Bland granbarkborrar

Blev ett besök till Härjarö naturreservat som ligger nära sjön Mälaren. Granbarkborren har fått fäste här och många döda träd finns i området men det finns även fullt av frisk gammal skog och reservatet i sig är fint och välskött med fina vindskydd och stigar. En fågel som är specialist på att hitta åt dessa granbarkborrar och äta dem är den tretåiga hackspetten. Just denna dag var det rätt så blåsigt vilket gjorde det svårare att höra hackspettens hackade och lokalisera den. Jag gick runt i reservatet i några timmar på morgonen för att försöka få en skymt av den men fick tyvärr inte se någon. Det gjorde inte så mycket då utflykten i sig var väldigt fin.

Några bilder blev fångade.

.

.

Granbarkborrens framfart syntes på en del träd.

.

.

En lugn helg

Helgen blev rätt så stillsam. Man blev påmind om att det fortfarande är vintern då snön föll rejält och gjorde marken vit igen. Och en toppnotering på -10 gjorde att långkalsongerna åkte på. Då söndagen var bokat för annat så blev det en utflykt med kameran på lördagen. Det skulle då också bjudas på uppehåll och sol på eftermiddagen som avslutning. Perfekt för en sväng ut till Djurgården och kika på en sparvuggla som dykt upp där.

Några bilder blev fångade.

.

Mitt första stopp var vid en fors. Strömstaren var hemma och tittade lite avvaktande på mig.

.

En gräsandshane gjorde däremot sitt bästa för att visa upp sig. Kanske den trodde jag hade något gott att bjuda på.

.

På mitt andra stopp blev en liten svartmes nyfiken.

.

På mitt sista stopp för dagen ute på Djurgården satt sparvugglan och solade sig i det täta grenverket.

.

Ugglan ett återseende

I december dök det upp en hökuggla i grannbyn som jag var och kikade på och fotade då. Den har hållit sig kvar sedan dess och har nu flyttat in i ett industriområde där det verkar finnas gott om föda. Jag tog en sväng förbi där i helgen efter en lunch och tänkte att en kaffe och lite uggla blir en bra efterrätt.

Väl framme så tog det inte lång stund att hitta åt den. Hökugglan som är dagaktiv sitter ofta högt upp och ganska öppet när den spanar efter sina byten och så gjorde denna också. Några bilder blev fångade.

.

.

.

.

.

Den gröna kometen

Förra veckan var jag spontant ut en sväng på kvällen för att försöka få en skymt av den gröna kometen med namn C/2022 E3 (ZTF) som passerar jorden just nu. Det var som sagt 50 000 år sedan sist och det är enligt forskarna första och sista gången som den gör det.

Överallt läser jag att man kan se den med blotta ögat. Det vore roligt att få på bild tänkte jag. Det var stjärnklart och jag stod med handkikaren och spanade länge mot himlen. Jag kunde inte se något grönt alls även fast jag med hjälp av en app i telefonen tog fram vilken riktning jag skulle titta.

I kameraväskan låg 500mm och väntade. Det gällde att hitta kometen först bara. Jag hade med en 50mm också som jag provade några bilder med. Tänkte om den inte går att se med kikaren så borde den gå att se på bild i alla fall. Tog ut riktning och började ta några bilder. Tittade länge på kameradisplayen men kunde fortfarande inte se någon grön komet.

Jag avslutade kvällen rätt snart med några skott på månen med 500mm objektivet och sedan rullade jag hem. Brydde mig inte ens om att tömma minneskortet. Helgen kom och jag tänkte göra ett nytt försök men drabbades av någon form av influensa så det blev vila hemma istället.

Ikväll inför denna helg så tömde jag minneskortet från förra veckan och när jag nu går igenom bilderna så kan jag faktiskt se en "stjärna" som är grönfärgad. Det var lite oväntat men det känns kul att ha fångat den på bild. I morgonkväll ska jag prova igen och se om det går att få en lite bättre bild med 500mm.

.

Nikkor Z 50mm f1.8 väldigt kraftigt beskuren.

.

Nikkor AF-S 500mm f4 E FL. Beskuren.

.

Snabbast över mållinjen

Lite från arkivet. Förra sommaren.

Det är EM deltävling i dragracing. Depåområdet är proppfullt med tävlande när jag glider in på Tierp Arena. En helg fylld med mycket hästkrafter och däckrök. Det är många tävlande som skall göra upp genom att accelerera sina fordon 402m och komma först över mållinjen.

Det är blandade klasser. Allt från hobbynivå till renodlade proffs. Allt styrs från ett reglemente så det blir på så lika villkor som möjligt. Men det kostar att köra dragrace. Din bil får utstå enorma krafter och därmed ett högt slitage vilket resulterar i täta byten av delar. Tex i den högsta klassen Top Fuel har bilarna ca 10 000 hk. Då är det inte lång livslängd på delarna oavsett vad de är tillverkade av.

Jag parkerar och lastar ur min kamerautrustning. Himmeln är blå och solen steker. Det väldigt varmt och jag svettas redan. I min stora isolerade vattenflaska har jag isbitar. Det är gott med kallt vatten när törsten skall släckas. Och vatten kommer gå åt en sån här heldag i solen. Jag rättar till solhatten och beger mig mot startområdet.

.

^{Den stora vingen genererar 5 ton tryck när Top Fuel dragstern accelererar och avgaserna som lämnar motorn genererar ca halvt ton. Det krävs för att få ner 10 000 hk i backen.}

Jag har fått möjligheten att fotografera inne vid startplattan. Jag har både hörselproppar och kåpor men när de högsta klasserna kör så räcker det knappt till när man står 5m ifrån bilarna. Och när Top Fuel kör så ramlar jag nästan omkull av vinddraget när de gasar iväg från startlinjen. "- det är första gången du plåtar va? *Skratt*" hörs från en av de andra fotograferna. Det är klart en bil som håller 500-600 km/h efter 3.5 sek genererar en hel del "tryck" tänkte jag när jag återfick balansen.

^{Top Fuel dragstern kör på ett bränsle som heter nitrometan. Skillnaden mot bensin är att 1kg bensin kräver 14.7kg luft för optimal förbränning medans 1kg nitrometan kräver endast 1.7kg luft vilket innebär att motorn kan förbränna över 7 gånger mer nitrometan.}

Det blir en liten paus när man inspekterar banan efter skräp och annat. Det gör man rätt så ofta för att säkerställa säkerheten för de tävlande. Ibland lossnar det någon del eller lite oljespill från någon bil och då kör man ut traktorer som sopar banan med stora borstar. Ibland sprutar man även på med "trackbite" som är ett medel som fungerar som ett klister på vägbanan. För att ge bilarna ett extra bra fäste.

^{Starter. Den som bestämmer när bilarna skall rulla fram till startlinjen. I sin hand håller han en kontroll som styr lamporna på startgranen även kallad "julgranen". På den ser varje tävlande när de står exakt på startlinjen och sedan när den gröna lampan tänds bär det iväg.}

Det är skönt med en paus. De flesta går till pressrummet men jag stannar och ställer mig i skuggan istället. Passar på att dricka vatten och bläddrar igenom bilderna. Det är svårt att panorera med bilarna och samtidigt ha en lång slutartid för att få lite fartkänsla i bilderna. Många blir suddiga och jag justerar lite inställningar inför nästa runda som är lite saktare bilar vilket innebär ännu längre slutartid.

^{Kön till startplattan (pitlane). Här får endast funktionärer och mekaniker och medlemmar i raceteam vara. Här står en funktionär redo att släcka brand. "- Darth Vader, är det du?"}

Det är lång kö till pitlane och bilarna knuffas för hand eller dras fram av en fyrhjuling eller liknande. Det är mycket snack i kön och även fast de flesta är "motståndare" så är humöret glatt och orden vänliga. Många fokuserar ju så klart på det sista och går igenom däcktryck, lustgassystem m.m innan det blir deras tur att rulla fram till linjen. Jag frågar ett team hur läget är och de är lite bekymrade då det är en tuff motståndare som de ska möta.

^{För vissa blir det besvikelse när man förlorar och blir så kallad eliminerad.}

Det går inte som tänkt för teamet och de blir utslagna av en snabbare bil. Men det var nära men nära räknas inte. Det handlar inte bara om hur du kör bilen som utan mycket handlar också om reaktion vid startgranen. Det gäller att komma iväg precis när den gröna lampan tänds. Varken före (tjuvstart) eller efter. Det krävs mycket koncentration för att allt ska klaffa. Har du en snabb bil med några extra hästar under huven så kan du köra ikapp om du kommer iväg sent men i toppen när det närmar sig final är det ganska jämt så det är svårt.

^{För andra blir det extra glädje när man tar sig vidare mot en final och kanske en pallplats.}

Det är inte bara bilar som tävlar utan också motorcyklar. Det finns olika klasser där också allt från gaturegistrerade fabrikshojar till fartmonster som kör på nitrometan och har 1500 hk. Personligen kan jag tycka att det är rätt så vågat att gränsla en sådan hoj och sedan vrida fullt på rullen. I en bil så sitter man ju i en störtbur som skyddar om olyckan är framme. På en hoj är det inte mycket som skyddar.

^{Redo för takeoff.}

^{Full rulle och låg ställning för fartvindens skull.}

^{Ett fartmonster lämnar startlinjen. Vågat värre.}

Solen steker på och jag fyller hela tiden på med vätska för att inte bli uttorkad. Det gäller att vara alert när man står vid startplattan. Vid det här laget börjar jag skönja en lätt rodnad på huden och jag smetar på lite mera solskydd. Det börjar också bli dags för lunch. Jag letar mig ut till depåområdet igen och passar på att gå en runda bland depåtälten och kika lite. Det är fritt för all publik att besöka raceteamen i depåområdet.

^{Precis tillbaks efter ett race. Nu gäller det att snabbt förbereda inför nästa utslagsrunda.}

^{Den 8.2 liter stora motorn i Top Fuel dragster monteras isär i molekyler efter varje race.}

^{En noga rengöring och kontroll utförs innan allt monteras ihop igen.}

Det är full aktivitet i depåområdet och jag stannar till lite extra hos ett finländskt racing team som håller på att montera isär motor och drivlina. Kopplingen som är helt i metall glöder nästan fortfarande och jag kan känna värmen från den. Det är många mekaniker i detta team och var och en har sin egen uppgift och ansvarsområde på dragstern. Allt flyter på i ett imponerande tempo.

^{Det finns juniorklasser också. Tänk att vara 10 år och ratta en sån här "lådbil".}

Jag tar en sista tugga av kebabtallriken och skyndar mig tillbaks. Precis i tid för att se det sista av juniorerna som gör upp. Nu är det strax dags för en ny tävlingsklass med bilar innan finalerna börjar. Det är dags för gamla klassiska amerikanare med v8 muller. En del har imponerande puts på sin gamla bil och andra är lite mer råa.

^{Det gäller att ha tungan rätt i munnen när man bara ser himmel framför sig.}

^{Här fick en bil sladd och kom över på andra banan. Den fick stopp på bilen innan betongmuren och den andra bilen hade redan passerat som tur var.}

^{Det gäller att däcket sitter fast på fälgen när man har bra fäste.}

^{En redig "burnout" där man låter backdäcken spinna loss är bra. Då rengör man däcken samt så lägger man ut gummi på banan för extra fäste.}

Det blir en längre paus och inspektion av banan igen inför stundande finaler. Bilar och motorcyklar i varje tävlingsklass radar upp sig. Det är nu det gäller vem som blir etta och vem som blir två. Jag har varit en sväng till pressrummet och tömt minneskorten i kamerorna. Många bilder har det blivit under dagen. Finalerna rivs av och efter en dags träning så börjar bilderna sitta som de ska och det blir ett bra avslut.

^{Fina pokaler ska delas ut och även prispengar.}

^{Har man gjort bra ifrån sig så får man ställa sig överst på prispallen och ta emot publikens jubel.}

En kul och lärorik dag är till ända. Både foto och upplevelse har varit på topp. Många skratt och roligt snack i pauserna med de andra fotrograferna. Rekommenderas verkligen att någon gång besöka en dragracing tävling. Tierp har en fin arena. Det är fritt att ta med egen mat och fika in till läktaren. Många hade en kylbag med sig med mat och dryck i. Det går även att handla mat inne på området om man vill det. Riktiga toaletter finns även för besökarna och inte de där tråkiga bajamajorna. Så håll ögonen öppna för tävlingar på Tierp Arena och gör ett besök och få en minnesvärd upplevelse. Glöm inte hörselskydden bara.