Annons

Vem behöver fullformat?

Produkter
(logga in för att koppla)
Ett sätt att lura fysikens lagar finns väl redan idag.

Skärpedjup - oskärpecirklar - är relativt den färdiga bildens storlek och betraktningsavstånd.

Om man i efterbehandling beskär en bild så ändrar man också skärpedjupet.
Omvänt - att stitcha bilder ger en simulering av en större sensor.

Med en iPhone kan man ta panoramabilder. I praktiken spelar man in en kort film som sedan stitchad ihop till en bild. En bild som är större än sensorn. Man kan alltså genom att röra på kameran under exponeringen simulera en större sensor. Och faktiskt borde skärpedjupet bli kortare än för en vanlig iPhone-bild. Men jag har inte provat.

Om vi i nästa generation IOS får möjlighet att panorera i både x- och y-led borde vi snart kunna simulera mellanformat med vår lilla ficktelefon!

Eller tänk en bara lite större kamera som automatiskt gör den rörelsen vid varje exponering. Trots tumnagelstor sensor kan vi ställa in kameran på nästan valfritt simulerat sensorformat.

Och så har vi idag pixel-shift med flera exponeringar som höjer upplösningen på bilden
 
Ett sätt att lura fysikens lagar finns väl redan idag.

Skärpedjup - oskärpecirklar - är relativt den färdiga bildens storlek och betraktningsavstånd.

Om man i efterbehandling beskär en bild så ändrar man också skärpedjupet.
Omvänt - att stitcha bilder ger en simulering av en större sensor.

Med en iPhone kan man ta panoramabilder. I praktiken spelar man in en kort film som sedan stitchad ihop till en bild. En bild som är större än sensorn. Man kan alltså genom att röra på kameran under exponeringen simulera en större sensor. Och faktiskt borde skärpedjupet bli kortare än för en vanlig iPhone-bild. Men jag har inte provat.

Om vi i nästa generation IOS får möjlighet att panorera i både x- och y-led borde vi snart kunna simulera mellanformat med vår lilla ficktelefon!

Eller tänk en bara lite större kamera som automatiskt gör den rörelsen vid varje exponering. Trots tumnagelstor sensor kan vi ställa in kameran på nästan valfritt simulerat sensorformat.

Förstoringar och stitchningar ändrar inte skillnaden i skärpa mellan för och bakgrund. Vad du gör är att ändra din definition av skärpedjupet men tittar du noga på bilden så ser du förstås att inget egentligen ändrats.

Fysiken/optiken som ger oskärpa är orubbad och inte kringgådd.
 
Förstoringar och stitchningar ändrar inte skillnaden i skärpa mellan för och bakgrund. Vad du gör är att ändra din definition av skärpedjupet men tittar du noga på bilden så ser du förstås att inget egentligen ändrats.

Fysiken/optiken som ger oskärpa är orubbad och inte kringgådd.

Det som händer när man beskär en bild i efterhand är precis detsamma som när man med crop-sensor beskär bilden vid fotoögonblicket - när det handlar om skärpedjup. Det lärde jag mig här på fotosidan för många år sedan. Naturligtvis gäller då också det motsatta.
 
Dessa diskussioner blir alltid lika smarta som de för eller emot PC eller Apple.

Jag skall snart köra 2500 km från Makarska till Göteborg. Det gör jag normalt på 2 dagar.
Första dagen 1700 km till Falkensee utanför Berlin,. Nästa dag 800 km men också med en färja som tar tid.

Jag kör en BMW 330D med 300 hk och 600 nm. Fast jag utnyttjar sällen den kraften.
Brukar ligga runt 150-160 på motorvägarna i Kroatien, Slovenien och Österrike.
Det går ibland betydligt fortare i Tyskland.

