Annons

Varför tar (tog) så många pressfotografer så fula bilder med blixt rakt på och fel färgtemperatur?

Produkter
(logga in för att koppla)
Nu vet jag inte hur ofta du varit och fotograferat på pressträffar, invigningar, tal eller t.ex. "första spadtaget-grejor", men det finns sällan vare sig tid eller möjlighet för någon större konstnärlighet i bilder när det kommer till nyheter.

Ska du t.ex. fotografera en politiker i samband med en pressträff har du ofta bara några få sekunder på dig efter att en intervju är genomförd, under tiden har du pressekreteraren ståendes och trampar och börjar dra lite i politikern för att komma vidare till nästa reporter eller vidare till nästa möte.

Så varför då blixt på bilden du länkade in, tja det går snabbt, du slipper fundera på utfrätt bakgrund eller underexponerade ansikten, enkelt och ytterst få av tidningens läsare bryr sig särskilt mycket om utseendet på bilden bara det finns en bild.

jag skulle säga tvärtom oftast är det ganska gott om tid på dessa pressträffar, de är till för att man ska fotografera. Visst finns det undantag. Men att misslyckas ta en skarp bild i mulet väder utan blixt eller få mörka ansikten... nja du då är det något rejält fel.

jag skulle nog säga att det flesta fall handlar det om lathet, okunskap och ovana.
 
Kolla på vädret, nej de hade inte blivit mörka. Detta ser bara för illa ut och nu var detta ett exempel men det är detta jag menar.
Det kunde de visst blivit, som skuggan kommit lite oturligt. Det är väl som alla andra skriver här, du håller på och skriver bara för att du tycker det är roligt. Men om du till äventyrs tar till dig något som du får som svar, så är det för att det går fort, det är repeterbart och ytterst få som läser tidningen bryr sig.
 
Det kunde de visst blivit, som skuggan kommit lite oturligt. Det är väl som alla andra skriver här, du håller på och skriver bara för att du tycker det är roligt. Men om du till äventyrs tar till dig något som du får som svar, så är det för att det går fort, det är repeterbart och ytterst få som läser tidningen bryr sig.
Detta kanske inte var det bästa exemplet jag hittade ska försöka hitta några flera men visst att det finns tveksamma fall men jag ser flera gånger där jag tror bilden skulle blivit bättre av att ej använda en blixt rakt på.
 
jag skulle säga tvärtom oftast är det ganska gott om tid på dessa pressträffar, de är till för att man ska fotografera. Visst finns det undantag. Men att misslyckas ta en skarp bild i mulet väder utan blixt eller få mörka ansikten... nja du då är det något rejält fel.

jag skulle nog säga att det flesta fall handlar det om lathet, okunskap och ovana.

WOW, okay?
Nu blir jag lite nyfiken på hur stor personlig erfarenhet du har av pressträffar, för det du beskriver känner jag inte riktigt igen.

Precis som du beskriver dig i din profil är jag amatörfotograf, men jag driver en liten sida på min fritid sedan några år tillbaka, 2005 för att vara lite mer precis och har tack den har jag varit med under ett ganska stort antal pressträffar och diverse annat under de senaste dryga 15 åren, det du beskriver, nej, eller jo, det kan förekomma att det finns gott om tid för bilder, men det tillhör inte direkt vardagen.
 
Underlig iakttagelse. Vem har sagt att det finns några skönhetskrav på dokumentära pressbilder?
Jämför med de porträtterande bilderna i lördagsbilagan (DN) som oftast är tagna med studioblixt och ljusmodifierare så ser du att "alla " bilder inte tas med blixt rakt på.

Jag (som inte är fotojournalist) använder gärna blixt rakt på när något ska dokumenteras, t.ex byggnadsdelar. Allt framträder tydligt och skarpt, vilket är syftet.

Detsamma gäller nog nyhetsbilder som inte aspirerar på att bli årets bild.

Jag utgår från att det inte är tillåtet att ta med sig studioblixtar på presskonferenser och dessutom skulle det vara väldigt opraktiskt.
 
[...] Detsamma gäller nog nyhetsbilder som inte aspirerar på att bli årets bild.
[...]
Ur regelverket för årets bild: ...ska återges så realistiskt som möjligt och motsvara det ljus och de färger som fotografen upplevt vid exponeringstillfället. ...
Skulle möjligen kunna diskvalificera blixt helt och hållet. Eller så funkar det fint så länge som fotografen ”upplever” ljuset som han gör.
Jag har en känsla av att Årets bild handlar mer om innehåll än om fotografisk perfektion. Men jag kan ha fel i det.
 
WOW, okay?
Nu blir jag lite nyfiken på hur stor personlig erfarenhet du har av pressträffar, för det du beskriver känner jag inte riktigt igen.

Precis som du beskriver dig i din profil är jag amatörfotograf, men jag driver en liten sida på min fritid sedan några år tillbaka, 2005 för att vara lite mer precis och har tack den har jag varit med under ett ganska stort antal pressträffar och diverse annat under de senaste dryga 15 åren, det du beskriver, nej, eller jo, det kan förekomma att det finns gott om tid för bilder, men det tillhör inte direkt vardagen.
Allt är väl relativt och beror väl också på vad man ska ha för bild. Visst du hinner inte rigga upp en stora ljussättning med Problixtar

Är det en gubbe som pratar på en presskonferens och du ska ha en bild på den. Ja då har du ganska gott om tid för att ta en bild.

Är det en invigning av något därmed klippa band eller ett spadtag tas och du ska ta en bild på det, du kan reka innan och kolla ljuset. Så ja du har ganska gott om tid.


Absolut kan det finnas undantag och dör det verkligen behövs blixt rakt på men jag skulle säga att i många fall nej och det där jag länkade har jag mycket svårt att tro att det var så speciellt bråttom.
 
Underlig iakttagelse. Vem har sagt att det finns några skönhetskrav på dokumentära pressbilder?
Jämför med de porträtterande bilderna i lördagsbilagan (DN) som oftast är tagna med studioblixt och ljusmodifierare så ser du att "alla " bilder inte tas med blixt rakt på.

Jag (som inte är fotojournalist) använder gärna blixt rakt på när något ska dokumenteras, t.ex byggnadsdelar. Allt framträder tydligt och skarpt, vilket är syftet.

Detsamma gäller nog nyhetsbilder som inte aspirerar på att bli årets bild.

Jag utgår från att det inte är tillåtet att ta med sig studioblixtar på presskonferenser och dessutom skulle det vara väldigt opraktiskt.

” Underlig iakttagelse. Vem har sagt att det finns några skönhetskrav på dokumentära pressbilder?”

Det är nog exakt det tankesättet som är problemet.
Nu åker vi ut och river detta lite snabbt och sen drar vi och dricker kaffe.


Nu vet jag inte om du försöker göra någon särskild stil med att dokumentera byggnader med blixt på kameran?

Men kollar en del i arkitekturtidningar och skulle nog vilja påstå att det finns få om ens några bilder som är tagna med blixt rakt på inom den världen.
 
Men poängen är just det jag skrev tidigare; det är repeterbart. Det blir lika bra, eller dåligt, varje gång. Men det blir. Det händer inte att det inte blir någon användbar bild, även om den inte blir speciellt vacker.
 
” Underlig iakttagelse. Vem har sagt att det finns några skönhetskrav på dokumentära pressbilder?”

Det är nog exakt det tankesättet som är problemet.
Nu åker vi ut och river detta lite snabbt och sen drar vi och dricker kaffe.


Nu vet jag inte om du försöker göra någon särskild stil med att dokumentera byggnader med blixt på kameran?

Men kollar en del i arkitekturtidningar och skulle nog vilja påstå att det finns få om ens några bilder som är tagna med blixt rakt på inom den världen.

Jag tar bilderna ur rent byggtekniskt perspektiv. Bilder på en rutten bräda eller läckande vattenrör är sällan annat än ren dokumentation. Det behöver inte vara krämig boken i bakgrunden.
Blixten kommer väl till pass då.

I det du nämner är ljussättningen förstås av största vikt.
 
Jag vet inte om Jonas arbetat som pressfotograf, men jag har gjort det under några år. Som anställd fotograf på en tidning förväntades man hinna med ett antal uppdrag varje dag, och det fanns aldrig tid att hinna "reka och kolla ljus".
 
Jag vet inte om Jonas arbetat som pressfotograf, men jag har gjort det under några år. Som anställd fotograf på en tidning förväntades man hinna med ett antal uppdrag varje dag, och det fanns aldrig tid att hinna "reka och kolla ljus".


Nu är jag inte den Jonas, men jag kör också en del pressjobb och det är precis så som du säger.. Man kommer till ett jobb och har i bästa fall minuter på sig med den som ska fotograferas men oftast ska bilden tas i pågående verksamhet eller under en intervjusituation och då går det inte att finlira utan det är bara se till att få en användbar bild.
 
Jag vet inte om Jonas arbetat som pressfotograf, men jag har gjort det under några år. Som anställd fotograf på en tidning förväntades man hinna med ett antal uppdrag varje dag, och det fanns aldrig tid att hinna "reka och kolla ljus".
Har inte jobbat som anställd men varit med som frilans under en hel del pressevent. Vissst finns det olika event men de vanligaste är vid event.

Du kommer dit har kanske 10-20min innan det drar igång för att reka och ev rigga.

Några ”viktiga” personer pratar i kanske 20-30 min. Har har du mycket tid att ta bilder

Ett band klipp eller personerna ställer upp sig. Visst här har du inte mycket tid.


Hur som helst så även fastän du har lite tid ser jag fortfarande ingen anledning att köra iso100 bländare 5,6 och blixt med på kameran rakt på om det är bra fotoväder.

Varför inte då gå upp till 800 -1600 och skippa den fula blixten?
 
Nu är jag inte den Jonas, men jag kör också en del pressjobb och det är precis så som du säger.. Man kommer till ett jobb och har i bästa fall minuter på sig med den som ska fotograferas men oftast ska bilden tas i pågående verksamhet eller under en intervjusituation och då går det inte att finlira utan det är bara se till att få en användbar bild.

Nu finns det såklart olika jobb men säg en intervju men någon viktig person. En timme totalt men oftast extra tid för foto så säg 1h intervju och 30 min fototid är ganska vanligt om det inte är någon extremt viktigt person. Där finns det ej anledning att köra blixt rakt på
 
Finns det några bevis för att det faktiskt blir fult (fulare) med blixt, eller är det en personlig åsikt?

När jag under tidigt åttiotal förevigade mina kompisars konserter i skola och på ungdomsgårdar körde jag utan blixt. I svartvitt. Bilderna blev grova och med hård kontrast. Rätt så häftiga på sitt vis, om jag får tycka själv.

Andra som också var där med kamera körde med blixt och färgfilm. Skarpa obehagliga skuggor formades runt ena kanten av varje objekt i bild. Men också skärpa och klara färger i positiv mening.

Utan att jag gjorde någon vetenskaplig undersökning fick jag ändå känslan av att en majoritet tyckte att blixtbilderna som visades var snyggare än mina.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar