Varit med negativ eller upprörd situation vid gatufotografering?

[Moha]

Skulle vilja kolla vilka negativa eller upprörda situationer du har varit med och hur du löste det.

Här är ett par av mina upplevelser:

1- För ett par år sedan var jag i Lund och en såg en bild med "lustig" registreringsskylt som jag försökte plåta. Bilen var tom på passagerare och förare. Inom några få sekunder blev jag utskälld av ägare att "varför jag fotograferade hennes bil" och "minsann du har ingen rätt att fotografera min bil".

Varför blev bilägaren upprörd? ovan med gatufotografi? eller rädsla mot stopp/parkeringsförbud?

2- Vid en resa i Dalarna besökte jag Ornäsgården och fick syn på ett par barn som fiskade från så där 50-60 meters avstånd och med ryggen mot mig. Då solen lyste på pojkarna bilden blev naturligtvis en silhuett. När vi skulle köra därifrån kom de båda pojkarna (ca 12-14 år) mot oss och frågade om vi fotograferade de och var lite ledsna. Jag svarade ärligt och visade de de berörda foton. De sa att de ville inte vara på bilden.
Jag visade bilderna och sa att ingen syns på bilderna men de hjälpte inte. Till slut så tog jag bort deras bilder framför deras ögon och frågade om de var nöjda och kunde se lättnader i deras ögon.

Varför blev ungarna rädda?
Kanske ovan att bli fotograferade av okända vuxna? avsaknad av fiskekort? eller kanske något annat

 

[PeterWem]

Inget gatufoto, men Borgens väktare störde mig vid Ismantorps fornborg när jag 3D-skannade den. Tysk som bosatt sig i skogen och levde i en annan värld och bar kniv.
Jag löste det genom att prata om stenskepp men han ville inte se bilder på mobilen då han frigjort sig från allt sånt. Han hade tagit ut chipet från hjärnan, precis som filmen Matrix. Det var väl sista kontakten med verkligheten, 1999.

 

[Moha]

En som bar på kniv och är upprörd är inget och läka med.
Naturligtvis finns sådana människor som har kniven enbart som redskap i arbetet i skogen.

Jag i fallet 2, jag pratade en del om vad de fiskade och om de har fått fiskar under året och på så sätt kunde jag avdramatisera gatufotografiet efter att visa de bilderna och tog bort dem.

 

[Ventures]

Jag fotade exteriören på ett café i Wien och plötsligt dök en upprörd amerikansk man upp som absolut inte ville vara med på bild. Jag orkade inte argumentera så jag kollade om han kommit med och han skymtade väl på någon bild så jag raderade den inför honom. Egentligen tandlöst då bilden ändå finns kvar på minneskortet men han blev nöjd och gick.

 

[netstorm]

Varför blev bilägaren upprörd?
Varför blev ungarna rädda?

Tror många upplever en olustkänsla när en okänd person kartlägger och fångar dem eller deras personliga tillhörigheter på bild. Att kastas ut i ovisshet kring vad du ska använda bilderna till, egentligen. Speciellt i dagens uppkopplade samhälle där sociala medier dagligen används för att bland annat kartlägga rånoffer, håna folk och inte minst få personlig njutning. Extra känsligt blir det med drönare där man är utsatt i sin egen trygga hemmiljö.

Även om man inte har någon baktanke alls så handlar det i grunden om att en okänd person vill ha en bild av dem på sin dator, för all framtid. Det ger obehag.

 

[Frekeman]

Tror många upplever en olustkänsla när en okänd person kartlägger och fångar dem eller deras personliga tillhörigheter på bild. Att kastas ut i ovisshet kring vad du ska använda bilderna till, egentligen. Speciellt i dagens uppkopplade samhälle där sociala medier dagligen används för att bland annat kartlägga rånoffer, håna folk och inte minst få personlig njutning. Extra känsligt blir det med drönare där man är utsatt i sin egen trygga hemmiljö.

Även om man inte har någon baktanke alls så handlar det i grunden om att en okänd person vill ha en bild av dem på sin dator, för all framtid. Det ger obehag.

Jag vet inte vad tycker själv om vad du skriver, Eva. Du talar om vad du tror andra upplever. Kanske har du rätt i vad de tror/tycker. Oavsett vad du själv har för uppfattning så handlar gatufoto inte om att kartlägga nån. Och drönare används inte heller för gatufoto även om det teoretiskt sätt skulle kunna gå. Personlig njutning? Vad menar du med det egentligen? Jag njuter personligen av bra gatufoto som jag ibland tittar på i sociala medier. Det är väl inget som är negativt? Jag önskar att alla får personlig njutning av vad de gör så länge att ingen annan direkt drabbas negativt på grund av det.

Och varför skulle det ge obehag att nån har en bild på dig på sin dator "för all framtid"? Skulle vara intressant att höra en bra förklaring på det. Jag förstår uppriktigt inte varför det skulle ge obehag.

 

[fotobollfoto]

En gång under Gothia Cup strövade jag runt i Slottsskogen och förstrött fotade lite av fågellivet när plötsligt en kille på en parkbänk börjar hojta ”no photo, no photo!”.
Jag försökte förklara att jag bara fotograferade fåglarna. Men det gick inte fram. Så jag strövade vidare och lät stackarn vara ifred.

Detta får väl dock klassas som ”parkfoto”, så det kanske ska ha en egen tråd men det är enda gången inom foto där jag varit i närheten av något som eventuellt hade kunnat leda till något eskalerat. Fotat okända människor i publika miljöer har jag ägnat mig flitigt åt de senaste tretton åren. Jag har över hundra tusen bilder publicerade på Flickr.

Jag har också fått en konstig kommentar av en förälder i döttrarnas lag som antydde att min hobby var något suspekt. Att fota unga flickor som spelar fotboll. Jag tror jag förstår vad han tänkte, men lät det passera då det sa mer om han än det sa om mig.


Jag tror att eskalerade situationer mellan människor är vanligare i biltrafiken. Där tutas det, och höttas med nävar, och prejas och tvärbromsas. Och till och med att det går till handgripligheter. Det har jag varit med om flera gånger.

 

[Moha]

Jag fotade exteriören på ett café i Wien och plötsligt dök en upprörd amerikansk man upp som absolut inte ville vara med på bild. Jag orkade inte argumentera så jag kollade om han kommit med och han skymtade väl på någon bild så jag raderade den inför honom. Egentligen tandlöst då bilden ändå finns kvar på minneskortet men han blev nöjd och gick.

Tycker att det är en bra kutym att radera bild/bilder om personen i fråga inte önskar det. Det går naturligtvis att få tillbaka borttagna bilder eller formaterade minneskort vilket jag inte gör då löfte är ett löfte.

 

[Moha]

Tror många upplever en olustkänsla när en okänd person kartlägger och fångar dem eller deras personliga tillhörigheter på bild. Att kastas ut i ovisshet kring vad du ska använda bilderna till, egentligen. Speciellt i dagens uppkopplade samhälle där sociala medier dagligen används för att bland annat kartlägga rånoffer, håna folk och inte minst få personlig njutning. Extra känsligt blir det med drönare där man är utsatt i sin egen trygga hemmiljö.

Även om man inte har någon baktanke alls så handlar det i grunden om att en okänd person vill ha en bild av dem på sin dator, för all framtid. Det ger obehag.

Jag tycker att du har helt rätt i vanliga fall. Men i de speciella fall var det silohett och mörk bild och i det andra fallet var det på framdelen av en bil parkerad på mest trafikerade gatan i Lund utan någon mänsklig varelse i bilen.

 

[Moha]

Jag vet inte vad tycker själv om vad du skriver, Eva. Du talar om vad du tror andra upplever. Kanske har du rätt i vad de tror/tycker. Oavsett vad du själv har för uppfattning så handlar gatufoto inte om att kartlägga nån. Och drönare används inte heller för gatufoto även om det teoretiskt sätt skulle kunna gå. Personlig njutning? Vad menar du med det egentligen? Jag njuter personligen av bra gatufoto som jag ibland tittar på i sociala medier. Det är väl inget som är negativt? Jag önskar att alla får personlig njutning av vad de gör så länge att ingen annan direkt drabbas negativt på grund av det.

Och varför skulle det ge obehag att nån har en bild på dig på sin dator "för all framtid"? Skulle vara intressant att höra en bra förklaring på det. Jag förstår uppriktigt inte varför det skulle ge obehag.

Jag har förståelse för folk som känner obehag att bli fotat eller videofilmad på gatan av okända. Oftast är det så att man upplever en OBEHAG och stress och därför bör tas på allvar och respekteras. Vet inte om det finns någon juridisk fall där man har prövat gatufotografi i domstol.

 

[FiCa1]

Jag har vid några tillfällen råkat ut för personer som viftat med händerna ropat "NO PHOTO, NO PHOTO" när de sett att jag fotograferat. Samtliga tillfällen har varit på torgmarknader där folk säljer allehanda loppis"fynd". Samtliga gånger har jag bara fortsatt att fota och då någon börjat gorma har jag bett dem fara och flyga. Oftare händer det att personer kommer fram och hövligt frågar vad jag håller på med. Då svarar jag vänligt och ibland lämnar jag över mitt visitkort med hemsidesadress och kontaktuppgifter. Det har hittills aldrig varit något problem. Om jag råkat ut för kvinnan med bilen hade jag förklarat varför jag plåtat bilen och om hon fortsatt att bråka och stå i, så hade jag bett henne dra till en varmare plats.

 

[Frekeman]

Jag har förståelse för folk som känner obehag att bli fotat eller videofilmad på gatan av okända. Oftast är det så att man upplever en OBEHAG och stress och därför bör tas på allvar och respekteras. Vet inte om det finns någon juridisk fall där man har prövat gatufotografi i domstol.

Varför har du förståelse för dem? Varför känner de obehag? Vad är deras rationella orsak för att känna obehag? Du verkar tycka att bara för att någon känner någonting så ska de tas på allvar och respekteras? Hur ska vi göra med de som känner stress och obehag över att behöva se olikfärgade på gator och torg? Ska de tas på allvar och respekteras? Pyttsan. Jag respekterar deras rättighet att tycka och känna som de gör men att ha respekt för dem och deras åsikter – aldrig!

Jag vet inte heller om det finns ett juridiskt fall i Sverige där gatufoto har prövats. Jag skulle bli förvånad om det vore så. Eftersom det är glasklart i lagen att det är tillåtet. Finns det juridisk fall där man prövat att det är rätt att köra bil på höger sida i Sverige? Skulle inte tro det.

Och för att kommentera en tidigare kommentar av dig så är det inte kutym (för mig i alla fall) att radera foton om nån ber om det. Jag har gjort det nån gång. Men, att låta dem diktera vad och hur du fotar i det allmänna är att få dem att känna att de har rätt att göra så. De har de inte. De har rätt förstås att be om det men det är en annan sak.

 

[netstorm]

Ska de tas på allvar och respekteras? Pyttsan. Jag respekterar deras rättighet att tycka och känna som de gör men att ha respekt för dem och deras åsikter – aldrig!

Påbörjade ett långt inlägg för att exemplifiera och besvara dina tidigare frågor men utifrån detta så känner jag att det är en ravin mellan oss vilket gör hela diskussionen meningslös.

Min poäng var att detta på intet sätt är en ny diskussion. När jag var inne i gatufotosvängen för runt 20 år sedan så kretsade diskussion kring hur välbärgade köpte en kamera och kapitaliserade på att föreviga folks utsatthet och misär. I fotospråk så ursäktade man sig med att det var "intressanta karaktärer" när det i realiteten inte krävde mer skicklighet än att rikta en kamera i rätt riktning och trycka på en knapp.

Att fotografera folk och tvinga dem att mot sin vilja delta i ditt projekt anser jag vara i samma härad och gå emot vanlig anständighet. Paparazzis jagar folk. Bruce Gilden trycker upp blixten i ansiktet. Martin Parr förevigar halvnakna människor med sina bästa dagar bakom sig.

Människor vill framhäva sina bästa sidor. Du har valt din avatar med omsorg. När man stjäl en bild från någon så förlorar den personen kontrollen och det sker på dina villkor. Inte bara för HUR de framställs utan även VAR. Jag har otroligt svårt för att förstå hur man inte kan känna sympati med det.

 

[Frekeman]

Påbörjade ett långt inlägg för att exemplifiera och besvara dina tidigare frågor men utifrån detta så känner jag att det är en ravin mellan oss vilket gör hela diskussionen meningslös.

Ok. Personligen så tycker jag diskussioner ofta är nyttiga och en förutsättning för att man kan ändra uppfattning.

