Den skräckblandade förtjusningen som tåg medför + tankar om svartvitt

Det finns en järnvägsbro i Fiskeby som är förjäkla läskig att gå över när tåget drar förbi på det närmsta spåret. För mig som är lite harig så är det en otroligt skräckblandad förtjusning. :D Men det är också en rätt läcker plats. Jag har fotat där förut, men för ett tag sen tog jag med mig mitt Sigma 24-70 och drog dit.

Valet föll på svartvitt när jag väl kom hem och det blev snyggare. Ibland känns det nästan som att det är fusk med svartvitt. Ett foto som inte fungerar i färg kan ibland få en vibb i svartvitt. Det kanske är inbillning? Eller finns det någon sanning i det? Oftast är kanske fotot bara dåligt i grunden. Måste man rädda upp det i efterbehandlingen är det kanske inte värt att publicera överhuvudtaget.

Hur som helst, dessa foton tyckte jag blev bra i svartvitt. Miljön lämpar sig för det uttrycket.

Promenaden hem i vackra Norrköping

Ibland är jag bara för lat för att fota, trots att kameran oftast är i ryggsäcken. Jag kan liksom inte bemöda mig. Varje dag när jag går hem från jobbet så går jag runt och tittar på alla husen runtom mig. Särskilt om det är en solig dag och trädens skuggor avbildas på husfasaderna. Idag på hemvägen fick jag en gnutta inspiration och fotade en del av dom husen jag alltid tänkt att jag ska fota. Det var ju såklart trevligt och gav mersmak.

Initialt tänker jag alltid att jag skulle fota svartvitt. Det tänker jag väl iofs fortfarande, men när jag väl kommer hem och redigerar så dras jag till färgerna. Det är nästan alltid så tamefan. Och jag lutar nog alltid lite åt färgerna i slutändan ändå.  Jag slänger upp båda alternativen här, bara för att jag kan!

Strömstaren i svartvitt

Försökte mig på att göra om några foton på strömstaren till svartvitt, lite som jag gjorde med kungsfiskaren. Det blev väl helt OK, men inte alls lika effektfullt. Ljuset var ju annorlunda förstås vilket gav en del naturliga kontraster, något som inte riktigt förekom den här dagen med strömstaren. :D