PÅ TAL OM GATUFOTO OCH LITE OSKÄRPA
Tittade in på två intressanta bloggar i dag. Den ena av Alf Johansson som tog upp hur folklivet på gatan påverkar fotograferandet. I lite kargare miljö har fotografen svårare att smälta in. På bilden ovan kom jag runt hörnet, såg bilden och sköt. En tiondels sekund senare var jag upptäckt. I min ambition att komma närmare ställde jag mig och tittade i skyltfönstren men varken pose eller uttryck kom tillbaks hos de båda damerna. De höll koll inte bara efter bussen utan även på mig.
I den andra bloggen av Bob Bovin talar han om sin något suddiga favoritbild i en nytryckt upplaga av The Decisive Moment som jag själv också fick hem för någon vecka sedan. Där på sidan 16 finns alltså den suddiga bilden. Och den är verkligen suddig! Om jag inte mins fel så tyckte HCB att ""sharpness is a bourgeois concept". Så heter också Claes Gabrileson´s blogg som jag varmt kan rekommendera. En av de bästa där ute på nätet.
I all förtrolighet för denna gången. Vous revoir!
När jag fotade gatufoto på 90 talet hade jag kameran hängandes runt halsen och tog bilden utan att lyfta upp den till ögonen. Då kunde man gå riktigt nära och smälta in. Problemet var att 90 % av bilderna var taskigt beskurna och dåliga på annat sätt. Men man fick till en del bra annorlunda bilder ändå.
I en gatufotobild ska man känna sig delaktig, men som betraktare och det är inte lätt. Samtidigt ska inget bakom störa bilden. Men det är kul när man lyckas
Mvh/Jörgen