Idag har jag plåtat lite mer med den nyinförskaffade 55/1,2 Nikkor-S. Jag undrar ju lite vad Bjørn Rørslett hade rökt när han skrev att det var ganska mediokert, för det här objektivet är helt vansinnigt skarpt. Det är faktiskt snorskarpt redan vid f/1,2! Dock är kontrasten ganska låg; ungefär i klass med 35/1,4 vid full öppning. Skärpan är dock bättre. Jag fattar inte riktigt hur ett så gammalt objektiv kan vara så in i helvete bra. Har det inte hänt nånting på fyrtio år?
Jodå, det finns massa konstigheter också. Bokehn blir jag inte riktigt klok på. Den är helt sagolik när fokus ligger på 1-2 meters håll, men blir sen ful som stryk om man fokuserar lite längre bort. Vilket den teoretiskt väl inte borde bli eftersom hela linspaketet flyttas. Vidare så är skärpan sämre på långt håll än nära tycker jag det ser ut som, vilket väl är motsatsen mot vad icke CRC-objektiv brukar prestera. Vid fokus på oändligheten och vidöppen bländare så får skarpa ljuspunkter en väldigt märklig form. De formar som ett "parasoll" ungefär, inte en punkt.
Nå, vid f/4 är skärpan apbra och kontrasten börjar bli bättre. Kikar man in i objektivet så är det nog en viss unken beläggning på linserna där inuti, vilket kanske kan bidra till låg kontrast. Men vafan, det funkar
Jag måste förresten dra tillbaka min åsikt om att 50 mm suger på DX. Nu är det här visserligen 55, men det är en ganska krävande brännvidd, och det i sig kan uppenbarligen vara rätt inspirerande. Man får pula och tänka som fan för att få till några vettiga utsnitt. Särskilt eftersom jag inte pysslar med porträtt alls.
En sista iakttagelse är att det är komplett helt jävla omöjligt att fokusera rätt vid full bländaröppning. Det spelar ingen roll att jag har sökarförstorare och mattskiva med snittbild. Förut trodde jag att mattskivan behövde skimsas, men nu verkar fokus kunna hamna lite varstans. Det är helt enkelt för dålig precision i snittbilden för så stora bländaröppningar. Jag misstänker också att man delvis ser "genom" mattskivan, och därmed fokuserar lite fel utan att den är felkalibrerad. Och den där AF-indikatorn kan man ju slänga i sjön. Den bara blinkar som ett flipperspel, och det är omöjligt att hitta fokus på annat än oändligheten med den.
Återkommer kanske med lite bilder senare.
PS. Om du läser det här Bjørn så hoppas jag att du inte tar illa upp av min sarkastiska formulering i början;-)
Tillägg: Per! Jim verkar ha mycket bättre koll på klackar och pluttar, och du kanske missade hans inlägg ovan? Jag har ingen koll alls på själva kamerorna från den gamla goda tiden, men objektiven har jag forskat lite i.
