FÄRG ELLER MONOKROMT?
När det gäller dokumentär fotografering så verkar det nästan vara en oskriven lag att det skall fotas monokromt. Detta har jag funderat en hel del över. Att de "gamla" mästarna körde svartvitt berodde väl en hel del på att det i begynnelsen inte fanns någon hanterbar färgfilm och att publiceringen i tidningar och magasin till stor del trycktes i just svart. Kompositionen i en monokrom bild blir naturligtvis också lite enklare när man inte behöver hantera störande färgelement i bildutsnittet, liksom att de som vill ha mer "svärta" i sitt bildskapande får det naturligt i den monokroma världen.
Jag har botaniserat runt för att hitta dokumentärfotografer som jobbar med färg och som bland annat skildrar utanförskap och sociala olikheter - en gener som brukar få mycket svärta . En fotograf som arbetar i färg är Mikhael Subotzky från Sydafrika och en annan är den amerikanska fotografen Susan Meiselas. Personligen tycker jag att deras arbeten i färg ger en tyngd och ibland blir där också ett kännbart påtagligt obehag.
I mitt eget fotograferande så experimenterar jag för tillfället mycket. En del bilder tycker jag blir bättre som monokroma andra inte. Med dagens fina programvaror för att konvertera färg till svart/vitt går det att prova sig fram nästan utan begränsningar. Men min riktigt stora utmaning är att kunna komponera och fånga färg som en Saul Leiter eller en Alex Webb. Drömmar skall vi alla ha tycker jag.
Bilden ovan är något helt annat! Vårtecken från norra Skåne. Fångat idag.
Ha en fin kväll!
Dåliga svartvita bilder blir gråa eller för svarta om man har gjort en felexponering eller ett dåligt analogt mörkrumsarbete.
Svartvitt framhäver form och mönster, all koncentration ligger på motivet.
Svartvita dokumentära fotografier har mer tyngd än de i färg.
Jag har sett på fotoutställningar som visar svartvitt och färg att betraktaren tittar ofta på färgbilderna samtidigt som man förflyttar sig, medan man stannar upp framför en monokrom bild.