Min poäng var att detta på intet sätt är en ny diskussion. När jag var inne i gatufotosvängen för runt 20 år sedan så kretsade diskussion kring hur välbärgade köpte en kamera och kapitaliserade på att föreviga folks utsatthet och misär. I fotospråk så ursäktade man sig med att det var "intressanta karaktärer" när det i realiteten inte krävde mer skicklighet än att rikta en kamera i rätt riktning och trycka på en knapp.

Om du var inne i "gatufotosvängen" så torde du väl ha gillat gatufoto? Och gillar du inte gatufoto längre? Precis om det finns bra och dåliga naturfotografer så finns det bra och dåliga (mest dåliga) gatufotografer. Och personligen så tycker jag sällan att foton på utsatta resulterar i ett bra gatufoton. Jag själv tar i princip aldrig sådan foton. Dels för att de är för enkla men också för att respektera utsattheten hos dessa individer. Där håller vi nog med varandra till en viss del?

Att fotografera folk och tvinga dem att mot sin vilja delta i ditt projekt anser jag vara i samma härad och gå emot vanlig anständighet. Paparazzis jagar folk. Bruce Gilden trycker upp blixten i ansiktet. Martin Parr förevigar halvnakna människor med sina bästa dagar bakom sig.

Här tycker vi olika. Hur är det att jag tvingar någon att mot sin vilja? De vet inte ens att jag har tagit ett foto. Och att jämföra gatufotografer med paparazzis? Seriöst? Jag vet inga gatufotografer som fotar som en paparazzi. Känner du till nån sån? Och saknar alla gatufotografer som inte frågar om lov före eller efter vanlig anständighet?

Vad beträffar Bruce Gilden så är det väl inte blixten som kan vara irriterande utan mer de hastiga utfall och rörelser som han gör när han fotograferar. Men, visst, skulle alla gatufoto agera som Bruce så kunde det bli problematiskt. Nu är så inte fallet.

Varför är det fel att föreviga människor som har sina bästa dagar bakom sig (utseendemässigt)? Måste allt vara ungt och vackert? Sen har Parr en viss agenda i sin fotografi som man kan tycka saker om. Jag gillar hans fotografi, speciellt det han fotade i början av sin karriär. Men, jag sympatiserar inte med den politiska agenda han har. Men jag är ändå glad för att han fotar det han gör.

Människor vill framhäva sina bästa sidor. Du har valt din avatar med omsorg. När man stjäl en bild från någon så förlorar den personen kontrollen och det sker på dina villkor. Inte bara för HUR de framställs utan även VAR. Jag har otroligt svårt för att förstå hur man inte kan känna sympati med det.

Kanske är det så. Jag har så få bilder på mig själv och jag valde en där jag ler och liknar mig. Men, egentligen så bryr jag mig inte så mycket.

Stjäla en bild? Va? Jag tar en bild, den är min, hur kan jag stjäla den? Om du tycker att man äger sitt utseende och bild så har vi fundamentalt olika sätt att se på saker. Personen förlorar ingen kontroll för de har inte haft någon kontroll att förlora. Är personen ute i det publika har de ingen rätt till något privatliv. Att hamna på bild och publiceras nånstans är en risk man får leva med om man vill ha ett öppet samhälle och yttrandefrihet. För egen skulle jag känna mig hedrad om jag hamnade på ett gatufoto!

Men du föredrar alltså ett samhälle där folk ska ha rätt att utifrån hur de känner skall kunna bestämma om vad andra personer ska göra? Jag själv är för frihet och ogillar att folk dikterar vad andra ska göra och tycka men det gör uppenbarligen inte du? Och jag svårt att känna sympati med din uppfattning.

 

[fotobollfoto]

Någon fler som varit med om en upprörd situation i samband med gatufoto?

 

[Peeter Reep]

Någon fler som varit med om en upprörd situation i samband med gatufoto?

För ett antal år sedan så var jag i Charleroi i Belgien, och fotograferade lite smått med min Leica M3.
Det var någon sorts evenemang.
Plötlsigt så kommer det fram två väktare, och påstår att det är förbjudet att fotografera människor här.
Jag frågar dom, om det var förbjudet just här under evenemanget, eller om det var förbjudet rent allmänt. Dom svarade att det var rent allmänt, om jag inte har personernas tillstånd.
Detta stämde ju inte, men jag ville inte argumentera, så jag gick därifrån.

Detta var ett öppet evenemang, och inga avspärrningar på något sätt.

 

[LGNLGN]

Tror många upplever en olustkänsla när en okänd person kartlägger och fångar dem eller deras personliga tillhörigheter på bild. Att kastas ut i ovisshet kring vad du ska använda bilderna till, egentligen. Speciellt i dagens uppkopplade samhälle där sociala medier dagligen används för att bland annat kartlägga rånoffer, håna folk och inte minst få personlig njutning. Extra känsligt blir det med drönare där man är utsatt i sin egen trygga hemmiljö.

Även om man inte har någon baktanke alls så handlar det i grunden om att en okänd person vill ha en bild av dem på sin dator, för all framtid. Det ger obehag.

Ja. För mig har det alltid varit så att gatufotografering har handlat om min rätt att få fota i offentliga miljöer och att det då kan hända att personer kommer med i förbigående. I det offentliga rummet. Utan att det var meningen att de skulle göra och framför allt att det inte var meningen eller syftet att just de skulle komma med på bild.

Personligen förstår jag därför helt klart personer som reagerar när man de vill fotografera just dem. Som individ med det de gör och håller på med just där och då. Bild på det de äger och på de som de är tillsammans med osv. Situationen just nu. Varför det och varför just jag? Lite olustigt.

Avstår alltid

 

[Moha]

Varför har du förståelse för dem? Varför känner de obehag? Vad är deras rationella orsak för att känna obehag? Du verkar tycka att bara för att någon känner någonting så ska de tas på allvar och respekteras? Hur ska vi göra med de som känner stress och obehag över att behöva se olikfärgade på gator och torg? Ska de tas på allvar och respekteras? Pyttsan. Jag respekterar deras rättighet att tycka och känna som de gör men att ha respekt för dem och deras åsikter – aldrig!

Jag vet inte heller om det finns ett juridiskt fall i Sverige där gatufoto har prövats. Jag skulle bli förvånad om det vore så. Eftersom det är glasklart i lagen att det är tillåtet. Finns det juridisk fall där man prövat att det är rätt att köra bil på höger sida i Sverige? Skulle inte tro det.

Och för att kommentera en tidigare kommentar av dig så är det inte kutym (för mig i alla fall) att radera foton om nån ber om det. Jag har gjort det nån gång. Men, att låta dem diktera vad och hur du fotar i det allmänna är att få dem att känna att de har rätt att göra så. De har de inte. De har rätt förstås att be om det men det är en annan sak.

Som jag nämnde tidigare, om någon upplever obehag eller stress så respekterar jag det. Det är väl till var och en att dra sina egna slutsatser för det och jag undviker att utsätta andra för obehag och stress vilket jag gjorde i Dalarna. Kanske någon annan gör annat.

 

[Moha]

För ett antal år sedan så var jag i Charleroi i Belgien, och fotograferade lite smått med min Leica M3.
Det var någon sorts evenemang.
Plötlsigt så kommer det fram två väktare, och påstår att det är förbjudet att fotografera människor här.
Jag frågar dom, om det var förbjudet just här under evenemanget, eller om det var förbjudet rent allmänt. Dom svarade att det var rent allmänt, om jag inte har personernas tillstånd.
Detta stämde ju inte, men jag ville inte argumentera, så jag gick därifrån.

Detta var ett öppet evenemang, och inga avspärrningar på något sätt.

Vad jag förstår i demokratiska styre och inom privat område kan vakterna bestämma om det är tillåtet eller inte att fotografera.
I ett videoinslag vakter i London till och med bestämde att man inte fick fota folk som går in och ut in i huset och till och med kallade poliser som kom på plats och efter lite samtal och kontakt med samband centralen gav rätten till fotografen att ta bild inom det offentliga rummet. Men intervjuade fotografen om syftet med fotografering.

 

[Frekeman]

Som jag nämnde tidigare, om någon upplever obehag eller stress så respekterar jag det. Det är väl till var och en att dra sina egna slutsatser för det och jag undviker att utsätta andra för obehag och stress vilket jag gjorde i Dalarna. Kanske någon annan gör annat.

Nej, du skrev "Oftast är det så att man upplever en OBEHAG och stress och därför bör tas på allvar och respekteras". Det är inte samma sak som du nu skriver. Jag respekterar också att människor upplever något, men jag har inte alltid respekt för varför de upplever något. Inte heller är det så att jag tar deras känslor på allvar. Hoppas att du förstår skillnaden?