På björnspaning

Bara ca två mil hemmifrån så finns det en björn som återkommer till samma åker varje kväll, så har den gjort i flera veckor nu.

I början var det kaos där upp berättades det i tidningen. Blev ju lite nyfiken men har lite svårt att tränga mig fram när det vimlar av människor som vill fota samma sak så jag har inte kommit mig för att åka dit. Jag  trivs ju bäst i min ensamhet, bland markens alla växter. Men i går em. skulle en vän från bio-foto dit och då slog det mig att kanske att jag också skall göra ett försök. Har ju aldrig sett en björn live så visst skulle det vara spännande.

Visst var det några bilar där men allt verkade väldigt lugnt.

Vid foten av denna björk brukade den hålla till. Kollade på älgarna i den vackra kvällssolen som lugnt betade utanför huset.

Det verkade inte hända så mycket, så Ylle och jag var på väg till bilen när den helt plötsligt var där nere. Upp med kameran för att försöka få en bild. Ja, örat kom med i alla fall :-).....ser ni ?

Och lite till...

Sedan verkade det som den lade sig ner, såg den inte. Mörkret kom och jag tog mitt pick och pack och gick till bilen. Då får man plötsligt se något. Den kom fram ur åkern när den, för de flesta av oss från trakten kända "vita damen" obekymrat traskade ner efter vägen.  Hon brydde sig inte trots alla skrek att det fanns en björn där nere. Björnen blev nog mer rädd för henne än hon för den, så den  lunkade in i skogen. Ingen bildkvalite, men tyckte episoden var lite dråplig.

Så jag fick i alla fall se en björn för första ggn. och tom. en bild ! Lite skärrad också, vem vet vad den hade kunnnat göra mot damen om den kände sig störd.

Ha en skön söndag !

  // Ing-Marie

Tänkte ta en låååång sovmorgon

Önskar ju för det mesta morgonsol på mina lediga dagar så att man får åka ut och fånga det där underbara morgonljuset. Men i går kväll så bestämde jag mig för att ta en lång sovmorgon vilket väder det än må vara, det var lite si och så på rapporten.

Vaknade till runt kl 8,( inte så tidigt egentligen med tanke på vilka tider man varit uppe tidigare i sommar ) kikade på håll genom persiennerna, det är nog bara mulet, skönt ! Fönstret ligger mot väster så det är ju egentligen omöjligt at se vädret åt det hållet, allra minst när man inte ens lyfter på persiennerna.

Min del av hjärnan som uppfattar hur förb.... trött jag är kl 5.40 då min klocka ringer varje morgon, måndag- fredag, vecka ut och vecka in önskade ju att få sova denna morgon.

Sambon kliver upp, vickar på persiennerna och utbrister: Vilket väder, sol och frost. Snabbt som ögat var jag på benen. Den fototokiga delen av hjärnan blev genast klarvaken och resten också för den delen. Vem kan njuta av tidningen i sängen en sådan här morgon ? Inte jag i alla fall.

Det blev kallare än jag trodde, så nu är det bara att plocka fram kängorna och tjockare byxor.

Ha en fortsatt trevlig helg !

  // Ing-Marie

Naturens eget filter

Det mest spännande är väl att använda sig av "naturliga" grejer. Sån´t som naturen själv har att erbjuda. Att skapa stämmning och kanske få en lite målad känsla med hjälp av löv och barr framför moivet. Att få huka sig ned framför en enbuske,ormbunke eller en yvig gran och söka efter något spännande, då ofta sådant som man inte uppfattar med blotta ögat utan som måste upptäckas i sökaren. Det är något som jag tycker är såå kul. Ofta vet jag inte riktigt vad det blir av det hela. Ibland åker mycket i papperskorgen, ibland blir jag nöjd. Lite som lilla julafton när man kommer hem och får upp bilderna på skärmen.

Det bästa av allt, man kan ta tillvara på de små stunder som bjuds nu denna tid. Kameran på axeln och traska iväg till någon av "mina" små skogsdungar här i närheten. Och att ha nära till är ju ett plus i dessa tider, då mörkret kommer fortare för varje dag.

Kom hem sent i går efter ett möte, men en liten sväng hann jag med. Mycket Ormbunkar igen då..............

Önskar er alla en trevlig helg !

  // Ing-Marie

Ständig jakt

När man gillar det här med naturfoto så är det den  ständiga jakten på ljuset. Inget negativt med det utan det är väl en del av charmen.

I går så var vi upp till kyrkogården för att plantera ljung på svärmors grav. Det var mulet och grått, regnet hängde i luften. Men så kom jag ihåg att det står ett vackert rött träd där så jag vände in efter kameran. Och till min förvåning så blev det ett skönt ljus i flera bilder trots det gråa vädret. Så det är inte alltid solen måste vara framme för att man skall få just det ljus man vill ha.

Eller, vem vet, kanske det finns en del ljus runt kyrkogårdar som vi inte ser med blotta ögat.

 Hade lite tidspress, sambon satt i bilen och väntade, vi skulle iväg till ännu ett ställe. Måste ta en tur dit igen utan tidspress och kanske försöka med lite mer genomtänkta komp. men dessa får duga så länge.

Ha en skön kväll !

  // Ing-Marie

En timme kan räcka.....

...för att få en på gott humör.

Runt kl. 16.30 började solen titta fram bakom molnen. Tur att man inte har några "måsten"som är livsviktiga. Ut i bilen efter stövlar och liggunderlag, ( ett måste efter en regnig dag ) Tog mitt 70-300 och traskade iväg till en av mina små skogsdungar i närheten. Det är ju bara så vackert, motiven är inte alltid så viktiga, en upplyst bakgrund räcker gott och väl ibland. En ensam liten Linnéa hade trotsat frosten som var för ett tag sedan. Massor med Lingonblom, hur nu dom skall hinna "göra" bär, violer och lite annat smått och gott. Ormbunksbladen är ju annars ett säkert kort, står där tills snön begraver dom.

Kanske tur att solen försvinner här bakom runt kl 18 annars hade jag väl varit kvar ännu. Men denna stund räckte så bra för att få mig på gott humör.

Go´kväll !

  // Ing-Marie