Varför tar ni färg- resp. svartvita bilder?

[Brummelisa]

Hej!

Jag är lite nyfiken varför ni tar färgbilder och varför svartvita bilder.

Själv tar jag visserligen färgbilder med min 300d, men omvandlar dem direkt till svartvitt då jag inte har någon som helst färgkänsla utan tycker mer om det språk som svartvita bilder talar, dvs man ser mer linjer och skuggspelen än i färg.


/ Marcus

 

[carl_swahn]

Jag fotar både.

Som tonåring hade jag och en kompis ett mörkrum ihop, där hade vi bara utrustning för att framkalla svartvitt. Därför hamnade jag i en lång och ganska utvecklande svartvit period.

En dag började vi använda Viradon (brunton) och det luktade så illa att vi nästan fick hicka. Då började jag fota färgneg och dia istället.

Nu fotar jag till 95 procent digitalt (jag har liksom du en 300d) och det bara ett fåtal av mina bilder som jag tycker gör sig bättre i svartvitt.

 

[joakim_hansson]

Jag gör om största delen av de bilder jag tar till svartvitt, dels pga att jag är i princip färgblind o sen att jag tycker svartvitt är snyggare helt enkelt - mer mystik.

 

[MattiasL]

Svartvitt till säkert 90 procent. Det har blivit mer och mer. Jag trivs bättre med det, och det har blivit lite av min "nisch". Tycker om att stå i labbet och jobba med att få ut max av en kopia. Hade tänkt jobba digitalt med färg genom att scanna dia och skriva ut, men det har blivit väldigt lite av det. Jag tror jag är bättre på att tänka ljus och form än färg.

 

[Sonnaren]

B/W till 95 % eller mer. Har noterat att även mina färgbilder är tämligen monochroma.
Jag är mer facinerad av linjen än av färgen.
Dessutom är jag nog något "mollstämd" i mina bilder vilket ofta passar bättre i B/W än i färg.
Us

 

[sflow]

Nästan uteslutande färg, för mig. Detta av det enkla skälet att jag gillar att jobba med färger.

För min del blir det bara s/v när jag försöker rädda en dålig bild, då jag tycker s/v är betydligt mer förlåtande. Dock har s/v fördelen att man kan klämma i med mer kontraster, något jag inte tycker gör sig alls med färgfoton.

(hoppas ingen tog detta som att jag ser ned på s/v-fotografer

 

[elin f]

Hittills har det bara blivit svartvitt eftersom det är den mörkrumsutrustningen jag har. Vill ha kontroll över resultatet och därför är det inget alternativ att plåta färg och lämna till labb. Jag är mer eller mindre tvungen att hålla mig till svartvitt alltså, och jag längtar nog lite efter färg...

 

[AnnaKarin]

För mig handlar det mycket om vilket humör jag är på.

 

[thors]

jag tar helst svartvitt för att jag har möjlighet att framkalla själv,har tyvärr inte tillgång till nåt färglabb,

 

[hasseper]

Jag tar i dag mest färgbilder, dels beroende på att jag mest fotar med min digitalkamera dels också beroende på att jag fram till för ca 6 år sedan jobbade på ett färglabb och där man antingen kunde kopiera bilder själv ganska enkelt eller få det gjort relativt billigt. Men jag har börjat fundera på att återuppta det svartvita fotograferandet som jag höll på med för ungefär 20 år sedan.

 

[J. Patric]

Jag fotar både färg och svartvitt, men tycker att svartvitt oftast är lugnare att betrakta, antagligen eftersom det är mindre för hjärnan att processa.

 

[Canonliza]

Jag fotar minst 90% svartvitt... S/v tilltalar mig på ett helt annat sätt än vad färg gör, men samtidigt kan jag visst uppskatta bra färgbilder. Jag tycker att s/v är min grej och när jag fotar "tänker" (eller försöker iaf) jag i s/v. Mina färgbilder blir mer av "dokumenterande" art, tex när sonen ska öppna sina paket vid födelsedagsfesten (varvat med s/v förstås!!), julafton eller någon annan speciell händelse. Men mina s/v-filmer sticks alltid in emellan....*ler*.
Älskar s/v helt enkelt som jag tycker har andra uttryck. //Liza