Nu kan man ju undra om jag varit väldigt missnöjd om jag kört en Skoda istället. De kommer ibland och blåser om mig i 200. Så de går åtminstone fort.
Eller hade jag kommit fram fortare och varit mer utvilad om jag kört en Mercedes med en V8 och 450 hk?
Jag har inget svar. För jag har inte kört denna sträcka med varken en Skoda eller Mercedes. Fast jag vet att min BMW tar mig där utan jag är för trött för att äta en god middag på Kronenprinz i Falkensee.
Detta kan säkert bilentusiaster diskutera till leda samt diskutera hur små detaljer gör stor skillnad. En för en emot.

Jag har kört med 5D FF kameror under väldigt många år. Har också fotat en hel del med Hasselblad MF.

Slutligen bytte jag till Fuji X för jag gillar att fota med dem. Deras logik och ergonomi passar mig. Samt jag älskar deras optik.

Detta med skärpedjup är en löjlig svensk debatt. Nämns sällan på utländska forum.
Hade 85/1,2 till mina Canon. Skärpedjupet på korta avstånd var ju löjlig. Ganska sällan användbar.

Kan man få tillräckligt släpp i bilden och snygg bokeh med APS-C. Det är klart man kan om man vet vad man sysslar med.

Just nu lär mig Ernest att hantera min båt. Jag har kört många båtar i mitt liv inklusive minsvepare som var betydligt större.
Fast hanteringsmässigt är min båt svårare för den har bara en propeller. Den är ett skepp.
Man styr inte min båt med rodret i en hamn utan främst med hjälp av kavitationen och fram samt back. Den väger 20 ton så man skall inte backa in i andra båtar.
Det är en konst jag måste lära mig. Ernest har kört tankers och andra båtar så han är min mentor.

Nu på måndag skall jag fota hans dotters dop. Det kommer jag göra utan problem med ett par APS-C kameror och jag vet de kommer klara uppgiften galant. Hoppas prästen ger mig tillåtelsen at också använda ett par Godoxblixtar. De här kyrkorna brukar vara gamla och grymt mörka.

Ernest fru Maya vill gärna ha en kamera så hon kan ta bra bilder av den lilla dottern när hon leker.
Jag har försökt förklara för henne att om hon så köper en X-T3 eller D5 för den delen kommer hon vara i samma situation som jag är med min båt.
Man måste lära sig teorin och sedan öva, öva, öva till det sitter i ryggmärgen.
Skarpa bilder på lekande barn kommer inte med kameran. Det kommer från erfarenhet.

Bra bilder kommer inte heller från använda ett större format på sensorn.
Visst finns det en skillnad i kvalitét som är synbar i stora utskrifter. Fast knappast på nätet eller i A4-A3 utskrifter.
En av våra mest kända fotografer använde APS-C under många år och blev internationellt berömd för sina bilder och det finns många fler.

På måndag är det inte min utrustning jag inte litar på. Det är på mig själv. Det var ett tag sedan jag fotade ett event.

Här är lilla Carla 18 månader och en bild jag tog häromdagen. Duger skärpedjupet och bokehn?


Vi har just nu klockan 23, 20 grader. Idag var det nästan för varmt med 28 i skuggan.

Hälsningar från Kravavica utanför Makarska.
 

Bilagor

  • _ALM1523.jpg
    _ALM1523.jpg
    58.4 KB · Visningar: 27
  • _ALM1441.jpg
    _ALM1441.jpg
    69.2 KB · Visningar: 24
Småbild är ju ett döende format oavsett vad folk säger
[...]
Småbild, APS, eller M43, inget är som sagt bestående och allt kommer förändras, ständigt.
Småbild är dock det format som har visat störst överlevnadsförmåga under fotograferingens historia. Man kanske inte ska dra för stora växlar på det inför framtiden, men det är nog lite tidigt att dödförklara småbildsformatet.
 
t
Småbild är dock det format som har visat störst överlevnadsförmåga under fotograferingens historia. Man kanske inte ska dra för stora växlar på det inför framtiden, men det är nog lite tidigt att dödförklara småbildsformatet.

Så vitt jag vet startade foto cirka 1840. Under tiden fram till 1940 togs väldigt mycket bilder med kameror betydligt större än FF. Det var vad porträttfotografer som vandrade runt i europa använde och de framkallade dessa storformatsbilder som kontaktkopior.

