Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Varför tar (tog) så många pressfotografer så fula bilder med blixt rakt på och fel färgtemperatur?

Produkter
(logga in för att koppla)

jonas18z

Avslutat medlemskap
Jag undrar varför så många pressfotografer tog så himla fula bilder( inte alla såklart) främst var det lokaltidningar men ser detta ibland än idag men lyckligtvis är det färre.

Så här går det till på i princip alla bilder:
De ska ta porträtt på någon eller eller reportage.
Kameran är proffsmodell av Canon eller Nikon

Objektivt är någon zoom tex 24-70 vill tar på några ungdomar eller något anna coolt, då drar man till med en 16-35mm. och bländaren ligger på runt 8 för det mesta.


Så långt är väl allt okej men sen kommer sen har de alltid en blixt direkt på kameran och rakt in i ansiktet och kör på den på fullt blås. Detta spelar ingen roll om det är utomhus i moln, inne i lysrörsbelysning eller solljus alltid denna blixt rakt på. Alla bilder inomhus är det gul mörkt bakgrund och blixt rakt på.

Detta syns på många bilder om man kolla TT, främst på äldre bilder.


Varför vill alla pressfotografer ha blixt på kameran när det inte ens behövs? Varför kör de kör så hög effekt och gör bakgrunden så mörk. Detta tillsammans med att de hade fel färgtemperatur på blixt och innerbeysningen?
 
Åtminstone förr, när beteendet etablerades, var nästan allting i svart/vitt, så färgtemperaturen spelade ingen roll.
Däremot var trycket ganska dåligt, särskilt innan offset blev allenarådande, så det ville till att ansiktena var rejält belysta, annars gick det inte att se med det var på bilderna.

Sen har det bara fortsatt.
 
Skall jag gissa lite så är det så idag att många av de som jobbar för tidningar skall skriva både reportage och ta bilder. Det viktigaste verkar vara att fort få ut reportaget på tidningens hemsida och på sociala medier.
Lokalpressen här använder bridgekamera oftast men ibland har de bättre kameror.
Lite om mycket och snabbt ut på hemsida verkar ha högsta prioritet.
Tror att man sällan efterbehandlar bilder eller ens beskär dem.
Rena fotografer är det troligen ont om på de små tidningarna i landet tyvärr.
 
Jag undrar varför så många pressfotografer tog så himla fula bilder( inte alla såklart) främst var det lokaltidningar men ser detta ibland än idag men lyckligtvis är det färre.

Så här går det till på i princip alla bilder:
De ska ta porträtt på någon eller eller reportage.
Kameran är proffsmodell av Canon eller Nikon

Objektivt är någon zoom tex 24-70 vill tar på några ungdomar eller något anna coolt, då drar man till med en 16-35mm. och bländaren ligger på runt 8 för det mesta.


Så långt är väl allt okej men sen kommer sen har de alltid en blixt direkt på kameran och rakt in i ansiktet och kör på den på fullt blås. Detta spelar ingen roll om det är utomhus i moln, inne i lysrörsbelysning eller solljus alltid denna blixt rakt på. Alla bilder inomhus är det gul mörkt bakgrund och blixt rakt på.

Detta syns på många bilder om man kolla TT, främst på äldre bilder.


Varför vill alla pressfotografer ha blixt på kameran när det inte ens behövs? Varför kör de kör så hög effekt och gör bakgrunden så mörk. Detta tillsammans med att de hade fel färgtemperatur på blixt och innerbeysningen?


på riktigt … gör verkligen ALLA pressfotografer samma sak hela tiden … jag har svårt att tro det … men jag kan ha fel
 
Det har ju sedan gått och blivit en trend bland vissa reportagefotografer med egna projekt. En period så var det riktigt på att köra blixt, hårt ljus pang på. Kan man dessutom få sitt motiv att stå i menlösa posen med armarna lealöst hängandes utmed kroppen och en likgiltig blick in i kameran så var det full pott. Var det ett par så fick dom gärna hålla hand också.

Även inom mode/editorial så hittar man till och från extremt hårt pang-på ljus. Kanske som en trotsigt svar till det annars silkesmjuka och perfekta (tråkiga?) dagsljuset som dagens största Octaboxar kan leverera

Anyway...glider iväg här känner jag. Det är förstås ändå kul och intressant att betrakta och tjusningen med foto är att det finns lika många stilar som fotografer. Nästan...
 
Senast ändrad:
Jag spekulerar lite utifrån egna erfarenheter. Oftast kan man inte välja när på dagen man gör ett jobb, och ofta får man extremt lite tid med en person. För mig kan en liten dos blixt dagtid vara ett sätt att få bilder från många olika tillfällen med olika förutsättningar att hänga ihop. Sedan har förstås fotografer som Martin Parr och Lars Tunbjörk influerat när det gäller blixt. Och så får man ta tidningstrycket i sig i beaktande. Det behövs ofta lite tricks för att få en bild att "poppa" när trycket har de begränsningar det har.

Sedan kan ju allt kan göras mer eller mindre bra. För egen del tenderar jag att ha en blixt i näven på en lång arm och underexponera det befintliga ljuset något halvt eller helt steg när solen skiner rejält. Finns det chans att lägga till en liten ljusmodifierare så gör jag ofta det, men inte alltid.
 
Tidigare fanns pengar till fotograf och reporter. Finns verkligen tid att byta gel eller rigga upp blixtar off camera när tanken är att man ska producera material? Jag har full förståelse för att det ska vara dokumentärt och inte i första hand handlar om bildkonst. Själv för man ju inte på det sättet för att resultatet blir bättre om man gör"på rätt sätt", men vilka läsare kommer välja bort tidningen för att bilden är tekniskt av låg kvalitet? Där någonstans tänker jag mig att svaret ligger.

Det och att färgtemp-ttl inte kommit ännu.
 
Kanske utav samma skäl som fartkamera använder blixt.
Du måste vara hundra på att få till en användbar bild, kanske inte den bästa men en som redaktionen kan använda.
Blixt kan vara hur snyggt som helst om man sätter blixtljuset rätt.
Men oavsett står du kl 15 en sen höstdag o ditt motiv, säg en Politiker småspringer Ut till en väntande bil så blir tiden väldigt snabb o även om du drar på iso högt så kanske det inte ens räcker. Om jag gissar så är svaret rätt enkelt, det är för att första prioritet är att få till en
användbar bild. Sedan visst det är super om bilden är teknisk snygg osv.
Inom ett av mina foto områden Bröllop kör jag helst utan blixt men när man fotar ett bröllop i december månad kl 15 när det är kolsvart då har du noll val om du inte vill ha suddiga bilder på ingången till kyrkan.
Däremot man använder gärna liten bouncer o blixten inte helst rakt på.
 
Åtminstone förr, när beteendet etablerades, var nästan allting i svart/vitt, så färgtemperaturen spelade ingen roll.
Däremot var trycket ganska dåligt, särskilt innan offset blev allenarådande, så det ville till att ansiktena var rejält belysta, annars gick det inte att se med det var på bilderna.

Sen har det bara fortsatt.
Handlar inte om dåligt tryck eller fel exponering. Personen blir knappast bättre med ful ljus?


Skall jag gissa lite så är det så idag att många av de som jobbar för tidningar skall skriva både reportage och ta bilder. Det viktigaste verkar vara att fort få ut reportaget på tidningens hemsida och på sociala medier.
Lokalpressen här använder bridgekamera oftast men ibland har de bättre kameror.
Lite om mycket och snabbt ut på hemsida verkar ha högsta prioritet.
Tror att man sällan efterbehandlar bilder eller ens beskär dem.
Rena fotografer är det troligen ont om på de små tidningarna i landet tyvärr.
Abolsut de som fotar och skriver men jag pratar till största delen om de som är rena fotografer här. Detta skedde även innan sociala medier också.
 
Det har ju sedan gått och blivit en trend bland vissa reportagefotografer med egna projekt. En period så var det riktigt på att köra blixt, hårt ljus pang på. Kan man dessutom få sitt motiv att stå i menlösa posen med armarna lealöst hängandes utmed kroppen och en likgiltig blick in i kameran så var det full pott. Var det ett par så fick dom gärna hålla hand också.

Även inom mode/editorial så hittar man till och från extremt hårt pang-på ljus. Kanske som en trotsigt svar till det annars silkesmjuka och perfekta (tråkiga?) dagsljuset som dagens största Octaboxar kan leverera

Anyway...glider iväg här känner jag. Det är förstås ändå kul och intressant att betrakta och tjusningen med foto är att det finns lika många stilar som fotografer. Nästan...
Abolust det är en sak men jag är nästan helt säker att detta inte handlar om en trend i detta fall....
 
Jag spekulerar lite utifrån egna erfarenheter. Oftast kan man inte välja när på dagen man gör ett jobb, och ofta får man extremt lite tid med en person. För mig kan en liten dos blixt dagtid vara ett sätt att få bilder från många olika tillfällen med olika förutsättningar att hänga ihop. Sedan har förstås fotografer som Martin Parr och Lars Tunbjörk influerat när det gäller blixt. Och så får man ta tidningstrycket i sig i beaktande. Det behövs ofta lite tricks för att få en bild att "poppa" när trycket har de begränsningar det har.

Sedan kan ju allt kan göras mer eller mindre bra. För egen del tenderar jag att ha en blixt i näven på en lång arm och underexponera det befintliga ljuset något halvt eller helt steg när solen skiner rejält. Finns det chans att lägga till en liten ljusmodifierare så gör jag ofta det, men inte alltid.

Men de finns de som tar snygga bilder och inte använder blixt jämnt och ständigt på tidningar.
 
Nu vet jag inte hur ofta du varit och fotograferat på pressträffar, invigningar, tal eller t.ex. "första spadtaget-grejor", men det finns sällan vare sig tid eller möjlighet för någon större konstnärlighet i bilder när det kommer till nyheter.

Ska du t.ex. fotografera en politiker i samband med en pressträff har du ofta bara några få sekunder på dig efter att en intervju är genomförd, under tiden har du pressekreteraren ståendes och trampar och börjar dra lite i politikern för att komma vidare till nästa reporter eller vidare till nästa möte.

Så varför då blixt på bilden du länkade in, tja det går snabbt, du slipper fundera på utfrätt bakgrund eller underexponerade ansikten, enkelt och ytterst få av tidningens läsare bryr sig särskilt mycket om utseendet på bilden bara det finns en bild.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar