Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Helt apropå; jag bläddrade bakåt på Uttryck och slogs av vilken imponerande hög kvalitet den här gruppen håller som helhet. Genom alla olika genrer tycker jag man får överväldigande belägg för att både kriteriet "ett väl utvecklat bildseende" och formmässig säkerhet i uttrycket uppfylls med råge hos medlemmarna. Så det så!
/Svante
/Svante
Tack Lars för ditt klargörande
det behövs oftare än vad man tror att gå tillbaka till basics
"förmågan att uttrycka sig i bildspråk" så andra kan förstå det (förhoppningsvis, på sitt sätt) hantverk osv
att uttrycka sig kräver mod och tillit till att andra kan vara intresserade
så det är ju en vågad affär att vara medlem i sällskapet
men icke desto mindre
utvecklande om man vågar
beträffande serier att visa så kan jag inget annat än att lägga bilderna i album
men få tittar på album kan jag se, åtminstone mina
det finns ett antal andra som också gör så - det blir ju då ett sammanhang
jag blir störd av, när jag tittar på det album bilden tillhör, att det ofta inte finns något sammanhängande - det mesta är fritt stående bilder i olika genrer
jag är den första att erkänna att jag är okunnig om många delar av FS teknikaliteter
jag har inte apparaten till annat än att arbeta med mina fotografier
och kan inget annat
/inger
det behövs oftare än vad man tror att gå tillbaka till basics
"förmågan att uttrycka sig i bildspråk" så andra kan förstå det (förhoppningsvis, på sitt sätt) hantverk osv
att uttrycka sig kräver mod och tillit till att andra kan vara intresserade
så det är ju en vågad affär att vara medlem i sällskapet
men icke desto mindre
utvecklande om man vågar
beträffande serier att visa så kan jag inget annat än att lägga bilderna i album
men få tittar på album kan jag se, åtminstone mina
det finns ett antal andra som också gör så - det blir ju då ett sammanhang
jag blir störd av, när jag tittar på det album bilden tillhör, att det ofta inte finns något sammanhängande - det mesta är fritt stående bilder i olika genrer
jag är den första att erkänna att jag är okunnig om många delar av FS teknikaliteter
jag har inte apparaten till annat än att arbeta med mina fotografier
och kan inget annat
/inger
Det är lätt hänt att ett begrepp tas för givet. Frågan om form fick mig att söka runt på nätet. Tack. En förklaring av ordet låter: "Form refers to the shape, visual appearance, or configuration of an object" (Wikipedia)
Jakten på form leder mig att söka på ordet "shape". Blir varse att ordet betyder ungefär "form". Det är lite av en röra i begreppen. De som sysslar med form har en känsla för vad det är, men när det ska sättas på pränt är det inte helt enkelt. Jag tycker ändå att slutklämmen Wikipediaraden gör det tydligare. Form handlar om den visuella uppenbarelsen. Den bildiga gestaltningen av ett objekt.
Hantverkssidan av det hela är ihopsnickrandet av bilden. Dess geometri, färger, komposition, förmåga att uttrycka sig i ett bildspråk så att betraktaren förhoppningsvis kan läsa av bilden och får ut nåt. Förmågan att uttrycka sig i bildspråk, intuitivt eller mer analytiskt beräknat, tycker jag är ett nyckelvärde i en grupp som denna.
Annars tänker jag att ordet form i dessa dagar ofta syftar på design och god smak. Att det kanske fått en ytlig slagsida och kan ställas mot mer intellektualisering, litterära uttryck. Att den som lägger fokus på formen uppfattas som en formalist, form för formens egen skull utan djup.
Men även icke-visuella konstformer har sin form, som musik. Om inte kompositören eller musikanten förstår sig på något om harmonier, tonarter mm (åtminstone praktiskt) kommer det inte ut mycket vettigt för lyssnaren att gå vidare med till andra nivåer av mening.
En bra bild kan för mig vara många saker. En bild som griper tag på djupet, men också en bild som bara är snygg. Med snygg menar jag inte främst flashiga modebilder, även om de har sitt värde, utan mera bilder där jag upplever att konstnären fått till formen, att delarna funkar bra tillsammans. Eller för all del att det är en snygg disharmoni. Att konstnären skapat något som utvecklar bildspråket, får mig att se saker på ett lite nytt sätt kan också vara bra form.
Jag brukar tänka på Hitchcock när det gäller form/innehåll. Varenda scen välplanerad formmässigt exakt, men samtidigt svävande gåtfullt och lager på lager av gåtor på en tankemässig nivå.
/Lars
Jakten på form leder mig att söka på ordet "shape". Blir varse att ordet betyder ungefär "form". Det är lite av en röra i begreppen. De som sysslar med form har en känsla för vad det är, men när det ska sättas på pränt är det inte helt enkelt. Jag tycker ändå att slutklämmen Wikipediaraden gör det tydligare. Form handlar om den visuella uppenbarelsen. Den bildiga gestaltningen av ett objekt.
Hantverkssidan av det hela är ihopsnickrandet av bilden. Dess geometri, färger, komposition, förmåga att uttrycka sig i ett bildspråk så att betraktaren förhoppningsvis kan läsa av bilden och får ut nåt. Förmågan att uttrycka sig i bildspråk, intuitivt eller mer analytiskt beräknat, tycker jag är ett nyckelvärde i en grupp som denna.
Annars tänker jag att ordet form i dessa dagar ofta syftar på design och god smak. Att det kanske fått en ytlig slagsida och kan ställas mot mer intellektualisering, litterära uttryck. Att den som lägger fokus på formen uppfattas som en formalist, form för formens egen skull utan djup.
Men även icke-visuella konstformer har sin form, som musik. Om inte kompositören eller musikanten förstår sig på något om harmonier, tonarter mm (åtminstone praktiskt) kommer det inte ut mycket vettigt för lyssnaren att gå vidare med till andra nivåer av mening.
En bra bild kan för mig vara många saker. En bild som griper tag på djupet, men också en bild som bara är snygg. Med snygg menar jag inte främst flashiga modebilder, även om de har sitt värde, utan mera bilder där jag upplever att konstnären fått till formen, att delarna funkar bra tillsammans. Eller för all del att det är en snygg disharmoni. Att konstnären skapat något som utvecklar bildspråket, får mig att se saker på ett lite nytt sätt kan också vara bra form.
Jag brukar tänka på Hitchcock när det gäller form/innehåll. Varenda scen välplanerad formmässigt exakt, men samtidigt svävande gåtfullt och lager på lager av gåtor på en tankemässig nivå.
/Lars
Jag har fått för mig att det ofta tvärtom är så att det kommenteras hejvilt kring vad en bild kan tänkas betyda. När det kommer till formen brukar analyserna vara mer kort och ofta stanna vid någon teknisk detalj eller att det är snyggt eller fult.
De flesta av oss är, gissar jag, mer vana att diskutera betydelser för sig kopplat till ord och berättelser, och form för sig fast då på ett enklare sätt: antingen reducerat till teknikfrågor eller sånt som rör smaken, att något är snyggt t ex.
Som jag ser det är det oftast omöjligt att separerar formen från det innehållsliga i en bra bild. Det är teoretisk hyfsat lätt att dela upp det såhär, men i praktiken föder det ena det andra. Ruckar man på formen faller det innehållsliga.
Jag uppfattar att det finns en värdehierarki, kanske av historiska skäl, där ord rankas högre än bild, och där innehållet går före formen. Tråkigt. Men jag tycker framför allt att en sån uppdelning riskerar att skada sättet att se på bilder. Att bilderna reduceras till ordgåtor, att man mitt ibland träden inte ser skogen.
/Lars
De flesta av oss är, gissar jag, mer vana att diskutera betydelser för sig kopplat till ord och berättelser, och form för sig fast då på ett enklare sätt: antingen reducerat till teknikfrågor eller sånt som rör smaken, att något är snyggt t ex.
Som jag ser det är det oftast omöjligt att separerar formen från det innehållsliga i en bra bild. Det är teoretisk hyfsat lätt att dela upp det såhär, men i praktiken föder det ena det andra. Ruckar man på formen faller det innehållsliga.