Fram till 1999 var nog kameror med FF film det största. Det är sedan kriget tilll 1999 där FF nog var ledande. Det är cirka 50 år.
Idag tas de flesta bilderna med sensorer betydligt mindre än FF.
Så hur kan du påstå att FF är det med störst överlevnadsförmåga under fotograferingens historia. Det är ju faktiskt bara bullshit.
 
Småbild är ju ett döende format oavsett vad folk säger - den digitala utvecklingen går inte att stoppa. Nya produkter skapas för att kunna, under en ganska kort tid generera "värden" som om en tid snart är förstörda. De stora tillverkarna gör system som kanske överlever en kort eller en längre tid, men i i princip inga digitala system är bestående. Småbild, APS, eller M43, inget är som sagt bestående och allt kommer förändras, ständigt. Allt kommer dock att bli bättre och vassare rent tekniskt, det kan vi vara säkra på...

Tung och klumpig utrustning lär det ju inte vara någon som saknar framöver.

Hmm, din analys om att smabildsformatet ar doende verkar inte delas helt av tillverkarna. Vi har nu sett helt nya system fran Nikon, Canon och Panasonic. Har trangs aven Sony, Pentax och Leica.
 
Haha, den var subtil.
Jag såg på Facebook att inte ens trimfirman BSR:s folk kan förkorta Newtonmeter på rätt sätt.

Vad är det för snack om att köpa en kamerautrustning för 40000? Det räcker ju inte ens till en liten hörna att börja med.

Vilket format som man helst ska ha på sensorn kan man fundera länge på. Men det är ingen tvekan om att när jag köpte min 1DX var det den bästa kameran jag någonsin haft. Tyvärr slogs den sönder när den trillade ur en bil, men 1DX Mark II är ännu lite bättre. Den första gick för övrigt att reparera, så de blir ett utmärkt par.

Varje gång jag fotograferar något med en mobiltelefon blir jag lika besviken över hur usel den är som kamera. Tur det inte var därför jag köpte den.
 
Så vitt jag vet startade foto cirka 1840. Under tiden fram till 1940 togs väldigt mycket bilder med kameror betydligt större än FF. Det var vad porträttfotografer som vandrade runt i europa använde och de framkallade dessa storformatsbilder som kontaktkopior.

Fram till 1999 var nog kameror med FF film det största. Det är sedan kriget tilll 1999 där FF nog var ledande. Det är cirka 50 år.
Idag tas de flesta bilderna med sensorer betydligt mindre än FF.
Så hur kan du påstå att FF är det med störst överlevnadsförmåga under fotograferingens historia. Det är ju faktiskt bara bullshit.
Och vilka av alla dessa större-än-småbild-format används idag...?

Och hur länge har alla de nu använda mindre-än-småbild-formatet funnits?

F.ö. så tycker jag att uttryck som "bullshit" inte hör hemma i en civiliserad diskussion.
 
Förstoringar och stitchningar ändrar inte skillnaden i skärpa mellan för och bakgrund. Vad du gör är att ändra din definition av skärpedjupet men tittar du noga på bilden så ser du förstås att inget egentligen ändrats.

Fysiken/optiken som ger oskärpa är orubbad och inte kringgådd.

Om det där med definition av skärpedjup.

https://www.fotosidan.se/forum/showpost.php?p=1236211&postcount=4
alf109:
hyperfokalavståndet skiljer beroende på film/sensorformat i och med att oskärpecirkelns storlek varierar med varierande förstoringsgrad. En mindre sensor behöver med andra ord en mindre oskärpecirkel iom att bilden måste förstoras mer. Detta medför att avståndsskalorna inte kan användas hur som helst för att kontrollera skärpedjupet om man använder tex optik för småbildsformat på en cropsensor.
 
Låt oss göra ett ”räkneexempel”.

Tänk två kameror där den ena har dubbelt så stor sensor som den andra. De har samma pixeldensitet, så den ena har alltså även dubbelt så många pixlar.

