Jag vet inte riktigt varför. Jag tror jag behöver spänning i mitt liv. Jag tror jag kanske är ute efter en kick, en erfarenhet och att leva ett intensivt liv. Det lockar mig även att kanske få ta en historisk stridsbild så som Capa gjorde, som lever kvar i historieböckerna för alltid. Jag tror det behövs sådana människor som kan dokumentera ett krig på nära håll och återge striden i bilder på ett neutral och objektivt sätt. Kanske ligger det tankar om ära och berömmelse bakom också.
Kan tilläggas att jag fick frisedel i lumpen. Är inte ute efter att krig eller döda någon dock. Bara "skjuta" med kameran.
Hej!
Det är alltid tveksamt att börja dela ut oombedda råd till andra människor om vad de skall eller inte skall göra ... Alldeles i synnerhet i sådana personliga beslut som yrkesval eller vad man tar sig för. Så tycker du att jag lägger min näsa i blöt i något jag inte har med att göra så har du givetvis helt rätt
Men, jag måste nog säga att jag blev lite förbryllad av vad du skrev. Du skriver att du vill bli krigsfotograf och i nästa andetag att du inte riktigt vet varför. Som Peter Ström skrev: ta dig en funderare. En rejäl sådan.
Att ge sig på att skildra andra människors konflikter, deras kamp för överlevnad och, som de ofta blir, deras förnedring med motiveringen "Jag tror jag behöver spänning i mitt liv" låter inte så genomtänkt.
Du kanske tycker att "det är ju mitt liv, jag gör vad jag vill med det" och "jag skall ju bara observera, inte påverka". Men den enkla sanningen är att om du är på plats i en konflikt - må det vara ett gräl mellan två av dina kompisar eller en krigssituation - så kommer du att påverka det som sker. Det är någon det talas ganska lite och ogärna om bland journalister, men en hel del händelser råkar inte bara inträffa framför en kamera. De inträffar på det sätt de gjorde delvis på grund av att kameran fanns där.
Det går aldrig att vara neutral i en konflikt, dels för att det skulle kräva en oerhört långt driven känslolöshet (som i sig skulle göra dig meningslös som fotograf) och dels för att din närvaro i en konflikt, hur du än beter dig, kommer att påverka övriga människor där. Du är alltså, vad du än föresätter dig, alltid en deltagare i konflikter där du är närvarande. Och man skall aldrig delta i en konflikt utan att veta varför eller ha ett motiv för det.
Så att åka till konflikter bara för att få "en kick, en erfarenhet och att leva ett intensivt liv" låter som en ganska självcentrerad eller rent av egoistisk motivering. Prova bungy jump eller banracing istället - där är risken i alla fall mycket liten att du i jakten på kickar skadar andra som inte bett om att få delta i processen.
Men är det så att du funderar och inser att du är geniunt intresserad av varför konflikter inträffar, hur de påverkar människor, vem som drabbas och hur, och inte minst viktigt: om du inser att det finns något i dessa konflikter som du vill få berättat, något du känner inte blir sagt eller återgivet på ett bra sätt - då kan du säkert bli en bra konfliktreporter och/eller -fotograf.
Som en rent allmän observation: hur tror du att du skall kunna göra något bra om du inte vet varför du gör det?
