Annons

Varför räcker inte ISO 200, det har det ju gjort förr?

Produkter
(logga in för att koppla)
Äh, man behöver folk som du som vågar sticka ut hakan och "gnälla" lite ibland så man själv tvingas tänka efter lite varför man tycker som man gör :)

Det finns nog de som så att säga gnäller efter nya leksaker ... Men jag tror många som muttrar över iso och brus är kompetenta att använda det de har, men de lockas så oerhört av möjligheterna som ännu mer känslighet kan ge att de kan uppfattas som mer gnälliga än de avser. Kanske snarare "skränig entusiasm" än "gnälligt missnöje".

Någon skrev mycket träffande i en annan forumtråd att många av oss nog blivit lite brusneurotiska numera, en bra formulering tycker jag. Men det blir lätt så i forum, det blir ofta stormar i vattenglas kring än det ena än det andra.

Att rädda bilder med stora blixtar, i besvärliga mörka miljöer, har väl mången fotograf trätat över, debatterna om hur det ljuset skall falla på bästa sätt, har det skrivits spaltmil om. Skärmar, extrablixtrar, förberedelser som tog timmar. Heja utveckling. /Bengt
 
100iso = 100asa ?

Någonting som jag undrar över är om t.ex. 100 iso motsvarar 100 asa.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att 100 iso känns mindre känsligt.
Det kan ju i och för sig bero på ovanstående kommentarer om ljusstark optik mm. Jag vill ändå minnas att man gärna höll sig över 5,6 om det var möjligt.
Efter vad jag kommer ihåg var 100asa alldeles utmärkt när man fotade i mulet väder. Nu tycker jag inte att det räcker. I t.ex skog är jag ofta tvungen att gå över till typ 800iso om jag fotar för frihand i molnigt väder.
 
Minnet är inte alltid att lite på:) ISO skall motsvara ASA enligt många källor på nätet.

Någonting som jag undrar över är om t.ex. 100 iso motsvarar 100 asa.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att 100 iso känns mindre känsligt.
Det kan ju i och för sig bero på ovanstående kommentarer om ljusstark optik mm. Jag vill ändå minnas att man gärna höll sig över 5,6 om det var möjligt.
Efter vad jag kommer ihåg var 100asa alldeles utmärkt när man fotade i mulet väder. Nu tycker jag inte att det räcker. I t.ex skog är jag ofta tvungen att gå över till typ 800iso om jag fotar för frihand i molnigt väder.
 
Har alltså kraven skruvats upp därför att det går att tillfredsställa? Är det du menar? Vi har alltså inte använt den större känsligheten till att skapa större marginaler, utan sugit åt oss alla förbättringar och kräver trotsigt ännu mer?

Är det ingen fotograf som är nöjd med tekniken som den ser ut just idag, då?

Per.

Bäste Per. Du liksom jag, och förresten många tusen andra, har vi otagliga fototillfällen, hamnat i fotosituationer, där varken filmiso eller objektiv har räckt till, mörka oktober, disig himmel, den besvärliga skogen, dom trånga gränderna i staden. Vi lever ju i mörka norden med allt vad det innebär. Älgfamiljen som dök upp i kvällningen, jag ut med Konikan 200mm på iso 100 i kameran, inte tusan fick jag någon bild, det var bara att lomma hem igen. du måste känna igen dig vid många sådana tillfällen. /Bengt.
 
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att 100 iso känns mindre känsligt.
Enligt tester, t.ex. DxO, är det flera kameror som överdriver sin känslighet, dvs kamerans verkliga känsligheten är lägre än vad den visar i menyerna. Tillverkaren kan då skryta med lägre brus och därmed sälja fler kameror till de fotografer som framförallt studerar pixlar vid 100%.
 
