Logga in för att gå med i gruppen
Gruppvärd morgondotter, Erik Mofjell
Antal medlemmar: 55
Bilder: 4332 (111 okommenterade)
Kommentarer: 29151 (snitt 6.73 st per bild)
Typ: Ansökan krävs
Medlemmar
Lista alla
Om den här gruppen
Antal medlemmar: 55
Bilder: 4332 (111 okommenterade)
Kommentarer: 29151 (snitt 6.73 st per bild)
Typ: Ansökan krävs
Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Hej alla glada Uttryckareare!
Om ni har vägarna förbi Hornsgatan de närmaste vekorna så får ni gärna titta in på Franzens cafe (Hornsgatan 32) . Där hänger ett 40-tal foton från Moskva som togs i maj av Cathrine Winberg, Jessica Storbjörk, Mirja Koffman och undertecknad, fotona hänger fram till 31 augusti.
https://www.facebook.com/event.php?eid=225055474203559
Vi har ett litet vernissage nu på söndag den 21 augusti mellan 16-19, varmt välkomna!
Hälsar Cathrine, Jessica, Mirja och Malin
Om ni har vägarna förbi Hornsgatan de närmaste vekorna så får ni gärna titta in på Franzens cafe (Hornsgatan 32) . Där hänger ett 40-tal foton från Moskva som togs i maj av Cathrine Winberg, Jessica Storbjörk, Mirja Koffman och undertecknad, fotona hänger fram till 31 augusti.
https://www.facebook.com/event.php?eid=225055474203559
Vi har ett litet vernissage nu på söndag den 21 augusti mellan 16-19, varmt välkomna!
Hälsar Cathrine, Jessica, Mirja och Malin
Kan det vara så att vi har olika syn på vad fotografi är, och olika behov av definitioner.
Den här gruppen heter "Uttryck", vilket betyder att bilderna (eller fotografierna) som visas i gruppen uttrycker något. Men det är inte frågan om några konstbilder, det hittar man i gruppen "Konstfoto". Bilderna i den gruppen är konstnärliga men tyvärr uttrycker de ingenting.
Om demokrati råder, vilket det sägs göra i landet, torde det vara majoritetens definition av fotografi, eller bild, eller konst som gäller. Men den stora massan kanske är manipulerade till att tycka att manipulerade bilder inte är fotografi men möjligen kan beskrivas som bilder.
Och konst kanske bara är ett ord som människan har hittat på för att den har behov av att uttrycka något.
/Lars
Den här gruppen heter "Uttryck", vilket betyder att bilderna (eller fotografierna) som visas i gruppen uttrycker något. Men det är inte frågan om några konstbilder, det hittar man i gruppen "Konstfoto". Bilderna i den gruppen är konstnärliga men tyvärr uttrycker de ingenting.
Om demokrati råder, vilket det sägs göra i landet, torde det vara majoritetens definition av fotografi, eller bild, eller konst som gäller. Men den stora massan kanske är manipulerade till att tycka att manipulerade bilder inte är fotografi men möjligen kan beskrivas som bilder.
Och konst kanske bara är ett ord som människan har hittat på för att den har behov av att uttrycka något.
/Lars
Det ligger mycket i det du säger Thomas. Och faktiskt i vad Samuel, Jouko och Inger också säger. Och Inger du har absolut en viktig poäng. Det är spännande att prata om dessa saker. Det var någon känd konstnär, som sa att Konsten. är en enda stor osäkerhet. Det har jag lutat mig emot under hela mitt utövande konstnärliga liv. Fotografi som konst.Javisst om man vill se det så och om man hanterar fotografiet så. Men jag tycker det är förfärligt när man definierar konst liktydigt med enbart esteticism och att det nästan blir så att kriteriet på konstfoto ska vara att det inte uttrycker någonting annat än just det, en estetisk uppfattning. Det blir för mig så kallt då. Men det kanske inte var det det handlade om här, utan vad jag förstår handlar det om detta med manipulation. Det har ju diskuterats hur mycket som helst här på fotosidan och för mig är det oftast en fullständigt ointressant diskussion. En bild är en bild. Sen kan jag som bildmakare vara mer eller mindre öppen med vad jag gjort för att bilden ska bli just så som jag visar den. Och som betraktare förhåller jag mig till bilden på olika sätt beroende på mina egna erfarenheter, egna känslolägen och egna kunskaper. För övrigt tycker jag att den här gruppen visar en härlig blandning av individer och bilder. Det tilltalar mig.
Personligen tror jag det är bildskaparen som får definiera vad denne vill med sin bild. Om det är ett personligt uttryck och eller att denna anser att bilden tillhör konst, om det nu finns en särskillnad på detta om det inte är en ren reklam/reportagebild.
Givetvis är en återkoppling viktig för att man skall kunna vidareutveckla sitt bildspråk. Men att vara dogmatisk tror jag inte är rätt väg att komma vidare på. Alla är nog osäkra, även etablerade konstnärer. Jag misstänker att när konstnären slutar vara osäker och lyhörd så stagnerar denna.
Jag tror också att det ligger mycket i ordspråk som att "högmod straffar gudarna".
/Thomas
Givetvis är en återkoppling viktig för att man skall kunna vidareutveckla sitt bildspråk. Men att vara dogmatisk tror jag inte är rätt väg att komma vidare på. Alla är nog osäkra, även etablerade konstnärer. Jag misstänker att när konstnären slutar vara osäker och lyhörd så stagnerar denna.
Jag tror också att det ligger mycket i ordspråk som att "högmod straffar gudarna".
/Thomas
Angående manipulation av bilderna. det objektiva är nog svårt att söka i någon bild utan det förekommer val av motiv, arrangemang osv när bilden skapas. Man måste även ta hänsyn till att betraktaren av bilden selekterar information och gör tolkningar utifrån sina preferenser. Vi utgår ifrån att bertktaren ser bilder objektivt, så är det inte alls. En del är färgblinda, ordblinda, kognitivt och intellektuellt begränsade, emotionellt skadade, dementa osv. Vilket gör att en och samma bild får helt olika innebörd. detta gör det även svårt att sändaren kan få en bestämt effekt med bilderna som är manipulerade/arrangerade. Vu utgår att mottgaren av bilderna är en homogen grupp normalindivider -- men så är det inte. Med undantag då bilden är riktad till en viss målgrupp. Så lägg inte allt av vikt på fotografen utan tänk på den som ser bilden. Många av bilderna i poolen (denna) är den sorten att de ger stort tolkningsutrymme, vilket t ex dementa personer inte klarar av att tolka meningsfullt utan det skapar ångest och oro. så tänk på till vilka ni riktar era bilder till.
Vad ni är duktiga med utställningar och sådant på sommaren! Själv har jag inte fått till något!!
Du är inte ensam om detta,
Jag har börjat att jobba i projektform och med portfolios, mot ett bestämt mål, ex utställning av 10 bilder, så kan det kanske lossna.
Det krävs ju också arbete med att ta fram bra kopior att ställa ut. Detta har bromsat mig. Jag skall ta nya tag med att få fram bra kopior och även ta fram svartvita sådana.
Möjligtvis behöver jag en bättre skärm då jag har dålig erfarenhet av förgmatchning mellan det jag ser på skärmen och utskrifter, trots kalibrerad skärm, då jag har använt skrivtjänster.
Hittills är det kvaliten på utskrifterna som har stoppat mig men också osäkerhet om de bilder jag har har den kvalitet i sig så att de tål att ställas ut.
/Thomas
Jag har börjat att jobba i projektform och med portfolios, mot ett bestämt mål, ex utställning av 10 bilder, så kan det kanske lossna.
Det krävs ju också arbete med att ta fram bra kopior att ställa ut. Detta har bromsat mig. Jag skall ta nya tag med att få fram bra kopior och även ta fram svartvita sådana.
Möjligtvis behöver jag en bättre skärm då jag har dålig erfarenhet av förgmatchning mellan det jag ser på skärmen och utskrifter, trots kalibrerad skärm, då jag har använt skrivtjänster.
Hittills är det kvaliten på utskrifterna som har stoppat mig men också osäkerhet om de bilder jag har har den kvalitet i sig så att de tål att ställas ut.
/Thomas
UTSTÄLLNING!
Sommar och fotouställningar hör ihop. Årets sommarkalender börjar nu ta form för mig.
Först ut är att samtliga mina inlämnade inramade större gatufotografier har antagits till Sörmländska fotosalongen ”Hinder och passager” på Galleri K och Galleri O i Oxelösund.
Vernissage nu på lördag den 18 juni klockan 10-14.
Utställningen hänger 18 juni – 30 augusti.
Juryns pris delas ut till en av salongens fotografer av kultur- och fritidsnämndens ordförande kl 12.
Adress: Järntorget 7-9 i Oxelösund.
Öppettider: mån-tor 9-19, fre 9-18, lör 10-14, sön 12-15.
Fri entré
Välkommen till vernissagen av Sörmlands fotosalong!
Roger H
Sommar och fotouställningar hör ihop. Årets sommarkalender börjar nu ta form för mig.
Först ut är att samtliga mina inlämnade inramade större gatufotografier har antagits till Sörmländska fotosalongen ”Hinder och passager” på Galleri K och Galleri O i Oxelösund.
Vernissage nu på lördag den 18 juni klockan 10-14.
Utställningen hänger 18 juni – 30 augusti.
Juryns pris delas ut till en av salongens fotografer av kultur- och fritidsnämndens ordförande kl 12.
Adress: Järntorget 7-9 i Oxelösund.
Öppettider: mån-tor 9-19, fre 9-18, lör 10-14, sön 12-15.
Fri entré
Välkommen till vernissagen av Sörmlands fotosalong!
Roger H
Tycker med kameran, att det kan vara som att "gå ut och vara glad" (Ulf Lundell förstås) Har du något viktigt att säga,?,?, visa det även med en bild! Är den sann just då, talar den bilden med sitt innehåll säkert för sig själv, helt utan manipulation. Men vill man väcka tankar som ett påstående i alla våra prat, kan bilden skruvas fram lite som ett tydligare / synligare argument i debatt och argumentation. För bild nu mer, i denna tid är inte målad eller ristad, sann för alltid i en häll på berget eller grottans vägg. Nej ...Gå ut och var glad! visa allt som du vill och kan med den nya nutidens teknik!
Råka ni vara i trakterna av Tierp under påskhelgen kan jag tipsa om utställningssatsningen Konst På Väg, med mängder av utställare, däribland undertecknad. (http://www.kpv.nu/index.html)
/Svante
/Svante
God afton!
Jag är ny här i denna gruppen, det ska bli spännande att se det som publiceras och kanske bidraga med något vackert själv. Det var ett tag sedan jag fick medlemskap, men jag har spenderat de senaste sju veckorna till sjöss och är nu hemkommen, därav min tidigare inaktivitet. Jag kanske skall presentera mig kort, jag är som sagt sjöman som liksom en hel del andra sjöfarare gillar att fotografera. Fotointresset föddes tidigt, en av de första sakerna som jag köpte för min månadspeng var en analog kamera från Fujifilm och efter det har det blivit såväl mörkrumsfoto och kompaktkamerafoto i flera år.
Efter en tids paus från fotograferandet (vilket mest var ett resultat av att jag blev av med mig kamera under en resa i Filippinerna och inte riktigt hade de ekonomiska förutsättningarna som fattig student att skaffa mig en ny) investerade jag tillslut i en systemkamera, en Nikon D90 som jag för övrigt är mycket nöjd med, för två år sedan. Sedan dess har det blivit en hel del bilder, kameran har arbetat sig igenom ca 70 000 exponeringar, och under tiden till sjöss kostade jag mig på en ny kompakt och två gamla avlagda analoga pärlor som jag skall börja experimentera med.
Det som driver mig i mitt fotograferande är min dokumentärnerv, jag mår nästintill fysiskt dåligt att vara utan något att fotografera med, samt min förhoppning och mål att kunna publicera bättre och bättre bilder på min blogg. Jag är även sittande kommittémedlem i CFFC (Chalmers Film- och FotoCommitté) vilket gör att jag fotograferar en del vimmel, bröllop, porträtt och sport på Chalmers.
