Mer damm på sensorn nu än innan!

När jag köpte min Sony A7IV så såg jag väldigt mycket fram emot att kunna stänga slutaren när kameran stängs av. Smidigt när man byter objektiv i fält. Jag tänkte att det skulle göra susen! Och det gör det kanske. Men fan om jag inte får mer damm på sensorn nu än på min A7 III. Den enda skillnaden jag kan komma på är att jag nu också äger ett zoom-objektiv (24-70 Sigma) som inte har intern zoom. Drar jag in massa damm när jag använder zoomen måntro? Sjukt störigt i alla fall. Får blåsbälga bort hela tiden tycker jag.

I övrigt har jag varit rätt oinspirerad fotomässigt. Tog ett foto från kontoret imorse. Det är väl det. :D

Gårdagens cykeltur ner till hamnområdet

Tog en sväng på cykeln ner mot hamnområdet igår. Tanken var att fota lite med 24-70-objektivet. Jag är inte alls van vid brännvidder under 50mm. Jag har liksom lite svårt att se helheter upplever jag, men det kanske är en vanesak bara? Jag har i så gott som fyra års tid fokuserat väldigt mycket på en sak liksom, vare sig det varit fåglar, insekter eller blommor. Det är inte det att jag inte kan se att något är fint eller coolt, jag verkar "bara" ha problem att fånga det på bild. ;D Hur som helst, jag har en liten period nu där jag tycker det är lite kul att försöka få in känslan. Vi får väl se hur det går! Här kommer lite foton från gårdagen.

Den skräckblandade förtjusningen som tåg medför + tankar om svartvitt

Det finns en järnvägsbro i Fiskeby som är förjäkla läskig att gå över när tåget drar förbi på det närmsta spåret. För mig som är lite harig så är det en otroligt skräckblandad förtjusning. :D Men det är också en rätt läcker plats. Jag har fotat där förut, men för ett tag sen tog jag med mig mitt Sigma 24-70 och drog dit.

Valet föll på svartvitt när jag väl kom hem och det blev snyggare. Ibland känns det nästan som att det är fusk med svartvitt. Ett foto som inte fungerar i färg kan ibland få en vibb i svartvitt. Det kanske är inbillning? Eller finns det någon sanning i det? Oftast är kanske fotot bara dåligt i grunden. Måste man rädda upp det i efterbehandlingen är det kanske inte värt att publicera överhuvudtaget.

Hur som helst, dessa foton tyckte jag blev bra i svartvitt. Miljön lämpar sig för det uttrycket.

Gjorde min första gravid/familjefotografering för ett tag sen

Glömde bort att lägga upp detta, men jag gjorde min första gravid/familjefotografering för några veckor sedan. Jag använde mitt nyinköpta Sigma 85mm f/1.4 DG DN Art för första gången då. Jag var rätt nervös. Det är knepigt att fota folk tycker jag. Jag blir så blyg och vågar inte riktigt ge instruktioner eller komma med uppmaningar. Det beror ju förstås delvis på att jag inte har någon erfarenhet, men ändå! Det är dock rätt kul att fota människor, så jag kanske borde träna lite mer på det.

Här kommer ett gäng foton från tillfället.

Lite blandade foton från mina två nya objektiv (Voigtländer 50mm APO / Sigma 24-70 DG DN Art)

Utöver Voigtländer-gluggen köpte jag även Sigma 24-70 f/2.8 DG DN Art, version 1, och några veckor innan det köpte jag Sigmas 85mm f/1.4 DG DN Art. Min plan var att sälja alla mina gamla objektiv, förutom Sigma 105mm-macrot (DG DN Art) samt min Sony 200-600, och köpa nytt. Jag ville kitta mig ordentligt. :D Egentligen skulle jag sparat ihop lite mer cash och köpt typ Sigmas nya 50mm f/1.2, men så blev jag ivrig och köpte Voigtländern istället. Men, det kommer nog ändå bli en vanlig 50mm med autofokus så småningom också. Det är väl det enda jag känner att jag saknar. Vidvinkligare än 24mm vet jag inte om jag kommer ge mig in på?

Hur som helst, jag har nu tagit några foton de senaste dagarna med 24-70 och Voigtländern. Samtliga tagna med min Sony A7 IV.

Voigtländer 50mm f/2 APO-Lanthar

Sigma 24-70 f/2.8 DG DN Art