderar över blogginlägg, samtal mellan fotograferande vänner och över några kartonger med bilder som jag tagit på mig arkivansvaret för.

När jag läser blogginläggen här på fotosidan eller pratar med mina fotograferande vänner tycks det som om själva jakten på bilden är en stor del av drivkraften till att vi fotograferar. Själva "knäppandet" verkar vara det som ger största tillfredsställelsen. Vi pratar om att "fånga bilden", "måste ut med kameran", "det känns så bra med slutarljudet från en gammal analog kamera"... ja ni förstår :)

Tittar nu på mina kartonger med bilder som i stort legat nedpackade sedan de kom hem från fotofirman (mina föräldrars bilder från 1967-1985). Har de något värde? Räcker det med att de ligger där sina lådor?

Sen har vi ju fotograferna som inte ens framkallar och kopierar sina bilder. Kanske det räcker att lägga de exponerade filmerna i frysboxen eller dumpa sina digitala filer på någon hårddisk?

Behöver vi över huvud taget film i kameran och skulle det inte underlätta om vi bara formaterade om minneskortet när det börjar bli fullt? Hmmm, här går nog gränsen för mig. På något sätt så är ju ändå en exponerad film i frysboxen eller en bildfil på hårddisken en fysisk manifestation av mitt "knäppande". Det känns liksom bra att det blivit något av ansträngningen :)

En annan fundering - är det inte först när vi presenterar våra bilder för en publik som vi går från att vara "knäppare" till att vara bildskapare?

Avslutar med några bilder från kartongerna som inte haft någon publik på 39 år.

1. Min mor, jag själv och min yngsta lillebror fotograferade av min far. Observera Instamatic kameran i min mors hand.

2. Min far och min yngsta bror. Observera kameran om halsen på min far.

De här bilderna låg inte snyggt tillsammans och det först när jag skannat in dem som jag såg att de var tagna vid samma tillfälle.Det tyckte jag var kul :)

Och inte kunde väl min mor och far föreställa sig att de bilder som de tog för 39 år sedan skulle nå ut till så många människor (ja så många som nu läser min blogg).

Nu börjar en spirande förkylning göra sig påmind och hjärnan mosa igen. Det är dags att sluta ;)

Ha det bra

Kurt

Kameran - en länk till andra världar?

Gick igenom lite oskyldiga kalasbilder då jag helt plötsligt såg en bild där kameran fångat någonting som inte fanns tillgängligt i rummet då jag tog bilden.

Denna smått surrealistiska möjligen övernaturliga upplevelse var inget som vi som var närvarande hade tillgång till :)

Kan det vara så att det finns saker som bara går att se/uppleva genom de bilder vi tar? Är kameran som en port till andra dimensioner?  Kanske det ;)

Ha det bra

Kurt