Roskilde-bloggen # 2662: Ett "levn" från gamla tider.

23. maj 2023.

När Roskilde gick över från gasbelysning till el på gator och vägar för många, många år sedan bevarades en del av lampställen. De användes sedan för att bära gatunamnsskyltarna. Ett fåtal av dem sägs fortfarande existera. Jag hittade denna på vägen ner till hamnen.

Fuji X100F: f/8 - 1/400 sek. - auto ISO 200.

Mvh. Erik.

Roskilde-bloggen # 2638: Gækkebrev.

10. april 2023.

Fuji X100F med HARAJUKU simuleringen. f/5,6 - 1/240 sek. - ISO 6400 - SOOC.

Fuji X100F med HARAJUKU simuleringen. f/5,6 - 1/250 sek. - ISO 3200. SOOC.

"Gækkebrev" är väl en speciell dansk tradition? Det borde ha varit känt så långt tillbaka som på 1700-talet. De skickades/levererades anonymt. Man fick gissa avsändarens namn genom att räkna prickarna. Om man inte kunde göra det inom en viss tid fick man göra sig av med ett påskägg till avsändaren. Det här låg i vår brevlåda häromdagen och vi kan helt enkelt inte gissa det. Det kostar därför ett ägg denna gång :-)

EDIT: För säkerhets skull - det är chokladägg vi pratar om här :-)

På gensyn.

Roskilde-bloggen # 2637: 9. april 1940.

9. april 2023.

Idag är det 83 år sedan tyskarna ockuperade Danmark. Av goda skäl har jag inga egna fotografier från den dagen. Jag har hittat några stycken från mitt arkiv, som jag på ett fattigt sätt försöker återge den mörka och förkrossande atmosfär som drabbade Danmark denna fruktansvärda morgon. Det var inte mycket motstånd från dansk sida. Likväl dog 14 soldater vid den dansk-tyska gränsen innan ordern gavs att stoppa motståndet. Vi hade inte möjlighet att slå tillbaka.

Jag föddes den 26 juli 1943. De danska motståndsgruppernas sabotagedåd hade blivit så våldsamma den sommaren att Hitler krävde att den danska regeringen (som just hade blivit vald) införde dödsstraff för dessa sabotagehandlingar. Regeringen vägrade och de lämnade platsen, men tyskarna införde då dödsstraffen. Därefter reste den danska befolkningen rejält mot tyskarna och det ledde till våldsamma sammandrabbningar. Följande sommar 1944 var det strejker på många arbetsplatser i hela Danmark, men mest i Köpenhamn, även senare kallad "Folkestrejken". Här slog tyskarna till hårt, över 100 dödades och ca. 600 skadades. Danskarna fortsatte dock mot tyskarnas utegångsförbud och det slutade med att tyskarna övergav detta förbud.

På gensyn.

Roskilde-bloggen # 2621: 100 års jubileum.

19. marts 2023.

Bildtexterna finns under bilderna här hos mig.

Tissetrang = Kissasugen ?  EDIT: 20/03-23 - kissnödig (efter Peters förslag)

Den 28 mars är det 100 år sedan denna (särskilt på den tiden) hypermoderna "nødtørftsanstalt" invigdes. Nødtørftsanstalt är ett ord som jag inte vill hitta ett svenskt ord för och som jag inte heller tror att många yngre danskar känner till idag :-)

Mina egna arkivbilder från ett tidigare blogginlägg. Handikappparkering precis vid dörren!

Toaletterna är fortfarande bra här på Stændertorvet.

Det finns i dag tillträde för funktionshindrade bakifrån. Det finns också ett "puslerum" i dag, så att även de minsta kan göra det de behöver och få en ren blöja.

På gensyn.

Bilddagbok # 2550 / Sommeren 1943 .....

ROSKILDE, DEN 23. SEPTEMBER 2022.

..... föddes jag.

Här är ett av mina loppfynd på Hestetorvet i Roskilde - den lilla boken inte kameran.

Några av bilderna hade jag sett tidigare – i olika sammanhang. Jag hade dock aldrig hört talas om luftvärnsbatterierna i Malmö. Vi flyttade också från Köpenhamn ända ner till Nakskov på Lolland när jag var 9 månader.

Den sommaren ökade motståndet från den danska befolkningen. "Folkets strejk" startade i Odense, fortsatte till Esbjerg och slutligen "Augustiupproret 1943" till Köpenhamn.

Sabotagehandlingarna blev också vanligare och våldsammare.

Danmark den 29. august 1943.

På grund av de många sabotagehandlingarna - särskilt mot järnvägstrafiken mot Tyskland - krävde tyskarna att de danska myndigheterna skulle införa dödsstraff för sabotage mot tyska intressen i Danmark. Den nybildade danska regeringen vägrade och de "gik af"/ lämnade. Tyskarna tog över och införde dödsstraffen m.m.

Boken omfattar alla 5 år av ockupationen. Jag har bara valt lite från sommaren då danskarna reste sig i massor. Redigeringen av boken slutfördes i september 1945.

Man kan sluta här om man vill.

======================================================================

I mitt exemplar (omtryckt 1955) på 10:e befrielseåret är några sidor borttagna, men samtidigt har även ytterligare material tillkommit, Förordet i detta är skrivet av fru Gudrun Fiil från Hvidsten Kro. Hon var gift med gästgivaren Marius Fiil, som gick med i motståndet tillsammans med de flesta av hans familj, vänner och grannar. De tog emot, lagrade och transporterade de vapen och ammunition som engelsmännen släppte från luften i containrar utrustade med fallskärmar. Gruppen deltog inte i egentliga sabotagehandlingar. Många motståndsmän försågs med en kaliumcyanidampull, som de var tvungna att använda om de fångades av Gestapo, för att de inte skulle avslöja andra motståndsmän eller planer osv. En av motståndsmännen som gruppen hade kontakt med tog inte ampullen och torterades til att avslöja "Hvidsten Gruppen".

Hela gruppen på 14 greps den 11 mars 1944 och fördes till Vestre Fængsel. Den 26 juni 1944 dömdes 8 av dem till döden och de avrättades i Ryvangen den 29 juni 1944 – inklusive Marius Fiil. De övriga fick varierande fängelsestraff från livstid till 4 år och Gudrun och Marius 17-åriga dotter dömdes till 2 års ungdomsfängelse. 2 i gruppen lyckades fly till Sverige.

I Ryvangen hittades "ligene" av de åtta avrättade medlemmarna i Hvidsten Gruppen och sommaren 1945 fördes deras "jordiske rester" hem till Hvidsten och begravdes 100 meter norr om Hvidsten Kro, där det finns en minneslund och en minnessten restes. .

Källor: Wikipedia. Min egen läsning av denna bok och andra böcker, samt genom att se olika dokumentärfilm och inte minst den danska långfilmen "Hvidsten Gruppen" från 2012. En ny långfilm "Hvidsten Gruppen 2" har gjorts i år, som handlar om de efterblivna kvinnorna och de "rædsler" de mötte i de tyska fängelserna. Jag har inte sett den än.

=======================================================================

PS: Kameran är en jag ärvt, men det är samma modell som min mamma tog väldigt få fotografier med i min barndom.