Den skräckblandade förtjusningen som tåg medför + tankar om svartvitt

Det finns en järnvägsbro i Fiskeby som är förjäkla läskig att gå över när tåget drar förbi på det närmsta spåret. För mig som är lite harig så är det en otroligt skräckblandad förtjusning. :D Men det är också en rätt läcker plats. Jag har fotat där förut, men för ett tag sen tog jag med mig mitt Sigma 24-70 och drog dit.

Valet föll på svartvitt när jag väl kom hem och det blev snyggare. Ibland känns det nästan som att det är fusk med svartvitt. Ett foto som inte fungerar i färg kan ibland få en vibb i svartvitt. Det kanske är inbillning? Eller finns det någon sanning i det? Oftast är kanske fotot bara dåligt i grunden. Måste man rädda upp det i efterbehandlingen är det kanske inte värt att publicera överhuvudtaget.

Hur som helst, dessa foton tyckte jag blev bra i svartvitt. Miljön lämpar sig för det uttrycket.

Cykeltur och kvällsfoto

Blev en liten cykeltur till Fiskeby samt Campus/Kungsgatan för lite kvällsfoto. Försökte fota tåg osv. Eftersom kvällsfoto är så pass nytt för mig så tycker jag nästan allt blir coolt helt plötsligt! Mitt kvalitetstänk är som när man är nybörjare, haha. Märkligt hur det där fungerar. Här kommer lite foton i alla fall: