Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Jonas, du har själv gjort liknelsen med pizzor, så om jag spinner vidare på det:
Om du skall starta ett matställe på en så liten ort så att den saknar andra matställen, ja då får du nog finna dig i att öppna en pizzeria, som dessutom säljer lite hamburgare, varmkorv, kebab och kan slänga ihop både sallader och kanske lite pasta om det kniper. Plus att du i praktiken dessutom fungerar som ortens konditori, café och ölbar. Och möjligen delar ut post och har en bensinpump på utsidan. Det är enda sättet att överleva på en liten ort = liten marknad.
Öppnar du däremot ett matställe i en storstad, ja då kan du specialisera dig på sallader baserade nepalesiska böngroddar eller ovanliga kötträtter från Uruguay. Då har du en tillräckligt stor marknad för att specialisera dig hårt och specialisering kan vara en framgångsrik strategi där det redan finns en övermättnad av standardmat.
Sett som fototidningsmarknad är Sverige dessvärre just en småort som i det första exemplet. Det finns inte kundunderlag och absolut noll intresse från annonsörer för annat en enstaka mer nischade specialnummer - och knappt det.
När jag läste Geografi på 80-talet så läste vi även Kulturgeografi och då läste vi bl.a. om
Jonas, du har själv gjort liknelsen med pizzor, så om jag spinner vidare på det:
Om du skall starta ett matställe på en så liten ort så att den saknar andra matställen, ja då får du nog finna dig i att öppna en pizzeria, som dessutom säljer lite hamburgare, varmkorv, kebab och kan slänga ihop både sallader och kanske lite pasta om det kniper. Plus att du i praktiken dessutom fungerar som ortens konditori, café och ölbar. Och möjligen delar ut post och har en bensinpump på utsidan. Det är enda sättet att överleva på en liten ort = liten marknad.
Öppnar du däremot ett matställe i en storstad, ja då kan du specialisera dig på sallader baserade nepalesiska böngroddar eller ovanliga kötträtter från Uruguay. Då har du en tillräckligt stor marknad för att specialisera dig hårt och specialisering kan vara en framgångsrik strategi där det redan finns en övermättnad av standardmat.
Sett som fototidningsmarknad är Sverige dessvärre just en småort som i det första exemplet. Det finns inte kundunderlag och absolut noll intresse från annonsörer för annat en enstaka mer nischade specialnummer - och knappt det.
Martin, det finns något som heter Centralortsteorin som en gång lanserades av tysken Walter Christaller. Googla gärna det begreppet. Läste om detta på 80-talet redan när jag läste Kulturgeografi på Stockholms Universitet. Den har absolut en bäring generellt men måste tas med en nypa salt. Den handlar just om att man hittar det mest diversifierade utbudet i de riktigt stora städerna. Mycket finns i exv. Stockholm men det är inte här de stora finansiella institutionerna finns. De ligger i London, New York och i Hong Kong och Singapore. För diamanterna får man uppsöka städer i Holland eller Syd-Afrika o.s.v. Är man begiven på hot rod-kultur så åker man kanske till Californien.
I en byhåla som exv. Vaxholm med knappt 5000 invånare så är dock näringslivet helt perverterat. Tills nyligen hade alla storbanker utom Nordea kontor här och vi har åtminstone fem mäklaräkontor och dessutom fler som jobbar via bankerna. Den stora businessen är inte de livsstilsbutiker vi har som säljer rosa eller ljusgröna servetter efter årstid utan köp och sälj av skärgårdsfastigheter. Men bortsett från avvikelser som totalt perverterade lokalekonomier som exv. Vaxholm, så har Centralorsteorin en viss generell bäring. Ronny och Ragges gamla byhåla hade väl som du skriver som bäst en rodell eller ett litet torg där det mest syndiga var en korvmack eller en pizzeria. Raggarkulturen som inte längre finns i Stockholm men som var stark och livskraftig i stans södra delar när jag var ung har på något märkligt sätt övrrvintrat på landsbygden.
När det gäller fototidningarna så är det en rätt hopplös marknad. Man vänder sig till en publik som häckar på nätet och läser allt möjligt där. Inte lätt då att vara originell och locka till prenumeation. Men jag känner ju dig hyfsat och jag läser mycket av vad du skriver och Fotosidans blaska har tur som har dig för det som får folk att läsa idag är unika röster som kan engagera och förklara så folk förstår. Det finns inte så många sådana men du är ju en av dem. Det blir ju inte bättre av att hela kameramarknaden nu verkar kollapsa. Såg siffror på SAR över Sonys försäljning och ska man tro dessa så är det väl närmast fritt fall. Tillverkarna reagerar med att senarelägga lanseringar av nya produkter som ingen ändå är intresserad av att köpa just nu och för press som lever på att skriva om tekniska nyheter så är det riktigt riktigt dåliga nyheter.
Så även jag tror att tidningarna (som jag inte köpt på evigheter) måste hitta helt nya grepp om de ska överleva. Ni kanske faktiskt behöver ha en bred och uppriktig dialog med era läsare.
Senast ändrad: