Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Zonsystemet och framkallning

Produkter
(logga in för att koppla)

FunkerSven

Aktiv medlem
Så, nu har jag har gett mig in i de stora pojkarnas värld och skaffat mig en storformatare. Jag har skaffat mig en spotmeter och lärt mig exponering i enlighet med fadern sonen och den heliga Adams.
So far so good.
Men nu har jag kommit till själva poängen med zonsystemet, nämligen att även kunna hantera framkallningen för att få bilden som man tänkt sig, och här har jag stött på lite funderingar.
Visst har jag förstått principen med plus och minus framkallning, men när det kommer till praktiska detaljer så tycker jag att det verkar tryta lite på vettig information, Det handlar helt enkelt om framkallningstider. Min fråga gäller således om det finns någon info eller tummregel att gå efter när det gäller att räkna ut hur många minuter mer/mindre N+/-1 i praktiken innebär, eller är jag så illa tvungen att uppfinna hjulet en gång till genom många timmars frammkallningsarbete av trista gråkilsfoton?

En del filmer/framkallare skriver ju ibland ut tider för pressning på sina datablad. Är det händelsevis så simpelt att att pressa filmen ett steg är det samma som n+1?

Film jag använt hitinitlls, och har på lager (om någon har erfarenheter av dessa)är: Kodak T-Max 100, Fortepan 400 och Efke PL100M. Framkallaren jag använder är främst Kodak T-max.
 
Jag kom aldrig riktigt så långt i mina zonsystemsträvanden, tyvärr.

Men är det inte lite med finessen (och nöjet) med zonsystemet, att man ska prova ut sina egna unika tider. Beroende på mängden ströljus i kameran, personliga agiteringsrutiner och förstoringsapparatens karaktär får ju alla fotografer olika resultat. Hittade dock en utgångspunkt på denna sida:
http://www.geocities.com/dainisjg/zone.html

Lycka till!
 
Ja, tyvärr blir det nog att pröva sig fram ganska mycket i början. Som Magnus skriver handlar det mycket om att anpassa processen till sina egna förutsättningar och metoder och även om man kan utgå från andras data blir det sällan 100% direkt. Utan att på något vetenskapligt sätt ha veriferat riktigheten i det jag gör brukar jag använda 20% kortare tid vid N-1 (högkontrastmotiv är betydligt vanligare för mig än motsatsen). Jag fick fantastiska PanF-negativ på detta sätt efter en mycket solig weekend i Paris förra året; lättkopierade med en fin, mjuk gråskala.

Den ende jag vet som håller på med sånt här är Richard Abrahamsson, känd som Galaxens President här på Fotosidan. Han skriver på sin presentationssida bland annat:
Jag är definitivt en s.k. Zonie. Vill du ha filmkurvor för Efke PL100 och Fortepan 400 i Xtol 20 grader i Jobo processor så bistår jag gärna.
Ta ett snack med honom och dyk sedan in i mörkrummet igen och börja experimentera! Ditt hjul kanske inte är lika runt som Richards? =)
 
Jag använder 46mm försättslinser (kombinerar +10 och +4 av ett billigt märke) för att kunna närfokusera min spotmätare (soligor) på såväl bilder under en lampa som negativ på ett ljusbord. Då behöver man ingen densitometer. Bara en så kallad gråkil.

mvh/Matti
 
I sin bok "Beyond the Zone System" beskriver Phil Davis hur man kan bygga sin egen "densitometer" med hjälp av just en spotmätare och ett normalobjektiv. Normalobjektivet skruvas helt enkelt fast i mätaren med en omvändningsring med dubbla filtergängor. Han beskriver vidare hur han byggt en liten träställning till den för att minska risken för felmätningar.

Hur användbart BTZS är i praktiken är det många som diskuterar men det är helt klart en läsvärd bok (dock med ett mycket tekniskt avancerat språk).
 
FunkerSven skrev:
...eller är jag så illa tvungen att uppfinna hjulet en gång till genom många timmars frammkallningsarbete av trista gråkilsfoton?

Gråkilsfoton som är så roliga :).

Ett tipps för att göra det snabbare och smidigare att ta fram filmkurvor är att tejpa fast en transparent gråkil direkt på filmen. Exponera sedan mot en mjölkvit plexiplast skiva som du ställer upp mot ett fönster (se till att plexi-skivan är jämnt belyst om den står i solen).
En densitet D ger en dämpningsfaktor 10^(-D) eller D/log10(2) steg. Har du t.ex. en transparent gråkil i 29 densitetsnivåer med 0.1 D mellan varje och överexponerar 5 steg (dvs du lägger plexiskivan i zon X, zon 10 alltså) så får du ett motiv som är kontrollerat exponerat mellan zon 0 och X i steg om bra precis 1/3 steg (0.3323 steg).

Gör tre/fyra sådana med lite olika framkallningstider runt den rekomenderade kanske +/ 25 %. Måldensiteterna jag kör med är tagna från Labrecht & Woodhouse's" Way beyond Monochrome". Google på den booken de har en bra hemsida med mycket utmärkt information taget ur boken som innehåller fruktansvärt mycket mer. Den är min Zon-bibel. Mycket modernare och mer inspirerande än Adams' the Negative och the Print. Många bra tipps för att göra mörkrumsarbete smidigare och roligare.
Zon III: Densitet 0.38
Zon V: Densitet 0.72
Zon VIII: Densitet 1.29

Hastigheten jag får för Efke 100PL är strax under iso 50 om jag inte plusframkallar rejält

Tyvärr ligger yngsta dottern och sussar i rummet där jag har storformataren och Framkallningstiderna.

Jag ber att få återkomma.

Vill du vara nogrann så rekomenderar jag en spotmätare,ljusbord och en gråkil.

Men genom att prova dig fram med tider med ungefär samma motivkontrast kan du komma långt också.

Jag ber att få återkomma. Annars rekomenderar jag boken
Way beyond monochrome av Labrecht och Woodhouse.

Även om du inte väljer att jobba enligt zonsystemet och dess vidareutvecklingar fullt ut
så underlättar det att känna till hur det fungerar.
 
Emil-G skrev:
I sin bok "Beyond the Zone System" beskriver Phil Davis hur man kan bygga sin egen "densitometer" med hjälp av just en spotmätare och ett normalobjektiv. Normalobjektivet skruvas helt enkelt fast i mätaren med en omvändningsring med dubbla filtergängor. Han beskriver vidare hur han byggt en liten träställning till den för att minska risken för felmätningar.

Hur användbart BTZS är i praktiken är det många som diskuterar men det är helt klart en läsvärd bok (dock med ett mycket tekniskt avancerat språk).
Jag har använt Phil Davis metod som beskrivs i "Beyond the Zone System" och mig veterligen är det den enda system som fungerar utan att hålla på med gissningar och justera tider med diverse procent.
Nackdelen är att man behöver tillgång till en densitometer.
Gillar man att experimentera i mörkrummet är det en trevlig upplevelse att beräkna sina framkallningstider och pappersgraderingar själv.

Men köp programmen som utför beräkningarna och skapar graferna, det är ett mastdontarbete att göra det för hand.
 
Tack för tipset med att ha gråkilen på filmen. Jag glömmer alltid bort hur man räknar ut hur mycket man ska belysa filmen under förstoringsapparaten. men det här var ju begripligt.

/matti
 
Eller så kan man ladda ned ett excel-blad här:
http://www.magnachrom.com/Issues.php Titta under vol 1. issue 2.

/matti

hasse lundberg skrev:
Jag har använt Phil Davis metod som beskrivs i "Beyond the Zone System" och mig veterligen är det den enda system som fungerar utan att hålla på med gissningar och justera tider med diverse procent.
Nackdelen är att man behöver tillgång till en densitometer.
Gillar man att experimentera i mörkrummet är det en trevlig upplevelse att beräkna sina framkallningstider och pappersgraderingar själv.

Men köp programmen som utför beräkningarna och skapar graferna, det är ett mastdontarbete att göra det för hand.
 
Annars finns Lars Kjellbergs bok "avancerad svartvit teknik" tillänglig på biblioteken. Den är gammal idag men fortfarande aktuell om du vill lära dig mer om detta. Ett STORT avsnitt handlar om just detta med tider för olika filmer
 
ANNONS