Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vilket är det fulaste svengelska foto-ordet?

Produkter
(logga in för att koppla)
Tripod lär syfta på trefot, alltså en delmäng av gruppen 'stativ' som teoretiskt skulle kunna omfatta ett flertal andra benkombinationer (förutom mono-) :p

Det löses mycket enkelt med det svenska sammansatta ordet trebensstativ. Och någon monopod behöver man inte heller eftersom det finns enbensstativ.
 
Bra, Ulf!

Det som kan vara störande är två grejer:
1. Varför hitta på ett ord där det redan finns ett bra svenskt ord?
2. Om man uppfinner ett nytt ord så bör stavning och uttal i görligaste mån anpassas till svenska språkregler.

Så bra formulerat, det kunde lika gärna vara jag som gjort det! :) :)
(I all ödmjukhet...)
 
Croppa, print och printa tycker jag är OK. Nästan vedertaget. I alla fall print och printa. Chimpa låter lite töntigt...

Print och printa är två bra nyord för att skilja bläckstråleutskrifter och för all del även laserutskrifter från offset och andra äldre trycktekniker. Även om print i sak betyder tryck. Utskrift skulle kunna vara rätt svenska men kan tolkas lite mer allmängiltigt.
 
Print och printa är två bra nyord för att skilja bläckstråleutskrifter och för all del även laserutskrifter från offset och andra äldre trycktekniker. Även om print i sak betyder tryck. Utskrift skulle kunna vara rätt svenska men kan tolkas lite mer allmängiltigt.

En så kallad c-print har inte varit i närheten av någon bläckstråleskrivare, så det där resonemanget håller inte.
 
Detta är en tråd för er som är språkintresserade.

Att engelska ord och uttryck tar sig in i svenskan känner alla till. Och inget fel i det. Ibland saknas det ett svenskt ord för en företeelse, och då är det väl bra att försvenska ett engelskt ord.

Men ibland är svängelskan helt onödig. Det fulaste "ny-fotoordet" jag vet är croppa. Att croppa en bild? Otroligt fult! Vad är det för fel på beskära, som man alltid sade tidigare?

Här nedan kan ni lista andra fula svängelska foto-uttryck. :)

En bidragande orsak är så klart att många sitter med engelskspråkiga versioner av programvaror. I svensk Photoshop heter det mättnad. Det är väl egentligen egalt vilket ord man använder bara man förstår innebörden. När man som jag ägnat en hel del tid av livet som bland annat fotolärare så har jag alltid försökt hitta nånslags konsekvens i språket, att eleven förstår innebörden av ord och uttryck ( alla lärare är nämligen också svensklärare, enligt läroplanen).
Det hände ofta att särskit intresserade elever gärna ville använda engelska ord, antagligen för att det gav en känsla av insatthet att man hängde med och låg i kursens framkant. Inget fel i det. Tvärtom, intresse ska underblåsas. Det visade sig dock ganska ofta att förståelsen för vad en viss operation egentligen innebar rätt ofta saknades. Saturation var ett sådant begrepp. Jag brukade förklara det som att om du går upp till matan och tar ett par extra portioner så infinner sig till slut en känsla av mättnad. Du förmår inte mer till slut. Samma i en bild, du skyfflar in mer och mer färg tills bilden är mätt. Och det är väl bäst att vara lagom mätt. Sen kan man ju öka på med lite mer råkostsallad om det behövs. ( Öka mättnade i den gröna kanalen.) det kan sägas att metaforen allt som oftast gick hem ( även om den kan synas långsökt).
Många av de här svengelska orden och uttrycken kan nog ses som fotovärldens egen ”knoparmoj”. Ett hemligt språk, exkluderande men också samhörighetsskapande.
 
Väldigt intressant tråd. Jag har själv arbetat som (obehörig) svensklärare i några år, och känner att det tyvärr idag finns en stark ovilja att lära sig korrekta svenska ord och benämningar, och då inte bara inom foto, utan nästan i hela språket. De försvarar det oftast med att ”alla fattar” (ingen säger förstår....) eller att ”bara gamla” pratar så. Jag skulle gissa på att svengelskan ofta är en markör för generationstillhörighet, och att vi själva antagligen svängde oss med liknande termer, som retade vår föräldrageneration. Dock så är problemet större idag, då många i skolgenerationen faktiskt knappt läser alls. De tittar bara på film. Deras främsta inlärningskanal är Youtube, och därför blir också deras språk extremt färgat av engelska, och ofta ganska dålig engelska dessutom.
 
[...] ”alla fattar” (ingen säger förstår....) [...]

Fatta. Greppa. Gripa. Begripa. Förstå.
Det är nog synonymer som fungerar.
Men när kompisens farsa på sjuttiotalet ilsket skrek ”har du små händer!” Var det ingen som hajjade vad han menade.
Men har man små händer så kan man ha svårt att greppa/fatta. Och omskrivet svårt att begripa.
 
Fatta. Greppa. Gripa. Begripa. Förstå.
Det är nog synonymer som fungerar.
Men när kompisens farsa på sjuttiotalet ilsket skrek ”har du små händer!” Var det ingen som hajjade vad han menade.
Men har man små händer så kan man ha svårt att greppa/fatta. Och omskrivet svårt att begripa.

Haha, den var bra, jag ska köra med den!
 
Värst är nog när branschen i sina manualer hittar på nya svenska ord där det redan finns vedertagna termer.
Canons ”periferibelysning” istället för vinjettering, som exempel.
 
Fatta. Greppa. Gripa. Begripa. Förstå.
Det är nog synonymer som fungerar.
Men när kompisens farsa på sjuttiotalet ilsket skrek ”har du små händer!” Var det ingen som hajjade vad han menade.
Men har man små händer så kan man ha svårt att greppa/fatta. Och omskrivet svårt att begripa.

Visst är det så. Problemet är väl att nästan alla eleverna och en hel del av de yngre lärarna skriver talspråk och inte ser någon som helst anledning att göra något annat.
 
Värst är nog när branschen i sina manualer hittar på nya svenska ord där det redan finns vedertagna termer.
Canons ”periferibelysning” istället för vinjettering, som exempel.

Jämfört med instruktioner om hur man fyller på halogenmedel i köksfläkten så... :)
 
Senast ändrad:
Mångfald brukar hyllas i Sverige, men när det gäller språket, verkar enfald vara normen. Bra att vi tar upp internationella uttryck som berikar vårt språk. Även i fotografiska sammanhang.

Det är precis tvärtom, vill jag påstå. Svenskan är nog ett av de språk som är allra mest påverkade av engelska. Många andra länder är mer måna om att värna sitt språk. Vi svenskar låter oss gärna imponeras av det stora landet i väster, och lånar mer än gärna ord därifrån.

Låt mig ge ett exempel på ett bra nyord: verbet ”mejla” som kom in i svenskan för cirka 20 år sedan. Ett jättebra ord, eftersom vi inte tidigare hade något uttryck för att ”skicka elektroniska brev”. Stavningen mejla passar också väl in i svenska språkregler. Det finns ingen tveksamhet i hur man ska uttala mejla. Stavningen ”maila” är däremot olämplig, för det skulle ju uttalas majla på svenska.

Mejla berikar svenska språket med nya nyanser. Mejla uppfyller med råge kraven på ett bra nyord!

”Croppa” (eller ännu värre, cropa) är däremot inget bra nyord. Vi har redan ett ord, beskära, som på ett utmärkt sätt beskriver företeelsen. Att beskära betyder att man skär bort delar av en bild. Enkelt och lättbegripligt.

Stavningen croppa är också högst tveksam. Det ser lika fånigt ut som om man skulle skriva tandcreme när man menade tandkräm.

Croppa är ett fult nyord och fyller ingen funktion.
 
Senast ändrad:
En så kallad c-print har inte varit i närheten av någon bläckstråleskrivare, så det där resonemanget håller inte.

Nä, det har du helt rätt i. Det är nog dessutom svårt att hitta eller hitta på ett svenskt ord för C-print. Men däremot tycker jag att print som ett nyord i svenskan fungerar bra för att beskriva skillnad mellan ”tryckpresstryck” och andra reproduktionstekniker.
Och visst är det roligt med ord :)
 
För mig är också "editera" istället för "redigera" den onödigaste fotosvengelskan.

Annars stör jag mig lite på att folk fotar med "DSLR" och "digitalkamera". Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att andelen analogfotografer sedan rätt länge är så liten att det inte längre behövs någon markör för att tala om att man fotograferar digitalt.

Om jag säger att jag tog en bild med min kamera så lär det inte vara många om ens någon som får för sig att jag fotat analogt - det är som att säga att man skall tända en elektrisk lampa i köket...
 
Jag tycker personligen att låneord borde behålla ursprungsstavningen så att man lätt kan spåra dem som låneord. Engelskan har gjort detta i måttlig utsträckning. Likväl är jag ingen fantast av gramatikförenkling. Vi har tappat verbböjningen vilket gör det lite svårare med grammatik i andra språk. Vi har tappat skillnaden mellan accusativ och dativobjekt. Om allt detta vore kvar skulle det vara lättare att lära sig andra språk t ex tyskan. Jag blev glad när 70-talsmodet med "mej" och "dej" försvann. Det är mycket lättare att se likhet mellan "dig" och "dich" än "mej" och "mich". Likheten mellan "giver" och engelskans "give" är mycket lättare att se än "ger". Sedan är det lättare för de med språkhistoriskt intresse om allt bevaras. Jag älskar språk men bevaras den äldre i skriftspråket blir det lättare. Jag ser ingen vits i att skriv- och talspråk måste vara samstämmiga. Svenskan är relativt unik här och många svenskar gör bort sig då de skriver officiella brev på engelska med talspråk.
 
En gång tittade vi till tyskan när vi ville imponera.
Det i Sverige upptäckta grundämnet wolfram är det tyska och svenska namnet.
På engelska och franska heter det tungsten resp. tungstene, från svenskans tung sten.
 
Det sedan länge vanligaste ordet är färgmättnad, så för min del får alla gärna fortsätta att använda det, men förmodligen kommer saturera att ta över eftersom det finns ett ganska stort tryck på svenskan från andra språk, främst engelska, numera.

Håller med. När jag talar om bilder så använder även jag ordet färgmättnad.

Det andra ordet saturera är dock som sagt helt korrekt svenska (vilket det felaktigt hävdades att det inte var). Även i denna betydelsen.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar