Varför räcker inte ISO 200, det har det ju gjort förr?

[perstromgren]

Hur kan det komma sig att kraven på hög "film"'-känslighet har blivit så uppskruvad på senare år? Man hör kommentarer av typen "Jävla skitkamera, brusar ju på ISO 1600!"

I mitt tidigare liv levde vi i högönsklig välmåga med Kodachrome 64 och Agfa CT-18 (18 DIN/50 ASA). Jag vill minnas att jag köpte en extrem diafilm med 400 ASA (ISO), men att resultatet blev så kornigt så jag övergav det. På senare tid var de allra flesta filmer jag tog 200 ASA, vilket jag tyckte räckte utmärkt.

Varför räcker det inte nu? Inte ens för semesterfotografen?

Sämre fötografer? Bortskämda fotografer? Nå't annat?

Per.

 

[pennywally]

Korkad fråga i klass med; "varför duger inte häst och vagn, det gjorde det ju förut?"

Svaret? Utveckling!

 

[Tomas Lundgren]

En gissning är väl att förväntningarna ökar med möjligheterna.

 

[microo]

Instämer med föregående, men lägg därtill ljussvagare objektiv, mitt gamla normalobjektiv som jag använde när ljuset var svagare var på 1,8 inte många som har det idag

 

[Sven Blomquist]

Det finns inga korkade frågor - bara korkade kommentarer!

Korkad fråga i klass med; "varför duger inte häst och vagn, det gjorde det ju förut?"

Svaret? Utveckling!

 

[Magnus77]

Jag skulle tro att många fotograferar i mer extrema förhållanden idag än förr. Stativ är mer sällan med, motiven rörliga och man fotograferar ofta ljusförhållanden som är tuffare - inomhussport, konserter, sport generellt, porträtt/mode utomhus på kvällstid osv..

I takt med att man vill skilja sig från amatörerna och många inte kan/vill arbeta med blixtar så söker man sig till ljusförhållanden som är mer speciella och då ställer det högre krav på ISO-kapacitet.

Det är i min mening inte ett tecken på att fotografer blivit sämre utan snarare tvärt om - man nöjer sig inte med att fotografera bara då ens 200-film räcker till!

 

[iBoat]

Först vill jag säga att det är tråkigt när en seriös frågeställare får svaret "korkad fråga".

Jag var själv en anhängare av låga ASA-tal på den tiden och det gick hur bra som helst när det gällde studiofoto eller andra kontrollerade förhållanden. Men jag tror helt enkelt att man blir bortskämd. Så fort det ges bättre möjligheter vill man ha ännu bättre grejer. Det är väl ganska mänskligt.

På den analoga tiden lades mer omsorg vid fototillfället än det gör idag, det är iaf fall min uppfattning. Man hade ju bara en chans. De senaste 20-25 åren har man haft möjlighet att rädda misslyckade bilder i datorn och nu, när den tekniken är var mans egendom oavsett om man är yrkes- eller hobbyfotograf, kanske man skippar att rigga ljus och annat noga.

Men framför allt tror jag det är en stor okunskap som får folk att tycka en kamera är skit som brusar vid 1600 ISO. Kameran har ju också blivit var mans egendom och det stora flertalet som skaffar en systemkamera förstår kanske inte grunderna.

 

[perstromgren]

En gissning är väl att förväntningarna ökar med möjligheterna.

Jovisst, men det ju gott om fotografer som inte har det minsta pejl på vad som är möjligt. Det syns här på FS, om inte annat.

Kanske är ljusstyrkan på normalgluggen en bättre anledning, som microo föreslår. Jag hade också en 50/1.8 som alla andra, på min Pentax ME. Det gav mig ju ett par, tre steg bättre känslighet än en standard 18-55:a idag.

Vad satt det för optik på en typisk kompaktkamera på filmtiden? Var den också ljusstark?

Per.

 

[Nils-Erik Eriksson]

Korkad fråga i klass med; "varför duger inte häst och vagn, det gjorde det ju förut?"

Svaret? Utveckling!