Ja, det var kort presentation om mig själv, jag önskar er alla en trevlig afton!
//Johanna
Jag är ny här i denna gruppen, det ska bli spännande att se det som publiceras och kanske bidraga med något vackert själv. Det var ett tag sedan jag fick medlemskap, men jag har spenderat de senaste sju veckorna till sjöss och är nu hemkommen, därav min tidigare inaktivitet. Jag kanske skall presentera mig kort, jag är som sagt sjöman som liksom en hel del andra sjöfarare gillar att fotografera. Fotointresset föddes tidigt, en av de första sakerna som jag köpte för min månadspeng var en analog kamera från Fujifilm och efter det har det blivit såväl mörkrumsfoto och kompaktkamerafoto i flera år.
Efter en tids paus från fotograferandet (vilket mest var ett resultat av att jag blev av med mig kamera under en resa i Filippinerna och inte riktigt hade de ekonomiska förutsättningarna som fattig student att skaffa mig en ny) investerade jag tillslut i en systemkamera, en Nikon D90 som jag för övrigt är mycket nöjd med, för två år sedan. Sedan dess har det blivit en hel del bilder, kameran har arbetat sig igenom ca 70 000 exponeringar, och under tiden till sjöss kostade jag mig på en ny kompakt och två gamla avlagda analoga pärlor som jag skall börja experimentera med.
Det som driver mig i mitt fotograferande är min dokumentärnerv, jag mår nästintill fysiskt dåligt att vara utan något att fotografera med, samt min förhoppning och mål att kunna publicera bättre och bättre bilder på min blogg. Jag är även sittande kommittémedlem i CFFC (Chalmers Film- och FotoCommitté) vilket gör att jag fotograferar en del vimmel, bröllop, porträtt och sport på Chalmers.
Ja, det var kort presentation om mig själv, jag önskar er alla en trevlig afton!
//Johanna
Du som har möjlighet och lite tid. Ta tunnelpanan, bussen eller pendeln och stanna i Sundbyberg.
Är nu själv på väg till Sundbyberg, där har uttrycksmedlemmen Tommy Ingberg vernissage idag. Sundbybergs ABF kl 14 öppnar den. Våran värd här på uttryck, Samuel kommer att vara där, Inger, som är mycket aktiv i gruppen och undertecknad kommer att finnas där. Hoppas vi ses i eftermiddag./eva
Är nu själv på väg till Sundbyberg, där har uttrycksmedlemmen Tommy Ingberg vernissage idag. Sundbybergs ABF kl 14 öppnar den. Våran värd här på uttryck, Samuel kommer att vara där, Inger, som är mycket aktiv i gruppen och undertecknad kommer att finnas där. Hoppas vi ses i eftermiddag./eva
Barnfoto, det känns närmast som ett tabuområde. Vem har inte känt lätt panik vid blotta åsynen av ett familjealbum där man förväntas granska varje foto in i minsta detalj. Jag vet med mig själv att jag fort tappar intresset och det har varit lite av det samma när det gäller att fota barn. Eller så har jag trott i alla fall för lustigt nog är det ofta barn som fastnar på minneskortet när jag är ute och gatufotar. Så varför kan jag inte fota mina egna barn, eller andras för den delen, på samma sätt som jag fotar barn när jag går med kameran på stan? Inget smygande, jag står alltid synligt och kameran är av storleken som är svår att dölja ens om jag ville. Det senaste året har jag fotat mina egna barn mer medvetet, jag har försökt få till något som ska påminna om gatufoto, dvs oarrangerat men med undantaget att jag känner modellerna. Det ska helst inte kännas att det är mina egna barn jag fotar. Tyck gärna till!
hälsningar Malin
hälsningar Malin
Hej nyblivna gruppkamrater! Jag får passa på att tacka alla så mycket för att jag fick gå med, det känns bekräftande på många sätt. Jag hoppas även kunna bidra något till gruppen i form av diskussioner, kommentarer och kanske framför allt bilder. Jag ser även detta som en unik chans att lära mig mycket från en solid expertis inom diverse fotoområden, så som landskaps-, konst- och gatufotografer. Det finns mycket lärdom i denna grupp och det finns säkert något jag kommer att finna matnyttigt inom mitt eget fotograferande, förutom då alla inspirerande bilder i poolen.
En kort presentation av mig kanske vore på sin plats. Jag är en trettioårig kulturvetare med konstvetenskap som huvudriktning, har även läst filosofi och idéhistoria. Rent fotografiskt började jag ta turer med min pappas kamera vid 13-14-årsålder, innan dess var det bara Toy cameras. Började lite mer seriöst under medieprogrammet på gymnasiet 1997 och hade då tillgång till fotolabb och framkallningskemikalier, samt massor med film.
Jag började även bygga mitt egna mörkrum hemma med förstoringsapparat och kar men det ville sig inte riktigt med övriga familjemedlemmar. Fotade av och till analogt och dia till 2001. Sedan var kameran mest ett bihang på semestrar.
Tog upp fotograferandet igen 2007 som en kreativ uttrycksform och hade då viljan att försöka illustrera känslotillstånd, om än de manifesterar sig i ett ansikte eller i en naturbild. Jag tycker om att gå tematiskt tillväga i att fånga en stämning och många av bilderna på personer är uttänkta på förhand, som en utsträckning av en idé eller ett begrepp.
Jag varierar mig mellan olika motiv: natur-, stads-, och personbilder men ser dem på ett något genredistanserat sätt, ibland som ömtåliga situationer eller händelser eller dramatiska uttryck där genretillhörigheten är underordnad det faktiskt föreställande. Har svårt att arrangera bilderna i fack givna på förhand. Det som intresserar mig främst är det diskret sublima, det absorberade, det ambivalenta, det introverta, det intima och detta genom ett distanstagande till motivet och låta det spela ut sig själv i bildrummet utan vetskapen om att en kamera finns där. Döda stadslandskap, industriella spökbebyggelser och mekaniska kyrkogårdar, är förgänglighetsteman, samt det vardaglikt bleka och fadda, "det tråkiga" i all sin färglösa gråhet, är uttryck för absolut realism (dvs. en reell verklighet för den som bor i och upplever den miljön som skildras), vilket tangerar dokumentärgenren. Därav fotar jag nästan uteslutande i svartvitt men slinker det med någon färgbild är den ofta sombert grådaskig och har ett nedtonat färgschema, då jag alltid strävar efter ett naturligt, om än "smutsigt" ljus. Det är kort sagt min präglade syn på verkligheten och ljusmätaren i min inre bildsökare. Inga blå himlar eller starkt solsken för mig, tack!
Jag gillar fotografer som Sally Mann, Joel-Peter Witkin, Herbert Bayer, Lennart Nilsson, Helmut Newton, av diverse anledningar och en mängd fler.
Jag är även intresserad av surrealism, inte på så sätt att jag försöker framställa surrealistiska bildvärldar, det finns det andra som gör bättre här på FS, söker snarare skära ut snitt ur den undernedvetna bildbanken vilket också var något surrealisterna sysselsatte sig med: undermedvetna stämningsbilder och begreppsomkastningar som hos Magritte. Andra favoriter är De Chirico (för hans fantastiska skuggvärldar) och Dalì.
Har ett par projekt på gång som ni förhoppningsvis snart får ta del av.
Tack än en gång för ert förtroende! Jag ska förvalta det så bäst jag kan.
/Mvh Christian
En kort presentation av mig kanske vore på sin plats. Jag är en trettioårig kulturvetare med konstvetenskap som huvudriktning, har även läst filosofi och idéhistoria. Rent fotografiskt började jag ta turer med min pappas kamera vid 13-14-årsålder, innan dess var det bara Toy cameras. Började lite mer seriöst under medieprogrammet på gymnasiet 1997 och hade då tillgång till fotolabb och framkallningskemikalier, samt massor med film.
Jag började även bygga mitt egna mörkrum hemma med förstoringsapparat och kar men det ville sig inte riktigt med övriga familjemedlemmar. Fotade av och till analogt och dia till 2001. Sedan var kameran mest ett bihang på semestrar.
Tog upp fotograferandet igen 2007 som en kreativ uttrycksform och hade då viljan att försöka illustrera känslotillstånd, om än de manifesterar sig i ett ansikte eller i en naturbild. Jag tycker om att gå tematiskt tillväga i att fånga en stämning och många av bilderna på personer är uttänkta på förhand, som en utsträckning av en idé eller ett begrepp.
Jag varierar mig mellan olika motiv: natur-, stads-, och personbilder men ser dem på ett något genredistanserat sätt, ibland som ömtåliga situationer eller händelser eller dramatiska uttryck där genretillhörigheten är underordnad det faktiskt föreställande. Har svårt att arrangera bilderna i fack givna på förhand. Det som intresserar mig främst är det diskret sublima, det absorberade, det ambivalenta, det introverta, det intima och detta genom ett distanstagande till motivet och låta det spela ut sig själv i bildrummet utan vetskapen om att en kamera finns där. Döda stadslandskap, industriella spökbebyggelser och mekaniska kyrkogårdar, är förgänglighetsteman, samt det vardaglikt bleka och fadda, "det tråkiga" i all sin färglösa gråhet, är uttryck för absolut realism (dvs. en reell verklighet för den som bor i och upplever den miljön som skildras), vilket tangerar dokumentärgenren. Därav fotar jag nästan uteslutande i svartvitt men slinker det med någon färgbild är den ofta sombert grådaskig och har ett nedtonat färgschema, då jag alltid strävar efter ett naturligt, om än "smutsigt" ljus. Det är kort sagt min präglade syn på verkligheten och ljusmätaren i min inre bildsökare. Inga blå himlar eller starkt solsken för mig, tack!
Jag gillar fotografer som Sally Mann, Joel-Peter Witkin, Herbert Bayer, Lennart Nilsson, Helmut Newton, av diverse anledningar och en mängd fler.
Jag är även intresserad av surrealism, inte på så sätt att jag försöker framställa surrealistiska bildvärldar, det finns det andra som gör bättre här på FS, söker snarare skära ut snitt ur den undernedvetna bildbanken vilket också var något surrealisterna sysselsatte sig med: undermedvetna stämningsbilder och begreppsomkastningar som hos Magritte. Andra favoriter är De Chirico (för hans fantastiska skuggvärldar) och Dalì.
Har ett par projekt på gång som ni förhoppningsvis snart får ta del av.
Tack än en gång för ert förtroende! Jag ska förvalta det så bäst jag kan.
/Mvh Christian
Hej, Jag heter Lena...min sträcka som jag färdats med min kamera är kort......vart vägen för mig, jag inte vet..
Mitt bildseende ändras succesivt...
Jag har även min egna nisch med macrot..ljuset..som kan utvecklas ytterligare.
Vilken rolig hobby detta blev.!
Eftersom jag inte har teknisk utbildning/erfarenhet i fotografering..så får jag ju ligga i och träna..haha..det har blivit en hel bilder sen starten.
FS är en härlig sida som har givit mig så mycket.Om jag kan , försöker jag ge tillbaka.
Jag är okunnig med att ge konstruktiv kritik..se ovan..
utan jag går på känslan det bilden säger mig..
Allt gott / lena
Mitt bildseende ändras succesivt...
Jag har även min egna nisch med macrot..ljuset..som kan utvecklas ytterligare.
Vilken rolig hobby detta blev.!
Eftersom jag inte har teknisk utbildning/erfarenhet i fotografering..så får jag ju ligga i och träna..haha..det har blivit en hel bilder sen starten.
FS är en härlig sida som har givit mig så mycket.Om jag kan , försöker jag ge tillbaka.
Jag är okunnig med att ge konstruktiv kritik..se ovan..
utan jag går på känslan det bilden säger mig..
Allt gott / lena
Det finns många "konstfoto" bilder som känns väldigt slätstrukna och "inne" i den 70-tals trend som just nu råder. Givetvis så kan ju bildskaparen vilja framkalla just denna känsla och i så fall har de lyckas bra.
/Thomas