Annons

Varför fotografera sådant här??

Produkter
(logga in för att koppla)

Sonnaren

Aktiv medlem
Jag var ute en sväng denna riktiga vinter och fotograferade litet.
När jag ser igenom skörden skrattar jag för - och åt - mig själv.
Varför ödsla tid på att fotografera sådant?
Är det de där väggbonaderna man såg som barn som får en att lyfta kameran för motiv som dessa? Eller vad är det?
Us
 

Bilagor

  • vintermotiv7-s.jpg
    vintermotiv7-s.jpg
    52.9 KB · Visningar: 2,867
Senast ändrad:
Helhetsintrycket fastar inte på bild...

Till viss del känner jag igen mig. Främst när jag precis började fota tog jag många, i efterhand, URkassa bilder.

Jag tror att det i mitt fall berodde på att helhetsintrycket (situationen och vad som fanns runt omkring) "lyfte" motivet. När jag sen kom hem med mina bilder så var de lyfta ur denna helhet. Kvar är bara ett totalt ointressant motiv, utan någon som helst känsla.

/Anton
 
Jag tar också den typen av bilder. Fungerar nästan aldrig i vykortsformat men ofta som dia.
 
Jovisst gör jag fel, det gör vi alla men just sådant här som jag blev så påtagligt och kraftfullt lärd att man skall undvika redan för mycket länge sedan....
Läs bildtexten här: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/472168.htm t.ex.
Visst kan man plåta landskap, men det skall finnas något tungt och allvarsamt i det!!......;-)).
Dia.....joo, det är diabilder men jag skulle aldrig kunna komma på något sammanhang att visa det i.
Det måste väl ha varit en riktig vinters återkomst som bragte mig till detta "förfall".....:-D.
Us
 
Är det verkligen så meningslöst? Eller väcker bilderna behagliga minnen när du tittar på dem?

Om de gör det så är de ju meningsfulla för dig.

Det är lätt att låsa sig vid tanken att alla bilder måste vara mästerverk som _andra_ ska hylla.

Men jag tror att många av oss började fota för att göra _våra_ minnen mera permanenta.
 
Nej, de väcker inga minnen*), vare sig behagliga eller obehagliga.
Jag har inga ambitioner att åstadkomma några mästerverk - allra minst med sådana här tämligen meningslösa landskapsutsniitt, det är väldigt klart redan när jag lyfter kameran.
Funderar bara på VAD det är som får mig - eller för den delen någon överhuvud taget - att fotografera sådant här.
*) Förutom då minnen av de där pappersbonaderna som satt i köken förr i tiden och var säsongsbundna "Julbonader", "vårbonader", "Påskbonader". Men de är inte speciellt förknippade med något trevligt/otrevligt
Us
 
Man kan kanske se det som övning? Om du hamnar i en liknande situation men med en intresant förgrund, kanske en varg eller en utomjordling så vet du hur du ska ställa in kameran etc etc. Jag tror inte att det skadar att ta bilder även om de blir dåliga, det är bra att hålla "fotohjärnan" igång...
 
Håller med.. Ibland när man kommer hemn efter en fototur så åker i princip allt i slasken.. Känslan har helt enkelt inte innfunnit sig. Det var helt enkelt vackrare på plats och man misslyckades med att förmedla känslan.
 
Jaa - en varg är fullt troligt, t.o m sannolikt där - där vid Helgbo ( någon mil SO Leksand) där bilderna är tagna men det gäller då att ha tålamod, intresse och gömsle......
Utomjordingar är ortoligt sällsynta där på trakten - men man får väl hoppas vidare.
Nej, det är nog som Jesper säger. Ibland finns inte rätt känsla - eller också är det så att det inte finns några motiv. Solsken är inte mitt fotoväder, har aldrig varit heller.....men n å g o t villl man väl ha med hem. Men det har man ju inte - inte egentligen.
Us
 
Jag tänkte helt enkelt minnet av den sköna promenaden. Väcks verkligen inte det minnet när du ser på bilderna?



Intressant att höra att du inte har ambitionen att skapa några mästerverk. Men höjdarbilder försöker du väl ta i alla fall?

(Med höjdarbilder menar jag bilder som är några snäpp under mästerverk.

Ungefär: Mästerverk = ett på miljonen. Höjdarbild = en på tiotusen)
 
Vad gör ni med alla halv- o heldåliga bilder, bilder som är rätt exponerade, skarpa men inte "ger nåt" alltså. Själv spar jag allt... *suck*

/kg, som numera kan deleta helt misslyckade bilder (efter backup)
 
Oj oj, vad jag känner igen mig! Vet inte hur många gånger jag kommer hem med 40-50 fullständigt meningslösa bilder. Jag kunde inte låta bli att ta dem, men visste samtidigt redan när jag tryckte ner avtryckaren att det inte var en särskilt spännande bild.

Jag försöker skärpa mig och brukar tänka "skulle jag lägga ut denna på Fotosidan?". Allt som oftast blir svaret "Nej!", men ibland kan man inte låta bli i alla fall.
 
Nej jag håller med dig, det var inte mycket att hänga i granen :)..men se dagen som en promenad i friska luften och lite motion till mekaniken i kameran.

Varför ? tja !! ibland blir det bara så, ibland hoppar inte Holm speciellt högt heller..

Mvh/Gunte..
 
Ja, det var en fin dag och det är ju inte så vanligt. Men vad jag gör med dåliga bilder? Jaa......vad gör jag? Jo, jag slänger dem om det finns möjlighet till det. Alltså, tänk film nu. B/W: Ett enstaka stolpskott insprängt mellan två bilder som kanske kan kopieras någon gång får vara kvar, jag klipper ju negativen 3 och 3 (mellanformat). Flera dåliga i rad kastas omgående - givetvis.
Dia: Dåliga diabilder t.ex som de jag visar här går omedelbart i cylinderarkivet (utom de som jag visar här som scannats, visas upp här och sedan kastas/raderats).
Problemet är alla diabilder som är tekniskt perfekta och intressanta men det finns bättre - ähhhh ....kanske......som monteras.
De ligger där i sina plastmappar och väntar på att deras tid skall komma.
Om de åtminstne tillhörde samma kategori som dem jag började med här överst på sidan - då kunde man ju få kasta dem.....
Digitalt: Enkelt, de är ju sopor från början....;-)))).
Nä, allvarligt talat det är väl digitalbildens stora fördel, är den dålig så raderas den utan prut!!
Nu har jag nog i det närmaste 2 Tb av olika material, foto, film, ljud etc. här ändå så jag borde nog vara ännu hårdare med att kasta....
Us
 
Magnus Wahlgren skrev:
.................................................
Intressant att höra att du inte har ambitionen att skapa några mästerverk. Men höjdarbilder försöker du väl ta i alla fall?

(Med höjdarbilder menar jag bilder som är några snäpp under mästerverk.

Ungefär: Mästerverk = ett på miljonen. Höjdarbild = en på tiotusen)
Njaa, jag tänker nog inte på det viset: jaha, så skall jag ut och skapa mästerverk då ja.....f-n....är det bara 10 rullar Tri-X kvar i frysen....."
Det går väl -för min del - mera ut på att hitta något som får folk att haja till, att le igenkännande, att tänka till eller att sätta sig ner och fundera litet. Att vrida till verkligheten eller hålla fram den så att den uppfattas på ett annat sätt. Kort sagt att få betraktaren att reagera. Det räcker att få den som ser bilden att le litet och tänka på något. Det behöver inte vara märkvädigare än så. Tycker jag.
Men mästerverk? Det är nog när väldigt många känner igen något eller förvånas. Tror jag.
Us
 
Sonnaren skrev:
Jag var ute en sväng denna riktiga vinter och fotograferade litet.
När jag ser igenom skörden skrattar jag för - och åt - mig själv.
Varför ödsla tid på att fotografera sådant?
Är det de där väggbonaderna man såg som barn som får en att lyfta kameran för motiv som dessa? Eller vad är det?
Us


Det finns nog inget rätt,
eller fel när det gäller fotografi....

Det här kanske är en personlig notering...
av fotografen..
i en sinnesstämning.....

Varför?
Ja varför inte? :)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar