Berättelse om en misslyckad häckning
Från tropiska Afrika flög den hit i våras. En liten grå fågel på knappt 20 gram. Människorna har döpt den till grå flugsnappare. Jag vet inte hur lång tid den resan tog, men den har varit tvungen att korsa den väldiga Saharaöknen, sedan medelhavet kanske vid Gibraltar sund , för att slutligen landa i dungen hemma hos mig. Bara det ett naturens under tycker jag.
Där fann den sig en maka (som gjort samma långa resa) att para sig och häcka tillsammans med.De fann en gammal torrgran som hackspettarna gjort lämpliga hål i, för att reda sig ett näste.
Väl kamoflerat och inte lätt att upptäcka om man inte är uppmärksam.
Den 4:e juni såg jag första gången en fågel i boet, som verkar ha använts i flera år. Sedan var där tomt i några veckor. Först till midsommar verkade häckningen vara igång, och jag kunde från mitt gömsle se hur ruvningen fortskred. Emellanåt kom hannen med mat åt den ruvande honan. Ibland slöt hon ögonen som i en liten slummer, men det behövdes bara ett skrik från en björktrast för att hon åter skulle vara på helspänn.
Om en fluga flög förbi vaknade jaktinstinkten och hon ryckte till, men den övervann den och låg kvar på äggen.
Så en dag, den 8:e juli så började den lille grå uppträda oroligt. Hon reste sig upp i boet upprepade gånger och bökade med näbben nere i redet. Uppenbarligen hade ungarna kläckts. Så plötsligt fanns den hannen där. Hur visste den när det var dags? Honan hoppade upp på kanten och hannen började omedelbart mata ungarna.
Här kläcks äggen.
Maken är uppmärksam och är omedelbart på plats när tilldragelsen sker.
Jag drog mig försiktigt tillbaka med avsikt att komma åter några dagar senare för att följa ungarnas uppväxt. Men när jag återvände den 12:e juli var boet till min stora sorg rivet och inga ungar fanns kvar i boet. Tänk vad tragiskt, att efter en så lång resa och sån möda få allt spolierat.
Vem som var boven kan man bara spekulera i. Kanske en hackspett av samma art som en gång hackade upp bonischen, kanske en kråkfågel eller en ekorre. Någon varelse som också behöver mat till sina ungar. Så grymt fungerar vår fascinerande natur.
MVH Sten
Tråkig utgång bara. Många mil för ingenting denna gången.
Daniel