Måste skrivarbläcket kosta 10 000 kr litern?

För två år sen köpte jag bläckstråleskrivaren Epson Stylus Photo R2880, som kan skriva ut upp till A3+ - format, för 3360 kr från printervaruhuset.se. Redan vid köpet reagerade jag på att bläcket var dyrt i förhållande till själva maskinen. Då kostade bläckpatronerna hundra kronor styck. Men jag tänkte i min dumhet och okunskap att de nio små bläckpatronerna säkert skulle räcka längre än man tror….

Så var ju då inte fallet. Några A3-or senare började vissa patroner indikera att de började bli tomma. Det första patronbytet var snart ett faktum. Följden av detta blev mer eller mindre omedvetet att jag skrev ut mindre än jag egentligen ville. För det känns ju inte riktigt rätt att det ska vara betydligt dyrare att skriva ut själv än att beställa utskrifter på sina bilder.

Så slutligen började jag nu i höstas att undersöka vilka alternativ jag egentligen hade till att köpa Epsons 11.4 ml orginalpatroner för 9700kr/liter exklusive frakt. Det fanns till min förvåning inte jättemycket bra information från andra ägare av samma skrivare på nätet. Men snart insåg jag att det finns två gångbara alternativ för att undvika höga bläckkostnader. Det ena är ett CISS (continuous ink supply system), det andra vanliga återfyllningsbara patroner. Med ett CISS har man externa bläckbehållare med bläckslangar som leder in till ett paket patroner i skrivaren. Påfyllningen är enkel, då man bara öppnar den externa behållarens lock och häller i mer bläck. Nackdelen är att det tar mer plats samt att man kan få problem med bläckläckage om behållarna står på fel höjd i förhållande till patronpaketet. Är du far eller mor till en tvåårig åttaarmad bläckfisk som är överallt samtidigt är CISS fel val.

Jag beställde därför nio återfyllningsbara patroner med lika många sprutor och kanyler från Ebay. Kostnaden var 335 kr inklusive frakt.

Påfyllningsbara patroner laddade och på plats i skrivaren.

Nästa steg var att skaffa bläck. Detta var inte lika enkelt. Relativt få personer har skrivit något om sina erfarenheter av bläck som inte är original. Det blir inte lättare att bilda sig en korrekt uppfattning då flera av de kommentarer man stöter på kommer garanterat från personer med anknytning till de stora bläckproducenterna.

Solklart är ju att man ska köpa pigmenterat bläck och inte ”dyed ink” (jag saknar bra översättning), som ju saknar färgbeständighet. Efter mycket sökande kunde jag så, till ingen nytta, konstatera att många amerikaner hade sitt amerikanska favoritbläck som inte finns att tillgå i Europa. Slutligen hittade jag så ett antal européer som rekommenderade det tyska OCP-bläcket.

Jaha, och vart köper du OCP-bläck som passar just till Epson R2880 och vad kostar det? I Sverige säljer Inksystems OCP-bläck för 159kr per 100ml. Något sa mig att det borde gå att köpa billigare från Tyskland och jag hittade http://www.octopus-office.de/ som sålde OCP-bläck. Jag skickade dem ett mail där jag undrade om de hade pigmenterat OCP-bläck som passar R2880. Något ögonblickligt svar erhölls inte och när mer än ett dygn gått undersökte jag andra alternativ.

Aliexpress är ju en intressant sida som ofta ger dig svårslagna priser samt ett enormt utbud av olika produkter och tillverkare. Efter en stunds sökande fann jag en tillverkare som verkade seriös och relativt billig. Några recensioner av deras, eller några andra kinesiska bläckproducenters produkter var dock fullständigt omöjlig att hitta. Jag ställde frågan om de hade ett pigmenterat bläck som passade R2880 och fick ett mycket snabbt svar varpå jag gjorde min beställning. Nio st. 500 ml – flaskor med bläck, transport samt moms/förtullning gick på 1727 kr. Snabbt räknat ger det en kostnad på 384 kr/liter inkl. frakt. Transporten var här av den snabba och dyra typen.

Fyra och en halv liter pigmenterat bläck, sprutor och kanyler.

Dagen efter fick jag svar från Octopus-office. De hade OCP-bläck som passade R2880. Men nu var redan beställningen av det okända kinesiska alternativet redan gjord. Hade jag gjort beställningen av OCP-bläck hade det landat på en genomsnittlig kostnad på 448 kr/litern inklusive frakt. Jag skriver genomsnittlig då Octopus-office har olika priser på de olika bläckfärgerna. Octupus erbjuder också flera olika storlekar på sina bläckflaskor vilket är bra. Skulle du gå i bläckinköpstankar skulle jag rekommendera Octopus och OCP-bläcket.

Men hur fungerade då mina påfyllningsbara bläckpatroner och det billiga kinesiska bläcket? Jorå, jag har än så länge inte något att anmärka på över huvud taget. Att fylla på patronerna i enlighet med medföljande instruktioner var en baggis. Och väl insatta i skrivaren fungerade de på direkten. Jag hade tidigare vissa farhågor över att det skulle kunna komma in luftbubblor i bläcket, att inte skrivaren skulle acceptera patronernas microchip eller att det helt enkelt bara skulle läcka en massa bläck. Men det hela förlöpte problemfritt. Det enda jag behövt ändra lite på är skrivarinställningen för kontrast och ljushet. Utskrifterna doftar lite mer nu än med orginalbläcket, men inte så mycket att det stör.

Årets julkort utskrivna med det nya bläcket.

Och smålänningen i mig trivs SÅ mycket bättre med literkostnaden på 384 kr än med den på 9700kr med Epsons orginalbläck!

God fortsättning!

/Klas

På besök i reptilernas rike

Många glömmer lätt bort att denna värld inte bara är vår. I samma miljöer som vi själva vistas i finns en mångfald av arter som hör hemma just där. Merparten av dessa har existerar väldigt mycket längre som arter än vi.

För ett par veckor sedan uppenbarade sig slutligen vårsolen på den tidigare så gråmulna himlen. Några möjligheter till insektsfotografering kom dock inte, då marken fortfarande var snötäckt med undantag för de allra mest solbelysta platserna. Jag tog istället en liten runda med kameran i hand för att se om jag kunde hitta några ormar. Till min förvåning gick det ganska bra. Under en veckas tid hittade jag tre olika huggormar på ett ganska begränsat område på en sluttning som vetter mot en mad. Ormarna var under flera dagar väldigt bundna till sina små snöfria fläckar och lät sig relativt snällt fotograferas.

Samtliga ormar var av den svarta varianten, den verkar vara den mest talrika här i Hälleberga. Trots detta var ormarna väldigt olika varandra i färgerna. Den första var verkligen helsvart.

Den andra var svart med en "kall färgton" och med tydligt vita munplåtar.

Den tredje var varmt svartbrun.

I brist på zigzagmönstrade individer och med en liten förhoppning om att sandödlorna hade vaknat begav jag mig så också en dag till Björnö vid Kalmarkusten. Några sandisar såg jag inte skymten av men en väldigt försiktig, nyömsad och vackert mönstrad huggis låg och solade sig i gräset. Ögonen var fortfarande täckta av oömsat skinn, vilket gav dem en spöklik och blåaktig ton.

Härom dagen hittade jag min första snok för året. Jag var nära att trampa på den där den stilla, stilla ringlade sig över stigen jag följde.

Jag återvände också till mina huggormsmarker där jag dessvärre fann den helsvarta ormen utan huvud och stjärt. För en kort stund tänkte jag någon idiot slagit ihjäl den, men att en katt varit framme och gjort processen kort med den fjällbeklädda skönheten är ett mer troligt scenario.

Ormhatet är ju annars vida utbrett i detta land. Folk i allmänhet brukar inte ha några större betänkligheter över att slå ihjäl huggormar trots att de är fridlysta. I de få fall de försöker förklara sitt agerande brukar de säga att de är rädda att deras barn ska bli huggna av ormarna. Mitt råd till småbarnsföräldrarna är att lägga ormjaktstiden på någon annan riskförebyggande åtgärd istället. Bygg till exempel en stor stålbur i trädgården som barnen kan leka i. Slår blixten ner är de då skyddade.  Risken att dö av blixtnedslag är nämligen mycket större än att dö av huggormsbett.

Är Du fotograf eller bildskapare?

Jag surfade in på Aftonbladets hemsida igår kväll för att se om något viktigt hänt på vårt lilla klot. Döm min förvåning då förstanyheten handlade om naturfotografi. Efter att ha läst det som fanns att läsa i frågan på nätet studsade samma tankar runt, runt i min lilla hjärna;

- Det här är helt otroligt! Hur kan någon göra något som står i en så stark kontrast till de värderingar han säger sig stå för? Hur kunde det ta så lång tid innan sanningen kom fram?

Lite senare och med något lägre puls handlade mina tankar mer om semantik. Vilken innebörd ligger i orden fotografi respektiva bild eller kanske snarare vilken innebörd lägger vi i dessa ord?

Kan vi verkligen själva avgöra om vi är fotografer eller bildskapare eller är vi alla en kombination av de båda?

