Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
De flesta äldre "normaloptik" objektiven runt 50mm gav ändå ett acceptabelt resultat i mitten av bilden. Givetvis med variationer mellan fabrikat och olika påkostade konstruktioner. De gav mjukare kontrast på stora öppningar men eftersom filmen ofta var hård i kontrasten så påverkade det inte intrycket av skärpa så som det gör i dagens kameror. Särskilt när man var tvungen att köra med känslig film på höga ISO, så var det filmen som påverkade kvaliteten negativt mer än gluggen.
Det praktiska problemen under den analoga eran handlade ofta om svårigheter att fokusera perfekt, kanske pga speglar och filmplan som inte trivdes ihop eller andra hinder. Objektiven var nästa alltid "good enough för sin tid". Då som nu.
För resten, jag ser att Canon fortfarande listar EF 200/2.8 L II och EF 300/4 IS L.
Riktigt fina objektiv.
Precis! Det är ju det man verkligen märker när man kan köra med focus peaking och focus aid förstoring med moderna kameror om man har monterat något gammalt manuellt med adapter.
Älskar peaking och hatar den där gamla skiten med snittbild och mikroprismor! Det var faktiskt inte alls så kul alla gånger. Jag kunde verkligen bli lätt galen under en del ljusförhållanden där man stod och kisade och vred på objektiven för att fixa skärpan medan "ögonblicket" passerade. Tajmingen blev ofta rätt usel.
Nedbländat var de flesta objektiven "good enough" men nyare konstruktioner som idag görs med bättre verktyg och processer gör ju att objektiven både kan vara bra fullt öppna, ge mycket bättre kontrast och att de även kan förena en hyfsad bokeh med en hyfsat skärpa. Skärpan var det lite si och så med fullt öppet. Jag har t.o.m. ett relativt nytt manuellt Samyang 85mm som har härlig bokeh, men det är inte heller helt topp fullt öppet på 1,4 vad gäller skärpan. Den kommer först hyfsat på 2,0 och gärna 2,8 men då tappar man ju istället bokeh.