Kristoffer Ljungberg
Dammade av Sigma 105-macrot igen
Dammade av Sigma 105-macrot igen och stack till skogs. Egentligen borde man väl ha blixt och diffuser när man fotar macro. Det känns som det är ett sånt slöseri i mina händer just nu! Jag har gått i tankar om att sälja objektivet, men så är det ändå lite kul trots allt. Jag kanske behåller det ett tag till. Här kommer några foton i alla fall.
Och så lite mer blommor
Ja, det är ju den tiden på året när det börjar hända lite grejer igen! Äntligen! Och ja, då åker ju macrot fram liksom. :D Vad jag fotar har jag sällan någon aning om dock. Jag har nog med att försöka lära mig något om fåglar. ;D Förutom vad jag antar är körsbärsblom så var det lite grejer kommunen planterat på diverse gräsmattor runtom, så inget vilt! :P Men kan ju vara fint ändå förstås.
Kul att fota lite annat än fåglar ibland också
Dammade av Sigma 105mm-macrot härom dagen och gick ut en sväng. Lockelsen att fota annat än fåglar finns ju förstås, men jag är tamefan alltid så rädd att jag ska missa någon fågel så det blir liksom aldrig av, haha. :D En fördel med att snöa in på ett visst område, samtidigt som man har flera intresseområden, är ju att man alltid kan byta om man tröttnar! Såvida man inte bränner ut sig helt på foto överhuvudtaget förstås.
Lite fåglar och glöggutflykt
Vintern är här så har blivit lite mindre fotande den senare delen av hösten och början på vintern. Har dock börjat besöka matningen precis som förra året och där är det ju lite drag. Ekorrar och småfåglar, samt en större hackspett!
En kortis i området med Sigma 105mm + lite tankar om mitt fågelskådande
Varit sjuk och haft problem de senaste 7-8 dagarna, men för några dagar sen orkade jag mig ut en kortis i området med Sigma 105-macrot. Borde fota mer med det! Jag brukar säga det iofs. Har beställt ett billigt 35/2.8 från Tamron också för att ta lite andra typer av foton ibland. Utmana mig själv lite. Tänka lite annat än bara fåglar, haha. Risken är ju stor att jag kommer tröttna. Jag känner av vibbarna redan. Det har blivit så mycket de senaste 9 månaderna. Intensivt farande och flängande och fotande runtom Norrköping. Jag trodde fågelskådning skulle vara avslappnade för mig, men ju mer jag hållt på desto mer stressar jag upp mig. Larm hit och dit, man härjar runt, försöker hitta arter som bara är här några veckor om året. Det är ju helt och hållet mitt eget fel förstås. Jag hade ju kunnat tänka "Äh, dom kommer tillbaka nästa år!", men det är svårt.
Det är inte det att jag tävlar i någon krysslista eller så heller. Jag tävlar inte. Jag retar egentligen ihjäl mig på folk som jagar kryss! Glider in med bilen, tar foto på någon art, sen drar vidare mot nästa kryss, triumferande. Fågeln i sig, naturupplevelsen och allt det sociala, det är helt obetydligt. Men alla får ju göra som dom själva vill förstås.
Det är så typiskt mig att köra 110% också och inte bara njuta och ta det som det kommer. Inte undra på man är så skör och uppjagad, stressad. Måste bli bättre på att vara i stunden och inte stressa upp mig så dant, men har fan ingen aning om hur!