Fotosidan väljer aktivt användandet av ordet bild när man ska ladda upp sina bilder/fotografier; Bilden måste ha en rubrik; Var är bilden tagen; När är bilden tagen; Ladda upp bildfil. Fotosidan borde nog egentligen heta Bildsidan. Eller spelar det någon roll?

Personligen tycker jag att det spelar roll när det gäller naturfotografi. En väldigt stor del av de bilder här på sidan som "höjer sig över snittet" är kraftigt efterbehandlade och märkta med valet "ingen uppgift" på frågan "Manipulerad eller ej". Detta är på inget sätt fusk men jag tror att Fotosidans medlemmar har mycket att tjäna på en större öppenhet kring sina bilder. Och nej, jag har själv inte alltid varit ett föredöme i denna fråga.

Fotosidan skriver själva följande angående sin syn på efterbehandling:

"Vi kommer inte att definiera exakt vilka verktyg eller handgrepp som är tillåtna, utan utgångspunkten med hela definitionen, är att bara tillåta sånt som gör att bilden bäst beskriver exakt vad fotografen såg vid fotoögonblicket"

Det kanske inte går att formulera några otvetydiga regler som talar om vad som är en manipulation och som, om man vill, drar en gräns mellan orden bild och fotografi. Däremot skulle Fotosidan kunna lägga in ytterligare ett svarsalternativ på frågan "Manipulerad eller ej" och det är "Döm själv". Väljer man detta alternativ får man ladda upp en jpg som man gjort direkt från sin RAW-fil utan några konverteringar över huvud taget förutom en bildförminskning. Givetvis går det att vara oärlig, men det kräver i alla fall en aktiv oärlighet.

En puktörneblåvinge sparad som jpg från RAW-filen utan annan efterbehandling än bildförminskning.

Samma bild efter en av Fotosidan fullt tillåten redigering. 

Så döm nu själva om fotografen eller bildskaparen är ärlig mot verkligheten, mot sig sjäv och mot andra. Jag tror att det är så här vi bör arbeta på Fotosidan för att undvika misstro mot oss själva och mot varandra.

Makrohälsningar

Klas

And the summer moved on

 .....och förändrades förrädiskt sakta till höst. I ärlighetens namn kanske inte så oväntad, men inte mer välkommen för den skull. Den stora lampan släcks nu alldeles för tidigt om kvällarna. Det gäller verkligen att man tar hand om det ljus som finns om det ska bli några bilder tagna.

De fallna löven med sina höstfärger känns väldigt självklara som motiv just nu. Skönhet finns överallt och det är bara  att föreviga den. Och så vackra löven är i sin förgänglighet!

 Lönnlöv

Innan jag går vidare med löven måste jag berätta en sedelärande historia. "Bloggen" ska ju faktiskt fokusera på mina dumheter, så här kommer en.....

Jag har fotat mindre under det senaste året. En av anledningarna till det har varit att jag inte tyckt att mina bilder blivit riktigt skarpa. Under försommaren köpte jag Tamrons 90mm - makro och började använda det parallellt med min gamla trotjänare, Sigmas 180mm-makro. Jag slogs omedelbart över att det började dyka upp fullt acceptabla bilder på minneskortet igen. Dock dröjde det ända fram till i augusti innan jag slutligen accepterade att den subtila oskärpa som 180-it levererade inte berodde på skakningar i min arm eller på en ickefungerande antiskakfunktion i mitt kamerahus. Istället kunde jag  efter en hel del testande konstatera att mitt UV-filter var boven i dramat. Antagligen har glaset i filtret blivit liiiiiiiite snedställt vilket ger upphov till en pytteliten "oskärpa" på alla bilder.

Ett års förlorad skärpa på grund av ett filter.

Fans djävla helvete. Inte är jag bitter........

Lönnlöv lite mer närgånget.

Men man ska ju inte gråta över spilld mjölk som det heter, utan snarare gå ut i naturen och njuta av Sigmas och Tamrons vackra och skarpa teckning av världen!

Och ytterligare närmre.

En detalj av ett asplöv.

 Ett asplöv i förändring.

Ett förmultnat lindblad.

Så kontentan av dagens inlägg är att du ska gå ut och fota fallna löv samt att det kanske inte beror på dig att bilderna inte blir riktigt skarpa, utan snarare på din utrustning! Visst känns det bra!

Makrohälsningar

Klas

On the matter of ice

fragile and delicate

so hard

firm in its shape

eager for transformation

without colour of its own

reflecting the whole spectrum

black and white at the same time

it is all in the angle of the beholder