Maud och Ellen

Fysingen naturreservat har fått nya gäster för ett litet tag sedan. Det är två vattenbufflar som heter Maud och Ellen. Maud är en mamma på 5 år och Ellen är dottern på 3 år. De trivs redan och hjälper till att göra stor nytta genom att beta av gräs och vass i våtmarken vid sjön som gör att fler fågelarter trivs där.

Jag var förbi och hälsade dem välkomna och fångade några bilder på dem.

.

.

.

.

.

.

Lämna företräde till gående

När jag kör bil lämnar jag alltid företräde till gående som skall korsa vägen vilket man ska göra. Jag brukar även stanna när det inte finns ett övergångsställe. Som tex här, vilket också blev en speciell upplevelse. Ett större gäng vildsvins föräldrar och ungar var ute på strövtåg och ville korsa vägen.

Jag passade på att fånga några bilder också.

.

.

.

.

.

.

.

.

Ugglorna

Det verkar vara bra tillgång på föda för ugglorna nu. Har sett och hört om flertal häckningar där det gått bra för ungarna vilket är väldigt roligt. Igår var jag ute och försökte få lite bilder på jordugglan. Den hade sällskap av hornugglan på sina jaktmarker. De höll sig på en varsin äng men ibland stötte de ihop.

Några bilder blev fångade.

.

Hornugglan var igång rätt så tidigt på eftermiddagen. Den hade nog fullt upp med att ordna mat till familjen.

.

Den gav mig en blick ibland.

.

.

Eftermiddag blev till kväll.

.

Och jordugglan visade upp sig igen.

.

.

När solen stod som lägst dök hornugglan upp. Den gillar ju inte solljuset så den väntar in i det längsta.

.

Den hade också en familj att föda som började göra väsen av sig i en skogsdunge.

.

Och den lyckades genast bra.

.

Vid ett tillfälle landande den rätt så nära.

.

Här möttes de utan någon större dramatik. De ville nog bara visa upp sig för varandra. Jordugglan är till vänster och hornugglan till höger.

.

När solen gått ner så smög sig dimman in. Dags att packa ihop och röra sig hemåt. Och hoppas det fastnade några fina bilder.

.

Vad är det som knarrar i gräset?

Dök på ett konstigt ljud häromdagen ute i naturen. Kunde inte alls avgöra vad det var. Lät som en gammal trasig ringklocka. Så det var med lite spänning jag sökte mig fram till ljudet och spanade i kikaren.

På en plats med gräs och sly var ljudet som starkast men jag kunde inte se något djur eller fågel. Så jag satte mig ner och väntade och till slut dök det upp en fågel. Kornknarren.

Några bilder blev fångade.

.

.

.

.

.

.

Sara och björnarna

I helgen gjorde vi ett besök till Sara på Wild Nordic. En lämplig biltur från Stockholm på knappt 2 timmar (enligt folkhälsomyndighetens rek). Vi blev varmt välkomnade och fick genast en uppdatering av corona rutinerna som hon tagit till sig.

Jag och kompisen kände oss snabbt hemma och började äta av välkomstmaten medans Sara hade dragning av björnläget och gömslet. Vi packade sedan hennes bil och tog plats bakom plexiglaset för att bli skjutsad ut till gömslet som är en liten stuga i skogen.

Efter vi installerat oss i gömslet säger vi hejdå till Sara och påbörjar den förväntansfulla väntan på att vi kanske ska få se och uppleva björn på nära håll.

Vädret var regntunga moln så ljuset var inte det bästa fotomässigt sett. Men lika mycket som vi ville fota björn så ville vi även bara få uppleva björn och få den där speciella känslan att titta in i ett vilt och mytomspunnet djurs blick.

Kl 21:00 så såg vi äntligen rörelser på långt håll. Spänningen var på topp och efter en stund dyker två små björnungar upp. Sara hade pratat om dessa och att de precis hade blivit bortkörda av mamman för att klara sig själva. Precis som björnmammor gör efter något år och det är dags för brunst igen.

En kramgo nallebjörn.

.

Lite klumpig och påminner om en valp.

.

Syskonen står och funderar lite.

.

Här luktar det lite goda nötter. Bäst jag kollar mig omkring innan jag slukar dem.

.

Jag går och kollar läget kring den där stugan.

.

Här hände det inte mycket.

.

Efter att de slickat i sig nötter och annat gott och undersökt massa saker och lekt lite så tog syskonen och lunkade iväg.

.

Ett par timmar senare brakar det till och en stor hona och hane dyker upp. De slår med lätthet undan stenar och annat i vägen till de godsaker som Sara lagt ut. Tyvärr var det kolmörkt när de dök upp så det blev inte så många bilder. Svårt att visa hur stora de var men de var enorma! I bakgrunden kan man se en som ligger ner vid stocken som en av björnungarna i mina första bilder knappt kunde gå över, och ungarna var rätt så stora enligt vårt tycke. Denna bild är fotad med ISO 64 000.

.

I stället blev det den där fantastiska upplevelsen som vi också var ute efter. När tex en av dessa bjässar ligger intill gömslet på 2m håll och slickar i sig nötter. Lyfter huvudet och kikar misstänksamt upp mot oss när det knarrar till i stuggolvet där jag och kompisen sitter bakom en fönsterglugg och tittar.

.

Vi hade hoppats på fler besök av de stora björnarna på morgonen då det var ljust men de dök inte upp. Vi var lika glada för det och underhöll oss med allt övrigt liv kring gömslet där i skogen. Nötskrikorna gillar också nötter och det var ett stort gäng som höll till kring stugan. Denna ruffspelle såg väldigt rolig ut hade nog inte putsat fjädrarna på länge :)

.

En ormvråk visa också upp sig väldigt fint.

.

Sara och hennes Wild Nordic är ett väldigt bra exempel på samspel mellan naturvård och ansvarsfull naturturism. Något som hon också prisats för flertalet gånger. Jag rekommenderar verkligen henne om man är intresserad av att få uppleva ett sånt spännande djur som björnen ute i det fria.

.