Hejsan! Jag tycker inte att frågan är korkad. Däremot så kan ju svaret
på frågan ifrågasättas! Sker ingen utbildning i fototeknik idag?
Skulle ha varit mycket lärorikt för dig att varit med på 25 och 50 asa-tiden


Mvh
NE

 

[casting]

Jag tror det är två samverkande orsaker. Dels har man som alla nämnt högre förväntningar, men jag tror en annan sak är än viktigare. Förr så framkallade oftast vanliga fotografer bara standard 10*15 cm:s bilder. Idag sitter man i 100% och betraktar bilden på sin dataskärm. Det tror jag är en större anledning till att man är kräsen

 

[Forslund]

Jag vill sympatisera med frågeställaren.

"Förr" älskade jag att fotografera med Agfa Ultra 50 och Velvia 50 för deras extrema finkornighet. Det krävde stativ och oftast lite planering för att fotografera med de filmerna. Jag tyckte också det var skitkul att sätta i en Tri-X 400 för dess extrema korn. Jag tycker att utvecklingen är lite tråkig när man inte har möjlighet att välja hur man vill ha kornet utan man har att anpassa sig till kamerans ISO känslighet och hur kameran klarar av höga dito.

Jag är möjlighen en bakåtsträvare men jag saknar tiden när man med små medel innan fotograferingen kunde välja att få extremt korn utan extremt höga ISO och jag lycas aldrig få såna bilder som jag fick med Ultra, Velvia osv. Därför gör jag mig aldrig av med min analoga EOS1n. Tycker helt enkelt att den är överlägsen min 5D i allt förutom det smidigare arbetsflödet.
Fotade man på en konsert kunde man skrämma upp en Fuji 800 till 1600 med bra resultat, men det var etremt höga ISO

 

[Fredrik183]

Människor tar till sig det senaste, men är alltid uppmärksamma på föremålets brister. Det räcker aldrig, alltid ska det vara bättre. Det är något som ligger i människans natur. Det lite ouppnåeliga, det som ligger just på gränsen av ens förmåga att skaffa, är det som är det attraktiva. Sedan om man verkligen behöver det är en annan sak. Höga ISO, snabb seriebildtagningsförmåga, oändligt skarptecknande objektiv. Listan kan göras lång.

Lite roligt att ibland se hur just vissa egenskaper, som ju rimligen inte kan vara så viktiga, blir avgörande för hela utrustningsvalet, till synes mest för att det är svåruppnåeligt. Kanske genom att det svider mest i plånboken. Människans fåfänga är en stor drivkraft.

Och man skall inte glömma att det alltid går att konstruera något behov sam svarar mot det som det svåröverkomliga presterar. På denna punkt är uppfinningsrikedomen stor, liksom viljan att ta åt sig dessa behov. Tex vanan att granska bilderna i 100% på skärmen.

Det är kanske det som är utveckling. Förutan vilken vi vore kvar på stenåldern. Men man kan ju tycka att utveckling inte behöver ske till vilket pris som helst, men när det svider i plånboken, då är det lagom.

 

[StaffanW]

Hur kan det komma sig att kraven på hög "film"'-känslighet har blivit så uppskruvad på senare år? Man hör kommentarer av typen "Jävla skitkamera, brusar ju på ISO 1600!"

I mitt tidigare liv levde vi i högönsklig välmåga med Kodachrome 64 och Agfa CT-18 (18 DIN/50 ASA). Jag vill minnas att jag köpte en extrem diafilm med 400 ASA (ISO), men att resultatet blev så kornigt så jag övergav det. På senare tid var de allra flesta filmer jag tog 200 ASA, vilket jag tyckte räckte utmärkt.

I mitt tidigare liv (analoga) köpte jag Fuji 800 som pressades till 1600, för att få skarpa bilder på basketmatcher utan blixt. Blev väldigt kornigt, och framför allt dålig vitbalans pga lysrören. Labbet lyckades aldrig få till det riktigt bra, och att kasta på ett kompenserande blåfilter som stal ett bländarsteg i ljus var inte att tänka på.

Så för min del när D30 med 3MP slumpades iväg för ynka 24.000:- (för att efterföljaren D60 just släpptes med pris på 32") var det bara att slå till. Blev lite mindre brus än med "1600-film" (dock lite fulare) men med rätt ställd vitbalans blev bilderna bra mycket bättre.

Senare kameror med mindre brus och högre upplösning gör bildena än bättre.

Med högre ISO och lite brus/korn, som ej var möjlig förut finns förutsättningar och nya möjligheter. Allt eftersom folk upptäcker möjligheterna blir kraven/önskan om ännu högre ISO större.
- Behöver ej använda blixt i kyrkan
- Kan klara sig med enklare/billigare objektiv vid sportfotografering
- Mingelfoton med blixt och hög iso för att även få med bakgrunden
- Naturbilder vid skymning/morgon
mm

MEN, jag tror största orsaken är att man så enkelt kan BYTA iso i kameran.
Förr vid allmän fotografering stoppade jag i en film som skulle kunna ta bilder i skilda miljöer, och då blev det 200 eller 400. Förlorade lite i brus utomhus, men räckte nästan för inomhusbilder.

Idag kan man snabbt växla mellan ISO 100 ute, och 1600 inne, vilket säkert bidragit till ISO-racet.

 

[perstromgren]

Korkad fråga i klass med; "varför duger inte häst och vagn, det gjorde det ju förut?"

Svaret? Utveckling!

Men hur är resultatet av utvecklingen? Är bilderna (utskrivna på papper) så mycket bättre tack vare utvecklingen?

I häst-och-vagn-fallet är det ju enkelt att mäta: hur mycket fortare kommer vi fram? Men bilderna är jag inte lika säker på. Är du?

Per.

 

[StaffanW]

Men hur är resultatet av utvecklingen? Är bilderna (utskrivna på papper) så mycket bättre tack vare utvecklingen?

I häst-och-vagn-fallet är det ju enkelt att mäta: hur mycket fortare kommer vi fram? Men bilderna är jag inte lika säker på. Är du?

Nu riktade du inte frågan till mig, men i vissa fall tycker jag det.

Tex bilder utan blixt idag med ISO3200 i kyrkan, än gårdagens med ISO200 och blixt.

I en sporthall med dålig belysning idag ISO3200, f2.8, 1/250s förr med film ISO800, f2.8, 1/60s

Där ÄR det faktiskt skillnad på bilderna utskrivna på papper.

Kommer också ihåg vissa situationer när man i ett uppdrag växlade mellan inne/ute samt färg/svv. Då var man tvungen att ha tre kameror med olika film i (färg ISO100, färg ISO 800, sv/v ISO 400). Underlättar enormt med att bara ha en kamera där man snabbt kan växla ISO (samt i efterhand göra vissa bilder i sv/v).

 

[Liax]

Jag funderade rätt mycket i dessa banor när jag för ett tag sedan skulle köpa en schyst kompaktkamera som komplement till min systemkamera. Då stod jag i valet och kvalet mellan en Panasonic LX3 och en Ricoh GX200.

Den förstnämnda är ju en fantastisk liten sak som levererar jättefina bilder med väldigt lågt brus för att vara en pocketkamera. Ricohn däremot hade fått mycket kritik för sitt kraftiga brus som uppträdde med oönskad tydlighet redan vid ISO 400.

Jag valde ändå en Ricoh GX200 eftersom den är något mindre, smidigare och enligt min mening betydligt bättre handhavandemässigt. Jag har inte ångrat mig en sekund, trots bruset.

Och det beror bland annat på att en överväldigande majoritet av ens bilder sällan överstiger ISO 400. Om du är pressfotograf eller fotografera sport, och så vidare, så är det såklart annorlunda. Men för de flesta generella fotografer så behöver man väldigt sällan använda högre än ISO 400.

En annan faktor är att allt för många sitter och pixelpeepar sina bilder i olika bildbehandlingsprogram i flera hundra procent och till slut förlorar perspektiven. En majoritet av alla bilder som tas publiceras främst i vanlig webbupplösning på en 400 till 800 pixlar, eller också som utskrifter eller i tryck ungefär upp till ett A4 i storlek.

I dessa sammanhang så kan jag säga att jag utan problem kan gå upp till ISO 800 med min brusiga Ricoh och bilderna ser helt klart bra och fullständigt acceptabla ut. Det är inga som helst problem.

Så även om jag personligen inte har något emot att kameror får bättre och bättre ISO-egenskaper så tror jag att väldigt många fixerar sig för mycket kring teknikaliteter som inte har en direkt avgörande roll rent praktiskt. Och för att dra till med en gammal klassiker: folk borde ge sig ut och fotografera istället!

Jag har för övrigt skrivit ett par inlägg om just detta i min blogg:

http://enpamegapixeln.wordpress.com/2009/07/26/jag-kanner-mig-tand/

http://enpamegapixeln.wordpress.com/2009/07/27/busigt-brus/

/Joakim

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag skulle tro att många fotograferar i mer extrema förhållanden idag än förr. Stativ är mer sällan med, motiven rörliga och man fotograferar ofta ljusförhållanden som är tuffare - inomhussport, konserter, sport generellt, porträtt/mode utomhus på kvällstid osv..

I takt med att man vill skilja sig från amatörerna och många inte kan/vill arbeta med blixtar så söker man sig till ljusförhållanden som är mer speciella och då ställer det högre krav på ISO-kapacitet.

Det är i min mening inte ett tecken på att fotografer blivit sämre utan snarare tvärt om - man nöjer sig inte med att fotografera bara då ens 200-film räcker till!

Men grejen är ju att ni inte ska jämföra med vad man tidigare kunde klara med en ISO/ASA 200. Man pratar ju om upp till och över tre stegs förbättring i förutsättningarna genom bildstabilisering inbyggd i kamerahus eller objektiv - hur det nu än är med det, men hjälper gör det!. Visst, det finns begränsningar, men det är sällan de drabbar mig.

Ovanpå detta har vi fått allt bättre exponeringssystem, Dynamic Range Optimizers och gud vet vad som hjälper oss att hantera knepiga ljusförhållanden. Har man dessutom råd med hyfsade objektiv med bra ljusstyrka, så klarar man sig idag mycket längre med ISO/ASA 200 än man gjorde med de grejor man hade på 70-talet. Det är ju som att jämföra äpplen och päron då förutsättningarna runt detta ISO-tal fullständigt har förändrats.

Jag använder personligen ett högre ISO än 200 i kanske så lite som 10% av allt jag tar och då mycket sällan över ISO 400. ISO 200 räcker långt idag - längre än det någonsin gjort tidigare.

 

[Tell]

Jag är nog med Simon, det var en ganska korkad fråga. I vissa situationer vill man pumpa iso ganska rejält, det kunde man inte förr utan att få en herrans massa brus, men nu däremot så kan man det, UTAN all det där bruset. Logiken flödar!
Varför är vissa människor så anti utveckling?

 

[MattiasL]

Jag tycker ofta att man lägger alldeles för mycket möda på att byta kameror och förbättra sina bilder genom nytt material istället för att förbättra sig själv. Jag har kört med samma digitalkamera som grundutrustning i tre år nu, och mina filer ser enormt mycket bättre ut nu än då.
För det mesta funkar den gamla kameran alldeles utmärkt på alla sätt, men det finns tillfällen då den inte räcker till och man får låna/hyra nånting annat.
Väldigt ofta räcker en bra kompakt och en extra blixt på det sättet jag jobbar, och då räcker iso 200 eller t o m 100. Men ibland måste man kunna ta brusmässigt acceptabla bilder på 6400 för att ge kunder det de förväntar sig, eller för att kunna göra något speciellt.

Frågan är kanske lite märklig, men det ligger en viktig kärna i den, nämligen att man lite väl lätt skyller ifrån sig på utrustningen när man inte får de bilder man vill.

 

[perstromgren]

Jag är nog med Simon, det var en ganska korkad fråga. I vissa situationer vill man pumpa iso ganska rejält, det kunde man inte förr utan att få en herrans massa brus, men nu däremot så kan man det, UTAN all det där bruset. Logiken flödar!
Varför är vissa människor så anti utveckling?

För protokollet vill jag tillägga att jag, som ställde frågan, inte alls är emot utvecklingen. Jag bara undrade varför det verkar behövas så mycket högre känslighet nu. Den frågan har jag flera intelligenta svar på, tack för dem. Kommentarer om att frågan är korkad, tycker jag inte tillför lika mycket.

Per.