Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vilken pryltyp är du?

Produkter
(logga in för att koppla)
Kanske har vi det för bra ställt för att "nöja oss med att vara minimalist eller optimalist",, men visst kommer det alltid att finnas de som anser sig ha behov för allt möjligt och det överallt;) Dem har jag absolut förståelse för, bara så det är sagt!

För min egen del så nöjer jag mig inte med att vara Max. Att äga totalt mer än jag kan bära + lite mat och vatten + karta och kompass + mössa o vantar utan att gå på knäna GÅR jag inte med på. INTE för att jag inte anser att prylarna hade kommit till användning utan för att jag helt enkelt optimaliserar utifrån en minimaistisk ideologi.

/Mvh Niclas,
 
Stativet ja..

Precis som Janne säger så känns stativet som ett självklart tillbehör att släpa med sig ut i naturen. Används till 98% (uppskattningsvis..) i mina naturbilder. Med ett stativ har man bättre kontroll över komposition, fokusering etc.

Men jag börjar dock känna att just detta kontrollbehov ibland tar udden ur den kreativa skapandeprocessen. Som naturfotograf (åtminstone är det så för mig) gör man allt så noga; man ställer in stativet, mäter ljuset, komponerar noga, fokuserar ordentligt, väntar på rätt ljus, fäller upp spegeln, använder trådutlösare mm mm.

Ibland känns det som om utrymmet för spontanitet och magkänsla är väldigt begränsat. Istället är det lätt så att skapandet blir analytiskt och stelbent. Man använder huvudet mer än sin egen personliga kreativitet, något man förhoppningsvis besitter i viss utsträckning. Ofta tycker jag det känns som om man gör allt annat än att faktiskt ta de där bilderna man tänkt sig. För mycket slit, släp och lull-lull och för lite fotograferande helt enkelt!

Det är detta som gör att jag känner att jag går allt mer från den där typ 3-personen till typ 1-personen. Färre grejor med sig ut i fält och mer spontanitet och magkänsla i bildskapandet är vad jag gärna vill sträva mot framöver. Åtminstone som det känns just nu. I morgon vet man dock aldrig hur det känns.. ;=)
 
Känner igen mig även i detta;)

För mig så handlar det om att variera sig för att liksom i förväg styra sitt undermedvetna beteende när man är ute,,
**
Jag blandar användande av stativ och utan,, mycket pga att jag rör mig på ett annat sätt när jag håller "grejen i handen" så att säga.

Eftersom jag inte känner att stativet är praktiskt att bära på ryggan så blir det direkt ivägen om jag vet med mig att jag till 80% den turen kommer att använda kameran på frihand oavsett. Då stannar stativet ofta hemma, tyvärr.

Önskar att jag hade en bra lösning för stativet,,
Kanske är lösningen ett lättare stativ,, tycker att det slänger omkring och minskar komforten i bärandet,,

Mvh Niclas,
 
Inser att jag nog kvalar in i alla tre kategorierna.

Promenad på stan: typiska etta - kamerhus och mitt "promenadobjektiv" 24-85. I yttersta nödfall en andra zoom i ryggsäcken...

Tjänsteresa med tåg: tvåa, det jag behöver och orkar bära...

Bilresa: trea - kastar in rubbet...
 
Jonas. Det är just enkelheten som jag har hittat igen tack vare digitalkameran. Nu kan jag bränna av 40 bilder med magkänsla istället för stativ, reflektorer m.m. Och det har inte kostat en krona i film så jag kan kasta 39 kort när jag kommer hem, utan att känna mig dum. Kreativiteten tar vid istället för tekniken.
 
Jag är lite av varje tror jag. I den mån jag plåtar natur så asar jag oftast med mig så mycket jag har. Stativ med såklart.
Ute på stan har jag märkt att jag kommer väldigt långt med ett hus med 28mm och ett med 105 och en blixt. Vet inte om det är minimalistiskt.
Trivs också rätt bra med bara ett hus och normal.
 
Om det inte hade varit för mitt intresse för fågelfotografering så hade jag inte ägt mer än ett par Mätsökarhus med varsitt objektiv, det vet jag.

Jag skrämmer mig nästan själv när jag inser hur rått jag optimaliserar för tiden;)

Mvh Niclas,
 
Jag vill vara minimalist. Min utrustning ska bestå av 10D/eos 50 sigma 14 2.8, canon 50 1.8 och canon 135 2L. Vet inte om jag klassar in som minimalist då men jag är säker på att primes är min melodi. Gillar inte zoom. Ska sälja mina och bara köra primes.
 
Anden skrev:
Jag vill vara minimalist. Min utrustning ska bestå av 10D/eos 50 sigma 14 2.8, canon 50 1.8 och canon 135 2L. Vet inte om jag klassar in som minimalist då men jag är säker på att primes är min melodi. Gillar inte zoom. Ska sälja mina och bara köra primes.

Vilken härlig belsutsamhet!

Kanske inte rent minimalistiskt tänkt men helt klart med vibbar åt det hållet;)!

Kittet du presenterar låter fullständigt genomtänkt, om du inte fotar mest macro såklart;)

Jag önskar att jag var 100% minimalist, men det blir ju svårt när man fotar så olika situationer;)
Men precis som jag tror att du antyder så är det "smart att minimalisera utifrån sina egna specifika behov"!

Mvh Niclas,
 
Visst vore det skönt att kunna lämna en del av grejerna hemma när man är ut en sväng och fotar, om inte annat för att man säkert ser ut som en kuf med jätteväskan Allan hängande på sig. Problemet är ju att om jag lämnar något hemma så "behöver" jag det. Jag lämnade 100-400:an hemma en gång för jag skulle bara fota några träd som var snyggt belysta nere vid hamnen. Jovisst, men så hade ju månen en jättefin färg och jag önskade att jag hade tagit med 100-400:an iallafall... nu lämnar jag aldrig något hemma. :/
 
Äga mycket= Ont att sakna! Äga lite= Slipper en värkande saknad!

,) Dilemmat lyser nog lika "månklart" för många av oss!

Som sagt tidigare under tråden så är det ju en slags befrielse om man aldrig hade råd att köpa ngt, eftersom man då inte behöver känna varken trött rygg eller ånger;) Långt mycket svårare är det ju att sälja bort ngt som har täckt ett visst behov;/

Jag kommer nog att optimalisera intill min sista dag,
Mvh Niclas,
 
Senast ändrad:
Jag är nog det man kan kalla minimalist när det gäller fotoprylar.

Jag har en gammal mellanförmats kamera där alt är så anti tekniskt som det går ann. För att ta en bild måste jag mäta ljuset, ställa bländaren och slutartid, dra fram filmen, fälla upp ljusshaktet, fälla upp luppen, ställa skärpan, trycka ned vänstre duppedings, se efter skärpan en gång till og så äntligen trycka av med trådutlösaren som måste va på vänstra sida så att den inte skymmer.
Puh. Det tar så lång tid att min brosa tror att jag filmar. :)
Tycker ni detta va krångligt så kan ni tenka er hur det är att byta film. ;)

Kanske inte processen är minimalistisk, men jag tycker det är en rolig och härlig kamera att använda. Det liksom själ i den.

Mvh Maritha
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar