Varför räcker inte ISO 200, det har det ju gjort förr?

[StaffanW]

..Har man dessutom råd med hyfsade objektiv med bra ljusstyrka, så klarar man sig idag mycket längre med ISO/ASA 200 än man gjorde med de grejor man hade på 70-talet...

Men på 70-talet fanns det väl ändå objektiv med samma ljusstyrka som idag? Tex:
FD 24/1.4 kom 1975 och är 34år gammalt
FL 55/1.2 kom 1968 och är 41år gammalt
FL 58/1.2 kom 1964 och är 45år gammalt
FD 85/1.2 kom 1976 och är 33år gammalt
FL 300/2.8 kom 1974 och är 35år gammalt
FD 500/4.5L kom 1979 och är 30år gammalt
FL 600/5.6 kom 1971 och är 38år gammalt
FD 800/5.6 kom 1976 och är 33år gammalt

Alla ljusstarka gluggar (utom 35/1.4 och 200/2) har alltså funnits mellan 30-45 år...
Dessutom har det tom funnits ljusstarkare objektiv än vad som finns idag, tex 50/1.0L och 200/1.8L. Och 200/1.8L kostade väl mindre när den fanns, än vad 200/2L kostar idag.

Sen att dom som hade kamera på 70-talet troligtvis har mer pengar 30 år senare har inte mycket med saken att göra.

 

[Magnus77]

Men på 70-talet fanns det väl ändå objektiv med samma ljusstyrka som idag? Tex:
FD 24/1.4 kom 1975 och är 34år gammalt
FL 55/1.2 kom 1968 och är 41år gammalt
FL 58/1.2 kom 1964 och är 45år gammalt
FD 85/1.2 kom 1976 och är 33år gammalt
FL 300/2.8 kom 1974 och är 35år gammalt
FD 500/4.5L kom 1979 och är 30år gammalt
FL 600/5.6 kom 1971 och är 38år gammalt
FD 800/5.6 kom 1976 och är 33år gammalt

Alla ljusstarka gluggar (utom 35/1.4 och 200/2) har alltså funnits mellan 30-45 år...
Dessutom har det tom funnits ljusstarkare objektiv än vad som finns idag, tex 50/1.0L och 200/1.8L. Och 200/1.8L kostade väl mindre när den fanns, än vad 200/2L kostar idag.

Sen att dom som hade kamera på 70-talet troligtvis har mer pengar 30 år senare har inte mycket med saken att göra.

Då slapp jag ta upp detta också. Det verkar nästan som Sten -Åke har ett motstånd mot högre ISO/ASA för att det blir "för lätt" när man kan fotografera med mindre bländaröppningar och/eller kortare slutartider, eller?

Att vi idag med gott resultat kan fotografera med korta slutartider i situationer som tidigare inte var möjliga, trots ljusstarka objektiv är väl bara en stor vinst? Det är väl som att säga att objektiven skulle bli "för" ljusstarka eller att slutartiderna skulle bli "för" korta med moderna kameror.

Att det sedan de tekniska framstegen nödvändigtvis inte skapar bättre bilder än tidigare är en helt annan diskussion...

 

[Fabian.Gafvelin]

Hög lustyrka i all ära men...

....nog fan är det sorgligt att dagens kameror går på 200 som bas iso men 100 som lägsta.

För att få liv i bilderna vill jag ofta kunna använda f1,4-f2 eller 1/30 öven när det är solsken ute...vist finns det ND-filter men det blir en sämre sökarbild och inget filter är perfekt så esultatet blir sämre.

Nu slutar ju photax föra efkes 25-asa filmer så det är ytterliger ett negativt besked.

 

[Jan L]

Men för en ung amatör på 1970-talet var film dyrt, man räknade rutorna. Och ett andra hus för snabbare film var det inte tal om i början.

Resultatet av detta var att man helt enkelt avstod från en massa bilder. När ljuset avtog stoppade man ner kameran. Visst - några gånger blev det nattbilder med stativ, men allt annat än ofta.

Idag är kameran med vid alla tider på dygnet, och jag är inte ett dugg ledsen för det...

 

[Walle]

....nog fan är det sorgligt att dagens kameror går på 200 som bas iso men 100 som lägsta.

Byt till Canon

Fast några f/1.4 och 1/30s lär man aldrig få i solsken, trots Canon

 

[Christer2]

Hur kan det komma sig att kraven på hög "film"'-känslighet har blivit så uppskruvad på senare år? Man hör kommentarer av typen "Jävla skitkamera, brusar ju på ISO 1600!"

I mitt tidigare liv levde vi i högönsklig välmåga med Kodachrome 64 och Agfa CT-18 (18 DIN/50 ASA). Jag vill minnas att jag köpte en extrem diafilm med 400 ASA (ISO), men att resultatet blev så kornigt så jag övergav det. På senare tid var de allra flesta filmer jag tog 200 ASA, vilket jag tyckte räckte utmärkt.

Varför räcker det inte nu? Inte ens för semesterfotografen?

Sämre fötografer? Bortskämda fotografer? Nå't annat?

Per.

Ja, där ser man. Om man har frågor om "utvecklingen" så får man på skallen i detta forum.
Men det är kanske förståeligt när de som håller i klubban förefaller vara födda i digitalåldern och kanske har svårt att sätta sig in i vad som ligger till grund för frågan.

 

[Sven Blomquist]

Digitalåldern har gjort det möjligt att fotografera under förhållanden som var "omöjliga" på filmtiden. Kodachrome 25 och Ectachrome 64 var mina favoriter en gång i tiden med Canon F1, men det var ju ex vis mer eller mindre omöjligt att fota knattefotboll i halvtaskigt ljus, Dagens digitala kameror kan göra samma saker som de gamla analoga filmkamerorna men också så mycket mer. Det ställer nog inte mindre krav på fotografen utan ANDRA krav för att kunna utnyttja möjligheterna . Det kanske motsvarar övergången från glaspåtarna till 35mm-filme en gång i tiden. Ny teknik kräver inte mindre av fotografen utan annan kompetens.
Så det finns ingen anledning att racka ner på det ena eller det andra. Det är underbart med alla nya möjligheter som har öppnats för alla gamla och nya fotografer,
(Jo, jag är rätt gammal, men fortfarande en glad fotograf)

Ja, där ser man. Om man har frågor om "utvecklingen" så får man på skallen i detta forum.
Men det är kanske förståeligt när de som håller i klubban förefaller vara födda i digitalåldern och kanske har svårt att sätta sig in i vad som ligger till grund för frågan.

 

[Graal]

Med Tri-X ISO 400 och en ljusstark 35, 50 ele 85mm klarade man att fota i ganska dåliga ljusförhållanden. Och det gör man fortfarande. Kolla bara Micke Borgs bilder från sommarnattens Stockholm här på fotosidan. Micke fotar med Tri-X och oftast i dåligt ljus på kvällar och nätter.

Tri-X är inte så kornig som många tror, inte heller i den gamla versionen. Kornigt blev det däremot om man pressade den till 1600 eller mer. Men på 800 och bara lite förlängd framkallning höll sig kornet fortfarande ganska moderat. Fick/får man korniga bilder med Tri-X på 400 ISO i storlekar mindre än 30x40 så vill jag hävda att man antingen inte kan framkalla film, eller så vill man ha kornet och framkallar medvetet så att det framhävs mera.

För färgfotografer var det dock inte så välbeställt på filmsidan. En 400 ISO färgfilm (neg eller dia) gav ganska gryniga bilder även i små storlekar. Idag är färgfilmerna bättre på den punkten tror jag. Men ofta använde proffsfotograferna vid färgfoto filmformat som 6x6 eller 6x7 på den tiden och då spelade kornigheten mindre roll eftersom förstoringen inte alls blev så stor.

Att man idag vill ha kameror med bra prestanda på höga ISO:n beror väl mest på att man vill få "släta" bilder även vid sportfoto och liknande i sämre ljus. De tekniska kraven och konkurrensen inom den typen av foto har väl ökat och gryniga bilder är väl tabu för många inom dessa gebit.

 

[Fabian.Gafvelin]

Byt till Canon

Fast några f/1.4 och 1/30s lär man aldrig få i solsken, trots Canon

Ähh...et bländarsteg hit eller dit, jag skulle vilja se en bas-iso på 25 men möjlighet att gå ner till 12 och 6 vid behov. Givetvis då med bibehållen förmåga i högre iso-tal...säkerligen tekniskt möjligt men det finns nog ingen marknad för det sålänge folk springer runt och plåtar på f5,6-f16 som standard.

Min erfarenhet är att man dessutom får ut det bästa ut gluggarna ett eller två bländarsteg från full öppning; karaktär utan att får bristande kvalite. Inte slätstruket som det tenderar att bli på små öppningar då alla gluggar ser likadana ut.

 

[Grevture]

Hur kan det komma sig att kraven på hög "film"'-känslighet har blivit så uppskruvad på senare år? Man hör kommentarer av typen "Jävla skitkamera, brusar ju på ISO 1600!"

I mitt tidigare liv levde vi i högönsklig välmåga med Kodachrome 64 och Agfa CT-18 (18 DIN/50 ASA). Jag vill minnas att jag köpte en extrem diafilm med 400 ASA (ISO), men att resultatet blev så kornigt så jag övergav det. På senare tid var de allra flesta filmer jag tog 200 ASA, vilket jag tyckte räckte utmärkt.

Varför räcker det inte nu? Inte ens för semesterfotografen?

Sämre fötografer? Bortskämda fotografer? Nå't annat?

Per.

Jag tror det handlar om flera saker:

Först upplever jag att det finns ett stort mått av, tja, kalla det jämförelsehysteri idag. Det bollas siffervärden hit och dit och vi har nog alla då och då drabbats av en slags tävlingsdjävul som just i det här sammanhanget yttrar sig som "kan de fota på 1600 iso så vill jag kunna fota på 3200 iso". Höga iso har blivit en slags skryt- och prestigefaktor bland just fotomänniskor. Precis som handicap är för många golfare eller hästkrafter är för många bilägare.

Men bortsett från skrytfaktorn, så har möjlighet till höga iso gett oss en massa underbara möjligheter.

Det är många fotografiska situationer som var svåra förr som är enkla idag och dessutom kan vi ta en hel del bilder idag som var i stort sett omöjliga förr utom med en enorm portion tur. Jag själv fotograferar mycket sport, och där vi förr ofta fick nöja oss med chansartade, rörelseoskarpa, oerhört gryniga svartvita bilder kan vi idag ta vackra färgbilder där vi fokuserar på att verkligen fånga de magiska ögonblicken istället för att ha totalångest över rörelseoskärpa. Vi kan fokusera på bilden och inte på tekniken.

Ett annat exempel är naturfotografin, där djubilder förr ofta var av stillastående statyliknande djur tagna med stativ på 1/20 i det svaga skymnings- eller gryningsljuset. Idag får vi istället se härliga bilder på fåglar och djur i full rörelse som bättre fångar deras skönhet och egenskaper. En av de saker många uppskattar med till exempel Brutus Östlings fågelbilder är ju just att det väldigt ofta är actionbilder av fåglar, inte stilleben av något som skulle kunnat vara en uppstoppad örn

Vad det i grund och botten handlar om är att alla vi som älskar att arbeta med befintligt nu kan göra det i så otroligt mycket fler situationer än förut och med bättre resultat än förut.

Höga iso öppnar upp för en kreativ frihet där man kan använda den exponeringstid och den bländare man vill ha ha och inte bara den exponeringstid och den bländare man blir tvungen att använda.

 

[pennywally]

Skönt att det direkt tas upp att folk är "för unga", födda i "digitalåldern", och inte vet "hur det var förr". Det antas att man minsann inte har plåtat med ASA25, och därför inte vet överhuvudtaget vad man pratar om. Och "undervisas det inte i fototeknik idag?" är ytterligare ett exempel på, om inte korkad, så åtminstone en mindre begåvad fråga. Självklart gör det det. Dagens fotografer är knappast sämre än gårdagens. Jag hävdar att i takt med att antalet fotografer ökar, så ökar antalet duktiga fotografer. Iso/ASA 200 eller 1600 spelar mindre roll.

Och, hör och häpna, själv har jag faktiskt börjat min fotografiska "karriär" med analog sv/v-film, kopierat samt framkallat både sv/v såväl som negativ- och positiv färgfilm. Trots att jag kanske är född i "digitalåldern".

Tack och bock, ut och plåta med er istället för det här tjafset!

 

[macrobild]

Hur kan det komma sig att kraven på hög "film"'-känslighet har blivit så uppskruvad på senare år? Man hör kommentarer av typen "Jävla skitkamera, brusar ju på ISO 1600!"

I mitt tidigare liv levde vi i högönsklig välmåga med Kodachrome 64 och Agfa CT-18 (18 DIN/50 ASA). Jag vill minnas att jag köpte en extrem diafilm med 400 ASA (ISO), men att resultatet blev så kornigt så jag övergav det. På senare tid var de allra flesta filmer jag tog 200 ASA, vilket jag tyckte räckte utmärkt.

Varför räcker det inte nu? Inte ens för semesterfotografen?

Sämre fötografer? Bortskämda fotografer? Nå't annat?

Per.

därför att vissa kameror klarar av att vid det som motsvarar tid och bländare vid 3200iso ge ett resultat som är godtagbart ur detaljåtergivning och brussynpunkt.

Att du liksom jag använde diafilm 400iso som gav en besvärande kornstorlek och lägre upplösning kan därför inte jämföras med det resultat som som en modern digitalkamera kan återge, dvs fotografera under sämre ljusförhållande.

Vad är andemeningen med denna tråd?
Oförståelse att utvecklingen har gått framåt?
Att man kan fotografera med bättre resultat i sämre ljuförhållanden än tidigare?

 

[perstromgren]

därför att vissa kameror klarar av att vid det som motsvarar tid och bländare vid 3200iso ge ett resultat som är godtagbart ur detaljåtergivning och brussynpunkt.

Har alltså kraven skruvats upp därför att det går att tillfredsställa? Är det du menar? Vi har alltså inte använt den större känsligheten till att skapa större marginaler, utan sugit åt oss alla förbättringar och kräver trotsigt ännu mer?

Är det ingen fotograf som är nöjd med tekniken som den ser ut just idag, då?

Per.

 

[Grevture]

Har alltså kraven skruvats upp därför att det går att tillfredsställa? Är det du menar? Vi har alltså inte använt den större känsligheten till att skapa större marginaler, utan sugit åt oss alla förbättringar och kräver trotsigt ännu mer?

Är det ingen fotograf som är nöjd med tekniken som den ser ut just idag, då?

Per.

Men går det inta att gilla, tycka om och vara glad över det vi har idag och samtidigt vilja ha ännu mer av det som gör oss glada idag? Det ena utesluter ju inte det andra?

 

[perstromgren]

Men går det inta att gilla, tycka om och vara glad över det vi har idag och samtidigt vilja ha ännu mer av det som gör oss glada idag? Det ena utesluter ju inte det andra?

Jovisst; jag tycker bara att det låter så enormt gnälligt. "Det var ju jädrans fint att vi fick 25 kISO, när får vi 50? Brusfritt, tack!"

Jag får ett intryck av en otacksam unge som sitter på golvet och gnäller efter nya leksaker, i ställer för att lära sig använda de han redan har.

Men nu ska jag sluta gnälla!

Per.

 

[Grevture]

Jovisst; jag tycker bara att det låter så enormt gnälligt. "Det var ju jädrans fint att vi fick 25 kISO, när får vi 50? Brusfritt, tack!"

Jag får ett intryck av en otacksam unge som sitter på golvet och gnäller efter nya leksaker, i ställer för att lära sig använda de han redan har.

Men nu ska jag sluta gnälla!

Per.

Äh, man behöver folk som du som vågar sticka ut hakan och "gnälla" lite ibland så man själv tvingas tänka efter lite varför man tycker som man gör

Det finns nog de som så att säga gnäller efter nya leksaker ... Men jag tror många som muttrar över iso och brus är kompetenta att använda det de har, men de lockas så oerhört av möjligheterna som ännu mer känslighet kan ge att de kan uppfattas som mer gnälliga än de avser. Kanske snarare "skränig entusiasm" än "gnälligt missnöje".

Någon skrev mycket träffande i en annan forumtråd att många av oss nog blivit lite brusneurotiska numera, en bra formulering tycker jag. Men det blir lätt så i forum, det blir ofta stormar i vattenglas kring än det ena än det andra.

 

[avslutad120828]

Utveckling är utan tvekan svaret, men man kan ju alltid nyansera svaret lite. Här är min teori:

Det har talats om "normalobjektiv". Förr var det som bekant inte ovanligt med ljusstyrkor på f/1,4 och f/1,8...det som skeppas med konsumentkamerorna idag rör sig från runt f/3,5 och "upp". Detta kräver givetvis att övrig utrustning hänger med. Jag tror att väldigt få hade uppskattat en bländare på f/3,5 i kombination med ett ISO-tal motsvarande 50 - annat än i gott dagsljus.

Det talas även om filmpressning, dvs. att underexponera filmen i kameran och sedan överframkalla den för att på det viset vinna lite snabbare slutartider. Idag är väldigt många konsumenter glada över att slippa dyra filmer, framkallningar osv. Självklart kommer det alltid att finnas hemmapulare och entusiaster som ägnar sig åt analogfotograferandets härliga konst (jag räknar mig själv till skaran), men i detta sammanhang syftar jag alltså mest på folk som tröttnat och istället hyllar den digitala revolutionen inom fotografi, dvs. VÄLDIGT många.

Varför ser det då ut som det gör? I takt med utvecklingen och möjligheterna det för med sig har många upptäckt nya sätt att fota, som att kunna fota utan blixt i väldigt dålig belysning, slippa suddiga bilder pga. "långsamma objektiv" och dylikt. Med detta kommer också nya krav och önskemål från konsumenterna. Detta tror jag är den största anledningen till att man idag kan välja ett ISO-tal motsvarande ofattbara 25600 (och ännu mer)...helt enkelt för att fotograferandets möjligheter utvecklas och människor kan ta bilder som tidigare inte varit möjliga att ta.

Antingen gillar man det, eller så hatar man det. Jag tror inte det är konstigare än så

 

[aasaboe]

Ja, man kan se det på olika sätt. När jag köpte min första digitalkamera tänkte jag att det är ju fantastiskt, förr satte man film i kameran, tog 36 bilder under en vecka eller två, skickade iväg den och fick vänta på resultatet, även det en vecka eller två. Nu tar jag de bilder jag vill ha, och en kvart senare har jag dem färdiga att beskåda och utskrivna som förstoringar i färg om jag vill! Jag har ett eget färglab på skrivbordet, inget trassel med mörkläggning, inga kemikalier, inte fixbruna naglar och fingrar. Rena himmelriket!

Jag kan skifta mellan färg och svartvitt, mellan låg-ISO och hög-ISO med en knapptryckning och rattvridning, inget pillande med urtagning av halvexponerad rulle som sedan under vånda skall blindexponeras med objektivlocket på precis lagom många gånger för att hitta till nästa lediga plats, rena drömmen!

Jag kan sitta i ett lagom upplyst rum och göra ett "mörkrumsarbete" som jag inte ens kunde föreställa mig i fantasin i min ungdom, jag kan göra bilder i exakt den beskärning och storlek jag vill, och när min egen utrustning för utskrift inte räcker till har jag tillgång till prfoffs"lab" som fixar jätteutskrifter med leveranstid som skulle låtit utopisk dåförtiden.

Bara några av mina funderingar, och jag fascineras fortfarande av utvecklingen som ger allt större möjligheter. Att sitta med papper, bilder, sax och klister -jisses, nu fixar jag det oerhört mycket snyggare i datorn! Jag kan om jag vill göra foldrar, album, till och med böcker med otroligt resultat.

Jag kan ta bilder på insekter, blommor, fåglar, däggdjur, människor och allt omkring mig på ett sätt som inte gick att föreställa sig när jag köpte min första SLR, en Canon FP. Ofta, ofta konstaterar jag och min fru "tänk om man fått ha alla dessa möjligheter i sin ungdom!"

Jodå, jag har provat mycket analogt. Plus-X, Tri-X, Agfacolor CT18, Kodachrome 25 och 64, Ansco, GAF 200, GAF 400. Ilford, Ilfochrom, Perutz, Kodak Ektachrome 64 och 200, KodacolorX och II och en massa annat. Räknat i DIN och ASA, varit med om filmaskar där känsligheten angavs även i Scheiner. Jag för min del längtar då inte tillbaka... ;-)

Men jag har all respekt för dem som fortfarande vill använda film och kemikalier.

 

[Gimbal]

Spelar ingen roll vad det handlar om. Det bästa man kan få tag i får duga, men helst skulle det vara lite bättre.

 

[Bengf]

Hur kan det komma sig att kraven på hög "film"'-känslighet har blivit så uppskruvad på senare år? Man hör kommentarer av typen "Jävla skitkamera, brusar ju på ISO 1600!"

I mitt tidigare liv levde vi i högönsklig välmåga med Kodachrome 64 och Agfa CT-18 (18 DIN/50 ASA). Jag vill minnas att jag köpte en extrem diafilm med 400 ASA (ISO), men att resultatet blev så kornigt så jag övergav det. På senare tid var de allra flesta filmer jag tog 200 ASA, vilket jag tyckte räckte utmärkt.

Varför räcker det inte nu? Inte ens för semesterfotografen?

Sämre fötografer? Bortskämda fotografer? Nå't annat?

Per.

Om inte den digitala eran någonsin kommit utan vi hade fortsatt med analog utveckling, hur hade det sett ut idag. Om man stannar upp och tänker lite på det. 400 isofilmen dök upp ock höll samma klass som iso 100, en populär rulle som passade utmärkt till dom för tiden långzoomar kameror som kom i rasande takt, Pentax släppte en modell med 160mm zoom, där ljusstyrkan då förståligt var mycket dåligt på längsta tele, låg väl runt bl.11-12. Den kameran tog för övrigt väldigt goda bilder (hade ju FF-24*36) men som sagt ljusstyrkan på längsta var inte bra. 800 iso- 1600 dök upp, men fanns ännu inte att köpa på bensinmacken, tror Foto testade dessa filmer 2001 där 800 filmen överraskade med bra korn. Vad hade vi då haft i dag 8 år senare eller 5 år framåt, 1600 iso film med lika bra korn som 64:an tror jag. För vissa kanske korkat, för andra jätte spännande. Skillnaden i dag är ju bara att filmen blivit ersatt av ny teknik med andra möjligheter. Vänl./Bengt.