Den skräckblandade förtjusningen som tåg medför + tankar om svartvitt

Det finns en järnvägsbro i Fiskeby som är förjäkla läskig att gå över när tåget drar förbi på det närmsta spåret. För mig som är lite harig så är det en otroligt skräckblandad förtjusning. :D Men det är också en rätt läcker plats. Jag har fotat där förut, men för ett tag sen tog jag med mig mitt Sigma 24-70 och drog dit.

Valet föll på svartvitt när jag väl kom hem och det blev snyggare. Ibland känns det nästan som att det är fusk med svartvitt. Ett foto som inte fungerar i färg kan ibland få en vibb i svartvitt. Det kanske är inbillning? Eller finns det någon sanning i det? Oftast är kanske fotot bara dåligt i grunden. Måste man rädda upp det i efterbehandlingen är det kanske inte värt att publicera överhuvudtaget.

Hur som helst, dessa foton tyckte jag blev bra i svartvitt. Miljön lämpar sig för det uttrycket.

2024-07-23 19:41   Måns H

Fint plåtat tycker jag! Har själv varit på platsen utan att det "blev nåt".

Svartvitt tar ju bort t ex brokigt klotter som skulle stört svårt i t ex andra och tredje bilden. Här blev de snygga!

Samtidigt undrar man ju över hur länge konstruktionerna håller utan systematiskt underhåll.

Svar från krisljungberg 2024-07-23 19:55

Tack så mycket! :D Det är en cool plats som sagt. Jag känner alltid att det finns foton där, men kanske inte alltid det blir som man tänkt sig. Som så många gånger förr. :D

Ja, det är inte utan att man undrar om bron eventuellt kommer rasa när man går där och ett tåg dundrar förbi! Men jag hoppas dom har koll på läget. ;)