Morgon på orrmyren

Bilder på spelande orre är ju knappast något unikt. Internet översvämmas väl av sådana, och varje naturfotograf med självaktning har väl någon gång legat i ett gömsle och tagit sådana bilder.

Men för mig var det något nytt och spännande att ligga i den egenhändigt tillverkade kojan och osynlig betrakta ett naturens skådespel. Nog är det värt att kliva upp i halvtretiden, laga sig en matsäck och i becksvarta natten ge sig ut på myren.
Denna morgon var det dessutom dimma, så jag gick vilse direkt. Det tog mig en dryg timma att ta mig de 150-200 metrarna från bilen och ut till gömslet. Säkert hade jag passerat det på nära håll flera gånger innan jag med hjälp av Google Maps lokaliserade mig och kunde hitta kojan.

C:a kvart över fem landade orrana på myren, väste några gånger och satt sen tyst och stilla i en timme. Efter det  kom spelet i gång på riktigt. Två tuppar spelade på varsitt håll och någon gång ibland så sprang dom ihop bakom samma lilla tallbuske och gjorde små utfall mot varandra, som brottare som söker grepp på sin motståndare. Men inga allvarligare slagsmål. Efter varje kraftmätning gick dom åt varsitt håll och fortsatte spelet på egen hand.

Avståndet till tupparna var lite för långt och dimman lite för tjock för att jag skulle få riktigt bra bilder denna gång.

Strax efter kl. 9 försvinner orrarna med ett brak åt varsitt håll samtidigt som engrå skugga flyger in på scenen och slår ner i en torrtall. Det är duvhöken som har skrämt iväg orrarna. Den sitter där en stund och putsar fjädrarna innan den drar vidare.

Jag tror inte orrarna kommer tillbaka mer denna morron, så jag kryper lite frusen ut ur kojan och går tillbaka till bilen i god sikt.

Men jag återkommer och har jag tur så prickar jag in hönveckan. Då blir det nog mera fart.

36 jordnötter

Att sitta i ett gömsle och osedd studera djurlivet är fantastiskt rogivande, med eller utan kamera, och är något jag ska ägna mig mera åt i framtiden.

Efter att jag fått de bilder jag ville ha på nötskrikorna satt jag kvar i mitt tältgömsle och bara iakttog fåglarna när de girigt samlade på sig jordnötter. För varje nöt sträckte skrikan på halsen för att liksom stöta ned nöten i krävan. På det viset var det lätt att räkna antalet nötter som den stoppade i sig. Och när krävan blev full nöjde den sig inte med det utan då fick den ta de sista nötterna i näbben innan den for till skogs och gömde nötterna någonstans, för att sen återkomma för ett nytt nötlass. Det blev som sagt 36 stycken innan det var fullt. När jag kom hem räknade jag upp 36 nötter och mätte upp c:a en och en halv matsked.

Den egna villa kan också fungera som ett gömsle, som till exempel bilden på gråspetten, fotograferad genom mitt köksfönster, som ger sig på talgbollarna. Jag blir fascinerad av den långa tungan som ser ut som en elkabel, och frågan inställer sig: Hur förvarar den tungan när den inte används.

Ibland blir man vittne till små lustigheter, som den här räven som tydligen var förtjust i mina plommon, så förtjust att den fann det värt besväret att klättra upp på nedersta grenen för att komma åt det åtråvärda frukterna. Den var så fokuserad på sitt tjuveri att den inte märkte när jag smög ut på altanen för att dokumentera skeendet. Tyvärr blev det bara tre exponeringar innan minneskortet blev fullt.