Bilddagbok # 2550 / Sommeren 1943 .....

ROSKILDE, DEN 23. SEPTEMBER 2022.

..... föddes jag.

Här är ett av mina loppfynd på Hestetorvet i Roskilde - den lilla boken inte kameran.

Några av bilderna hade jag sett tidigare – i olika sammanhang. Jag hade dock aldrig hört talas om luftvärnsbatterierna i Malmö. Vi flyttade också från Köpenhamn ända ner till Nakskov på Lolland när jag var 9 månader.

Den sommaren ökade motståndet från den danska befolkningen. "Folkets strejk" startade i Odense, fortsatte till Esbjerg och slutligen "Augustiupproret 1943" till Köpenhamn.

Sabotagehandlingarna blev också vanligare och våldsammare.

Danmark den 29. august 1943.

På grund av de många sabotagehandlingarna - särskilt mot järnvägstrafiken mot Tyskland - krävde tyskarna att de danska myndigheterna skulle införa dödsstraff för sabotage mot tyska intressen i Danmark. Den nybildade danska regeringen vägrade och de "gik af"/ lämnade. Tyskarna tog över och införde dödsstraffen m.m.

Boken omfattar alla 5 år av ockupationen. Jag har bara valt lite från sommaren då danskarna reste sig i massor. Redigeringen av boken slutfördes i september 1945.

Man kan sluta här om man vill.

======================================================================

I mitt exemplar (omtryckt 1955) på 10:e befrielseåret är några sidor borttagna, men samtidigt har även ytterligare material tillkommit, Förordet i detta är skrivet av fru Gudrun Fiil från Hvidsten Kro. Hon var gift med gästgivaren Marius Fiil, som gick med i motståndet tillsammans med de flesta av hans familj, vänner och grannar. De tog emot, lagrade och transporterade de vapen och ammunition som engelsmännen släppte från luften i containrar utrustade med fallskärmar. Gruppen deltog inte i egentliga sabotagehandlingar. Många motståndsmän försågs med en kaliumcyanidampull, som de var tvungna att använda om de fångades av Gestapo, för att de inte skulle avslöja andra motståndsmän eller planer osv. En av motståndsmännen som gruppen hade kontakt med tog inte ampullen och torterades til att avslöja "Hvidsten Gruppen".

Hela gruppen på 14 greps den 11 mars 1944 och fördes till Vestre Fængsel. Den 26 juni 1944 dömdes 8 av dem till döden och de avrättades i Ryvangen den 29 juni 1944 – inklusive Marius Fiil. De övriga fick varierande fängelsestraff från livstid till 4 år och Gudrun och Marius 17-åriga dotter dömdes till 2 års ungdomsfängelse. 2 i gruppen lyckades fly till Sverige.

I Ryvangen hittades "ligene" av de åtta avrättade medlemmarna i Hvidsten Gruppen och sommaren 1945 fördes deras "jordiske rester" hem till Hvidsten och begravdes 100 meter norr om Hvidsten Kro, där det finns en minneslund och en minnessten restes. .

Källor: Wikipedia. Min egen läsning av denna bok och andra böcker, samt genom att se olika dokumentärfilm och inte minst den danska långfilmen "Hvidsten Gruppen" från 2012. En ny långfilm "Hvidsten Gruppen 2" har gjorts i år, som handlar om de efterblivna kvinnorna och de "rædsler" de mötte i de tyska fängelserna. Jag har inte sett den än.

=======================================================================

PS: Kameran är en jag ärvt, men det är samma modell som min mamma tog väldigt få fotografier med i min barndom.