Du sätter ljuset på en vanlig källa till diskussioner och konflikter mellan fotografer och olika arrangörer: Vem äger rättigheterna till någon slags föreställning eller event? Det är ju inte ovanligt att fotografer blir gramse när de inte fritt får fotografera konserter eller sportevenemang, men faktum är att det i de flesta fall är upp till arrangörern att tillåta, neka eller på olika sätt inskränka om man får fotografera, hur mycket, varifrån osv. Ta den allmänan normen att man under spelningar bara fotograferar framifrån diket under de tre första låtarna. Eller över huvud taget bara tar bilder under de tre första låtarna. Eller att bara i förväg ackrediterade fotografer får ta bilder under en spelning eller ett sportevenemang.
Det finns ju konsert- eller sportarrangörer som försöker skriva in i ackrediteringsvillkoren att de automatiskt får kommersiella rättigheter till bilder från spelningar eller matcher. Något de flesta fotografer oftast vägrar. Det händer därför då och då att media vägrar att täcka event eller rapporterar utan bilder just för att arrangörerna ställer villkor man upplever som oacceptabla.
Ovanstående är ju vanligt också vid fototävlingar där arrangören ofta ger sig själv orimligt stora ekonomiska rättigheter till inskickade bidrag.
Men tillbaka till ditt exempel med hundar eller en mimartist: om vi dyker upp och börjar fota och ingen protesterar eller gör invändningar, då har de så vitt jag kan förstå accepteratatt vi tar bilder - vilket nog i de flesta fall också innebär att de har accepterat att vi kan sälja bilderna. Exemplet med mimartisten samma sak: Så länge arrangörern (antagligen mimaren själv - de brukar inte ha så stor ensemble) inte uttryckligen säger till att man inte får ta bilder eller att de vill ha del i eventuell bildförsäljning, ja då har de nog accepterat saken.
Däremot, vilket är viktigt att komma ihåg i situationer som de ovan, så finns det en stor skillnad att ta bilder för journalistiska ändamål (t.ex. att jag eller någon annan skriver en artikel om hundarna eller mimartisten) eller om jag tar bilder för kommersiellt bruk (t.ex. att de används i annonser). I det senare fallet kan jag faktiskt inte sälja bilderna utan att människor i bilderna som kan identifieras har gett sitt medgivande - genom en modellrelease (som kan vara muntlig). Ett typexempel, den här bilden
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=827822
som jag tog under Stockholm Maraton för några år sedan, kan användas i en artikel om eventet utan problem, den kan visas här på Fotosidan, på en blogg, Facebooksida, hemsida eller liknande. Men jag kan inte sälja den för kommersiellt bruk (t.ex. reklam) utan att ha en modellrelease från varje person i bilden som går att identifiera ...
Men, och nu börjar det bli krångligare, hade jag varit en officiellt ackrediterad fotograf (hos de som arrangerar Stockholm Maraton) så kan det vara så att jag får sälja bilden utan att uttryckligen fråga - varför? Jo, för att ofta när man deltar i ett arrangemang så har man ofta (men långt ifrån alltid) via anmälan medgett att arrangörern (eller en av denne anlitad fotograf) får sälja bilder för kommersiellt bruk. T.ex. för att göra reklam för nästa års Stockholm Maraton.
