Tallbit. Årets sista och årets första bilder

Årets sista dag satt jag vid frukostbordet och kollade ut på rönnarna mittemot, såg ett gäng fåglar så jag var ju tvungen att gå ut och kolla. Då var det tallbitarna som var här på besök. Inte så ofta det händer så dom måste ju fotas.

Dom kallas dumsnut läste jag, för att dom är så orädda. Så man har bra fotomöjligheter, men det är ju inte speciellt "spännande" , de sitter mest stilla med sina kladdiga näbbar och tuggar i sig fröna, skalen ratar dom. Då är sidensvansarna roligare att fota, de har suttit i träden här bakom och ätit både från alarna och björkarna, kanske har de fått nog av rönnbär, eller så har dom blivit nykterister :-) 

Det snöade på nyårsnatten så det blev några snöbilder nyårsdagen 

Dom är fortfarande kvar här lite då och då och rönnbär finns det kvar.

  // Ing-Marie

Vit julafton och grön Juldag

Det var en fantastiskt vacker julafton, ingen sol men snön låg kvar så fint på grenarna.

Vi åkte till brorsans grabb som fyller år den här dagen.

Börjar med en bild från mobilen.

Dottern i huset ville bli fotat när hon red så det blev ett gäng bilder på henne och Önas "Mona" Ramone.

Dagen efter när man drog upp persiennerna så blev man besviken, all snö på träden var borta och det var endast sörja på marken. Att det kan bli sådan  skillnad bara över en natt, men man börjar vänja sig nu.

Har länge tänkt på att jag skulle åka till Gysinge för att kolla om jag kunde få se någon utter. Gjorde slag i saken, det blev choklad och skinkmacka i matsäckskorgen.

Såg någon strömstare där borta men lade ingen tid på den.

Började spana, vanligtvis brukar det vara fläckvis med is så man ser om uttrarna är i farten men nu när det var isfritt var det inte lätt att se något. Till slut såg jag något där bland vågorna. Jag blev kvar några timmar så jag fick några bilder på den ( dem ? ) vet inte om det är samma eller om det var flera. Har ju "bara" mitt 300 så bilderna är ju beskurna, utom den första som jag visar här. Inte så enkelt att få syn på som ni ser.

Men den kom ju lite närmare ibland också.

Man får väl hoppas på att det blir lite isflak och snö där framöver, då kommer det att bli ett till besök.

Här hemma vid matningen har det varit dåligt med variation, det är bara de "vanliga" som kommer. En som sticker ut är svartmesen som jag ser varje gång jag kikar ut. Men häromdagen blev jag så glad när jag slängde ett öga på matningen, då var det ett gäng stjärtmesar här på besök. Vem vet, de kanske är här då och då, bara det att jag inte har så bra koll.

Önskar er ett gott slut på detta år !

  // Ing-Marie

Vi hör nog till minoriteten

Vi skickar fortfarande julkort. Men orsaken är mest för att jag tycker det är kul att göra egna. Från början var det målade, sen övergick det till fotomontage tills det övergick till akvarell igen de sista åren. 

"Fuskar" lite med att måla ett som jag sedan beställer från någon fotofirma, så det är inga original. 

Årets såg ut så här, blev väl inte så nöjd med framkallningen men det blir i alla fall lite personligt.

Några fick bli små tavlor som finns till försäljning på Gruvstugan vid Högbo bruk 

Med dessa vill jag önska er alla en GOD JUL !

// Ing-Marie

Man kan ju göra det lätt för sig

Förra året så gjorde jag en granboll. Lite pilligt, först gjorde jag en stomme av hönsnät som var lite knöligt att få till något så när rund, sedan stoppade jag i grankvistar, gick åt ett helt gäng. Stickigt och svårt att få i de sista kvistarna. Så i år hade jag inga tankar på att göra en likadan, så roligt var det inte.

För någon vecka sedan köpte jag en nötmatare för att ha framför köksfönstret, då kom jag på idén om att ändå få till en liten granboll, fast typ lite gles :-)  mycket enkelt.

Hittar tyvärr ingen bild på bollen från förra året men här kommer årets.

// Ing-Marie

Toppstjärna

Många har en stjärna i toppen på sin julgran men i djurens värld i den mörka skogen så pryds den av en liten tofs-  eller svartmes i stället, nötväckan hade inte riktigt samma precision. 

Dessa toppstjärnor såg jag vid naturreservatet i går. Där når aldrig solen ner bland de höga träden den här tiden på året. Men jag "hittade" en gran som stod bra till där jag fick de solbelysta tallstammarna i bakgrunden som lyste upp bilderna lite. De var hungriga så ibland landade dom där jag ville för att hugga åt sig ett frö. Men de är snabba därifrån så det gäller att hänga med på avtryckaren.

Fåglarna och granen är lite uppljusade på de flesta bilder.

Kurre höll till vid dungen i den mörkaste delen av skogen. Den fick bli svartvit och lite mörkad för stämningens skull.

// Ing-Marie