Jag uppfattar att det finns en värdehierarki, kanske av historiska skäl, där ord rankas högre än bild, och där innehållet går före formen. Tråkigt. Men jag tycker framför allt att en sån uppdelning riskerar att skada sättet att se på bilder. Att bilderna reduceras till ordgåtor, att man mitt ibland träden inte ser skogen.
/Lars
Svante
det var ett viktigt förtydligande
den subjektiva upplevelsen - som utgångspunkt , men går sedan vidare ......till vad det är i bilden
alltså är vi på väg bort från "hur" och det gör mig helt lugn
jag trodde i min enfald att det fanns behov för att veta "hur" andra gör
då är det ju inte längre ett sällskap för uttryck
/inger
det var ett viktigt förtydligande
den subjektiva upplevelsen - som utgångspunkt , men går sedan vidare ......till vad det är i bilden
alltså är vi på väg bort från "hur" och det gör mig helt lugn
jag trodde i min enfald att det fanns behov för att veta "hur" andra gör
då är det ju inte längre ett sällskap för uttryck
/inger
Ett förtydligande om detta med "upplevelser" av bilder: jag menar inte att man kan förneka eller förminska den omedelbara, intuitiva upplevelsen av en bild (eller en dikt, eller en målning), utan den blir konsten bara en tom uppvisning eller intellektuell lek. Men vad jag menar - och som jag verkligen kunde ha tydliggjort bättre - är att samtalet om en bild blir som intressantast för mig om det inte stannar vid just upplevelsen.
Den kritik som jag tycker är mest spännande och "konstruktiv" är den som tar sin självklara utgångspunkt i den subjektiva upplevelsen, men som sedan går vidare till vad det är i bilden som ger upphov till denna upplevelse: motiv, komposition, färger etc. Sedan kan ju den sortens frågande växa som ringar på vattnet för att involvera t.ex. fotografens avsikt och upplevelse - och en hel massa andra saker.
/Svante
Den kritik som jag tycker är mest spännande och "konstruktiv" är den som tar sin självklara utgångspunkt i den subjektiva upplevelsen, men som sedan går vidare till vad det är i bilden som ger upphov till denna upplevelse: motiv, komposition, färger etc. Sedan kan ju den sortens frågande växa som ringar på vattnet för att involvera t.ex. fotografens avsikt och upplevelse - och en hel massa andra saker.
/Svante
ang. upplevelse läste just i Fotomässans tidning en intervju med Morten Krogvold (som fö föreläser varje dag under mässan kl 11-12) och fastnade för den här beskrivningen
citat "Förutom att det rena hantverket måste stämma - bakgrund, ljus, komposition - så blir allt dött om det inte uppstår en dialog och en originalitet, en egenart. Allt måste filtreas genom den Krogvoldska själen."
eller för att citera Fredrik Ödman
citat "Jag är intresserad av att skapa min egen värld." "Slutresultatet är det enda som räknas och han är beredd att gå ganska långt för att hitta det uttryck han är ute efter."
eller Kenneth Sortland Myklebust som säger att han arbetar mer med intuition än intellekt och vill förmedla en känsla, "en bild jag har i huvudet ..."
Grundläggande för dessa tre är en gedigen kunskap om fotograferande, bildskapande och en stor livserfarenhet.
För mig att se, handlar det också om en stor portion mod och mogenhet - att våga gå bortom det gängse och kräva att betraktaren upplever något
Det verkar vara upplevandet som dessa tre, ikke helt okända, konstnärer/fotografer sätter i centrum.
UPPLEVANDET för betraktaren
av deras utryck och budskap
"hur" använder dom för att få fram sitt budskap
alltså ett arbetsredskap
I dessa Facebooktider verkar det som fågelflockarnas mångfald förflackar språk och upplevelse.
Språkliga och bildliga tvetydigheter är svåra att tolka för den som inte har verktygen.
Social autism talas det om i en annan artikel i DN´s kulturdel dag.
"På Facebook blir vi förkrympta och deformerade.".säger den världsberömda brittiska författaren Zadie Smith som nu loggat ut för gott."
En mycket tänkvärd artikel som bör läsas
kanske är det det som gör att det är svårt att förstå varandra, åldersrelaterat
kanske är det teknik contra innehåll i fotografi/bild
kanske är det "hur" contra "upplevelse"
sannolikt pga olika bakgrunder, syften, mogenhet, behov osv
jag tror det här sällskapet behöver delas upp i två genrer, som naturligtvis har tillgång till varandras revir för inspiration och kunskap men där två olika behov kan utveckla sina uttryck, fria från missförstånd och avståndstagande
hur det rent fysiskt skall gå till vet jag inte, men kanske en ide´
så de flesta får sina behov av "hur" och "upplevelse" tillfredsställda
ett sällskap för "upplevelse#
ett sällskap för "hur"
jag skulle tycka det vore mycket fint om medlemmarna i detta sällskap uttryckte sin mening om den diskussion som äger rum just nu
vilka behov finns hos medlemmarna, hur upplever man det som sägs och skrivs
jag tycker jag har provocerat nog och jobbat för min personliga inriktning nu och ratar inte alls kunskap om "hur" men blir mycket provocerad av att "upplevelse" ifrågasätts i ett sällskap som utgår från konstnärers "uttryck" genom bildspråk
tala
säg din menig
i all ytlighet
/inger
citat "Förutom att det rena hantverket måste stämma - bakgrund, ljus, komposition - så blir allt dött om det inte uppstår en dialog och en originalitet, en egenart. Allt måste filtreas genom den Krogvoldska själen."
eller för att citera Fredrik Ödman
citat "Jag är intresserad av att skapa min egen värld." "Slutresultatet är det enda som räknas och han är beredd att gå ganska långt för att hitta det uttryck han är ute efter."
eller Kenneth Sortland Myklebust som säger att han arbetar mer med intuition än intellekt och vill förmedla en känsla, "en bild jag har i huvudet ..."
Grundläggande för dessa tre är en gedigen kunskap om fotograferande, bildskapande och en stor livserfarenhet.
För mig att se, handlar det också om en stor portion mod och mogenhet - att våga gå bortom det gängse och kräva att betraktaren upplever något
Det verkar vara upplevandet som dessa tre, ikke helt okända, konstnärer/fotografer sätter i centrum.
UPPLEVANDET för betraktaren
av deras utryck och budskap
"hur" använder dom för att få fram sitt budskap
alltså ett arbetsredskap
I dessa Facebooktider verkar det som fågelflockarnas mångfald förflackar språk och upplevelse.
Språkliga och bildliga tvetydigheter är svåra att tolka för den som inte har verktygen.
Social autism talas det om i en annan artikel i DN´s kulturdel dag.
"På Facebook blir vi förkrympta och deformerade.".säger den världsberömda brittiska författaren Zadie Smith som nu loggat ut för gott."
En mycket tänkvärd artikel som bör läsas
kanske är det det som gör att det är svårt att förstå varandra, åldersrelaterat
kanske är det teknik contra innehåll i fotografi/bild
kanske är det "hur" contra "upplevelse"
sannolikt pga olika bakgrunder, syften, mogenhet, behov osv
jag tror det här sällskapet behöver delas upp i två genrer, som naturligtvis har tillgång till varandras revir för inspiration och kunskap men där två olika behov kan utveckla sina uttryck, fria från missförstånd och avståndstagande
hur det rent fysiskt skall gå till vet jag inte, men kanske en ide´
så de flesta får sina behov av "hur" och "upplevelse" tillfredsställda
ett sällskap för "upplevelse#
ett sällskap för "hur"
jag skulle tycka det vore mycket fint om medlemmarna i detta sällskap uttryckte sin mening om den diskussion som äger rum just nu
vilka behov finns hos medlemmarna, hur upplever man det som sägs och skrivs
jag tycker jag har provocerat nog och jobbat för min personliga inriktning nu och ratar inte alls kunskap om "hur" men blir mycket provocerad av att "upplevelse" ifrågasätts i ett sällskap som utgår från konstnärers "uttryck" genom bildspråk
tala
säg din menig
i all ytlighet
/inger
rösterna var David, Svante och Lars
inte du Samuel
bildspråk i sig betyder, för mig, något som andra kan förstå (kanske inte alltid konstnärens personliga mening om den inte är tydlig, men sin egen uppfattning och upplevelse om vad den andra berättar)
språk har ju den bärande kraften att det förmedlar något - bildspråk med bilder istället för ord
någons berättelse om något
tex om någons kvinnosyn, vurm för vackra landskap, insekter eller känslomässiga situationer i livet för att ta några tydliga exempel
uttrycket och bildspråket är, för mig, mycket personligt och är det som kännetecknar just den personens personliga uttryck
att ha behovet, modet och den kreativa förmågan är en alldeles märkvärdig tillgång
som faktiskt inte alla har och därför skapas utryck som känns igen av andra
i musik, litteratur, film och annat
ofta ser jag att människor säger i sin kritik - jag såg direkt att det var en bild som du gjort - fint tycker jag - ett igenkännbart bildspråk
tolkningen av bildspråket är sedan upp till var och en - en personlig upplevelse av den andras bildspråk
det krävs mod för att visa sina bilder i ett forum som detta, man utlämnar ju sig själv och visar andra en del av sig själv
bilden man skapar säger ju en del om vem man är eller står för - den står inte för sig själv som något tillfälligt slumpmässigt fritt från den person som skapat den
innehållet/uttrycket i en berättelse är det vi som mottagare upplever och förstår
annars vore vi robotar utan känslor
jag tror personligen att det är den här dimensionen som gör det svårt - och en del tycker att det är flummigt - men det finns i oss alla (förtäckt bakom annat eller inte) ett behov av att uttrycka oss så andra förstår det, tycker om det eller vi har kanske bara behov av lite beröm
det har jag ibland för att komma vidare med min utveckling ... det känns alltid skönt att komma till en punkt för mig när jag vet att det håller - då kan jag gå vidare och utveckla nya delar i mitt ...
särskilt i början här på <<
jag kände själv en viss avund mot dem som fick så mycket beröm tills jag förstod att det var hela grupper av vänner som flög runt som fågelflockar och strödde stöd till varandra - som näring -
en nödvändig dimension bland oss människor
därför tycker jag att sällskapet UTRYCK är och har en viktig uppgift
utveckling av modiga människors bildspråk
jag skulle önska att du Roger utvecklar din kommentar om att det sorgligt nog blir mer och mer likt en pool för konstfoto ...
var tydligare - jag förstår inte
spontant uttryckt - men jag står för det
/inger
inte du Samuel
bildspråk i sig betyder, för mig, något som andra kan förstå (kanske inte alltid konstnärens personliga mening om den inte är tydlig, men sin egen uppfattning och upplevelse om vad den andra berättar)
språk har ju den bärande kraften att det förmedlar något - bildspråk med bilder istället för ord
någons berättelse om något
tex om någons kvinnosyn, vurm för vackra landskap, insekter eller känslomässiga situationer i livet för att ta några tydliga exempel
uttrycket och bildspråket är, för mig, mycket personligt och är det som kännetecknar just den personens personliga uttryck
att ha behovet, modet och den kreativa förmågan är en alldeles märkvärdig tillgång
som faktiskt inte alla har och därför skapas utryck som känns igen av andra
i musik, litteratur, film och annat
ofta ser jag att människor säger i sin kritik - jag såg direkt att det var en bild som du gjort - fint tycker jag - ett igenkännbart bildspråk
tolkningen av bildspråket är sedan upp till var och en - en personlig upplevelse av den andras bildspråk
det krävs mod för att visa sina bilder i ett forum som detta, man utlämnar ju sig själv och visar andra en del av sig själv
bilden man skapar säger ju en del om vem man är eller står för - den står inte för sig själv som något tillfälligt slumpmässigt fritt från den person som skapat den
innehållet/uttrycket i en berättelse är det vi som mottagare upplever och förstår
annars vore vi robotar utan känslor
jag tror personligen att det är den här dimensionen som gör det svårt - och en del tycker att det är flummigt - men det finns i oss alla (förtäckt bakom annat eller inte) ett behov av att uttrycka oss så andra förstår det, tycker om det eller vi har kanske bara behov av lite beröm
det har jag ibland för att komma vidare med min utveckling ... det känns alltid skönt att komma till en punkt för mig när jag vet att det håller - då kan jag gå vidare och utveckla nya delar i mitt ...
särskilt i början här på <<
en nödvändig dimension bland oss människor
därför tycker jag att sällskapet UTRYCK är och har en viktig uppgift
utveckling av modiga människors bildspråk
jag skulle önska att du Roger utvecklar din kommentar om att det sorgligt nog blir mer och mer likt en pool för konstfoto ...
var tydligare - jag förstår inte
spontant uttryckt - men jag står för det
/inger
det talas om fotografi - det talas om bild -
för mig finns det en stor skillnad mellan rent fotografi och manipulerade bilder/fotografier
det bör klargöras för vad som är vad
som företeelse måste de ju ses helt olika
för min del är det bara möjligt att upplevelsen/tolkningen av bild/fotografi får styra - jag försöker förstå meningen med det som visas
det som inte väcker mitt intresse låter jag bero
är detta en svaghet eller brist på kunskap hos mig?
jag tycker mig höra röster som viskar något om rättning i leden
om det är den allmäna meningen blir ju sällskapet en ren Jan Björklund historia med bara de duktiga eleverna kvar
i så fall kommer jag att skolka
/inger
för mig finns det en stor skillnad mellan rent fotografi och manipulerade bilder/fotografier
det bör klargöras för vad som är vad
som företeelse måste de ju ses helt olika
för min del är det bara möjligt att upplevelsen/tolkningen av bild/fotografi får styra - jag försöker förstå meningen med det som visas
det som inte väcker mitt intresse låter jag bero
är detta en svaghet eller brist på kunskap hos mig?
jag tycker mig höra röster som viskar något om rättning i leden
om det är den allmäna meningen blir ju sällskapet en ren Jan Björklund historia med bara de duktiga eleverna kvar
i så fall kommer jag att skolka
/inger
Det är åtminstone två bollar i luften här; dels nivån och inriktningen på den kritik som bedrivs, dels formerna för bildpresentation.
Jag skulle gärna se en skärpning av bildkritiken i den riktning som Lars förespråkar; lite mindre av upplevelse- och känsloredovisning och lite mer fokus på frågor om form. En lite mer opersonlig diskussion, om man så vill.
Annars upplever jag inte att det bara handlar om enskilda bilder; ser jag en bild jag verkligen gillar brukar jag oftast
kolla resten av albumet, och andra album. Etikettsystemet är ju också en hjälp därvidlag. Jag ser ju också i min egen bildlogg att andra tydligen gör samma sak med mina bilder.
Men de sk "kollektionerna" är ju ingen höjdare rent presentationsmässigt, och en smidigare albumform vore natuligtvis välkommet.
Jag skulle gärna se en skärpning av bildkritiken i den riktning som Lars förespråkar; lite mindre av upplevelse- och känsloredovisning och lite mer fokus på frågor om form. En lite mer opersonlig diskussion, om man så vill.
Annars upplever jag inte att det bara handlar om enskilda bilder; ser jag en bild jag verkligen gillar brukar jag oftast
kolla resten av albumet, och andra album. Etikettsystemet är ju också en hjälp därvidlag. Jag ser ju också i min egen bildlogg att andra tydligen gör samma sak med mina bilder.
Men de sk "kollektionerna" är ju ingen höjdare rent presentationsmässigt, och en smidigare albumform vore natuligtvis välkommet.
Jag skriver under på din idé Lars. Jag har haft mycket att göra under hösten, och har delvis missat diskussionen (som jag nu i efterhand söker snappa upp). Kanske vore det också intressant om medlemmar kunde skapa ett slags "folder" på sidan, om detta ens är möjligt, för att på så sätt kunna visa upp en sorts kontinuitet, ett längre bildtänkande. Som det är nu tycker jag att jag urskiljer detta hos vissa, som är aktiva eller som man (läs: jag i detta fall) finner särskilt intressanta. Ibland lägger jag upp bilder som jag upplever är en del av ett större sammanhang. Självklart kan man arbeta med egna album, men om det vore möjligt tycker jag att det vore intressant med särskilda gruppsamlingar.
Mvh,
David
Mvh,
David