suburbian solitaire

Jag har foto som främsta kreativa utlopp, både för att dokumentera och för att utrycka tankar, tillstånd och känsloupplevelser.
Innan var fotografi mest för det praktiska minnessparandet snarare än ett uttrycksfullt medel, men sedan 1997 har jag använt kameran som redistribuerande mekanism och kanaliserande ”medium” för ett förnimmande av närvaro. Fotade av och till analogt och dia innan digitaltekniken och dess möjligheter tog över för ett tag, men har sedermera gått tillbaka till analog teknik i strävan efter att förhålla mig till något som styrs av fysiska regler snarare än oändliga kombinationsvariabler. Men då detta medför ett tekniskt kunnande på sin spets varvar jag det analoga fotot med det digitala, tills jag hittar rätt form för vad jag vill uttrycka.
När jag började med digital teknik tog intresset för arkitektur, stadsskildringar, interiörer, museiföremål och historiska miljöer överhanden, och jag fann mig begränsad i mitt bildseende i hur allt kunde dokumenteras så nära verkligheten att något rum för fantasi inte längre gavs utrymme. Jag sökte mig då utanför de genrer inom vilka dessa bilder dominerar, för att återvända till ett mer begränsande fält, men det jag tagit med mig från detta är den stilistiska och formmässiga synen på avbildandet, ett sätt att förhålla sig till ”det fotografiska rummet”.

När jag tog upp fotograferandet som en återfunnen kreativ uttrycksform var det med en syn på mediets egenskaper av avbildning och registrerande som funktioner för uppfattandet av verkligheten, snarare än utgörande av verkligheten, och jag hade då viljan att försöka illustrera tankar och känslor – om än de manifesterar sig i ett ansikte, i ett kroppsspråk, i en naturscen eller i en stadsmiljö.

Bilderna föds antingen på plats direkt i kameran som spontana impulser; på ett idéstadium där de är uttänkta på förhand och i viss mån arrangeras för att belysa en tanke, en idé eller ett koncept; samt vid eventuell redigering där jag tycker mig kunna hitta något intressant genom själva processen. Jag tycker om att gå tematiskt tillväga där bilderna fungerar som en utsträckning av en idé eller ett begrepp. Jag prövar mig fortfarande fram till ett eget uttryck, och har ett mer problematiskt förhållande till fotografi än vad jag önskar att jag hade, då jag ofta har ett komplicerat sätt att se på mina egna bilder, och analyserar dem mer än vad som egentligen bör göras eller är direkt nödvändigt. Detta är en anledning till att bara någon enstaka procent av alla bilder som produceras når ut till ett publikt forum, eller presenteras för en allmänhet.

Jag mottar mer än gärna kritik på mina bilder, konstruktiv som ickekonstruktiv, positiv som negativ, och är väldigt intresserad av hur andra uppfattar dem, ser på dem och upplever dem. Jag svarar oftast på kommentarer, och särskilt då jag tycker att jag har något att säga med (eller kan tillföra något till förståelsen av) bilden, men detta behöver i sin tur inte begränsa den initiala rätten att tycka vad man än tycker, och att uttrycka detta i en kommentar. Jag är med andra ord tacksam för era synpunkter.

Medlem i grupperna

Vem är jag?

Mina intressen:
Konstfoto, Svart-vitt, Mörkrum, Arkitektur, Porträtt, Fine Art Nude

Jag fotograferar helst med analogkamera och då helst i svartvitt. Jag hittar mina motiv mestadels inne, och motiven är oftast stilla. Motiven hittar jag med vidvinkel, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
Då jag upptäckt foton jag tagit "undermedvetet" som visat sig vara bättre än när jag tänkt efter vad jag velat uppnå och gått in för det; då bilder som "glömts bort" åter dyker upp och kan användas i ett nytt sammanhang; eller då jag lyckats genomföra en idé utan att "ta död på känslan".

Mitt sämsta fotominne:
Då tre rullar film blev förstörda i framkallningen för att jag antagligen blandat vätskorna fel; då film fastnat på spolen och man fått öppna luckan för att montera om den och ljusläckage ödelagt tre-fyra exponeringar; eller då min dåvarande flickvän drog ut en film hon trodde inte var använd ur kameran (visade sig vara bilder jag tagit i Montmartre i Paris).

Min största inspiration:
Människan och hennes perception av världen; genom känslolivet, inlevelsen och i förhållandet mellan uttryck/intryck (uppfattningen av, och relationerna mellan, det verkligt existerande och en persons tolkning av det), samt "det undermedvetnas bilder".

Jag fikar helst:
Närhelst det ges tillfälle och ett givande samtal eller en intressant diskussion äger rum.

I kameraväskan har jag alltid:
Det jag tycker mig vara användbart för situationen av det som ämnas åstadkommas, samt några extra komponenter om de skulle visa sig behövas för att materialisera en tanke.

Drömbilden är:
En bild av en dröm.