Härliga Härjedalen

Sonfjället är för mig symbolen för Härjedalen

Härjedalen har kommit att bli mitt andra hemlandskap.

Där har vi vårt vinternöje på Sonfjällscampen, Härjedalens vackraste campingplats. Många fina utflyktsmål och vacker natur som inbjuder till fotograferande. Man vill ju gärna ta med sig en del av upplevelsen hem, (och kanske dela med sig av på bloggen).

Havsörn som jagar bort irriterande kråka. (Fotat från campingen).

Solnedgång över Ljusnan (April)

Det blir ju mest på vintern man njuter av skidåkning, vackra vyer och naturupplevelser, men nu skulle jag få uppleva våren och fågellivet tillsammans med tre kamrater från Hudiksvalls fågelklubb. Ljungdalen, Flatruet och Mittåkläppen var några av platserna vi besökte med fågelskådning som huvudtema. 

Musöron på björkarna nere i Ljungdalen

Våren var sen och inga löv hade slagit ut på fjället. Rätt mycket snö låg kvar, och på vissa av tjärnarna på Flatruet hade inte isen släppt helt. Förutom fågellivet och att det mesta av snön var borta var det sälgens blomning som indikerade att våren ändå var på väg.

Man behövde inte gå långt för att studera fågellivet.

Gott om fågelfotografer.

Vädret hade kunnat vara bättre, men ingen klagade.

Vintern har inte helt släppt sitt grepp.

Den smalnäbbad simsnäppan gäckade oss länge innan den äntligen visade sig

Rätt mycket fågel fick vi se, även om jag inte fick bra bilder på alla, men vad kan man begära? Fick ändå några nya kryss, både livskryss och fotokryss.
Ängspiplärka, stenskvätta, lappsparv, alfågel, fjällripa, kärrsnäppa, ljungpipare, brushane var några av arterna vi observerade (har säkert glömt några). För mig var kärrsnäppa och alfågel nya. 

En kärrsnäppa letar mat.

När vi kom ner på lägre nivåer blev också vädret bättre och där fick vi njuta av flera olika fågelarter och även däggdjur. Älg, räv och hare och bland de flygande arterna bergfink, blåhake, forsärla,  sjöorre, silvertärna. Tre fjällvråkar seglade över våra huvuden ett tag vid Mittåkläppen. Har säkert glömt en del, men sammantaget var det en upplevelserik och, för mig, lärorik tur.

Två silvertärnor släppte mig väldigt nära. Kanske var de utmattade efter den långa resan från Antarktis.

Fjällens näktergal

Sveriges vanligaste fågel sägs det

Helt orädda svarthakedoppingar fann vi i den lilla dammen vid Storsjö kapell. ett tacksamt objekt för oss fotografer.

Turistjippo och naturupplevelse

Går det ihop? Ja, vid Hornborgarsjön gör det det.  Åkte dit denna kylslagna vår och hyrde mig ett gömsle. 800 kr./ dag för två kvadratmeter utan värme och rinnande vatten och med en plasthink att uträtta sina behov i.

Men utsikten var bedårande, även om ljudnivån var i högsta laget. Tänk er 10 000 tranor och kanske lika många svanar som tutar oupphörligt från klockan sex på morronen till halv nio på kvällen. Då drar hela sällskapet ut på sjön igen för att övernatta.

Kröp in i gömslet c:a 21:00 på kvällen och frös mig igenom natten i min 40:åriga gamla dunsovsäck, och blev väckt i sex-snåret av tranornas revelj.
Vilken syn, att i det röda morgonljuset se tusental av tranor, svanar och gäss komma inflygande mot stranden med soluppgången i ryggen. Redan där hade jag fått valuta för mina 800 spänn.

Morgonkonserten ges!

Se upp! Här kommer jag.

Sen kom dagens dansuppvisningar som en extra bonus. Inte hade jag tråkigt under de 15 timmar som showen varade.

Hur kan de håla balansen på dessa styltor?

John Cleese i skepnad av en trana.

Trandisco till högljudd musik!

Sångsvanar.

Mindre sångsvan.

Kajor är också värda en bild, särskild när de placerar sig så vackert i trädet.

Avfärden ut mot sjön för nattvila organiseras.

36 jordnötter

Att sitta i ett gömsle och osedd studera djurlivet är fantastiskt rogivande, med eller utan kamera, och är något jag ska ägna mig mera åt i framtiden.

Efter att jag fått de bilder jag ville ha på nötskrikorna satt jag kvar i mitt tältgömsle och bara iakttog fåglarna när de girigt samlade på sig jordnötter. För varje nöt sträckte skrikan på halsen för att liksom stöta ned nöten i krävan. På det viset var det lätt att räkna antalet nötter som den stoppade i sig. Och när krävan blev full nöjde den sig inte med det utan då fick den ta de sista nötterna i näbben innan den for till skogs och gömde nötterna någonstans, för att sen återkomma för ett nytt nötlass. Det blev som sagt 36 stycken innan det var fullt. När jag kom hem räknade jag upp 36 nötter och mätte upp c:a en och en halv matsked.

Den egna villa kan också fungera som ett gömsle, som till exempel bilden på gråspetten, fotograferad genom mitt köksfönster, som ger sig på talgbollarna. Jag blir fascinerad av den långa tungan som ser ut som en elkabel, och frågan inställer sig: Hur förvarar den tungan när den inte används.

Ibland blir man vittne till små lustigheter, som den här räven som tydligen var förtjust i mina plommon, så förtjust att den fann det värt besväret att klättra upp på nedersta grenen för att komma åt det åtråvärda frukterna. Den var så fokuserad på sitt tjuveri att den inte märkte när jag smög ut på altanen för att dokumentera skeendet. Tyvärr blev det bara tre exponeringar innan minneskortet blev fullt.