J O Härnström
Aktiv medlem
Ett sätt att lura fysikens lagar finns väl redan idag.
Skärpedjup - oskärpecirklar - är relativt den färdiga bildens storlek och betraktningsavstånd.
Om man i efterbehandling beskär en bild så ändrar man också skärpedjupet.
Omvänt - att stitcha bilder ger en simulering av en större sensor.
Med en iPhone kan man ta panoramabilder. I praktiken spelar man in en kort film som sedan stitchad ihop till en bild. En bild som är större än sensorn. Man kan alltså genom att röra på kameran under exponeringen simulera en större sensor. Och faktiskt borde skärpedjupet bli kortare än för en vanlig iPhone-bild. Men jag har inte provat.
Om vi i nästa generation IOS får möjlighet att panorera i både x- och y-led borde vi snart kunna simulera mellanformat med vår lilla ficktelefon!
Eller tänk en bara lite större kamera som automatiskt gör den rörelsen vid varje exponering. Trots tumnagelstor sensor kan vi ställa in kameran på nästan valfritt simulerat sensorformat.
Och så har vi idag pixel-shift med flera exponeringar som höjer upplösningen på bilden