Vi tar en bild med den ena kameran. Klick.
Nu flyttar vi objektivet till den andra kameran. Kameran med den mindre sensorn. Vi vrider kameran i höjdformat och siktar mot samma motiv som förr. Vi siktar lite till vänster så att vi får med den vänstra halvan av vad vi fick med förra gången. Klick.

Vi skriver ut våra två bilder.
Den från kameran med stor sensor skriver vi ut i A4-format, och den från kameran ned lilla sensorn skriver vi ut i A5-format.

Sedan klipper vi A4-bilden i två halvor.

Ingen kan sedan skilja våra två vänstra bildhalvor åt. De är exakt lika i upplösning, skärpedjup och annat.

Vi tar ännu en bild med kameran med liten sensor. Fortfarande höjdformat. Nu tar vi högra halvan av scenen. Klick.

Vi skrivet ut den bilden också i A5-format.
Nu har vi två högerhalvor och två vänsterhalvor. Dessa kan vi mixa och stitcha hur vi vill till en hel bild. Ingen kan säga vilken bild, vilken halva, som är tagen med vilken sensor.

PS. Själva vridningen i fotoögonblicket ger en viss perspektivskillnad. Så för exemplets skull hade vi naturligtvis ett skift-objektiv monterat.
 
Småbild är dock det format som har visat störst överlevnadsförmåga under fotograferingens historia. Man kanske inte ska dra för stora växlar på det inför framtiden, men det är nog lite tidigt att dödförklara småbildsformatet.

Tror jag också. Har visat sig vara extremt långlivat. Kanske längst av alla.

Å andra sidan så har vi inte längre samma beroende till ett visst filmmaterial av viss storlek (det som vi har beroende av är objektiv, men där är det en massa annat som spelar in, som elektronik och mjukvara, för att det skall lira på moderna system).

Tror att mindre sensorer, speciellt i form av mobiler, kommer att dominera de största försäljningsvolymerna.

Men tror som sagt att småbild har en väldigt god överlevnadschans (precis som APS). Ser inget som pekar emot det.
 
Småbildsformatet har sedan Barnack skapade Leica varit den bästa kompromissen mellan bildkvalitet och hanterbarhet.

Alla kameror är kompromisser.

Det är även alla bilar och alla båtar.
Bilen som nämndes tidigare har ett synnerligen smalt användningsområde. Försök köra över en åker eller över en sjö så märker man det.

Någon pratade tidigare om sågar. Vilken är den bästa sågen?
Ibland sägs det att den bästa kameran är kameran man har med sig. I så fall är mobilen den bästa kameran. Och den Schweiziska armekniven är den bästa sågen, för den har man alltid med sig.

En systemkamera med småbildssensor fungerar för nästan vilket fotouppdrag som helst som kan tänkas uppstå i världen. Den är den bästa kompromissen.
 
Ett sätt att lura fysikens lagar finns väl redan idag.

Skärpedjup - oskärpecirklar - är relativt den färdiga bildens storlek och betraktningsavstånd.

Om man i efterbehandling beskär en bild så ändrar man också skärpedjupet.
Omvänt - att stitcha bilder ger en simulering av en större sensor.

Med en iPhone kan man ta panoramabilder. I praktiken spelar man in en kort film som sedan stitchad ihop till en bild. En bild som är större än sensorn. Man kan alltså genom att röra på kameran under exponeringen simulera en större sensor. Och faktiskt borde skärpedjupet bli kortare än för en vanlig iPhone-bild. Men jag har inte provat.

Om vi i nästa generation IOS får möjlighet att panorera i både x- och y-led borde vi snart kunna simulera mellanformat med vår lilla ficktelefon!

Eller tänk en bara lite större kamera som automatiskt gör den rörelsen vid varje exponering. Trots tumnagelstor sensor kan vi ställa in kameran på nästan valfritt simulerat sensorformat.
Inget av det du föreslår flyttar fysikens lagar.
Fortfarande i allt du föreslår så är en större sensor mer tekniskt bättre.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar