Varför fotografera sådant här??

[Sonnaren]

Re: Helhetsintrycket fastar inte på bild...

Snö skrev:
Till viss del känner jag igen mig. Främst när jag precis började fota tog jag många, i efterhand, URkassa bilder.

Jag tror att det i mitt fall berodde på att helhetsintrycket (situationen och vad som fanns runt omkring) "lyfte" motivet. När jag sen kom hem med mina bilder så var de lyfta ur denna helhet. Kvar är bara ett totalt ointressant motiv, utan någon som helst känsla.

/Anton

Jo, , du tog sådana bilder när du började......det gjorde jag också - och jag har fotat på ungefär 15 ggr längre tid än du.....och ibland gör jag sådana här riktiga magplask. Och läser du vad andra rutinerade fotorävar skriver här så gör de det också. Och du min vän kommer att göra det igen. Och igen. Och igen. Under förutsättning att du fortsätter att fotografera.
Frågan är alltså: Varför gör vi så?
Us

 

[Francis-G]

Ja, varför? Kanske är det fotografens tvångstankar...måste plåta, måste plåta...

Jag har massor med såna här meningslösa bilder också på dia, digitalt, mellanformat och de blir lika trista oavsett vilken teknik som använts =)

Om man vänder på frågan: varför inte? Det finns väl en risk att man tillslut avstår från ALL fotografering om allt man plåtar måste bli ett mästerverk? De egna kraven kan bli så höga att inget motiv duger. Ljuset är för vanligt, fel objektiv i väskan - ingen idé att ens försöka.

Om mästerverken kommer som 1 på 10000 bilder då får man nog acceptera de flesta bilder man tar faktiskt inte är så värst spännande.

 

[incus]

Känner igen mig här. Men tröstar mig med att själva fotograferandet var ett nöje i sig själv.

Man lär sig ju också att ögats njutning inte alltid överensstämmer med vad kameran fångar.

 

[dJb]

Jag tycker att man ibland känner på sig under en del fototurer att det man fotat varit högst mediokert. Man saknar på nåt sätt den där lilla extra gnistan som ibland infinner sig.

 

[Arleklint]

Martin F skrev:
Jag försöker skärpa mig och brukar tänka "skulle jag lägga ut denna på Fotosidan?". Allt som oftast blir svaret "Nej!", men ibland kan man inte låta bli i alla fall.

Vad är måttet för en bra bild? Att den funkar på FS?

Nej det tror jag inte. En bild kan vara bra på så många olika sätt. Den kan vara bra för att man lärt sig nått nytt, den kan vara ett eget minne, den kan gå att sälja eller den kan få 50 kommentarer på FS.

Att ta bilder på motiv som inte säger något, eller som liknar väggbonader kan vara nyttigt tror jag. Det kan vara en bra övning i att just få till bra bilder trots att motivet i sig är trist.

För det är väl inte alltid motivet som gör bilden. Eller?

Visst känner jag igen mig i att komma hem med ett minneskort fullt med oinspirerande bilder, men jag tror oftast det beror på att min inspiration tröt, inte på att motivet i sig inte medgav förutsättningar för nått bättre.

 

[Martin F]

Janne: Nej, OK, det kanske var en något snäv jämförelse. Jag har en hel massa bilder jag inte skulle vilja vara utan för allt i världen, men som jag aldrig skulle lägga ut för kritik varken här eller nån annan stans.

 

[johanlind]

Arleklint skrev:
Vad är måttet för en bra bild? Att den funkar på FS?

Att ta bilder på motiv som inte säger något, eller som liknar väggbonader kan vara nyttigt tror jag. Det kan vara en bra övning i att just få till bra bilder trots att motivet i sig är trist.

För det är väl inte alltid motivet som gör bilden. Eller?

Jag håller helt med Janne, och blir nog också mest imponerad av bilder där motivet är trivialt men bilden helt fantastisk. Det är ju klart häftigt de få gånger man lyckas få till en bra bild från ett urtrist motiv. Det här är ett exempel på fint foto men trivialt motiv, (förutom att den är lite lite sned), tycker jag, kanske jag ska tillägga =)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/339116.htm?set=lp

/johan

 

[jkene]

Snö skrev:
Till viss del känner jag igen mig. Främst när jag precis började fota tog jag många, i efterhand, URkassa bilder.

Jag tror att det i mitt fall berodde på att helhetsintrycket (situationen och vad som fanns runt omkring) "lyfte" motivet. När jag sen kom hem med mina bilder så var de lyfta ur denna helhet. Kvar är bara ett totalt ointressant motiv, utan någon som helst känsla.

/Anton

Jeppe skrev:
Håller med.. Ibland när man kommer hemn efter en fototur så åker i princip allt i slasken.. Känslan har helt enkelt inte innfunnit sig. Det var helt enkelt vackrare på plats och man misslyckades med att förmedla känslan.

Detta är nog pudelns kärna. Jag gör själv samma "fel" väldigt ofta. Situationen är där. Man upplever den som fantastiskt men de utsnitt man valde ur de oändliga antal utsnitt man kunde ha valt blev inte representativa för den känslan man hade och ville förmedla. Jag måste ofta stanna upp, sätta mig ner och lura en stund och "söka genom sökaren" innan "rätt" utsnittsmöjlighet infinner sig (om den alls gör det).

Sedan glömmer man allt för ofta det där med djup i bilderna (för- mellan och bakgrund och ett snyggt löp mellan dem).

 

[Fredrik Calabrese]

För mig är de misslyckande bilderna ett led i arbetsprocessen för att skapa bilder och därför nödvändiga.

Jag tror att sådana bilder kommer av igenkännande (sublimalt). Det ser ut som en bild, lite som Zorn och man tror att det kommer bli en bra bild. Men blir bara en blek imitation.

Det känns oftast för mig när jag tar en pangbild. Det kliar i fingrarna och man vill bara slita ur filmen ur kameran.

 

[Bofoto]

Fredrik Calabrese skrev:
För mig är de misslyckande bilderna ett led i arbetsprocessen för att skapa bilder och därför nödvändiga.

Jag tror att sådana bilder kommer av igenkännande (sublimalt). Det ser ut som en bild, lite som Zorn och man tror att det kommer bli en bra bild. Men blir bara en blek imitation.

Det känns oftast för mig när jag tar en pangbild. Det kliar i fingrarna och man vill bara slita ur filmen ur kameran.

Är det inte så att man går ut och har skygglappar på sig eller rensar hjärnan från annat och fokuserar på foto genom att plåta på en stund.
Ser något "snyggt", "oj" osv. (mera skygglappar).
Jag tar oxå en del dokumetära bilder och vad är då en bra bild?
Bilder på;
kvarteret, ett centrum, kamerasamlingen, grannar, spritsamlingen?(vitrinskåpet), möblerna och så vidare.
Som man tar för att man (eller någon annan) vill ha det på bild och för att det kanske är borta om 10 år.
Då tycker jag det är viktigare med en hygglig bild än en bild som aldrig blir av att tas.
Även om jag kanske skäms lite för den.

 

[Gutta]

Arleklint skrev:
....Visst känner jag igen mig i att komma hem med ett minneskort fullt med oinspirerande bilder, men jag tror oftast det beror på att min inspiration tröt, inte på att motivet i sig inte medgav förutsättningar för nått bättre.

Håller helt med!

//Jerka som tar en bra landskapsbild per 10000 bilder och inte har tryck iväg de första 10000 än...

 

[Chet]

Re: Re: Helhetsintrycket fastar inte på bild...

Sonnaren skrev:
Jo, , du tog sådana bilder när du började......det gjorde jag också - och jag har fotat på ungefär 15 ggr längre tid än du.....och ibland gör jag sådana här riktiga magplask. Och läser du vad andra rutinerade fotorävar skriver här så gör de det också. Och du min vän kommer att göra det igen. Och igen. Och igen. Under förutsättning att du fortsätter att fotografera.
Frågan är alltså: Varför gör vi så?
Us

Men du fotokompis...

Alla dina bilder som du visade i inledningen av tråden, skulle ju gå att gestalta på så många olika sätt.

Kanske utnyttja mystiken från den s.k. "blå timmen", men det klart, då måste man ju stiga upp.
Eller varför inte det skarpa ljuset från solen vid upp och nedgång, då tydliga skuggor gömmer detaljer i motiven. En "svinkall" vinterdag med iskristaller som hårt kramar sig fast runt träd och gren.

Är det inte så att tillfället ofta är lika viktigt som motiven!?

 

[Sonnaren]

Re: Re: Re: Helhetsintrycket fastar inte på bild...

Chet skrev:
Men du fotokompis...

Alla dina bilder som du visade i inledningen av tråden, skulle ju gå att gestalta på så många olika sätt.

Kanske utnyttja mystiken från den s.k. "blå timmen", men det klart, då måste man ju stiga upp.
Eller varför inte det skarpa ljuset från solen vid upp och nedgång, då tydliga skuggor gömmer detaljer i motiven. En "svinkall" vinterdag med iskristaller som hårt kramar sig fast runt träd och gren.

Är det inte så att tillfället ofta är lika viktigt som motiven!?

Jovisst kan man gestalta bilderna på en mängd olika sätt, om du tittar på mina bilder -ffa de i färg - så kan du nog ana att jag ibland ljuger något alldeles fruktansvärt. Ja, det handlar om under/överexponeringar (mest under) förändringar med olika filter (jag har väl 2 - 3 dussin olika filter i min fotoväska, mestadels färgkorrektionsfilter men också avtonade grå - blå och grönfilter, dimfilter och några till. Men inga "Kalle Anka"-filter (typ starglow eller rainbow och sådana.....burrrrrr).
Visst händer det att jag manipulerar mina färgbilder men det sker alltid vid fotograferingen, aldrig i PS/liknande program.
OCH det handlar ALDRIG om att lägga till -ta bort reella element i bilden.
Så visst kunde jag kanske gjort något sådant......men jag försökte alltså inte ens utan kom hem med några absolut totalt meningslösa bilder . Och det är dem jag funderar över: Vad skulle det vara bra för!??
Us

 

[Magnus Kumlin]

Varning! Risk för utsvävning!

Man tar mycket dåliga natur/miljö-bilder det är så sant som det är sagt. Själv så tar jag dom mestadels som ett minne, eller jag ändrar rubriceringen "vacker naturbild" (som man tänker där ute i fält) till medioker "komma ihåg miljön/stämningen-bild" när man kommer hem och kikar. "Känslan" (som nämnts tidigare) återfinns helt enkelt inte vid datorn och istället för att slänga bilderna så spar jag dom så jag kan minnas den där utflykten nästa gång jag kollar på bilden. Man kanske kan dra sig till minnes varför man tog bilden för att känslan var så vacker och då får man minnas känslan istället för att få den direkt av bilden.

Du Ulf har väl inte riktigt fått något bra svar på frågan varför man tar den där intetsägande naturbilden. Jag ska inte säga att jag har den men det är nog ganska personligt. Jag som är ny i gamet tror ju att man kan få allt på bild, men så är det ju bara inte. Du som borde veta bättre, varför lyfter du upp kameran för den lungt strilande ån i ett alldeles idylliskt vinterlandskap? Jag grubblar lite här, men det måste ju vara så enkelt att du tyckte det var vackert och vackra saker vill man minnas och finns det något bättre sätt än att föreviga det på ett stycke filmrulle? Måste det inte varit så du tänkte i din gamla fotohjärna? För att föreviga saker är väl ändå grundstenen i all fotografering? Du föll helt enkelt på den mest fundamentala av fotografins hörnstenar.

Jag ber än en gång om ursäkt för denna utsvävning...

/Den unge tänkaren

 

[Sonnaren]

Magnus Kumlin skrev:
Varning! Risk för utsvävning!

........... /Den unge tänkaren

Jag tycker inte att du "svävar ut", dessutom är min fråga så allmän och svårbesvarad att det är högst osäkert att det går att sväva ut....

Ja, visst tyckte jag att det var vackert - men samtidigt var jag ju så ini vassen medveten om hur slätstruket det blir på foto, det är väl själva innehållet i min fråga egentligen.
Samtidigt så är ju detta faktum anledningen till att jag har med den ovan beskrivna filtersamlingen. Här hade dock inga filter som jag har hjälpt - och inga "Kalle Anka"-filter heller.
Mystiken tätnar: Varför tar jag eller rättare i stort sett vi alla bilder som vi vet är värdelösa...? ;-)
Us

 

[Arleklint]

Ett visst mått av sanning kan ligga i att det är kul att trycka på avtryckaren. Vi tycker det är lite trivsamt att höra ljudet av en slutare.

Sonja hade roligt åt mig när jag låg i sängen på ett vandrarhem och fotade sängbotten ovanför mig. Jag visste att detta inte skulle bli bra bilder, men jag låg där och klickade ändå

 

[jkene]

Arleklint skrev:
Ett visst mått av sanning kan ligga i att det är kul att trycka på avtryckaren. Vi tycker det är lite trivsamt att höra ljudet av en slutare.

Sonja hade roligt åt mig när jag låg i sängen på ett vandrarhem och fotade sängbotten ovanför mig. Jag visste att detta inte skulle bli bra bilder, men jag låg där och klickade ändå

Så lösningen är att producenterna tillverkar en kamera som har ett mycket obehagligt slutarljud (t ex ljudet av naglar mot griffeltavla). Inget annat än Pulitzerprize bilder kommer att produceras hädanefter.

 

[Zebulah]

Magnus Wahlgren skrev:
Men jag tror att många av oss började fota för att göra _våra_ minnen mera permanenta. [/B]

Visst vore det skoj att ta bilder som andra hyllar men mitt enda intresse än så länge är just att göra mina minnen permanenta. Att titta på datorn under alla långqa vinterkvällar och drömma mig tillbaka till fjällen, havet eller vart det nu var jag var.

Så det lär nog dröja innan ni ser någon av mina bilder upplagda på fotosidan och den dagen lär kritiken inte bli nådig

 

[Sonnaren]

Zebulah skrev:
Visst vore det skoj att ta bilder som andra hyllar men mitt enda intresse än så länge är just att göra mina minnen permanenta...............................

Jo, men vad tror du att vi andra har gjort under årens lopp?
Jag började fotografera i mitten av 50-talet. Hur stora möjligheter fanns det då att "visa upp" sina bilder? Ja, i en liten fotoklubb men annars var det i princip inga alls - åtminstone inga som inte finns idag.
Sedan följde en mycket lång period utan att ens ha möjligheten med fotoklubb. Slutade fotograferandet då?? Nix.....jo, i perioder av idéfattigdom men jag kom alltid tillbaka.
Inte var det för annat än personliga minnesteckningar men det har gått bra (tycker jag) att visa upp många av de bilderna här.
Så kom du igen med dina bilder - om det nu inte är väldigt privata saker förstås! Men visst kan det finnas ett intresse i övrigt för minnesbilder. Fråga mig, jag blev väldigt positivt överraskad när jag började lägga ut bilder här på FS.
Us
Ps. Det är litet fånigt men foto är inte en hobby för många av oss, det är mera av en....tja, drift.
Ds

 

[BugEyes]

Är jag den enda på planeten som gillar den typen av bilder du önskar att du inte tagit. Speciellt den tredje av dom fick mig att titta en lång stund och långt in i bilden, undra vad som fanns bortom träden etc.

Ibland tycker jag det är skönt med landskap utan något dominerande i förgrunden som tar över bilden.