Krigsreporter
Avslutat medlemskap
Finns det fler kända krigsreportrar liknande Capa? Någon välskriven memoar från någon krigsreporter som upplevt ett modernt krig?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Finns det fler kända krigsreportrar liknande Capa? Någon välskriven memoar från någon krigsreporter som upplevt ett modernt krig?
Finns det fler kända krigsreportrar liknande Capa? Någon välskriven memoar från någon krigsreporter som upplevt ett modernt krig?
Gerda Taro var hans flickvän, tyvärr blev hon mosad av en stridsvagn i spanska inbördeskriget. Hon var väl så bra som Capa
Vad anser ni om krigsfotografier och skulle ni själva tänka er att fotografidokum
Jag kan inte mycket om ämnet, men det här är vad som känns rätt för mej. Lite nyhetsfoto är väll okej att någon utifrån kommer och tar. Men annars är grundregeln för mej att de är de som lever i det som ska vara de som beskriver det, tex genom foton.
Då när det gäller mej själv är det väll lite samma, jag skulle aldrig åka till någon konfliktdrabbat område och fota där. Men skulle det blir krig här, så har jag svårt att tänka mej att inte fotografera det.
Vad anser ni om krigsfotografier och skulle ni själva tänka er att fotografidokum
Jag kan inte mycket om ämnet, men det här är vad som känns rätt för mej. Lite nyhetsfoto är väll okej att någon utifrån kommer och tar. Men annars är grundregeln för mej att de är de som lever i det som ska vara de som beskriver det, tex genom foton.
Då när det gäller mej själv är det väll lite samma, jag skulle aldrig åka till någon konfliktdrabbat område och fota där. Men skulle det blir krig här, så har jag svårt att tänka mej att inte fotografera det.
Med all respekt för vad du tänkt, och jag förstår hur du tänker. Men verkligheten ser nog ut som så att skulle det inte vara för utomstående fotojournalister så skulle vi leva i en bubbla i en skön tro om att allt är okej. Fotojournalistik är kanske det starkaste vapnet emot brott mot mänskliga rättigheter och i att skapa en global medvetenhet. Idag finns det på många ställen även lokala fotografer, men inte närapå så det räcker. Fotojournalistiken och journalistiken har påverkat världspolitiken i större grad än vi någonsin kan ana, och inte minst i krigszoner. Det är inte bara medians/fotografens/journalistens ansvar och plikt att ta sej dit människorna lider som mest och göra det till allas sak att förbättra. Vi lever inte mera inom gränser, när det gäller mänskliga rättigheter och att värna dem är du lika lokal i helsingfors eller stockholm som i baghdad eller kabul. Det är inte ett ansvar vi i västvärlden bara kan skjuta ifrån oss osch se det so någon annans problem och uppgift.
Jag vill inte dissa dej för uttalandet, jag hoppas att jag inte heller missuppfatta din message, menar ifall du inte såg det som en allmän åsikt utan enbart som så att du inte själv vill åka??, men det handlar om en stor fråga som även som det är försummas.
Det är väll egentligen aldrig klokt att snabbt och kortfattat svara på en stor och invecklad fråga. Men samtidigt så är inte ett forum rätt plats att gå in på djupet i frågan heller, så det blir lite fel hur man än gör det.
Det är egentligen inte en fråga, utan många frågor, och det gör inte det lättare.
Sen kan man tycka att något är det rätta, man tycker att det är så det borde gå till, men sen går det inte att få på det sättet, och då kanske något annat är bättre än inget, men det ändrar ju inte att man egentligen tycker att det är fel.
Man kan påstå sej ha hur underbara syften som helst, men i grund och botten är det pengar som styr den här världen. Det märks i nästan alla frågor och i alla sammanhang. Skulle efterfrågan finnas, och därmed pengarna så skulle det även finnas möjligheter att rätt människor skulle få skriva historia, som det oftast är så är det fel människor som skriver historia.
Det går att leva i en bubbla på många sätt.
Vad anser ni om krigsfotografier och skulle ni själva tänka er att fotografidokum
Jag kan inte mycket om ämnet, men det här är vad som känns rätt för mej. Lite nyhetsfoto är väll okej att någon utifrån kommer och tar. Men annars är grundregeln för mej att de är de som lever i det som ska vara de som beskriver det, tex genom foton.
Då när det gäller mej själv är det väll lite samma, jag skulle aldrig åka till någon konfliktdrabbat område och fota där. Men skulle det blir krig här, så har jag svårt att tänka mej att inte fotografera det.
Hej!
Jag kan känna det som om din grundregel har sina poänger, men skulle många tillämpa den skulle det nog leda till en rad problem:
- "De som lever i det" vet visserligen ofta mycket om bakgrunden till en konflikt, men saknar ofta förmågan att förklara det för en utomstående. För att göra det behövs paradoxalt nog ofta just en utomstående som tar sig tid att sätta sig in i frågan. För att ta en liknelse: Det finns många bra skäl att läkare inte bör ställa diagnoser på sig själva utan låta en annan läkare göra det.
- Skildringar gjorda av de som själva lever i en konflikt blir nog ofta väldigt sammanhangslösa. Det kan vara svårt att se att det som sker omkring en är en del av större skeenden som även förekommer på andra ställen. Här har en utomstående som dessutom har erfarenheter av andra konflikter och inte själv är inblandad lättare att dra slutsatser och se samband mellan olika konflikter.
His most famous work occurred on June 6, 1944 (D-Day) when he swam ashore with the second assault wave on Omaha Beach. He was armed with two Contax II cameras mounted with 50 mm lenses and several rolls of spare film. Capa took 106 pictures in the first couple of hours of the invasion. However, a staff member at Life in London made a mistake in the darkroom; he set the dryer too high and melted the emulsion in the negatives in three complete rolls and over half of a fourth roll. Only eleven frames in total were recovered. Capa never said a word to the London bureau chief about the loss of three and a half rolls of his D-Day landing film.