Att isoangivelsen inte stämmer till 100% har ingen stor betydelse, det är resultatet som räknas vid en jämförelse , dvs att använda samma tid och bländare och fotografera i samma ljussituation . DÅ är det lätt att se ev skilnader mellan kamerorna vad det gäller brusbild om jämförelsen görs i RAW och med samma program med 0 ställda parametrar vad det gäller brusreducering.
Annars talar vi om resultat där upplösningen blir påverkad av brusreducering beroende på programvara i kameran eller beroende på vilket rawprogram som används.
 
Men på 70-talet fanns det väl ändå objektiv med samma ljusstyrka som idag? Tex:
FD 24/1.4 kom 1975 och är 34år gammalt
FL 55/1.2 kom 1968 och är 41år gammalt
FL 58/1.2 kom 1964 och är 45år gammalt
FD 85/1.2 kom 1976 och är 33år gammalt
FL 300/2.8 kom 1974 och är 35år gammalt
FD 500/4.5L kom 1979 och är 30år gammalt
FL 600/5.6 kom 1971 och är 38år gammalt
FD 800/5.6 kom 1976 och är 33år gammalt

Alla ljusstarka gluggar (utom 35/1.4 och 200/2) har alltså funnits mellan 30-45 år...
Dessutom har det tom funnits ljusstarkare objektiv än vad som finns idag, tex 50/1.0L och 200/1.8L. Och 200/1.8L kostade väl mindre när den fanns, än vad 200/2L kostar idag.

Sen att dom som hade kamera på 70-talet troligtvis har mer pengar 30 år senare har inte mycket med saken att göra.

En orättvis betraktelse baserad på en slarvig saxning. Jag skrev följande:

"Men grejen är ju att ni inte ska jämföra med vad man tidigare kunde klara med en ISO/ASA 200. Man pratar ju om upp till och över tre stegs förbättring i förutsättningarna genom bildstabilisering inbyggd i kamerahus eller objektiv - hur det nu än är med det, men hjälper gör det!. Visst, det finns begränsningar, men det är sällan de drabbar mig.

Ovanpå detta har vi fått allt bättre exponeringssystem, Dynamic Range Optimizers och gud vet vad som hjälper oss att hantera knepiga ljusförhållanden. Har man dessutom råd med hyfsade objektiv med bra ljusstyrka, så klarar man sig idag mycket längre med ISO/ASA 200 än man gjorde med de grejor man hade på 70-talet. Det är ju som att jämföra äpplen och päron då förutsättningarna runt detta ISO-tal fullständigt har förändrats.

Jag använder personligen ett högre ISO än 200 i kanske så lite som 10% av allt jag tar och då mycket sällan över ISO 400. ISO 200 räcker långt idag - längre än det någonsin gjort tidigare."

Min poäng är att det inte är riktigt OK att jämföra de villkor man levde under tidigare med dagens. IS200 idag är inte samma eventuella problem som det var då. Just därför att kamerorna har bildstabilisering och andra hjälpmedel vi inte riktigt har idag. Om bildstabiliseringen ger 3-4 steg i bästa fall så är ju det en ganska stor skillnad i förutsättningar.
 
Om inte den digitala eran någonsin kommit utan vi hade fortsatt med analog utveckling, hur hade det sett ut idag......

Nu har inte den analoga utvecklingen slutat utan fortgår med nya filmer i både färg och svartvitt. Svartvita 400 ISO filmer är idag otroligt finkorniga. T-Max 400 kom i vintras i ny version och Tri-X 400 kom i ny skepnad för ca 5 år sedan. Bägge är fantastiska filmer och som jag bedömer det jämförbara med tidigare 100 ISO filmer vad gäller korn. T-max 3200 exponerad och rätt framkallad efter 800-1600 ISO är dessutom jämförbar med en 400 ISO film från förr. Rollei i Tyskland har också kommit med flera filmer som har egenskaper utöver det vanliga vad gäller exponeringstolerans och finkornighet, nyutvecklade/vidareutvecklade under 2000-talet. Ilford har också lanserat sina svartvita filmer i nya och bättre versioner (se bl.a Leon Taylor tester i Black & White Photography). Även nygamla märken som Adox har dykt upp och saluför olika filmtyper som nyutvecklats eller vidareutvecklats. På den analoga papperssidan är det nog inte lika lätt, där en del fina märken som Agfa och Forte försvunnit. Men Fortepapper försöker man nu starta upp nyproduktion av i Tyskland (dit man planerar att flytta delar av maskinparken från Ungern). De existerande papperssorterna är så pass bra att nyutveckling inte är lika nödvändig för papper, men även här har en del nytt kommit där t.ex Fotokemika i Kroatien för några år sedan lanserade ett fantastiskt RC-papper som saknar motstycke , detta i samarbete med Photax i Nybro. Fineprint-papperet slutade dock säljas för ett par år sedan. Förmodligen då marknaden var för liten.

Så visst fortgår utvecklingen på den analoga sidan och även om en del domedagsprofeter spår dess snara undergång så tror jag det finns goda förutsättningar för att filmerna kommer att utvecklas ännu mera. Har själv provat flera av de nya filmerna som kommit och de är verkliga framsteg mot tidigare versioner, speciellt vad gäller finkornigheten hos 400 ISO filmer.
 
......Jag använder personligen ett högre ISO än 200 i kanske så lite som 10% av allt jag tar och då mycket sällan över ISO 400. ISO 200 räcker långt idag - längre än det någonsin gjort tidigare."......

QUOTE]

Jag använder inte heller filmer med känslighet högre än 400 ISO (mer än i undantagsfall då jag kan sätta i en rulle T-max 3200 för att kunna fota handhållet när det är extremt mörkt). Oftast blir det Tri-X 400 och det funkar fint handhållet även mörka kvällar i många falla med min småbildare och 35mm/1,2. Men den digitale fotografen har bättre förutsättningar givetvis (med rätt utrustning vill säga). Trots det är jag inte avundsjuk och jag tror inte mina bilder skulle bli bättre, annat än möjligtvis rent tekniskt (men det är ju en smaksak vad som är tekniskt bra/dåligt)? Vad jag kan sakna någon gång är väl i så fall mest valmöjligheten att kunna få större skärpedjup. Men i mörka miljöer är kontrasterna ofta stora och då är det i regel enbart välgörande för bilden med kortare skärpedjup som mjukar upp kontrastrika bakgrunder med skarpa lampor, reflexer och annat. Som jag ser det klarar man sig fint med Tri-X eller T-max 400 och T-Max 3200 som komplement. Kolla t.ex Micke Borgs nattbilder fotade med Tri-X och 35mm/2.

Undrar också varför så många som som uttalar sig här angående utveckling av det ena och det andra, inte har några bilder att visa upp alls på fotosidan?
 
Hur kan det komma sig att kraven på hög "film"'-känslighet har blivit så uppskruvad på senare år? Man hör kommentarer av typen "Jävla skitkamera, brusar ju på ISO 1600!"

I mitt tidigare liv levde vi i högönsklig välmåga med Kodachrome 64 och Agfa CT-18 (18 DIN/50 ASA). Jag vill minnas att jag köpte en extrem diafilm med 400 ASA (ISO), men att resultatet blev så kornigt så jag övergav det. På senare tid var de allra flesta filmer jag tog 200 ASA, vilket jag tyckte räckte utmärkt.

Varför räcker det inte nu? Inte ens för semesterfotografen?

Sämre fötografer? Bortskämda fotografer? Nå't annat?

Per.

När man inte vill använda blixt utan använda tillgängligt ljus vid tillfället. Ja, då skruvar man upp ison för att få rimliga slutartider om man inte har stativ.
 
Nämn ett teknikbaserat produktområde där kraven INTE flyttats fram de senaste 20 åren... (???)

Om anledningen till att kraven flyttas fram är vettiga, eller om det finns ett faktiskt BEHOV av de nya , höjda kraven är en separat fråga.

Datorer, bilar, mobiltelefoner, kameror - alla har de EN grundfunktion, ETT säljargument. Datorer ger dig internet, simuleringar, spel oasv... Bilar tar dig från A till B utan att du blir blöt/kall/varm osv... Mobiltelefoner ger dig möjlighet att prata i telefon även om du inte är i närheten av en trådbunden lina. Kameror kan ta en bild/falsifikation av verkligheten.

Behöver vi snabbare internet, mer avancerade och snyggare spell och mer avancerade simuleringar?
Behöver vi lyxigare, snabbare, tystare bilar?
Behöver vi egentligen mer än bra teckning och bra ljud i en mobiltelefon?
osv, osv...

Samma frågor, samma svar. Helt enkelt därför att vi KAN. Det behöver inte ens finnas ett verkligt behov - vi hittar ett behov/en funktion att fylla med det som utvecklingen ger oss. Säljer det, så fortsätter det utvecklas. Höga ISO har länge sålt många kameror, och "tvingat" många fotografer att uppdatera/köpa dyrare kameror, behov eller inte.

Det tas helt säkert fler bra bilder idag än för 20 år sedan - men tyvärr drunknar dom i allt skräp som folk fullkommligt kastar omkring sig i denna informationens tid... Om det tas 100ggr så många bilder idag så kanske det tas 2ggr så många bra bilder... Hmmm... Är detta bra eller dåligt?

Frågan är filosofisk, inte praktisk.
 
Tror det gäller att utnyttja det lilla ljus som finns. Många gånger räcker det, t.om så att bilden kan bli bättre. Se denna bild: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1395990.htm. Exponerad med högre ISO, så att mer detaljer kommer att synas runtomkring, och bilden blir inte lika intressant som den är nu.

I den här helt mörklagda mässlokalen, med endast punktljus, funkade det fint med Tri-X på 1/30 och 1/60 och bl 1,2-2,0. Runt omkring mig blixtrade digitalkamerorna för fullt.
 

Bilagor

  • m_4245e7e6ed895ny.jpg
    m_4245e7e6ed895ny.jpg
    56 KB · Visningar: 224
Nämn ett teknikbaserat produktområde där kraven INTE flyttats fram de senaste 20 åren... (???)

Om anledningen till att kraven flyttas fram är vettiga, eller om det finns ett faktiskt BEHOV av de nya , höjda kraven är en separat fråga.

Datorer, bilar, mobiltelefoner, kameror - alla har de EN grundfunktion, ETT säljargument. Datorer ger dig internet, simuleringar, spel oasv... Bilar tar dig från A till B utan att du blir blöt/kall/varm osv... Mobiltelefoner ger dig möjlighet att prata i telefon även om du inte är i närheten av en trådbunden lina. Kameror kan ta en bild/falsifikation av verkligheten.

Behöver vi snabbare internet, mer avancerade och snyggare spell och mer avancerade simuleringar?
Behöver vi lyxigare, snabbare, tystare bilar?
Behöver vi egentligen mer än bra teckning och bra ljud i en mobiltelefon?
osv, osv...

Samma frågor, samma svar. Helt enkelt därför att vi KAN. Det behöver inte ens finnas ett verkligt behov - vi hittar ett behov/en funktion att fylla med det som utvecklingen ger oss. Säljer det, så fortsätter det utvecklas. Höga ISO har länge sålt många kameror, och "tvingat" många fotografer att uppdatera/köpa dyrare kameror, behov eller inte.

Det tas helt säkert fler bra bilder idag än för 20 år sedan - men tyvärr drunknar dom i allt skräp som folk fullkommligt kastar omkring sig i denna informationens tid... Om det tas 100ggr så många bilder idag så kanske det tas 2ggr så många bra bilder... Hmmm... Är detta bra eller dåligt?

Frågan är filosofisk, inte praktisk.

Nikon släpper en kompakt med inbyggd projektor i september. Det kommer nog i nästa D3X, utveklingen rullar på.
 
Enligt tester, t.ex. DxO, är det flera kameror som överdriver sin känslighet, dvs kamerans verkliga känsligheten är lägre än vad den visar i menyerna. Tillverkaren kan då skryta med lägre brus och därmed sälja fler kameror till de fotografer som framförallt studerar pixlar vid 100%.

Jag håller med Göran!

Jag gjorde en jämförelse mellan min kamera Sony A350 och Nikon D300 vid ett tillfälle, eftersom fotografen Jon van der Grift gjort den jämförelsen på Dyxum och jag ville kolla om det han sagt verkligen kunde vara sant (d.v.s. att "leksakskameran" A350 under vissa förhållanden faktiskt gav bättre bildkvalitet än D300, en kamera som då var dubbelt så dyr i inköp som A350). Jag jämförde kamerorna i "signal to noise ratio" i "Print" för att få jämförelsen med normaliserat data som tog hänsyn till skillnaden i upplösning. A350 har ju drygt 14 Mp och D300 12.

Då ser jag ett tydligt mönster när jag hovrar över varje ISO-punkt i graferna. Nikon-kameran har konsekvent ett lägre uppmätt ISO än Sony-kameran. Det märkliga är att sambandet är nästan linjärt. När jag utgick från Nikon-kameran på ISO 200, så visade det sig att A350 hade 24% högre uppmätt ISO än D300. Sedan ökade skillnaden till 27% från 400 och uppåt.

Jag har kollat en massa andra kameror också och jag tror knappt jag hittat något enda exempel där det uppmätta värdet varit högre än det nominella. Är inte det konstigt så säg. Till och med Kristina Lugn har ju i andra sammanhang konstaterat att "det är ett väldigt sug nedåt nu", så det kanske är naturligt och har något med jordens dragningskraft att göra. Jag har emellertid väldigt svårt att förstå att dessa duktiga kameraingenjörer inte skulle kunna konstruera en kamera där det som nominellt står i menyer eller på rattar verkligen stämmer med verkligheten. Jag fruktar här att det inte alls handlar om teknikers oförmåga att göra rätt utan snarare marknadsnissarnas förmåga att "marknadsanpassa" produkten. Ja, jag tror att tillverkarna verkligen vet vad de gjort just av de skäl du angett Göran. Om en fuskar så tvingas sedan alla andra att följa efter - för att helt enkelt inte torska tester på taskiga brusegenskaper.

Visst, Risedal och Lennart Aspman skiter i vad kameran håller på med och kollar med en gammal hederlig exponeringsmätare för de vet att kameratillverkare inte är att lita på. Lennart upptäckte väl också att även objektivens ljuskänslighetsmärkning (bländarstegen) inte heller alltid var något att hålla sig till, men jag håller inte med Risedal om att dessa systematiska avvikelser inte betyder något.

Skälet till att jag tycker det spelar roll i allra högsta grad är att jag faktiskt tror att de allra flesta kameratestare genom åren vridit på sina rattar eller blippat in sina ISO-val i den godan tron att de valt nominella värden som varit identiska med de verkliga. Sen har man i aningslöshet gjort sina tester och uttalat sig för en lite lätt blåst (eller lättblåst välj själva) allmänhet i all välmening.

Sen kom DxO.....och då blev det helt plötsligt betydligt jobbigare att vara tillverkare, eftersom dessa saker så tydligt exponeras av DxO:s vetenskapliga tester och tydliga och pedagogiska resultatpresentationer. Till skillnad från många andra testare så har DxO tagit hänsyn till dessa avvikelser vid sina tester och allt finns där för den som vill se. Frågan är bara om man faktiskt vill se.

Däremot håller jag med Risedal i det jag tror han försöker säga och det är att dessa avvikelser i verkligt ISO inte har någon som helst praktisk betydelse i vardagen, för alla fotografer lär sig leva med den kamera de har och anpassar sig efter hur den beter sig.
 
Det är alltid intressant när andra fotografer skriver varför :)
Mitt svar är därför..!

Jag behöver ofta mycket ISO i mitt jobb, jag plåtar koncerter och mycket nöjesarrangemang så därför blir mitt svar sådant.

Jag går sällan över ISO 1200 men ibland hamnar jag på 1600, det handlar även om skärpedjupet om man står och plåtar en koncert i f2.8 kommer skärpedjupet bli väldigt litet, ökar jag ISO använder mindre bländare då får jag mer okej bilder.
 
därför att vissa kameror klarar av att vid det som motsvarar tid och bländare vid 3200iso ge ett resultat som är godtagbart ur detaljåtergivning och brussynpunkt.

Att du liksom jag använde diafilm 400iso som gav en besvärande kornstorlek och lägre upplösning kan därför inte jämföras med det resultat som som en modern digitalkamera kan återge, dvs fotografera under sämre ljusförhållande.

Vad är andemeningen med denna tråd?
Oförståelse att utvecklingen har gått framåt?
Att man kan fotografera med bättre resultat i sämre ljuförhållanden än tidigare?

Handlar inte tråden bara om något så enkelt som en undran varför man lägger så oerhört stor vikt vid brusegenskaper på mycket höga, för att inte säga extrema ISO-tal, när de allra flesta har mycket marginell användning av dessa egenskaper på dessa höga ISO. Detta med egenskaper på höga ISO får ofta styra många kameraval trots att man sällan eller aldrig använder sig av dessa möjligheter.

Trådskaparen antyder väl det just i sin formulering att knappt en lite lätt oambitiös semesterfotograf tycks kunna leva utan tillgång till dessa extrema kameraegenskaper, vare sig han har behov av dem eller inte.

Missförstå mig rätt, man kan säkert ha skitkul med en mörkerseende kamera och stor nytta av den i vissa sammanhang, men jag hävdar fortfarande att för mig och de flesta andra så är det en väldigt marginell nytta. Om man har 80.000:- eller kan få någon annan att betala (firman eller pappa kanske) och upplever behoven starkt, så ska man definitivt köpa både sin D3 och de allra dyraste finaste objektiv Nikon kan skruva ihop. Har man inte pengar men inte kan sova förrän dessa behoven är täckta, så får man väl vänta ett år eller två, för då blir det väl rea på de modellerna också. Vem vet, om något år kan envar som vill och prioriterar lite köpa sig valfri FF. När det kommer ske vågar jag fortfarande hävda att 90% av kameraägarna sällan eller aldrig kommer att pressa sin kamera så att de gör bruk av dessa extrema ISO-egenskaper.

Är inte högISO-debatten något väldigt exklusivt och lite väl mycket väsen för nästan ingenting? Visst är det fantastiskt med den utvecklibg som är och varit men frågan är verkligen och den sker för våra upplevda behov istället för att man bara kan och bara gör det.

Till den som argumenterade för att digitalkamerorna utvecklade fotograferna mer än de analoga, så kan jag bara instämma i det. Det är väl klart att man utvecklas mer om man direkt kan få feedback på vad som hände med bilden man tog istället för att behöva vänta en vecka på att få filmerna framkallade. Det är klart att man utvecklas mer om man tar tusentals bilder per år istället för ett antal hundra. Förr hade man inte råd att knäppa en massa experimentbilder som man kan göra idag. Jag tycker precis allt är bättre med det digitala, utom ett stort frågetecken för den digitala långtidslagringen av digitala bilder. Det finns forskare som också räknat fram att det kostar 16 ggr mer att lagra en bok på digital fil än en traditionell bok i ett bibliotek! Så det är billigt att ta digitala bilder men oerhört mycket dyrare att vårda ett digitalt arkiv än ett traditionellt över tid.
 
S-Å: Eftersom du tittar på en linjäriserat vägd graf så gör detta öht ingen skillnad, linjen i grafen gäller. Är den ena linjen högre än den andra är också signal/brusavstånd bättre - skillnaden är bara vad kameradisplayen berättar för dig att den ställt in sig på. Grafen berättar om bruset i förhållande till full mättning vid olika angivna inställningar, vad sen kameratillverkaren än valt att sätta för siffra på delpunkterna gör ingen som helst skillnad - Bruset vid en viss exakt ljusmängd hamnar alltid på ett och samma ställe i X-led i grafen. Det är det som är bra med DxO...!

ISO-egenskaper jämförs av alla seriösa testare enligt principen "samma slutartid, sammabländartal" eller "samma blixteffekt, samma bländartal", då förhoppningsvis med kontrollmätta bländaröppningar eller t.o.m exakt samma objektiv använt med adapter på båda kamerahusen (om man inte är så seriös som DxO och faktiskt mäter upp mättningspunkten för varje enkild kamera/ISO-inställning - då kvittar det!).

Tittar man då t.ex på DxO's kurvor för 18%GreyNoise så ser man att punkterna i grafen är flyttade från "heltalen" 100-200-400-800 osv ner till kamerans verkliga uppmätta känslighet. Så även om Nikon hade sagt "ISO51.200!!!" i displayen så hade ändå linjen i grafen hamnat på EXAKT samma ställe - det går inte att fuska sig runt det här.

Att man gör så här har dock en väldigt verklig och vettig förklaring, då digitalt inte klarar överexponering på samma sätt som film gjorde (gör), utan klipper tvärhårt så fort ljusmängden som insamlats överstiger en viss mängd. Om kameratillverkaren anser att kamerans mörkerbrusegenskaper är tillräckligt bra för att göra detta så gör man då som så:
Underexponera ca 1/2 Ev i den verkliga exponeringen, meddela detta i Exif (genom att skriva "den här kameramodellen har använts") och låt raw-konverteraren öka exponeringen lite i översättningen raw-rgb. I översättningen komprimerar man då högdagrarna en del i stället för att som i fallet med helt rak konvertering låta dem klippa stenhårt. Detta ser ofta bättre ut, och är i nästan alla fall värt den lilla ökning av relativt brus i skuggområdena. Man lämnar alltså "mer plats" mellan 18% grå och klippningspunkten om man säger så istället..

Kameran gör dessutom detta automatiskt om man låter den ta hand om omvandlingen (jpg i kamera) - så i detta fall så är skillnaden (i uppgiven ISO-känslighet) betydligt mindre än om man räknar på raw-värden.

Detta kan dock ställa till med en hel del förvirring eftersom värden helt plötsligt inte stämmer överens mellan t.ex DxO och DPR (den ena mäter på raw, den andra på jpg-ur-kamera). Men med samma raw-bearbetning som utgångspunkt så kan man med ganska gott befog säga att DxO's siffror gäller.

OT, men kanske värt att tillägga... /Joakim
 
Det är alltid intressant när andra fotografer skriver varför :)
Mitt svar är därför..!

Jag behöver ofta mycket ISO i mitt jobb, jag plåtar koncerter och mycket nöjesarrangemang så därför blir mitt svar sådant.

Jag går sällan över ISO 1200 men ibland hamnar jag på 1600, det handlar även om skärpedjupet om man står och plåtar en koncert i f2.8 kommer skärpedjupet bli väldigt litet, ökar jag ISO använder mindre bländare då får jag mer okej bilder.

Självklart användningsområde! Själv har jag nog bara känt ett verkligt behov av bättre högISO-prestanda och det var på safari i Öst-Afrika. Djuren är som mest aktiva i skymning och gryning när det är svalt och inte sällan lite mörkt. Men sist hade jag ännu inte skaffat någon DSLR, vilket jag så här i efterhand kan ångra, då jag inte är nöjd med den tekniska kvaliteten på mina ISO400 dia. Jag har svårt att få bra resultat åtminstone med den skanner jag har. Men sett i det stora hela är mina safaribilder (från 2 olika safaris) bara en marginell del av de bilder jag tagit under de senaste 5 åren och de allra flest bilderna från dessa tillfällen är tagna i vanligt dagsljus de också.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar